Kroppen minns. Vad själen såg var bilder bara...

Kroppen minns. Vad själen såg var bilder bara.

Kroppars lust. Den vassa smärtan av en spik.

Det kalla, och det mycket heta, kan ingen själ bevara.

Och inte ens bland smärtorna fanns några utbytbara.

Skrapat knä och getingen i gräset. Ingen var den andra lik.

Kroppen minns. Vad själen såg var bilder bara.

Var timma hade något vasst och mjukt som bara den var skapad för.

Ingen kärleks doft den andras lik.

Det kalla, och det mycket heta, kan ingen själ bevara.

För drack vi ofta te vid detta bord, som bara finns för några murkna stycken nu (av teak).

Kroppen minns. Vad själen såg var bilder bara.

Av dessa en gång varma dagar, en murken träbit bara.

Lust och smärta har ingen förutsagd logik.

Det kalla och det mycket heta kan ingen själ bevara.

Över en vilseskog en högljudd fågelskara.Vad kroppen visste, var bara fåglarnas musik.

Kroppen minns. Vad själen såg var bilder bara.

Det kalla och det alltför heta kan ingen själ bevara.

Ur "Variationer över ett tema av Silfverstolpe" av Lars Gustafsson

Saknad...

Idag är en sån där dag... då man känner en olustkänsla och inte kan sätta fingret på det. Som om all glädje inför nya jobbet och allt härligt runtomkring mig bara runnit ut för en kort stund och initiativlösheten ligger som ett ok över axlarna! Åh, fy bubblan vad det där lät muntert då! Knappast!

Kanske en släng av hormonell frustration eftersom svettningarna som varit borta nästan ett år helt plötsligt kommit tillbaka. Ja, inte hade jag saknat det i alla fall! Men nu är det sådär infernaliskt jobbigt ett antal ggr om dagen och åtminstone någon gång varje natt. Inte kul att bli tant inte.. även om jag knappast känner mig som en sådan. Har varit och dansat några gånger den senaste månaden och då känner jag mig inte som någon tant, för då kommer 70-80-talets discodrottning i mig fram och jäklar vad roligt det är! I nästa liv ska jag bli dansare... morgonpigg har jag ju redan sedan tidigare bestämt mig för att bli! :)

Upptäckte häromdagen hur mycket jag saknat att skriva och fick en enorm lust att börja igen... utformade meningar av tankar i huvudet som ville ner på pränt, och naturligtvis hade jag glömt min lilla anteckningsbok som alltid är min följeslagare, i en annan väska än den jag hade. Nu blir det till att införskaffa flera och lägga en i varje väska jag använder! Det ligger ju läppstift i varje väska, så då kan det ju lika gärna ligga en anteckningsbok också!

Såg en mor och en son på bussen idag, han var i 6-årsåldern och sov mot hennes arm. Hur hon mjukt väckte honom när de skulle gå av.. och kände ett sting av längtan och saknad. Likaså kommer det ofta på 4:ans buss på morgnarna mödrar med sina små pladdrande döttrar i handen.... jag ler, längtar och saknar! 

Så alla Ni som önskar att Era barn ska bli äldre... försök att njuta istället! Jag vet att det inte är lätt när man är mitt i livet med allt vad det innebär, men en dag längtar man tillbaka... om så bara för korta stunder!

Älskade vänner...

Av olika anledningar har tjejgänget inte träffats så mycket på sista tiden som vi gjorde förra våren och sommaren. Vi bestämde ju att vi skulle börja spara så att vi skulle kunna komma iväg på en resa till denna sommar, men för ett tag sedan beslutade vi att vi skulle fortsätta att spara lite mera, men för den skull inte låta bli att hitta på något ändå.
 Sussi och Lisa kom på den geniala idén att vill skulle hyra en stuga över en helg och fixa lite hemma-spa och ta det lugnt och mysa.. 

Helgen som var blev det av! 

Vi hyrde en stuga på Marholmen och de hade gjort trerättersmeny,  handlat all mat och fixat all logistik med matlagnings- och frukostschema mm. Såå suveränt bra gjort! 

När våren spelade oss spratt med vädret, från ymnigt snöfall till sol och blåst njöt vi inomhus medan brasan sprakade i öppna spisen.

Vi bastade, fixade fötter, ansikten och fick massage av en massös som kom dit. 

Vi promenerade, åt god mat, drack gott, skrattade, spelade spel och sjöng Singstar. 

Kort och gott idkade vi både själslig och kroppslig vård denna helg, något som jag för övrigt verkligen behövde eftersom jag trots ett lyckat arbetsbyte känt mig lite låg den senaste tiden.

Det är skönt att ha vänner som lyfter en när ens egna vingar inte riktigt orkar bära.