31 december 2012

Nyårstankar...

Varför frångå min årliga tradition under årets sista dygn med tillbakablickar på året som gått...
Det ger både perspektiv och nya infallsvinklar på allt som hänt under året och jag är övertygad om att det finns en mening med allt, även om det är svårt att se framförallt när tillvaron sätts på prov.
För ett år sedan tog jag steget från en långvarig trygghet i arbetslivet och såg med tillförsikt och glädje fram emot det nya, något som tyvärr inte alls blev som jag förväntat mig. Fram till sommaren rullade livet på och jag kände mig så positiv och levnadsglad som jag brukar, men sedan kom tråkigheterna slag i slag.

Det sista halvåret har varit tungt och jag har emellanåt tappat lite av gnistan som brukar finnas där, vilket också är en anledning till att jag inte orkat skriva så mycket här som jag önskat och brukar.
Självförtroendet har urholkats, kroppen har reagerat med en värk som inte funnits på många år och jag har varit riktigt orolig för det. Det glimrar till ibland, men den äkta glädjen har stundvis varit svår att uppbåda. Är som alltid så oerhört tacksam över mina barn, barnbarn och mina underbara vänner som finns där och ger mig perspektiv och stöd när det är lite motigt.
Juldagen hade jag glädjen att ha alla mina barn med respektive hos mig och naturligtvis även barnbarnen.
Den största lyckan i år var att se min yngste son hämta sig efter en hjärnblödning, åsamkad av ett slag av en okänd gärningsman utanför en krog i somras. Det var tungt att se min annars så sprudlande son som en skugga av sitt tidigare jag, men en enorm glädje att se hans återhämtning till den han är ämnad att vara. Återigen hade han sin skyddsängel med sig! Att han också träffat en härlig tjej som flyttat in hos honom och de skaffat sig en liten valp värmer mitt modershjärta otroligt mycket!

Var traditionsenligt i Spanien i somras och det är alltid så underbart att få träffa mina nära och kära där nere. Min älskade bror fick en liten flicka för några veckor sedan, så till sommaren får jag njuta babyjoller igen. 

Jag har fått nya vänner som tillfört mitt liv andra dimensioner och ser fram emot många nya spännande möten under kommande år.

Tror att 2013 kommer att bli ett förändringens år och att glädjen hittar tillbaka ordentligt!

"Tidens vingslag svävar genom vintrig sky,
klockor ska ringa när nattens mörker fly.

Minuter falla en och en genom tiden,
snart är årets sista dag förliden.

Frostiga kinder med hjärtats dagg blir strödd,
när bland silvermoln en gyllene dag blir född."
Wildrosen på Poeter.se

Ta vara på varje stund, var rädda om varandra, skratta mycket och lev med alla sinnen!
Ett kärleksfullt Gott Nytt År till Er alla!

22 december 2012

Dan, före dan, före....

Sitter här i lördagkvällens värme bland tända ljus och alla tankar.
Borde kanske julfixa lite, men senaste dagarnas händelser av sämre karaktär och dagens av mycket god karaktär gör att jag känner mig minst sagt omtumlad.
Det händer så mycket i livet att varken tiden eller orden räcker till, samtidigt som jag lever i nuet mer än någonsin. Var idag hos ett medium, en varm kvinna, som gav mig mycket glädjande att tänka på inför 2013. En gåva av en kär vän som ville att jag skulle få uppleva detta. Är helt uppfylld! 
Får snart också träffa den älskade äldste sonen och hans fina Elin, och på Juldagen skall jag njuta av alla mina barn med respektive och barnbarn i en enda underbar stor hög av kärlek. Det enda som egentligen betyder något i livet och som är den största lyckan av alla!
Nu ska jag fortsätta julklappsinslagningen i närvaro av herrskapet och tjänstefolket på Downton Abbey och önskar alla en härlig kväll!

9 december 2012

Yngste prinsen och jag...

Vissa helger blir så där oerhört känsloladdade när man får umgås nära med sina barn och barnbarn. 
Denna helg är det den äldsta och den yngste som glatt sin mors tillvaro genom att finnas i min närhet.
Igår hade dottern och jag vår dag och idag fyllde yngste sonen 21 år!
Märkligt att den drömmande lille prinsen redan är en vuxen man...

Jag ordnade pastasallader, bröd och dryck och käre ex-maken med sambo kom med tårtor.
Nära och kära kom och grattade, det stimmades och stojades och jag njöt av att lägenheten som annars är så tom sjöd av liv. 
Men hur det än är, så förundras jag över hur skönt det ändå är när siste man stängt ytterdörren och tystnaden åter lägrar sig och jag kan göra vad jag vill.
Att ha möjligheten att välja är en glädje och en ynnest och jag vet att livet vore bra tomt utan allt detta.
Nu önskar jag bara att jag snart får träffa den äldste sonen, för han fattas mig alltid när han bor så långt borta... men i mellandagarna kommer han!
Den andra förlusten denna helg, förutom att den äldste inte varit här, är att jag inte hunnit ut i det gnistrande sagolandskapet för att fotografera, men jag kan trösta mig med att all den kärlek som rymts inomhus kompenserat kylan utomhus ordentligt med all värme!

8 december 2012

Prinsessan och jag...

När älskade dottern fyllde år för snart tre veckor sedan fick hon detta i födelsedagspresent av mig:
 Idag var det alltså dags, dagen vi skulle njuta av att bara vara, att få vara tillsammans på
 bästa mor- och dottervis.
Vi åkte till Stockholm vid 13.00-tiden på dagen, fikade med kaffe och lussebulle på bussen och mådde gott. Åkte sedan till Söderhallarna, där vi strosade runt, tittade på folk, julpynt och njöt innan vi traskade vidare i vinterkylan till Hermans vegetariska restaurang på Fjällgatan och åt en fantastiskt god vegetarisk julbuffé. Ett härligt ställe med fantastisk utsikt, dit jag garanterat kommer att gå igen och varmt kan rekommendera.
När maten var inmundigad tog vi oss mätta och belåtna mot Dramaten, där vi såg Cherí, en sevärd stilfull föreställning med snygg scenografi och härligt skådespel.
Sent omsider hemma igen kände vi oss båda glada och nöjda
 med en härlig dag!

24 november 2012

Intim magi...

Blev för några dagar sedan tillfrågad av min kära vän Agneta om jag ville följa med henne och hennes väninna på konsert på Hälsa utan gränser i Stockholm med Dan Reed ikväll, men hade lite svårt att bestämma mig då jag eventuellt hade lite annat på gång. 
Det är tur att jag inte var sämre än att jag kunde ändra mig, så hux flux igår kväll hade jag bokat biljett och betalat. Något som jag verkligen inte ångrar en sekund!
Det var en magisk kväll! 
Tänk Er att sitta i ett rum, storleksmässigt som två normalstora vardagsrum, 2 m framför mr Reed, som kom in i strumplästen och körde en 2 tim lång konsert med endast sin röst och en akustisk gitarr. Emellan låtarna delade han med sig av sitt rika liv och sina djupaste tankar som lett honom dit han är idag! 
Ödmjukhet är det enda jag kan säga!

Att jag tidigare under dagen bakat saffransbullar och lussekatter, träffat den yngste älsklingen och att vi sedan avslutade kvällen på en tapasbar med mängder av goda tapas och några glas rött gjorde inte dagen sämre.

23 november 2012

Jag tror jag är kär...

Hade tidigare i veckan bestämt mig för att på torsdag kväll gå och se filmen "En oväntad vänskap" tillsammans med ex-särbon eftersom jag så länge velat se den och det ännu inte blivit av. Efter att ha gått ut på nätet och kollat platsantalet insåg jag att nog måste åka ner till bion för att få biljetter, om det ens skulle finnas kvar, vilket det naturligtvis inte gjorde!
Nåja, jag gjorde det bästa av situationen och åkte till Hemmakväll istället och hyrde tre filmer. En fransk, "Nathalie", med Audrey Tatou. En svensk, "Simon och ekarna". Och en amerikansk, "On the road", baserad på Jack Kerouacs självbiografi. Nu var det bara att välja, så för kvällen blev det "On the road"... en något rörig men snyggt filmad road trip mellan vänner i en tid fylld av droger, musik och sex.

Eftersom jag varit så inställd på att se "En oväntad vänskap" bestämde jag mig för att se filmen ensam efter jobbet idag och det var definitivt inget jag ångrade! Jag skrattade, njöt och var fullständigt uppslukad av huvudpersonerna och berättelsen. Jag tror banne mig att jag blev kär i Driss, en av karaktärerna, hans underbara humor och smittande leende!
Oj, vad jag kommer att leva länge på den filmen!
Se den, om Ni inte redan har gjort det!

21 november 2012

Dagens höjdpunkt..



En sån härlig dag!!
Efter fyra timmars jobb och jag skulle fara hemåt kom jag på den genialiska tanken att om jag promererar från Lilla Essingen till Tekniska högskolan så har jag min dagspromenad avklarad och kan ta det lugnt när jag kommer hem, precis det som är meningen med att inte jobba hela dagar. Sagt och gjort! Vädret var skönt och kängorna hade jag på mig. Hade det varit högklackat hade jag inte ens kommit på tanken att gå så långt. 
Det var en skön promenad och jag kände mig så nöjd när jag satte mig på bussen.
Väl hemma drack jag en stor mugg te, surfade lite på nätet och tog sedan en tupplur på ungefär en halvtimme, innan det var dags att bege sig till kvällens yoga.
Ett yinyogapass som blev dagens höjdpunkt! Jag kände en stor tacksamhet över att jag har en kropp som kan njuta trots värk emellanåt. Ikväll kommer jag nog att somna ovaggad!

20 november 2012

Förväntningar...


Det bästa med att inte förvänta sig något i livet är att det kan bli hur bra som helst!

Den här dagen för 31 år sedan hade jag ingen aning om vad jag hade framför mig, 20 år gammal och nybliven mamma! 
Hade någon frågat mig ett år tidigare vad jag skulle göra när jag var 20, så hade ju inte svaret blivit att jag skulle vara gift och ha en liten nyfödd dotter. Nej, jag skulle nog ha fortsatt mina musikstudier och blivit den fiollärare jag tänkt mig att bli då. Ibland undrar jag hur livet hade sett ut ifall det hade blivit så istället...
 Det är väl tur att vi inte vet vad livet har att erbjuda både vad gäller glädje och sorg, ibland oroar man sig tillräckligt ändå och glad ska man vara jämt tycker jag!
Det var en lycklig tid att vara nybliven mamma. Varken jag eller käre ex-maken hade föreställt oss hur det skulle vara så allt blev så enkelt. Vi använde vår kärlek och vårt sunda förnuft och fick en harmonisk och charmig liten tjej med glimten i ögat och en liten räv bakom örat. Jag blir så nostalgisk när jag tänker tillbaka och önskar ibland att jag skulle kunna vrida tillbaka klockan bara en liten stund för att få känna de där små armarna runt halsen och få höra den späda lilla rösten ropa på mamma och som 3-åring svänga med sitt långa hår, sjunga Diggi-Lo Diggi-Ley och sätta alla rörelser på pricken. 

Dagar som denna väcker underbara minnen och som alltid när det gäller mina barn och barnbarn så blir jag alldeles uppslukad av dessa. Ingen kan ju missta sig på att de är mitt allt.

Idag fyller hon 31 år!
Den vackraste, klokaste, roligaste, tokigaste, mest omtänksamma dotter man kan ha!
Det enda som känns lite märkligt är att jag fortfarande känner mig som 27 år själv!!

19 november 2012

Energins återkomst...

Nu har tiden gått så där rasande fort igen och jag undrar vart de tre föregående veckorna tog vägen...
Började jobba halvtid idag och ska göra det i två veckor innan jag går tillbaka i ordinarie arbetstid. 
Jag har tagit långa promenader, gjort ryggövningar, yogat, gått och lagt mig när jag velat och sovit tills jag vaknat. 
Har plöjt en hög med franska och italienska filmer, gråtit till "Mistrals dotter" och "Doktor Zjivago" och stickat på en spetssjal.
Kort och gott börjar energin komma tillbaka och det känns riktigt bra att jag fått möjligheten att lyssna till kroppen och ge den tid till återhämtning.
Barnbarnen har också förgyllt min tillvaro under stundom och det är en fantastisk rikedom att få ha dem så nära mig. 


Önskar alla en fortsatt härlig vecka!

4 november 2012

Andraplats!

I torsdags blev det avgjort, jag kom på en god andraplats i Tavlograms fototävling och blev jätteglad!!
Motiveringen löd: 
"Tvåa kom Pia Hofström med "Uppenbarelse" och trea Linda Richard Hyra Gotland med sin "Härlig höst på strandpromenaden i Visby". Båda hade i princip lika många röster men Pias bild hade det lilla extra med sitt lyckade "gudomliga" ljus och en bättre komposition. Båda vinner en värdecheck på 20% till ett Tavlogram och erbjuds möjligheten att sälja bilden som Tavlogram i vårt bildgalleri."

En fin motivering att vara stolt över! Fick lite blodad tand och tänker självklart pröva lyckan flera gånger.

Allhelgonadagens kväll bjöd jag barndomsvännerna på middag och det kändes härligt att få använda mitt nu äntligen fixade kök igen. Tänk så jag saknat att laga mat och baka under de tre månader jag varit utan!
För övrigt har jag tagit det lugnt... kroppen signalerar ordentligt med värk just nu och jag försöker lyssna inåt. 
Idag har dimman legat som ett tjockt täcke och skymt både himmel och jord så soffan har varit min viloplats större delen av dagen, förutom när jag tog mig ut till mamsen och papsen för en god middag och stannade till hos ex-särbon för att mysa till en film på kvällskvisten.
Imorgon är en ny dag!

31 oktober 2012

Bryggtankar...

Att bo i närheten av havet och få njuta stilla vatten och vindpinade klippor är underbart. Havet är aldrig längre än ett stenkast bort och länken till mitt hemland Finland. Varje morgon när jag vaknar ställer jag mig i vardagsrumsfönstret och ser ut över den lilla bit Norrtäljevik som jag har utsikt över och gläds över detta.
Då jag nu för tillfället är sjukskriven denna vecka blev ordinationen att vila och att promenera en timme varje dag oavsett väder, vilket jag verkligen anammat eftersom jag faktiskt inte orkar så mycket mer.
Tillvarons villervalla blev helt enkelt lite för mycket denna gång.
Har alltid haft en stor förkärlek för bryggor. Det är så skönt att sätta sig ner en stund, andas, se ut över vattnet och känna hur naturen helar. 
Under veckans promenader har jag verkligen njutit av detta då jag passerar några bryggor längs vägen.
Hösten doftar ljuvligt och minnen väcks till liv.
Idag fick jag starka minnen av hur jag höggravid för 21 år sedan stod i min trädgård bland nedfallna löv med krattan i högsta hugg och njöt av livet. Underbara bryggtankar!

21 oktober 2012

Höstens själ...

Som sand i ett timglas rinner dagarna förbi. Somliga går fortare än andra, 
andra känns som de aldrig ska ta slut.
 Något som är säkert är i alla fall att tillvaron aldrig står helt stilla. 
Har funnit min ro just nu och är övertygad om att yogan och hösten är de stora anledningarna.
Jag älskar hösten och känner hur den lindar i mig i sin varma linda och ger mig njutning genom sina undersköna färger oavsett sol eller regn. 
Försöker vara flitig med kameran och är inte den med så får mobiltelefonen stå till tjänst. 
De dagar inte regnet står som spön i backen tar jag mig en kort lunchpromenad längs vattnet och ibland lyckas jag fånga ett ögonblick av skönhet som är oslagbart. Med nedanstående foto deltar jag i en fototävling på Tavlograms sida på facebook. En av mina vänner skrev att jag fångat höstens själ, en annan att den skulle kunna användas som inre bild under meditation... jag har fått så oerhört mycket fin respons på den och är så oerhört tacksam. Om Du som läser detta också känner att Du skulle vilja lägga en röst på mitt foto, så klicka på bilden, gilla den på facebook, skriv en kommentar och dela den om Du vill.
Varm tack på förhand!
Önskar Er alla en njutningsfull och berikande vecka.

10 oktober 2012

Underskattad träningsform...

Sedan ett tag tillbaka har min kropp inte velat vara snäll mot mig, den bråkar och gör ont trots idoga ryggövningar och besök hos kiropraktor. Det är som att den vill säga mig något, vilket oftast är fallet när det blir så här. Stressfaktorn på jobbet är extremt hög och som en naturlig följd blir otrivseln ett faktum så det blir som ett slags moment 22 där kroppen reagerar och hugger som en kobra.  
På fredag ska jag till min duktiga Feldenkraisterapeut igen och hon brukar vara en fena på att få min spända kropp att slappna av... absolut det bästa faktiskt!
Anmälde mig också i början på september till två yogaklasser, där jag nu gått klart den ena och är inne på den andra. Helt klart en underskattad träningsform som också ger möjlighet att lyssna inåt till vad kroppen behöver samtidigt som den är oerhört fysiskt krävande.
 Varje onsdagkväll är min yogakväll, och den är helig! 
Ikväll är en sådan kväll, och jag känner mig så tillfreds!
Nästa vecka ska älskade dottern och jag gå på individuell yoga bara vi två. Det ska bli härligt!
Se vilken underbar dotter jag har, och vilka fantastiska barnbarn. De pryder Studio Karmas hemsida  för barnyoga. Det ska börjas i tid!
Namaste!

4 oktober 2012

Skenet kan bedra...

Det är rätt spännande det där med hur man uppfattas av sin omgivning och hur man upplever sig själv. Det bästa är ju om de går hand i hand förstås!
I tonåren tror jag att många tyckte att jag var rätt präktig, förutom de närmaste vännerna som visste vem som dolde sig bakom det blonda håret. Och så är det väl lite nu också i och för sig. Präktig förvisso, men rätt full i sjutton! När jag gifte mig första gången och vi gick till fotografen efteråt, frågade hon var jag köpt min brudklänning eftersom hon tyckte att den var så enkel och vacker och när jag sade att jag sytt den själv så tittade hon på mig och sade: "Kan Du sy? Det ser Du inte ut som!" Frågan är om det var positivt eller negativt. Jag har nästan alltid gått mina egna vägar och struntat i vad andra tyckt... och har en lite halvtokig rebell som bor i mig och som jag tillåter komma fram lite då och då ;)
Igår kom hon fram igen...!
Blev "varnad" efter att jag gjort min första tatuering att det definitivt inte skulle bli den sista, så det blev en liten en till, tills jag för något år sedan bestämt mig för att göra om den första ängeln till något annat. 
(Kolla här hur den första såg ut!) 
Surfade runt på nätet och hittade ett foto på en vacker fundersam ängel och spånade vidare på den. Hon sitter som staty på en gravsten i Canada och kallas för "Angel of the morning".
Att mina barns namn skulle vara med var en självklarhet, så nu finns de där, skrivna med min egen handstil, vilket gör den ännu mera unik.
Nu hör det ju till saken att den yngste sonen är rejält tatueringsbiten och har unika egna tatueringar på sin rygg, som jag trots att jag tycker att det är lite väl mycket, tycker är väldigt vackra. Då han nyligen tatuerade en del av ryggen passade han samtidigt på att boka en tid till mig för att jag äntligen skulle komma till skott. 
Igår var jag alltså där, taggad till tänderna. Jag hade lytt varje råd av Johan som tatuerade mig. Ordentlig sömn, ordentlig mat, inget kaffe innan och mental förberedelse. Ställde in mig på det värsta, men tänkte att det kan definitivt inte göra ondare än att föda barn. Vid första nålsticket pirrade det lite i kroppen, men efter 5 minuter kändes det helt ok, höll till och med på att somna en stund. Och sonen som trodde att mamma skulle sitta där och kvida och oja sig! Man är väl finne.. och kvinna!!
Är supernöjd och fick en endorfinkick som nästan fortfarande håller i sig för att jag är så stolt över mig själv! 
Vi har alla flera sidor.. och allt är inte alltid vad det ser ut att vara.
Det är tur att vi är så mångfacetterade, livet blir så mycket härligare att leva då!

30 september 2012

Dagarna som passerar...

Inbillade mig i min sedvanliga optimism att jag nu när jag bestämt mig för att börja skriva kontinuerligt igen skulle ha tid att göra det varje dag... men tji fick jag! Veckodagarna går ju så hiskeligt fort så att man knappt hinner upp ur sängen förrän man ligger där igen. Försöker ju komma i säng i tid nuförtiden och lyckas hyfsat med det faktiskt och då blir ju inte kvällarna så långa.
Jag får kanske nöja mig med att hinna skriva lite på helgerna istället, blir det någon gång i veckan så må det vara hänt.

Helgen har varit sådär lagom skön och avkopplande som jag verkligen vill att de ska vara. Inte för mycket inplanerat så att det finns utrymme för spontanitet. Gillar ju dessutom att sova länge, så på helgerna känns det extra lyxigt att ta det lugnt och njuta av förmiddagen i lugn och ro. Hade igår fått för mig att jag skulle på tjejmiddag på kvällen och på Rockafton efter det... men ack vad jag bedrog mig!  Min goa vän (som också fått för sig det) ringde och berättade hur fel vi hade. Det är inte förrän om en månad!! Nåja, vi var inte sämre än att vi hittade på något annat istället, så det blev en spontanmiddag på restaurang  med några andra på kvällen.
Söndagen har bestått av ömsom spontanitet och lite inplanerat. Efter telefonsamtal med ex-särbon på förmiddagen beslutade vi för att mötas upp på en loppis en bit hemifrån, inte alls vad jag planerat, men väldigt trevligt. Köpte bland annat en påse färska guldgula kantareller, så väl hemkomna stekte jag oss varsin kantarellmacka och ex-särbon hade köpt varsin blåbärsbakelse. Det kallar jag söndagslyx!
Sen blev det ett besök hos mamsen, där jag satte igång med bordet jag köpte för ett tag sedan och som skall fixas i ordning tills köket blir färdigt. Blir nog riktigt fint när det är klart.
Som skön avslutning blev det också söndagsmiddag där.
Känns alltid upplyftande att ladda batterierna optimalt på helgerna eftersom veckorna är desto tuffare. Inte kul att gå upp när det är mörkt och komma hem när det är mörkt... man kanske skulle ta och skaffa sig en dagsljuslampa att vakna till. 

23 september 2012

Höstligt födelsedagskalas...


Vaknade kl 07.00 i morse till ljudet av att regnet fullkomligt vräkte ner. Trött som jag var drog jag täcket tätare kring kroppen eftersom fönstret var öppet och vände sakta på mig för att inte väcka godingen som låg och sov bredvid. Trodde jag ja! 

Tittar in i ett par pliriga små ögon och ser mungiporna på en liten musketör med tummen i munnen dras upp i ett stort leende. En stund låg vi där och filosoferade innan vi tog med oss täcket till soffan och åt frukost precis på samma sätt som jag gjort med mina egna barn när de var små. Förmiddagen gick i ett nafs och sen var det dags att åka hem till älskade dottern för dagens födelsedagskalas för samma lilla person.

Lyckades till och med  föreviga alla tre barnbarn på samma foto, vilket verkligen inte hör till det enklaste då alltid någon far åt något håll eller inte vill vara med.
Tröttheten och huvudvärken har varit genomgående hela dagen, men det är svårt att inte hålla humöret uppe när man umgås med tre energiknippen och är omgiven av härliga människor. Blev också till min förvåning bjuden på söndagsmiddag hos ex-särbon och vi hade en trevlig stund innan det var dags att fara hem i höstmörkret. 
Höstvindarna fortsätter att vina och regnet står som spön i backen, så nu kryper jag till kojs och hoppas på en bra vecka både för mig själv och alla andra!

22 september 2012

Dagens bästa...

Lång slapp förmiddag i morgonrock i soffan efter en härlig middag med mina underbara vänner igår kväll, då det blev lite för mycket av det goda...
En riktig gofika på café med en väninna som jag inte träffat på länge...
Simons lyckliga ansiktsuttryck när han öppnade födelsedagspresenterna från mig och fick en trumma och en tamburin...
Att ligga i sängen och sjunga tillsammans och  få ha den lille musketören bredvid mig i natt...
Vad var Ditt bästa idag?

Nu struntar jag i alla andra...

Jag funderar, reflekterar och filosoferar rätt mycket i normala fall, men upptäcker att när jag är hemma så som jag varit den senaste veckan med min onda rygg, så har det blivit ännu mera av den varan på gott och ont. 
 Brukar ju ofta få höra att jag tänker och känner för mycket, vilket jag tycker både är en styrka och en svaghet. Helt klart beroende på situation förstås. Har läst mycket om HSP - Highly Sensitive Persons och funnit att så oerhört mycket stämmer på mig, men gränsen är hårfin.
Jämför mig alldeles för ofta med andra och tycker att jag inte duger. 
Om jag brinner för något och tycker att jag gör något bra så kommer alltid tankarna att andra gör det bättre och så backar jag.
Precis som nu när jag sitter och skriver, så tänker jag att vem sjutton är intresserad av att läsa detta...
Med mitt sunda förnuft vet jag att det inte är så, men det är så oerhört lätt att trilla in i de tankarna speciellt när tillvaron sätts i gungning av yttre händelser som det gjort för mig på sista tiden.
Så med den insikten har jag nu bestämt mig för att sluta jämföra mig med andra. Jag fortsätter att fotografera, blogga och tänker ta hand om mig själv på bästa sätt så att jag hittar MIN balans. Att jag är känslig och reflekterande ser jag för det mesta som en tillgång, det gör livet nyanserat.
Alla kan inte älska alla, men det är bra nog viktigt att man älskar sig själv och det är ju inte alltid det allra lättaste!

21 september 2012

En magisk dag..


Denna dag kommer för alltid att vara en mycket speciell dag för mig, då inte bara mitt yngste barnbarn fyller år, utan jag även fick delta när han föddes, vilket var helt magiskt!
En ljuvlig liten prins, vars skrynkliga lilla ansikte jag var den första att beskåda och som håller mitt hjärta i ett fast grepp. Jag blir alldeles lycklig och varm inombords när jag tänker på all den glädje han utstrålar och skänker till sin omgivning.
 Superlativerna är många och vem älskar inte detta leende!!
Tack Simon, för att jag fick bli Din mormor!

20 september 2012

Att leva sin dröm...

Jag skrev ju för några dagar sedan att jag fått äran att bli rekommenderad som en person som skulle kunna tänka sig att blogga om en bok, så här sitter jag nu med boken i min hand. 
Att författarinnan bor i Skåne vid foten av Söderåsen, som är ett utav mina favoritutflyktsmål när jag är hos sonen i Landskrona gjorde ju inte saken sämre! Flera gemensamma nämnare väckte mitt intresse och gjorde att jag föll för den.
Det är en vacker bok om livet på Gustavsborg, 
att bryta upp från karriärer och följa sina drömmar.
Man får följa årstidernas växlingar i vackra bilder av familjens hästar, katter och omgivning tillsammans med en mängd härliga recept.
Och när jag ser dessa otroligt vackra hästar önskar jag av hela mitt hjärta att jag inte vore allergisk.
En inspirationsbok att bli glad av, som jag varmt kan rekommendera och så fort jag får ordning på mitt kök vet jag vilka recept jag ska testa!
Boken kostar 195:- och bilden ovan är en länk till familjens hemsida med ännu mera vackra bilder, där den även kan beställas.
Så klicka på bilden, njut och provläs!