Dagens namnsdagsbarn...

är SIMON!

Mitt yngsta barnbarn och den vackraste babyn i min värld!

Och tänk att denne underbare parvel skulle vara mitt hundrade blogginlägg. :)

Last chance Harvey...

Jag vet inte vad det är som händer med mig, men det verkar som att ju äldre jag blir, ju mer lättrörd blir jag. Känner mig riktigt blödig emellanåt, det behövs ingenting för att jag ska få en tår i ögonvrån.
Kanske har det att göra med att jag försöker leva här och nu, att känslorna och sinnena är närvarande hela tiden?

Grät senast igår när jag och särbon tittade på filmen "Last chance Harvey" som jag hade beställt. En film som jag varmt kan rekommendera, ett romantiskt drama för vuxna. En tanke som slog mig när vi tittat färdigt på filmen var att det var en kärleksfilm utan sexscener eller ens en kyss, och ändå så var det kärlek!

Se den, och bli berörd!

Höstens lov i naturen...

En fröjd för öga och själ - och jag njuter!

" I mina ögon är världen så vacker.
Varför vill vi då förstöra den och göra den ful?"

Jag ser...

Hon är vacker som en ängel och har en röst som det mest utsökta instrumentet i världen.
Denna sång uttrycker all den kärlek som ryms från en människa till en annan oavsett om det är mellan två älskande, förälder och barn eller nära vänner.

Detta är njutning!

Mammarollen...

En tanke som slog mig denna helg när jag åkte till Skåne tillsammans med min mamma för att hälsa på äldste sonen, var att mammarollen är den enda rollen som ingen någonsin kan ta ifrån mig... och inte från någon annan mamma heller för den delen.


Sen har vi ju olika sätt att förhålla oss till vår mammaroll och vi har olika relationer till våra barn. Den dag jag inte finns i detta jordeliv längre tror jag mig veta att mina barn tänker på mig med värme och minns alla tokigheter, varma stunder och den kärlek vi delat. Och kanske också vilken hönsmamma jag var!

Tack vare min mamma fick jag denna helg bo på ett litet hemtrevligt hotell i Landskrona precis vid hamnen med utsikt över havet. Vi hade mysigt och delade denna helg, bland annat pratandes många timmar i bilen om livet, drömmar, förhoppningar och saker vi upplevt. Inte ofta vi har haft tillfälle till det. Mamma har alltid ställt upp för mig och barnen, speciellt under de perioder i livet då jag varit ensam, men det är lätt att glömma bort när livet bara rullar på. Tack och lov så blir jag äldre och klokare också!

En gång mamma, alltid mamma!

Stil och skönhet...

Redan som barn gick jag mycket på bio, både tillsammans med min mormor och mina föräldrar.
Mormor tog mig för att se "Sound of Music" när jag var 7 år och hälsade på henne i Finland och jag tyckte då att det var den mest fantastiska film jag sett. Självklart! Eftersom de jag sett före det var "Tjorven och Skrållan"-filmerna och andra barnfilmer.
Biobesöken blev frekventare i tonåren när killar kom in i bilden, men jag tittade också på alla filmer som visades på TV på den tiden.
Jag sög i mig filmerna med samma entusiasm och inlevelse som jag läste böcker sedan 6 års ålder. Mest förtjust var jag i de gamla filmerna med Greta Garbo, Ingrid Bergman, Audrey Hepburn, Grace Kelly och Kim Novak med flera. Stora skönheter med stil och elegans.

Stjärnorna på filmhimlen är många, både nu levande och de som inte finns i jordelivet mera, och filmerna är desto fler. Jag kommer i alla fall aldrig att få nog av att se en riktigt bra film på bio, eller en gammal go rulle på DVD:n hemma. Mitt filmbibliotek börjar växa till sig ordentligt, fast jag rensar ur det med jämna mellanrum och behåller bara de där riktiga gobitarna som jag kan se om och om igen.

Perfekta att ta fram en dag som denna, när hälsan inte står på topp och jag behöver en stunds förströelse och verklighetsflykt.
Idag blev det "Frukost på Tiffanys" med Audrey Hepburn, en alldeles förtjusande film med en klassiskt skön kvinna. Och förresten så går inte George Peppard av för hackor heller.



Är det något jag vurmar för så är det stil, skönhet, elegans och enkelhet.

Skruttfia...

är något som jag blivit kallad ofta ända sedan barnsben... kärleksfullt från mina närmaste och min barnläkare, eftersom jag haft astma sedan 2 års ålder och ofta var sjuk.

Idag är en dag då jag verkligen känner mig som en skruttfia, nacken har varit olidlig och ländryggen har hoppat snett, vilket den gör med jämna mellanrum. Började igår förstå att mina öronsusningar nog inte kom från lördagskvällens nöjen utan helt enkelt från låsningar högt uppe i nackpartiet, så jag kontaktade en kiropraktor som jag brukar få hjälp av när kroppen krisar.
Åkte hem tidigare från jobbet och har varit hemma idag eftersom jag fick en tid hos honom.
Inte nog med det, jag började också hosta och få tungt att andas i natt, så nu är det riktigt synd om mig!

Äsch.... inte då!! Självömkan hör inte till min personlighet. Motgångar får tas med jämnmod och gör att medgångarna känns ännu bättre när de infaller. Nu ber jag min skyddsängel om lite nattlig magi så att jag känner mig bättre till imorgon, eller åtminstone till fredagen, då jag och mamsen ska åka ner till Skåne för att hälsa på sonen.

Tanken är att vi åker på fredag morgon och hemåt på söndag eftermiddag. Ska bli lika mysigt som vanligt att få krama om honom och umgås. Nu har han ju dessutom flyttat till en egen lägenhet som han gärna vill visa för oss. En liten tur till IKEA blir det säkerligen och jag hoppas också att vi ska få tillfälle att åka till en god väns glashytta i Nackarp.



Här ovan ett litet smakprov på hans jättefina skapelser.

En parentes i tillvaron...

Denna dag är en av de, tack och lov, få dagar i livet som jag inte räknar så mycket med. Efter en fantastiskt rolig utekväll med härliga tjejer, mycket skratt, röjig rock och dans, dans, dans, så har jag onekligen varit ordentligt seg. Dansade lite för nära högtalarna, så när jag promenerade hemåt i natten märkte jag att jag hade tappat hörseln rejält. Det susar och småpiper och känns som om någon hade stoppat bomull i öronen på mig och lite orolig är jag nog allt. När jag berättade för särbon så skrattade han och sade, visserligen med kärlek, att en snart 50-årig kvinna borde veta bättre. Men han tröstade mig med att han, när han varit på rockkonsert på 70-talet och råkat ut för samma sak, fick tillbaka hörseln efter ca 5 dgr. Nu hoppas jag att det går lite fortfare än så, för det är rätt obehagligt faktiskt.


Dagen har mestadels tillbringats på soffan, men en lite kortare promenad fick vi till också, särbon och jag.

Annars har helgen varit så där härlig som helger ska vara. Fredag kväll hade jag en go liten 5-åring hos mig, som ville sova hos sin mormor. Det blev myskväll med film, sagor och sånger och en varm lite kropp i min säng. Riktigt genomgosigt!

Lite senare på lördagen åkte särbon och jag på loppis och jag hittade en jättefin glasvas, kruka eller vad man nu ska kalla det, som jag gjorde en ljuslykta av. Efter ommöbleringen i vardagsrummet så blev det lite mörkt eftersom lamporna ovanför soffan inte fyllde någon funktion på fel sida av rummet och därför togs ner. Jag hittade därför en jättefin golvlampa på Ellos som jag beställde, den var till och med nedsatt till halva priset. Lampskärmen hade jag sett på Mio helgen innan, så den var jag och inhandlade till lampfoten eftersom den befintliga inte var så rolig. Alltså fick jag en helt ny jättefin lampa till ett mycket förmånligt pris eftersom även lampskärmen var nedsatt.

Och som sagt, lördagkvällen gick inte av för hackor den heller!

Homestyling...

Oj, vad dagarna rinner iväg. Hinner inte riktigt med allt jag vill, och dit hör bloggningen, men var sak har sin tid och det gäller att prioritera rätt.

Denna helg har bestått av en ordentlig homestyling av mitt vardagsrum och anledningen blev från början att dottern skall sälja sin soffa och jag har tidigare varit intresserad av att köpa den. Har nu en krämfärgad gosig skinnsoffa med tillhörande fåtölj och är lite sugen på att byta ut den mot en mysig tygsoffa med schäslongdel, vilket dottern har. Till saken hör dock att det inte går att byta sida på schäslongdelen och om jag skulle kunna ha den så måste jag alltså möblera om.


Sagt och gjort... jag måste ju i alla fall testa, även om det innebar att flytta en nästan 4 meters bokhylla samt ett stort tungt piano.
Började i lugnt tempo på fredag kväll med att flytta pianot till väggen där soffan tidigare stod, och soffan fick stå lite provisoriskt framför TV:n till lördag. Men efter IDOL hade jag fortfarande lite överskottsenergi, så då tömde jag två hylldelar och flyttade även dem, men insåg vid 24:00-tiden att det var nog dags att gå ner i varv lite.

Fortsatte på sen lördag eftermiddag och en stund kändes det nästan oöverstigligt när boktravarna på golvet bara ökade och ökade. Ett tag tänkte jag att jag nog skulle sortera ut lite böcker, men det går ju inte! Även om jag aldrig kommer att öppna vissa mer, så kan jag bara inte.

Bokhyllan gjorde jag en hörna av och det blev ett riktigt lyft för rummet, en liten läshörna om jag flyttar fåtöljen en bit.

Den andra delen av rummet blev också mysig och det känns som jag verkligen gjorde rätt. Tyvärr får inte dotterns soffa plats, men jag tycker om min gamla också. Den är väl inmyst!


Men som lite smolk i bägaren så gick TV:n sönder, antennuttaget lossnade från baksidan av densamma och det gick naturligtvis inte att titta på den. Det var bara att ta en film från mitt filmbibliotek istället och köpa ny TV idag.

Eftersom jag hade ett stort åbäke till TV, så känns det lite lyxigt med att ha köpt en platt-TV, fast å andra sidan så finns det ju inga andra att köpa och jag vet jag att sonen kommer att bli överlycklig när han kommer hem från flickvännen lite senare.
Nu har halva eftermiddagen tillbringats tillsammans med särbon för att försöka lista ut hur man sorterar kanalerna på TV:n, vilket verkar vara en omöjlighet. Jag avskyr verkligen instruktionsböcker och använder mig sällan av dem, det brukar vara "trial and error" som gäller och det funkar nästan alltid. Idag fick jag ge mig... åtminstone för stunden! Vet med mig att jag kommer att försöka klura ut det igen, men inte ikväll. Någon måtta får det vara.

Hösten har visat sig från sin bästa sida och jag njuter till fullo av alla fantastiska färger och dofter. Hoppas kommande vecka blir lika fin.

Våga fånga dagen - livet väntar på Dig!

Tankens kraft...

Naturens fantastiska skapelser...

Tror bestämt att jag skapat mig ett beroende.... kameraberoendet!! Eller ska jag kalla det för det konstnärliga ögat istället, det kanske låter bättre?? Nä, det har jag ju haft länge, men i andra former.... Hmmm!

Ikväll när jag och min kära syster var på en utav våra många kvällspromenader, var himlen sagolikt vacker, månen hängde som en stor gul ost på himlavalvet och skapade en gyllene väg i havet. Mitt i denna gyllene väg låg en segelbåt för ankar.
Vattnet låg spegelblankt längs promenadvägen och träden i sina fantastiska färgskrudar reflekterades i vattnet så att det såg ut som ett vykort. Rönnarna var så prunkande och klarröda att jag nästan bländades av den underbara färgen.
När jag blundar ser jag det framför mig igen... precis som jag ser rådjuren framför mig som betar på åkrarna och ängarna längs vägen till och från jobbet varje dag.
Gissa om jag önskade att jag hade min kamera med mig?! Syrran skrattade åt mig när jag ideligen stannade upp och talade om vilket vackert fotografi det hade blivit om jag bara hade haft min lilla svarta följeslagare med mig. För att trösta mig själv konstaterade jag att jag aldrig hade kunnat fånga det på bild, det jag kände inför dessa naturens skapelser.

Inte konstigt att man känner tacksamhet över att få ta del av allt detta...

Regn ute, men sol inne...

Inte för att vara tjatig... men jag har återigen haft en helg i harmoni.
Skrev på mitt facebookstatus i lördags att jag hade en helg framför mig utan några måsten eller förpliktelser och det är precis så som det har varit.
När måstena minimeras finns också utrymme för kreativiteten och då blir ingenting speciellt pretentiöst, vad man än gör.
Bakade naturligtvis kanelbullar idag på Kanelbullens dag, och även äppelrutor eftersom jag fått en hel hink med äpplen av lilla mamma.
Av dessa åkte jag över till dottern med några påsar bullar, samt särbon en påse och det är så härligt att på ett så enkelt sätt få sprida lite glädje

Helgens kärlek och närhet till mina närmaste har laddat batterierna ordentligt inför nästa vecka.

Höstvisa...

En melodi passande för den första dagen i den riktiga höstmånaden oktober....

vacker, finstämd och underbar!

Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött, nu blir kvällarna kyliga och sena. Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött, och med ens så förfärligt allena. Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så stort, går och tänker på allt det där man borde. Det är så mycket saker jag skulle sagt och gjort, och det är så väldigt lite jag gjorde. Skynda dej älskade, skynda att älska, dagarna mörknar minut för minut. Tänd våra ljus, det är nära till natten, snart är den blommande sommaren slut. Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort och som du kunde hjälpa mej att finna. En sommar går förbi, den är alltid lika kort, den är drömmen om det man kunnat vinna. Du kommer kanske nångång, förr'n skymningen blir blå innan ängarna är torra och tomma. Kanske hitta vi varann, kanske hittar vi då på något sätt att få allting att blomma. Skynda dej älskade, skynda att älska... Nu blåser storm därute och stänger sommarns dörr, det är för sent för att undra och leta. Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde förr men mer än du nånsin får veta. Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust och hör vågorna villsamma vandra. En enda sak är viktig och det är hjärtats lust och att få vara samman med varandra. Skynda dej älskade, skynda att älska, dagarna mörknar minut för minut. Tänd våra ljus, det är nära till natten, snart är den blommande sommaren slut.