Vill Du följa med?

Skam den som ger sig, men har jag fått någonting i huvudet så måste jag utforska alla möjligheter innan jag kastar in handduken.
Detta har resulterat i att jag från och med nu byter bloggsida. Har flera kvällar i rad långt in på småtimmarna plitat och knåpat för att få ihop den nya som jag vill och känner mig nu rätt nöjd.

Jag har under årens lopp haft otroligt mycket glädje av att få dela med mig av mina tankar, funderingar och mitt liv och har också fått så mycket i gengäld. Varma uppmuntrande kommentarer och trogna läsare. Nu kommer jag inte att sluta blogga alls, utan jag byter bara sida och hoppas att Du som följer mig här, eller om Du så bara sporadiskt tittar in, har lust att följa med mig till min nya BLOGG.

Till en början kommer jag inte att ta med mig denna blogg in i den nya, men det finns en knapp som är länkad hit ifall man vill gå tillbaka och läsa något gammalt inlägg. Framledes får jag se hur jag gör. Än så länge vill jag testa mig fram. Det är tryggt med det gamla och invanda också....

Klicka på det röda ordet blogg, så välkomnar jag Dig!

Småstad kontra storstad...

Efter 15 års pendlande ca 3 timmar/dag som mest fram tills för 1,5 år sedan med nu 15 minuters promenadväg till jobbet brukar jag ofta få frågan "Men det måste Du tycka är jätteskönt?"

Med handen på hjärtat blir svaret alltid "Ja, men jag saknar bussresorna och jag saknar Stockholm". Jag vet, jag är inte riktigt klok, men jag ska försöka förklara, för jag tänkte mycket på detta när jag satt på bussen till Stockholm igår.

Jag är en person som tycker om att gå min egen väg, det gör inget om jag sticker ut litegrann, för det är liksom jag. Att bli inskuffad i en fålla där det inte finns utrymme att få vara den jag är, få gehör för mina ideér och utnyttja min fulla kapacitet gör mig vingklippt! Det är tråkigt och definitivt inte utvecklande.

Lite så är det att arbeta i en småstad. Man får absolut inte tro att man är någon, inte för att jag tror det heller, men jag vet vem jag är och vad jag kan, vilket i och för sig andra tror sig veta också utan att egentligen veta någonting alls. Glöm bort anonymiteten! Allt är en stilla lunk i vardagslivets mönster.

Missförstå mig rätt, jag trivs på mitt jobb och har inte alls tråkigt. Vardagslivets lunk kan vara nog så behagligt och jag älskar mitt lilla paradis vid havet.  Det handlar om att vara 100% nöjd med det man har.

Allt blir förvisso vardag var man än befinner sig, vad man än gör eller var man än bor, visst är det så. Men storstadens puls är livgivande. Det händer saker, Du kan få vara den Du är, för i den stora folkmängden smälter man in på något märkligt sätt hur man än är.

Det finns ett stort utbud av fritidsaktiviteter som är andra än att gå på gym, Friskis, eller sjunga i kör.

Det kanske låter nedlåtande, men det är det verkligen inte. Jag ringaktar varken träning eller körsång, tvärtom, men..... det finns så mycket annat också.

Att sitta på bussen skänker mig ro, en stund av här och nu i mina egna tankar med de växlande årstiderna och naturen som sällskap. Ingen idé att hetsa upp sig om det är snöyra, dåligt väglag eller en olycka längs vägen, man kan ändå inte annat än bara finnas just då. 

Fördelar kontra nackdelar? Tja, det är självklart både fördelar och nackdelar med bägge delarna. En liten bit av varje är nog det optimala, för mig i alla fall. Sen finns det ju alltid andra omständigheter som kanske gör att det ena är bättre än det andra fast man egentligen skulle vilja göra tvärtom.

Rickard Wolff säger i den tonsatta texten "Solkräm" där han ger råd till avgångseleverna:

"Bo i en storstad, men flytta innan Du blir för hård. Bo en gång vid havet, men flytta innan Du blir för mjuk." Kloka ord! (Klicka på den röda texten för att lyssna på låten). 

Priviligierad...

Tänk så ofta man får höra orden "det var bättre förr". Speciellt nu när vi lever i ett samhälle med oroligheter både högt och lågt, bristande resurser här och där och en ständig kamp mot klockan.

Visst var mycket bra förr, men många av dagens "problem" fanns redan då, det är bara det att idag är vi så upplysta och så medvetna om allt via alla möjliga media, (på ont och gott), så att vi inte alltid ser hur bra vi har det egentligen.
För länge sedan fanns radion och på sin höjd dagstidningen. Att våld föder våld är ingen nyhet, likväl som att respekt möts av respekt och kärleksfulla handlingar drar till sig nya kärleksfulla handlingar.
Det man sår får man skörda! Plättlätt ekvation.

Blev väldigt påmind om hur bra vi har det nuförtiden, när jag såg filmen " Suffragette" igår kväll. Kvinnan hade absolut ingenting att säga till om och ansågs som en skam för samhället om hon hade egna åsikter. Att det fortfarande förekommer i vissa länder i världen är för mig en gåta. Visste Ni att det sista landet i Europa som fick kvinnlig rösträtt vart Lichtenstein, där det infördes 1984?! Ofattbart!!

Har idag varit till Karolinska sjukhuset, Radiumhemmet, för att göra en mammografi och igår var jag på cellprovtagning. Är oerhört tacksam över att jag lever i ett land och en tid då detta är en självklarhet att vi kvinnor ska få genomgå, så vad detta anbelangar är det definitivt bättre idag och jag känner mig priviligierad.
Passade också på att hälsa på mina härliga f d kollegor och chef på Neurokirurgen, när jag ändå var i krokarna. Det var så roligt att träffa dem och jag har nästan lust att säga "det var bättre förr", men väljer snarare att säga att var sak har sin tid.

Namnbyte på bloggen..

Fick för någon dag sedan frågan av en av mina äldsta vänner, tillika facebookvän och bloggvän här i cyberspace om jag slutat blogga.
Inte medvetet i alla fall blev mitt svar. Efter sista blogginlägget 2015 har jag haft tankar på att byta bloggportal och göra en nystart helt och hållet med mitt skrivande, varför inget hamnat på pränt här.

När hon nu ställde frågan började jag luska runt lite om vad jag vill ha och inte ha och har nu efter en hel kvälls provande konstaterat att det ibland är det bäst med det gamla och invanda. Jag är en layoutfreak av stora mått och älskar att skapa olika bakgrunder med snygga grafiska snitt, men är ändå inte såpass insatt så att jag bygger en sida helt själv med bara html-koder, så jag fortsätter här där jag började min bloggresa för 7 år sedan. Ny bakgrund och nytt namn får bli nystarten för i år, men vem vet hur det blir med det där portalbytet... jag får suga på den ett litet tag till.

Det här året har börjat harmoniskt och jag ser med stor förväntan fram emot resten. Har träffat så mycket härliga människor, fått förmånen att en hel dag lyssna på hur vi skapar våra liv med tankens kraft och hur mycket vi faktiskt kan påverka våra hjärnsynapser till att att byta kopplingar genom att tänka i andra banor för att ändra våra liv. Det handlar om att ändra vår frekvens.
Flumflum tycker många, men det finns bevis på att det faktiskt fungerar och är oerhört fascinerande.

Meditation och yoga har blivit en del av min vardag och jag mår fantastiskt bra av det. Eliminerade allt jag inte tycker om att göra för en månad sedan och gör nu bara det jag mår bra av.

Fortsätter även min mediala resa med att gå en kurs i intuition, energier och mediumskap. En spännande värld, där allt egentligen är möjligt och det är så häftigt. Fortsättning följer garanterat!

Nu är jag här igen!