Livsfaser...

Jag tror att en människas livstid består av olika livsfaser.... åtminstone har mitt liv bestått av flera sådana.

En av mina livsfaser bestod till nästan 100% av musik.... och även om jag inte musicerar längre så är musik en utav huvudingredienserna till min harmoni och själaro. Med musik kan man uttrycka känslor på ett sätt som slår de flesta andra... och med det ringaktar jag inte alls andra konst- och uttrycksformer.... för i kombination med dessa så blir det enastående eftersom allt kreativt skapande uttrycker känslor.

När jag var 9 år så började jag spela fiol... och det var egentligen en slump att det blev fiolspel... eftersom jag helst ville börja spela piano, som alla andra barn på den tiden. Min musikfröken frågade om jag inte kunde tänka mig att spela fiol istället... så kunde jag kanske börja spela piano senare, och jag tyckte att det lät som ett bra alternativ.
Med detta underbara instrument började min musikbana.... som efterföljdes av andra instrument som piano, gitarr och rösten... och pågick aktivt i 15 år. Jag kom in på musiklinjen på Bollnäs folkhögskola... där jag gick ett år... tills livet gick in i en ny fas.

Vi var ett gäng ungdomar som hängde ihop i vått och torrt.... spelade tillsammans, sjöng tillsammans och hade roliga fester tillsammans. Jag brukade avundas blåsarna som hade så mycket lättare för att bara ta med sig sitt instrument och jamma till all möjlig sorts musik. Fiolen var lite begränsande eftersom det mest var när jag åkte med min bästa väninna på spelmansstämmor som jag improviserade på fiolen. Jag och min väninna, som idag bor i England, bodde ihop under två av ungdomsåren... delade glädje och sorger.... och framförallt så spelade vi ihop. Fantastiska stunder av musikaliska minnen.... orkesterrepetitioner, ensemblespel och duetter. Musikteoritimmar, körrepetitioner och sånglektioner. För att inte tala om alla fantastiska konserter vi deltog i tillsammans med all andra underbara musicerande vänner...
Jag blir alldeles LYRISK när jag tänker på det!

Visst fortsatte jag mitt fiolspel några år efter äldsta dotterns födelse... men det krävde sin tid och jag prioriterade andra saker då. Sången har dock följt mig hela tiden... genom körer som jag varit med i samt alla sånger jag sjungit för mina barn. Idag är det barnbarnen som får höra barnvisorna när de är hemma hos mig...

Återkommer om de andra livsfaserna en annan gång...

Att släppa taget....

För en stund sedan åkte min yngste son, Marcus, iväg till sin flickvän.... för att i morgon bitti sätta sig på ett tåg till Göteborg tillsammans med en kompis. De skall hälsa på Marcus halvbror, tälta och naturligtvis gå på Liseberg.

Givetvis så tycker jag att det ska bli jätteroligt för dem... MEN... han är ju min minsting... även om han fyller 18 år i december. Jag har uppfostrat mina barn till starka människor som fått utveckla sina personligheter med integritet och jag vet att de klarar sig... till och med utan mig (skämt åsido!) Om någon undrar så har jag varit ensamstående stora delar av deras liv... så att jag uppfostrat dem själv är ingen underdrift. Dock har detta också inneburit att jag blivit något av en hönsmamma. Om de i yngre år träffade nya kamrater och till exempel skulle sova borta... eller någon skulle sova hos oss... hade de berättat allt om kompisens hemförhållanden, syskon, föräldrar etc innan jag ens hann fråga något.... för de visste att SNART KOMMER 50 FRÅGOR!!

När de sedan flugit ur boet... dottern först... och den äldsta sonen sedan... har det känts som en naturlig del av livet. Inga depressioner eller någon ångest... för jag har alltid vetat att de klarar sig. Och gör de inte det så kommer de till mig!

MEN... som sagt... nu handlar det alltså om att släppa taget även om den yngste... som ska pröva sina vingar. Och jag är hönsig som vanligt! Han har lovat att ringa... vara försiktigt... och allt det där som vi föräldrar förmanar våra barn att vara... så jag får helt enkelt finna mig i det. Samt det faktum att även den yngste har ett eget liv som jag inte är delaktig i.


Osökt får också inläggets titel mig att tänka på andra saker som man bör släppa taget om....
Nu har jag förvisso inga gamla oförrätter som jag behöver ta tag i och släppa taget om... men jag funderar en hel del på min relation... mitt jobb... och andra saker i livet som kanske bromsar den personliga utvecklingen.
Min kära gamla vän, och tillika bloggvän, Maria.... skrev en kommentar på gårdagens inlägg om att jag får leta efter tecken... och eftersom jag försöker hålla alla sinnen öppna så blir jag förhoppningsvis varse när tecknen visar sig. Det mesta handlar om närvaro och förhållningssätt.

Dagen idag är en märklig sak;
tänk evighet fram och evighet bak.

Utseende....

Hoppsan... vad ska hon nu skriva om utseende då... kanske någon tänker som läser titeln på inlägget idag! Och om sanningen ska fram så tänker jag inte alls skriva om det mänskliga utseendet... utan jag tänker skriva om utseendet på min blogg.
Som de flesta av Er som följer min blogg säkert har märkt... så har jag bytt utseende på den åtminstone 5 ggr på sista tiden. Har hittat massor av fina bloggbakgrunder... men egentligen inte någon som tilltalat mig till 110%. Går mycket på första intrycket och magkänslan... som med mycket annat i livet.

Antingen så är de för gulliga, romantiska eller för avskalade. Jag vill att min bloggbakgrund ska uttrycka mig och att man när tar upp den ska känna lite vem jag är.... inte bara genom att läsa bloggen. Den nuvarande är jag rätt nöjd med... den är pigg och busig och uttrycker samtidigt lite stil... och framförallt så gillar jag färgerna och att det är lättare att läsa med en ljus bakgrund. Kom gärna med synpunkter på bloggbakgrunderna... :)


För övrigt så har det varit ömsom vin, ömsom vatten idag. Fick en fantastiskt underbart start på dagen när Noel satte sig upp i sängen och log med sitt största leende och sade HEJ.... med riktigt eftertryck. Vi åt frukost, tittade på film och gosade innan det var dags att åka hem till mamsen och papsen.... där vi fick glass och jordgubbar dagen till ära eftersom svärsonen fyllde år!

Efter det fick jag en ensamhetskänsla som kommer över mig ibland... och kanske speciellt när det hänt mycket och man haft det jättehärligt några dagar....
Det beror lite på att relationen till särbon inte är på topp... och jag saknar den äkta tvåsamheten som är svår att hitta när man inte lever ihop. Det är för mycket mitt och ditt och inte några självklarheter längre... som det var för några år sedan.
Kanske är det dags att bryta upp.... kanske inte. Jag hamnar lätt i djupsinnigheter och kanske ibland tänker mer än vad som är nyttigt för mig själv. Vill ju helst alltid vara den där spralliga tjejen som brukar hitta på en massa tokerier.... men å andra sidan så behövs det ju balans.

Hur som helst så träffade jag särbon senare på eftermiddagen och vi tillbringade några mysiga timmar tillsammans.... åkte lite i hans Chevrolet Camaro.... strosade i Societetsparken och åt en bit mat tillsammans hemma på hans altan. Det låter ju bra... eller hur?! Ibland kan man bara inte sätta fingret på vad det är som fattas..... det bästa är att leva här och nu och inte tänka så mycket på morgondagen... och det brukar jag annars vara duktig på. Har inte använt spikmattan så mycket den senaste tiden... men jag tror att det är dags att bli flitig med den igen... den ger lugn och harmoni.

Lite fotografering har jag hunnit med idag också. Klematisen och rosorna är från min mammas trädgård.

Livet är lite som en ros.... ibland är det alldeles ljuvligt underbart.... men kan också vara fullt av törnen!

Vilken sommardag....

En härlig dag har gått till ända.... härlig från börjar till slut!

Efter en skön morgon med god frukost på balkongen.... dök han äntligen upp - MIN NOEL - tillsammans med sina föräldrar! Fick genast en bamsekram och puss och förstod att den här dagen kommer att bli hur mysig som helst....
Noel har bara sovit hos mig en gång tidigare.... annars är det storebror Emil som brukar lägga beslag på sin mormor... men den här gången bestämde jag att det var Noel som skulle få göra det.
Med en liten påse lördagsgodis i sin lilla hand åkte vi iväg till min systers sommarhus en liten bit utanför Norrtälje... där vi badade vid bryggan... fikade och hade det mysigt. Och mysigt hade vi... med råge dessutom. Noel och min systers yngste son är nästan jämngamla... så grabbarna lekte och jag njöt av tillvaron. Man ska aldrig krångla till saker... utan bara ta det som det kommer.

Efter middag tillsammans med syrran och familjen, kom vi hem lagom till sovdags... men inte ville unge herrn sova då inte... så det blev en film och en go liten kille som sent omsider somnade i min famn. Många pussar och kramar blev det under dagen!

Nu sover han... min lilla ängel!
Och jag har själaro!

Fredagkväll och jazz....

Ikväll är jag trött, trött, trött! Trots det hindrade det inte mig och särbon från att gå ner en liten sväng på sta'n för att ta en fika och lyssna på lite jazz...

Idag börjar nämligen jazzdagarna här i Norrtälje... och pågår fram till söndag kväll.
Det spelas både här och där på krogarna i sta'n och man träffar massor av människor som normalt håller sig hemma. Om kvällen dessutom är sommarljum och skön som ikväll... så är det helt underbart!

Kan tyvärr inte gå och lyssna på något imorgon eftersom jag ska vara barnvakt åt yngste barnbarnet, Noel, från imorgon förmiddag till söndag förmiddag. Inte för att det är något jag skulle föredra... jag längtar verkligen efter den lilla trollungen!

Får se vad dagen har i sitt sköte för oss... ute ska vi vara i alla fall... och helst vid en strand! Vi får se... man får ta dagen som den kommer när man har med små liv att göra. Det kanske blir som nedan! :)

Varje dag i Ditt liv är ett blad i Din historia!

Kära vänner...

Denna vecka har jag tillägnat mina vänner mer än vad jag brukar.... har träffat någon av mina vänner varje kväll hittills... och ikväll till och med två utav dem.

Först blev det en promenad och mysig samtalsstund med Anita... och sedan åkte jag hem till Kerstin för att se hur hon bor i sitt nya hem. Också vi hade en underbar stund tillsammans med gott fika och härligt samtal...

Ju äldre jag blir.... ju mer uppskattar jag och värdesätter mina vänner.... nya som gamla.... både i cyberspace och i verkliga livet.

Med det vill jag bara säga till mina vänner: Ni är bäst!!!

Och för Er som undrar.... det blev ingen morgonpromenad... men det har sina skäl!
Det kommer fler dagar!

Peptalk....

Ikväll har jag varit och hälsat på en vän som jag återupptagit kontakten med efter flera år på varsitt håll..... och pga att vi befunnit oss i olika livssituationer.

Jag tog kontakt med henne via Facebook.... som enligt min åsikt är ett fantastiskt forum där man kan träffa på "gamla" vänner, klasskamrater, släktingar och även knyta nya relationer med likasinnade människor. Det beror helt på hur öppen man är...

Från början hade jag nog lite förutfattade meningar angående Facebook... men har ändrat uppfattning.... för det är verkligen vad man gör det till. Jag har lärt känna människor från norr till söder i Sveriges avlånga land och flera av dem har jag träffat i verkligheten också. Människor som jag förmodligen aldrig hade lärt känna annars och som är urhärliga...

Min goa vän som jag träffade ikväll är nyseparerad och har precis flyttat in i en egen lägenhet.... lite vilsen i tankarna och ovan i den nya situationen.... så hon behövde ett litet uppiggande besök.
Det roliga var att när vi satt och pratade så märkte vi att vi peppade varandra. Jag gav henne lite av min mentala energi och hon gav mig lite av sin träningsanda.... som jag i min tur behöver för att lyckas med min målsättning att bygga upp lite kondition och må fysiskt bra.

Så enkelt det är att bjuda lite på sig själv.... vara bara jag!

Ikväll känner jag mig förnöjsam.... ska för en gångs skull försöka släcka lampan före 24:00 eftersom min målsättning är att ta en morgonpromenad kl 05:00 imorgon bitti!!! Nu vet alla som läser detta det... så då blir sporren ännu större. Jag lovar att berätta sanningen... även om det inte blir av.... !

Försök att göra någon människa glad varje dag....
..... om det så bara är Dig själv!

Loppis och lättja....

Återigen har dagen varit så där skönt härlig och avkopplande som en söndag skall vara.... trots att jag haft en hel del samtal på jourtelefonen. Har kunnat lösa ärendena förhållandevis snabbt och på så sätt så blir det heller ingen större belastning...

I min värld så handlar allting om vilket förhållningssätt man har till saker och ting.... och om mitt förhållningssätt till jouren är avspänt så blir det heller inte jobbigt och jag känner mig inte låst. Jourdatorn och telefonen hänger med hela tiden.... de är mina kompisar under dessa dagar.

Vaknade till en underbar sol och trodde i min enfald att hela dagen skulle bli likadan.... men ack vad jag bedrog mig när den redan strax efter lunch började gömma sig bakom små regnmoln.... som tidvis till och med var stora regnmoln!!

Men inte hindrade det särbon och mig från att ta bilen och åka iväg på lite skojiga loppisar.... något som vi båda tycker är vansinnigt roligt. Vi brukar båda fynda lite då och då och ibland åker vi också iväg och ställer upp ett loppisbord själva när vi samlat på oss tillräckligt med onödigheter som vi inte har någon användning för..... Kanske någon annan kan få användning för det istället. I denna materiella värld som de flesta lever i så nöter man ju inte direkt ut sina saker.... utan man ledsnar och vill förnya sig! Det är helt sjukt hur mycket användbara saker folk slänger egentligen. Om inte annars... så märker man det när man åker till återvinningen för att slänga skräpet man samlar på sig....

Dagens fynd var en ugnsfast form i terrakotta, som jag tyckte skulle passa utmärkt på mitt vardagsrumsbord med lite ljus i.... eftersom det är en färg som är genomgående i mitt hem.
Som de flesta kanske har märkt.... så älskar jag FÄRG!!!

Fynd nummer två var en glashylla till badrummet för
10 kr!!! Behövde verkligen denna, då min hylla exploderade i miljoner småbitar för ett bra tag sedan. Har bara inte kommit mig för att åka och köpa en ny. Ibland lönar det sig att vänta....

Go fika hemma efter det och middag tillagad av yngste sonen med flickvän var bara för bra för att vara sant! De bjöd på en kall pastasallad med avokado, fetaost, tomater och två sorters lök som var blandad med en dressing gjord på två sorters oljor, vitlök, basilika och gräslök. Till det marinerad kycklingfilé som de grillade i ugnen och efteråt strödde med riven parmesan blandad med rivet limeskal.... Gissa om det var supergott!!! Nu har vi matlådor i flera dagar!

Hoppas alla får en superduperhärlig vecka....
antingen i arbetets eller lättjans tecken!


Njut av min midsommarbild... tagen någonstans i Roslagen under en biltur
midsommardagens kväll!!

Piff och Puff....

Så har de varit här idag.... mina små pigga ekorrungar!!

Eller björnligan... fast utan den tredje... som fortfarande ligger i magen...

Har haft en härlig dag... mycket avkoppling och lite jobb. Efter en skön förmiddag med framdukad frukost och avkoppling... for jag hem till mig när särbon drog fram gräsklipparen. Hade bestämt med dottern att hon och familjen skulle komma hem till mig för en midsommarfika. En stor del av cheesecaken fanns kvar... hembakta bullar... jordgubbar och glass.

Två härliga busiga smågrabbar intog fullständigt min lägenhet och mitt sinne under ett par timmar! Nu råder stillhet igen.... och jag skall strax bege mig till särbon igen. Ser fram emot en skön lördagkväll och en söndag med massor av SOL!!!

Väderprognosen visar att solen skall inta mellersta Sverige den närmaste veckan med början imorgon. Kanon... säger en soldyrkare som jag!!

Tonårsfasoner....

Nu tror alla att jag ska skriva någonting om tonåringar och deras later och olater.... men nope, inte denna gång!

Det var jag nämligen jag som drabbades av tonårsfasoner idag!!! Efter att inte ha somnat förrän vid 01:30-tiden i natt och pga att jag dessutom blev väckt av jourtelefonen kl 07:00 i morse och fick ett ärenden som tog ca 45 min att åtgärda.... somnade jag om! Japp!
Tänkte mig att sova ett par timmar till eftersom jag och särbon skulle åka och handla det som fattades för kvällens middag.... samt för att kunna ta det lugnt och skrota runt i min egen takt och värld under förmiddagen.

Kl 12:20 ringer min mobil och jag fattar absolut ingenting!!! Särbon fick en smärre chock när han hörde att han väckte mig.... och jag kände mig som en riktigt tonåring! Jag har nog inte sovit så länge på många år... men uppenbarligen så behövde jag det, annars hade jag ju vaknat tidigare.

I och med det så blev dagen heller inte riktigt som jag tänkt mig.... men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig.
Särbon åkte och handlade själv och sedan för att träffa sina vuxna barn.... och jag tog det lugnt.


Nu sitter jag och väntar in ungdomarna för att skjutsa dem till en midsommarfest och sedan åker jag vidare till särbon.

Ha en fortsatt skön midsommar!

Bloggning...

Det är helt otroligt vad man kan fastna på bloggsidorna när man sätter sig... 

Så mycket klokheter, kreativitet, sorgligheter, roligheter och mycket annat smått och gott som det bloggas om... och det mestadels av kvinnor. Undrar var männen håller hus i denna bloggvärld... för visst finns de män som också skriver - och mycket läsvärt dessutom. Kanske inte direkt om handarbeten och heminredning... men om annat som vi kvinnor kanske behöver läsa om.

När jag talar om för vänner och bekanta att jag har en blogg så brukar jag oftast få positiva kommentarer, även om de flesta undrar hur jag har tid att sitta på nätet så ofta. Men det har helt enkelt blivit en vana att en liten stund varje kväll när jag sätter mig i soffan, ta fram datorn, öppna min blogg, logga in på msn och facebook och slänga ett halvt öga på TV:n. Är det något intressant på TV:n så får datorn anstå till förmån för TV-programmet och en stunds handarbete. Jag har lärt mig att det ena behöver inte utesluta det andra....

Dock är det inga problem att slå ihjäl några timmar när man väl sätter sig.

Ikväll har jag annars bakat en cheesecake för morgondagens lugna och 

sköna midsommarafton, som skall tillbringas ensam tillsammans med särbon. Jag har också lagt kött i marinad för att imorgon

tillaga några goda grillspett till oss samt sonen med flickvän som skall till vänner på midsommarfest.

Lite då och då är jag också jour på mitt jobb, vilket jag alltså är nu fram till måndag morgon..... och det innebär att jag har med mig en jourdator hem som jag kan koppla upp mig med mot Danderyds sjukhus om det behövs. Med andra ord så blir midsommaren förhoppningsvis stillsam.... eller arbetsfylld....!

Önskar alla en Skön och vilsam midsommarhelg!!

Ta det lugnt i trafiken och med nubbarna!

Att bli berörd...

Att bli berörd.... kroppsligen... själsligen och till alla sinnen är väl något av det mest fantastiska man kan vara med om...

Declan Galbraith, som denne unge man heter.... kan verkligen konsten att beröra!

En kväll i juni...

Ikväll låter jag mina fotografier tala sitt tydliga språk.... efter att jag varit på en timslång promenad kring vår vackra stad med min goa syster igen...

Ord är överflödiga och jag är trött... så det blir inga underfundigheter, djupsinnigheter eller annat heller. Låter det anstå till en annan dag!

Egenvård...

Med jämna mellanrum brukar jag ha en ambition att sköta om mig själv en hel kväll och skämma bort mig med att bland annat ta hand om mina fötter.... något som jag för övrigt är urusel på. De arma stackarna som ska bära på min lekamen får utstå mycket.... från att stoppas in i smala högklackade skor och stövlar till dålig skötsel. De borde egentligen ges samma ömma omvårdnad som mitt ansikte eller mina händer.

Samtidigt som jag gör detta idkar jag också lite manikyr. Läste i ett kvinnligt magasin för några år sedan en artikel om tre kända svenska män som fick tala om vad de tyckte var viktigt att en kvinna tog hand om hos sig själv... där en utav dem svarade att en kvinna som tar hand om sina händer visar att hon också tar hand om sig själv på andra sätt.
Eftersom jag ofta studerar människors händer så har jag tänkt på det han svarade och tror nog att han faktiskt har rätt i det till en del.
Själv har jag, enligt min närmaste omgivning, ett otroligt starkt kroppsspråk och gestikulerar mycket med mina händer när jag pratar. Barnen brukar säga att "om man hugger av mamma händerna så kan hon inte prata"... och det ligger en hel del sanning i det. Kanske därför jag är mån om att ta hand om mina händer! Det är ju också dem jag använder när jag skapar vackra saker... och berör mina älskade med....
Som kristyren på kakan... grädden på moset.... eller vad man nu väljer att kalla det, så unnade jag mig också i detta regnrusk att sola en stund. Det piggade upp och jag kände mig skönt avslappnad efteråt. Det var egentligen bara träningen som saknades ikväll.... men det blev en stund på spikmattan istället.

Sist... men inte minst... vill jag delge alla en ängel! En gåva som jag fick av min mamma i helgen... efter att hon varit i Finland och hittat denna utsökt vackra kristall innehållande en skir och vacker ängel. Är glad för alla unika änglar som hamnar i min änglasamling.... eftersom jag vill att de änglar jag har inte ska vara några dussinproduktioner utan lite speciella...

Regn...

Det finns inga dåliga väder.... det finns bara dåliga kläder! Det är ett motto som jag försökt tjata in i mina barns huvuden sedan barnsben... och det är så sant. Trots det lever jag tyvärr inte som jag lär... är verkligen urusel på att klä mig efter väder. Dock har det blivit något bättre med åren... inbillar mig att jag har släppt lite på fåfängan till förmån för visheten och möjligheten att njuta av naturens alla väderväxlingar.

Nu har det regnat oavbrutet sedan fredag eftermiddag och jag börjar undra vart solen tog vägen. Helgen har varit skön och avkopplande och att det regnat har jag inte sett som jordens undergång, eftersom jag har fått väldigt mycket gjort i mitt hem och dessutom har kunnat sitta och mysa med lite levande ljus tända.

Nu längtar jag trots allt efter lite sol och värme... det är framförallt värmen som saknas eftersom en barfotamänniska som jag inte tycker om att frysa om fötterna...

Vill se löven glittra fuktiga av ett sommarregn när solen kommer fram bakom molntapparna....

Att skapa lycka...

Nostalgi...

Varför är det så lätt att bli nostalgisk när man blir äldre.... ?! Man tänker tillbaka på hur det var vid tillfällen då livet var så där nästintill perfekt som man vill att det ska vara.... eller på saker man gjorde som barn då man uppfylldes av glädje över småsaker.

Vi hade ikväll en nostalgi-afton på min jobb där jag arbetat i snart 10 år. Vi bjöd in "gamla" kollegor och mindes tillbaka till den "gamla goda" tiden. En tid då det var väldigt trivsamt och roligt att gå till jobbet. Dagarna gick fort och man kände att man tillförde något samtidigt som man fick massor tillbaka.... och med det menar jag givetvis inte att det inte skulle vara så idag, men överlag så var andan på jobbet positivare!

Anledningen till denna nostalgiträff var att man inom Stockholms läns landsting, som inom många andra branscher och arbetsområden, håller på att centralisera och effektivisera en redan idag välfungerande organisation. Dock.. måste jag poängtera... har man sagt att sjukhuset inte kommer att bli helt utan sin nära användarsupport, dit jag alltså hör, utan en viss del kommer att finnas kvar lokalt.

Vi har alltså ingen aning om hur vårt jobb ser ut om ett halvår eller år och i det läget finns det i mina ögon tre förhållningssätt....

.... Gilla läget, se utmaningar och framförallt nya arbetsuppgifter.

.... Sucka och se tillbaka på hur det var förr och längta tillbaka.

.... Stå helt passiv och inte göra någonting.

Ni kan ju gissa vilket jag föredrar?! Även om det givetvis växlar så är det såklart det första som tilltalar mitt sinne.

När jag senare ikväll åkte hem till särbon en stund började vi prata om gamla klasskamrater, människor vi umgicks med i vår ungdom, hur vi när vi var barn cyklade till bensinmackarna och frågade om vi kunde få klistermärken.... hur jag, när jag gick hem från skolan i lågstadiet, gick in på Affärstryckeriet på vägen hem och frågade om de hade papper (pappersspill menade vi naturligtvis, men vi frågade alltid efter papper!). Lite gulligt faktiskt! Kom ihåg brorsans första cykel med limpa och hur stolt han var över den.... och andra härliga minnen.

Och vart vill jag komma med det här då?

Som jag tidigare skrivit så föredrar jag att leva i nuet, att fokusera och ha ett förhållningsätt till livet som medger positiva tankar och tycka om mitt liv som det ser ut här och nu..... MEN.... man ska inte ringakta de nostalgiska tankarna för det är ju bara de roliga, perfekta och fantastiska tillfällena man kommer ihåg och eftersträvar även idag.... och det är de som kan ge oss en skjuts på vägen!

Det tråkiga som hände då och igår har jag redan glömt.... och tur är väl det, för det är ju verkligen ingenting att leva vidare på!!

Ska man hårddra det så är ju nostalgi inget annat än underbara minnen inom en inte alltför förgången tid!

Prioriteringar...

Vissa perioder i livet händer mycket och dessemellan lunkar det på i sin gilla gång.... man hinner med det man ska och tar vara på tiden, samtidigt som man unnar sig att göra sånt som man tycker om.

Jag har nu haft några dagar då skrivlusten inte varit på topp... livet och relationer har ställts på sin spets och jag vet fortfarande inte hur det blir... men det är ingenting jag önskar gå närmare in på här.

Har funderat mycket på hur mycket man ska delge av sitt innersta i sin blogg... samtidigt som jag läst andras bloggar och upptäcker att det är väldigt individuellt vad man skriver om och framförallt hur personlig man är.

Det är nog helt enkelt det sunda förnuftet som får råda.... känns det bra för den som skriver så är det ok. Tror däremot inte på att lämna ut människor eftersom de då inte får chansen att försvara sig.

Promenader, samtal och tid för eftertanke är bra för själaron och är det jag sysslat med de senaste dagarna. Träningen fick anstå efter ett rejält skavsår när jag gick i ett par nya skor i helgen.... men eftersom jag kom igång bra så ska jag hålla fast vid det.

Eftersom jag numera bär min kamera med mig vart jag än går på min lediga tid, resulterade helgens promenad i nedanstående foton på en liten andmamma med sina ungar och den lilla bärfisen på ett blad.

Min kväll har hittills bestått av att baka den fantastiskt goda rabarberkakan med mandelglasyr som jag har bildbevis på i en av mina tidigare inlägg, marinera kött åt yngste sonen med flickvän samt göra en god tzatsiki. Efter några tankars stiltje kom alltså energin tillbaka.

Min vackra stad....

En kvällspromenad tillsammans med syster yster igår kväll utmynnade i nedanstående resultat...

Vi bor i en fantastiskt vacker och pittoresk liten stad som verkligen blommar upp den här årstiden. Den ger mig själaro!

Jag är jag...

Det märkliga är att trots att jag är en positiv och oerhört optimistisk person så hamnar jag lite nu och då i ett rastlöst tillstånd.... då jag ifrågasätter allt med mig själv. Varför jag jobbar med det jag gör - hur jag ser ut - varför jag lever ensam - varför jag inte gör allt som jag brinner för... osv. Jämför mig (åtminstone i dessa stunder av vankelmod), med andra som jag tycker lever ett bättre liv än vad jag själv gör.

Förmodligen rätt vanligt... men ändå ganska jobbigt när det infaller, vilket det har gjort idag! Fråga mig inte varför.... kanske är det PMS eller något, svårt att säga när man kommit upp i den aktningsvärda åldern då menopausen inträtt. Vad jag vet så kan man ha det även efter menopaus och det är sannerligen inget avundsvärt tillstånd. Nej, ve och fasa! De flesta i min omgivning gjorde bäst i att hålla tyst dessa dagar i månaden... annars! Och då ska man inte glömma att jag har ett hett temperament i vanliga fall också... som normalt går att hålla i schack.

Nåja, min kognitiva sida talar ju om för mig att jag duger, att jag inte ser då tokig ut... de där extrakilona är väl inget att bråka om, att jag har ett bra jobb och ett gott liv med vänner, nära och kära som älskar mig, att alla inte är så lyckliga som jag tror utan förmodligen i stunder tänker precis som jag..... och att jag helt enkelt är bäst - för mig!

Så nu ska jag lyfta mig i kragen.... först rensa min garderob och sedan ta en promenad med min goa syster som älskar mig för den jag är!