Tandvärk och trasig dator...

Som om man inte hade räkningar varje månad ändå så att det räcker.... så händer sådana onödiga saker som att datorn går sönder.... SUCK!! Eller att en ond tand måste rotfyllas.... ännu djupare SUCK!!!

Tar några djupa andetag.... och tänker att det kunde ha varit värre!

Datorn är en materiell tingest... nog så användbar i min värld och mitt liv... men dock endast materia!

Tanden är förvisso inte bara materiell... men den sitter i min mun, inte någon av mina barns eller någon annans heller för den delen. Bättre att jag tar den smärtan en stund än att någon annan av mina nära och kära ska behöva utstå det.

Sååå.... summan av kardemumman idag blir att man måste försöka se det positivt!

Vårkänslor och bullbak....

Allt som oftast på sista tiden har lyckokänslor omfamnat min sinne utan att jag gjort något speciellt för att framkalla det.
Kommer på mig själv med att sitta och småle på bussen, prata med främmande människor, gilla att gå upp på morgonen fast jag är så morgontrött och att se mig själv i spegeln och faktiskt gilla det jag ser.

Eftersom jag har så mycket reflektionstid på bussen till och från jobbet varje dag och faktiskt njuter av det har jag naturligtvis funderat på varför dessa känslor överväldigar mig... och det jag kommer fram till är att det finns flera orsaker.
För det första... så är det VÅREN!! ...och för det andra så är det min spikmatta, yoga och meditation... som gör mig till en helt ny människa. Jag kan till och med tycka om min tjuriga granngubbe på nedre botten.

Jag brukar heller inte ha några problem med energipåslag...
då jag gör allt från målar, tapetserar, syr, broderar, virkar, stickar, bakar.... men just nu - tack vare våren och det andra, så är energinivån konstant istället för fluktuerande.
Har avslutat denna kväll med ett ordentligt bullbak - 101 bullar blev det. En del går till pappas 75-årsdag på söndag... och resten åker in i frysen.

Stressad eller inte...

Hade idag med mitt arbete en halv planeringsdag där vår chef hade bjudit in en gästföreläsare, Jörgen Lerjestad, för att tala om stress och vårt förhållningssätt till stress.

Nu hör det till saken att jag aldrig tyckt att jag varit en person som stressar upp mig i onödan.. det är sällan jobbet gör mig stressad, förutom den sista tiden med en omorganisation av vår IT-organisation flåsande i nacken...

Jörgen gav oss en 1,5 timmes underhållande och tankeväckande föreläsning om stresshantering och mänskligt beteende... som de flesta av oss säkerligen redan var medvetna om... men ibland måste man bli lite omruskad för att komma tillbaka till sunt tänkande.

Han har t.ex. en lite annorlunda syn på stress: ”De flesta tror att vi måste vara stressade för att få någonting gjort, vilket förstås är helt fel. Man tror också att mängden arbete, som antalet telefonsamtal eller mail, innehåller någon form av stress eller press, vilket inte heller stämmer. Det finns ingen stress eller press inbyggd i en hög med arbete. Stressen uppstår istället inne i var och en av oss. All stress är i grunden rädsla, vilket är en dålig drivkraft och det är den som måste angripas.”

Såå sunt! Vi fick med oss lite fokuseringsövningar för att samla oss och ha användning av både i arbetet och privatlivet.... och jag som precis har börjat meditera och gå på kundaliniyoga märker att det är precis det jag sysslar med där. Det handlar om mindfulness... ett ord som är mycket på tapeten både här och där i media och bland hälsogurusar.

Avslutade planeringsdagen med en härlig guidad båttur från Stömkajen - under Stockholms broar. Eftersom vatten, enligt min åsikt, helar - så var det den perfekta avslutningen för att uppnå lugn och stillhet.

En god gärning

Vissa dagar bara flyter fram... allt går som på räls och det känns som man har ett riktigt flow med allt man gör. Idag har varit en sådan dag.

Måndagar är undervisningsdag på mitt jobb och jag hör till dem som ofta undervisar... något som jag tycker är oerhört roligt och inspirerande. Gruppen var lagom stor och de var väldigt trevliga... så förmiddagen gick i ett nafs.

Även eftermiddagen svischade förbi tills det var dags att fara hemåt.

Med sonen på fotbollsderby i Stockholm tillsammans med flickvän och andra vänner hade jag absolut ingenting att passa.... ingen middag som behövde fixas... ingen träning som det behövdes skjuts till....

sååå jag har bara kunnat rå mig själv. Var i garnaffären för att köpa ett nystan till av ett garn där det saknas lite för att få koftan jag virkar till min väninna färdig.. och blev helt såld på ett annat garn i fantastiska färger... kunde bara inte bestämma mig för vilken färg jag skulle köpa så jag åkte hem för att tänka på saken - och nu kan jag inte sluta tänka.

Garner - tyger - allt man kan skapa något med händerna av är en ren lyx och njutning för alla sinnen... har under perioder önskat att jag skulle kunna ha en egen lite garn och tygaffär och det är väl förvisso inte för sent än... men det krävs ju en del till det. Har nyligen läst en underbar bok

- "Livets aviga och räta" av Kate Jacobs som handlar om kvinnors kreativitet och

styrkor. Rekommenderas varmt.

Har också helt plötsligt fått för mig att jag ska byta ut alla mina gröna växter i mitt enormt stora vardagsrumsfönster till orkideér... så jag for runt bland orkidéstänglar i tre olika affärer innan jag bestämde mig för några vackra vita och gula...

och det blev ett lyft för fönstret.

Avslutade dagen med en långpromenad med min syster... då vi fick göra dagens goda gärning för ett stackars kvinna som inte visste vart hon skulle ta vägen. Vi befann oss på Campus Roslagen... ett gammals luftvärnsregemente som numera gjorts om till studentområde med stundentlägenheter, KY-utbildning, utbildnings- och konferenslokar samt diverse andra företagslokaler. Där står denna arma kvinna i 60-årsåldern, ensam med en väska och en lapp i sin hand... och inte kan hon prata svenska. Hon skall på ett seminarium på Campus Roslagen och skall bo på stadens nyaste hotell Åtellet.... vilket hon tror är beläget i närheten av seminariet. Måste tillstå att hennes beskrivning inte var den lättaste att förstå... så hur skulle hon kunnat göra det..

Vi förklarade för henne att hon måste ta sig ner på sta´n igen... en sträcka som inte är gjord i rödaste rappet och som hon stått och väntat på bussen för en lång stund för att kunna ta sig dit hon nu befann sig. Nästa buss skulle komma om en timme.

Sagt och gjort.... jag sade till min syster att vi kan inte låta henne stå här i kylan en timme, nu går vi och hämtar bilen och kör henne till hotellet. Den glädje och tacksamhet hon visade oss för att vi gjorde detta slog det mesta idag.

Så härligt det känns att ha gjort en god gärning för en okänd människa!

Den vackraste sången i världen...

Din gamla råtta..

Det är så underbart med ungar.... ibland ploppar det ut saker ur munnen på dem som är så klockrena vid rätt situation... eller andra underfundigheter som de går och tänker på.

Idag när jag var hos dottern för att passa barnbarnen en stund frågade jag 4,5-åringen Emil om jag kunde få en puss. Genast tittade han på mig och sade: -Vad har Du på munnen mormor?

När jag säger.. -läppglans... svarar han blixtsnabbt: 
- Nix, Din gamla råtta! 

Jaa... vad ska man säga? Dottern och jag tittar på varandra och börjar skratta... och när jag tittar på henne ser jag en liten Andrea framför mig som skulle kunna ha sagt exakt samma sak vid samma ålder. Likheten mellan dem två är så slående ibland och det är som att vrida klockan tillbaka 24 år. Att ha privilegiet att få återuppleva sina barn genom sina barnbarn är en fantastisk upplevelse. Undrar om min mamma har återupplevt mig som barn genom något av sina barnbarn... måste komma ihåg att fråga henne det någon gång.

För övrigt har lördagen varit rätt lik de flesta lördagar... bortsett från att jag är jour denna helg. Nog är det märkligt att jag som älskar spontanitet... som helst vill att alla dagar ska vara olika varandra och vill uppleva så mycket det bara går.... upplever de flesta dagar och helger som rätt lika varandra. Det måste vara en grundtrygghet att det är så.... eller?

Om man inte har rutinerna så uppskattar man förmodligen inte heller spontaniteten.

Nu återstår en lördagskväll hemma hos särbon.... en bra film - lite gott att snaska på - gemenskap och go´närhet.... som det oftast är på lördagskvällarna - ingen spontanitet här inte! Förutom att ikväll ska jourväskan med dit.

Livets under

Det sägs att det finns sju underverk i världen....

Cheopspyramiden, Babylons hängande trädgårdar, Artemistemplet i Efesos, Zeusstatyn i Olympia, Mausollos gravtempel, Kolossen på Rhodos och Fyrtornet på Faros.

Det man måste ha glömt är de underverk jag skapat... tre stycken närmare bestämt. De är dock inga byggnadsverk, utan livs levande människor, Andrea, Elias och Marcus.... och skapat kanske är fel uttryck... men de existerar tack var mig och den kärlek som fanns mellan mig och deras fäder en gång i tiden.

Tre fantastiska individer som skänker mig en otrolig glädje i livet.... en glädje som överskuggar alla sorger som funnits och som är oändlig.

Nu har det äldsta underverket, min älskade dotter Andrea, två egna små underverk och ett till på väg. Med anledning av det fick jag på förmiddagen idag ett telefonsamtal från henne efter att hon och svärsonen varit på ultraljudsundersökning.... där hon skrattande berättar för mig att det även denna gång kommer att bli en liten pojke.... något som klart och tydligt syntes på alla bilder.

Jag vet hur gärna de ville ha en liten flicka... men också hur oväsentligt det i slutänden är. Det viktigaste är ju att det lilla livet är friskt och välskapt. Storebror Emil kastade ilsket sina saker i golvet när han fick beskedet.... han vill verkligen inte ha en lillebror till..

Som tur är så är ju barn beskaffade på det viset att de glömmer fort... och efter en stunds eftertanke så var det inte så dumt med en lillebror till i alla fall. Jag kommer att kalla dem de tre musketörerna!

Knatte, Fnatte och Tjatte eller Björnligan kanske också blir lämpligt.... det återstår att se.

Hela världen består av underverk.... små och stora.... unga och gamla.... så det här med att det bara finns sju underverk det är en sanning med modifikation.

Det blev en blogg....

Då jag under många års tid haft förmågan att skriva ner mina tankar och funderingar.... mestadels då livet inte alltid följt de hjulspår som man önskat.... har tanken på att skriva blivit starkare och starkare hos mig.
Har skrivit dagbok... livsfunderingar... anekdoter från livet men har inte riktigt vetat vad det ska bli. En bok... en hemsida... en blogg? Nu blev det helt plötsligt solklart!
Ordet själaro har följt mig under de senaste åren och är ett av de vackraste ord jag vet - det har så många innebörder och förändras med livets gång. Jag tror också att det kan se olika ut från människa till människa. Ibland bara finns den där... ibland känns det långt bort!
Idag är en dag då sinnesfriden ligger som en varm filt runt hjärtat... utan någon som helst förklaring. Nu ska jag försöka hålla kvar känslan så länge det går... för när livet blir så där vardagstrist, rastlöst och stressat ska jag kunna komma ihåg hur det kändes och lättare nå dit igen.