Och dagarna de går....

Tycker att dagarna passerar så oerhört fort så här i sommartid.... livet hinner inte riktigt bromsa trots att det är nu man verkligen behöver stanna upp och ta in all naturens skönhet, alla dofter, vindens smekningar mot huden och alla intryck som sommaren ger.

Jag har haft en ljuvlig midsommarhelg fylld av värme, generositet och kärlek. Midsommaraftonen tillbringade särbon och jag hos min fina vän Lise-Lotte i hennes stuga utanför Norrtälje tillsammans med många underbara människor som förgyllde tillvaron. Eftermiddagen och kvällen var precis så som en svensk midsommarafton ska vara, fylld av skratt och härligt umgänge med unga som gamla och små som stora.

Resten av helgen har jag bara varit Pia... varken mamma eller mormor, utan bara jag! Oron och rastlösheten har stillat sig för en stund och jag njuter av att bli älskad och bara vara... men det är ju då tillvaron är som enklast!

Nu stundar en ny arbetsvecka och om en och en halv vecka börjar min semester...

och jag längtar!!!

Sommarkväll med värme....

Så kom den äntligen... den där varma sommarkvällen som jag bara gått och väntat på. Att slippa gå ut med en jacka på sig eller en tjock tröja som i söndags när jag var och tittade på sonens fotbollsmatch.

Särbon och jag gör ett nytt försök, vi har lite svårt för att hålla oss ifrån varandra trots att vi kanske borde, men nu bjuder vi båda upp till dansen och gör det med själ och hjärta, hoppas jag... sen kan bara tiden utvisa. Ikväll överraskade vi varandra. Han genom att föreslå en åktur i den ljumma kvällen och jag genom att utan hans vetskap göra i ordning en picknickkorg som vi kunde ta med oss.

Det slutade med att vi åkte till den högsta punkten i Norrtälje, vid gamla Bergstugan och vattentornet. Där bullade vi upp och njöt solen i ansiktet, utsikten och varandras sällskap. Efter det var vi bara tvungna att gå ner till Societetsparken för att beskåda stadens nya gästhamn och titta på lite folk innan vi skildes åt för natten. Och kvällen var fylld av både inre och yttre värme.

Flickan i den röda klänningen...

Har inte varit på loppis på länge, men i lördags fick jag ett ryck och bestämde mig för att åka på några. Mot ett av de första borden stod en tavla lutad, som jag föll för direkt! 20 kronor ville kvinnan ha för den och det var taget!

Tycker inte att ramen är så snygg, men tänkte att jag lätt skulle kunna byta den. Färgerna i tavlan tilltalar mig så oerhört, det är precis de färger som dominerar mitt hem och flickan i den röda klänningen är vacker och obestämbar. Sonen tycker att tavlan är ful och alldeles för mörk, men smaken är ju som baken, och tur är väl det! Vad tycker Ni?

På nästa loppis hittade jag en klänning för 30 kronor, och Ni ser ju vilken färgskala den har! :)

Små glädjeämnen...

Egentligen hade jag en inplanerad kväll idag.... fast det blev inte riktigt som jag tänkt mig! Efter att sonen hämtat mig vid bussen och gått iväg med sina vänner för en bit mat på krogen var jag lite smått irriterad på honom och irritation och ilska brukar i mitt fall vara ganska kreativt!

Hans rum har under en lång tid sett ut som ett smärre bombnedslag och en sanitär olägenhet utan dess like. Jag brukar säga att om man klarar av att köra bil, laga mat och ha en flickvän så klarar man också av att sköta ett hem, åtminstone i den bemärkelsen att så länge man bor hemma så håller man snyggt på rummet. Jag vet också att efter att det gått för långt, så att röran blir ohanterbar, så struntar han i det eftersom det blir för jobbigt!

Så idag ville jag vara en curlingmorsa!! Irritationen gav mig energi att göra snyggt på hans rum, det är ju faktiskt mitt hem också, och jag vet redan i förväg att jag kommer att få igen det både i ord och handling. Han tittade in för en stund sedan för att åter åka iväg, men gav upp ett häpet uttryck av glädje och kom och gav mig en varm kram.

Eftersom jag för någon vecka sedan bestämt mig för att bli brunett igen och hade köpt färg då, så färgade jag håret, tog hand om mina fötter och bäddade med rena lakan i sängen!

Mitt i alltihopa tittade jag ut genom fönstret och såg en fantastisk regnbåge som sträckte sig över hela himlavalvet. Man kunde se både början och slut på den... och jag tror att det betyder tur, så jag skickade iväg en önskning!

Tänk, vilka småsaker som kan ge sådan glädje!

Antiklimax...

Efter den senaste veckans intensivitet kring studentförberedelser och fredagens studentmottagning, helgens 3-årskalas hos min syster och middag hos kär facebookvän i Stockholm har jag hamnat i en vakumtillvaro. Det var som om någon drog ur proppen och luften pös ut.

Börjar längta efter min Spanienresa, vilken jag inte ägnat många tankar sedan vi bokade den. Sade precis till en god vän förra veckan att jag inte alls är lika taggad inför den som tidigare år, men är faktiskt benägen att ta tillbaka den kommentaren nu. Det är nog helt enkelt så att jag haft så mycket annat i huvudet ett tag. Har till och med tänkt tanken att sluta blogga för att jag inte tycker att jag har något att tillföra här längre.... men jag behöver nog bara en konstpaus tillvaron.

Om tre veckor bär det iväg igen och jag tror att dessa veckor kommer att gå i en rasande fart.... ska försöka att bara vara fram tills dess.
Efter semestern börjar nästa livsfas... att bo tillsammans med en arbetande son som ska lära sig att bli vuxen utan att ha mig som den curlingmorsa som jag varit de senaste åren. Det blir inte lätt det, så jag behöver nog all distans jag kan få några veckor.

Ljuvliga nostalgi...

Ju äldre jag blir, desto mer lättrörd blir jag... men något som alltid fått mig rörd till tårar är skolavslutningar och studenter. Det räcker med att jag ser ungdomar med studentmössor på sig, eller som när jag igår morse passerade Rodengymnasiet och såg elevernas olika flak och lastbilar smyckade med diverse bättre och sämre citat och utryck, men ändock fick känslan av nostalgi och vemod inför en av de roligaste tiderna i livet. Tårarna kommer som ett brev på posten och någonting känslofyllt kramar om i bröstet....

Sonen liknade kvällen innan studentdagen vid att som 8-åring ligga i sängen och vänta på julaftonen... en härlig liknelse som bara bekräftades av den lycka som strålade ur ögonen på honom när han kom utrusande från skolan! Det kändes i hjärtat, magen och hela kroppen hos mig.... det kan jag lova!! Åsynen av hans glädje och förväntan över att få åka på flaket som de lagt ner själ och hjärta i dagarna innan och valt musik till och lyckan över denna dag som han väntat så på fick mitt modershjärta att kapitulera igen! Att ungdomarna haft champagnefrukost och inmundigat en del i dryckesväg gjorde säkert sitt till... men de var sååå ofantligt trevliga och skötsamma allesammans, så det märktes föga. Och att vädret inte visade sig från sin bästa sida.. utan paraplyerna stod som spön i backen verkade inte beröra de nykläckta studenterna ett dugg. De strålade som tusen solar i alla fall! Ska man ska tro uttrycket att regn ger lycka, så kommer de att få all den lycka de förtjänar.

Studentmottagningen gick som en dans, alla var oerhört nöjda, inte minst studenten själv som gav mig och ex-maken en drös med lovord över anordnadet! Kl 02:30 på natten hämtade jag en lycklig son med f d flickvän från studentfesten på Campus Roslagen och vi kunde alla somna med ett leende på läpparna... jag på soffan, Marcus och Louise i hans rum och Elias och Elin i min säng!

Kärlek vid första ögonkastet....

Var igår kväll ute på över en timmes rask promenad tillsammans med min vän Lise-Lotte... vi gick i rask takt, pratade och hade det trevligt. När vi sedan skildes åt, hon gick hem åt sitt håll och jag åt mitt, så kände jag starkt att jag inte ville gå hem riktigt än. Fick ett flow i promenaden och hade kunnat gå hur långt som helst.

Jag gick en väg som jag inte brukar gå, där jag passerade en klädesbutik som jag ej heller brukar besöka för att jag tycker att kläderna är lite för trista och "tantiga". Noterade då en urhäftig klänning i skyltfönstret, som definitivt inte var tantig och tänkte för mig själv att dit måste jag nog gå och titta imorgon. Om de har en sån läcker klänning i skyltfönstret så kanske det inte är så "tantigt" i alla fall.

Så idag när jag kom hem från jobbet åkte jag dit och konstaterade att jag kanske får omvärdera mina förutfattade meningar om klädstilen i butiken, det var i alla fall lite kläder där som jag skulle kunna tänka mig att köpa! Klänningen i fönstret var jättesnygg på, men när jag bläddrade bland klänningar på en stång fastnade min blick på en annan jättesnygg klänning som definitivt inte är min stil, men som jag bara var tvungen att prova. För det första så var den väldigt vid och för det andra väldigt lång... ingetdera är något som jag brukar köpa. Kunde inte låta bli att prova den och blev ännu mera kär i den när jag såg att den satt som gjuten på mig. En tuff scarfes bröt av det ljuva och när expediten talade om för mig att det var halva priset på denna sidenklänning kapitulerade jag direkt.

Det får bli min studentklänning!!

Nu ger jag järnet....

med allt vad student heter!! Kan likna mig själv vid en ketchupflaska - först händer inget, sen händer inget, men till slut så kommer allting på en gång!

Tog bilen till jobbet idag för att åka till Täby centrum och köpa sonens studentpresent, det blev nämligen inget igår. Inte något av det jag föresatt mig att göra blev av, men jag hade en härlig eftermiddag tillsammans med en underbar vän på hennes altan och på kvällen tillsammans med äldste sonen och hans flickvän som kommit från Skåne resp Motala.

Gjorde Täby centrum på en halvtimme....!!! Köpte min present och gick till min favoritaffär för små under, Change, och köpte mig en ny bikini och lite vackra underkläder.... hann med allt detta på denna korta tid. Väl hemma åkte sonen och jag till vår gemensamma frissa, sonen klippte sig och hon tunnade ur mitt hår. 

Direkt till Skoman, där det tog 15 min så kom vi ut med två par nya skor till sonen och en fattigare mamma. Efter ett besök i mataffären och "middag" på stående fot så satte jag igång med att göra pajer. Fyra stycken ost- och skinkpajer blev det, under tiden som jag tvättade två maskiner tvätt, hängde upp dem och tog en snabbfika med ex-särbon. Och detta var bara början av veckan!!! Vänta bara innan veckan är slut och studenten är avklarad... då kommer denna mamma att vara slut! Men det kommer att vara värt varenda minut!

Andhämtningspaus...

Veckan som gått har bestått av ömsom vin, ömsom vatten... mest vin faktiskt! På grund av tids- och datorbrist har jag därför inte kunnat uppdatera mig här som brukligt, men nu får det bli en lite summering.

*Har haft min fina vän Cissi på besök...

*Varit på två planeringsdagar på Bergendals konferensanläggning  i en ljuvlig miljö tillsammans med mina underbara arbetskamrater...

*Varit barnvakt natten mellan fredag och lördag hos dottern och njutit av små armar runt halsen och blöta bebispussar...
*Lite studentförberedelser, då jag handlade skjorta och slips åt sonen, beställde studenttårtan och införskaffade diverse ingredienser till pajer som skall göras....
*Strosat ensam i min lilla stad dag den soliga lördagen med kameran som sällskap och fotograferat motorcyklar när staden invaderats av dessa under Custom Bike Show...
*Oförhappandes i folkmyllret träffat nya facebookvänner irl - trevligt...
*Blev bjuden på en supergod middag hos dottern med familj....
*Njutit lördagkvällen lite rastlös med mina egna tankar i en biltur genom ett försommarfagert Roslagen...

Idag har solen gått och gömt sig, så jag får ändra lite på planerna för dagen... men jag är aldrig sämre än att jag kan ändra mig. Tar eventuellt en tur till Täby centrum för att titta på studentpresent till sonen, ska göra några ost- och skinkpajer, hälsa på en god vän och så måste jag bara ta en riktigt lååång promenad eftersom de har blivit väldigt åsidosatta den senaste veckan.

Andhämtningspaus i tillvaron!