Le åt misstagen och se det positivt...

Fredag kväll med gamla barndomsvännerna var som vanligt alldeles suveränt trevlig... upptäcker dock att vi för varje gång vi ses pratar mera barn, barnbarn och måenden än när vi började ses regelbundet för sådär 12-13 år sedan. Fast å andra sidan var det ingen av oss som hade barnbarn då. C sade något så härligt när vi diskuterade åldrandet i fysisk bemärkelse, och det var att hon ser ju inte oss i den ålder vi är nu när vi träffas, utan de småtjejer vi var när vi lärde känna varandra, vilket ju känns underbart.

Efter en strålande soluppgång på lördag förmiddag åkte dottern och jag till Stockholm, dock en halvtimme senare än planerat, men ändå inte så sent så att det skulle ha ikullkastat våra planer. Tänkte hinna fika före bion, men insåg efter en stund att det skulle vi inte göra eftersom Andrea ville hinna med några affärer innan, bland annat Panduro. På Panduro kan man gå i timmar och titta på allt underbart material som man kan använda sin kreativitet till och där är vi nog ganska lika hon och jag för det var lite svårt att slita sig trots att vi var tvungna för att hinna hämta ut biobiljetterna. Jag köpte två canvaspannåer, ett skissblock och lite glitterfärg - så nu längtar jag efter att få tid att sätta händerna i arbete.

Bion var underbar.. se gärna trailer från föregående inlägg.

Tänkte naturligtvis inte på att det var lördag och att jag kanske borde ha bokat bord på någon restaurang, så vi tog en chansning och åkte till Restaurang Cypern på Vallhallavägen som har mycket god grekisk mat, men där hade det blivit fullbokat 5 min innan vi kom. Lite halvt om halvt missbelåtna med att dagen blev lite stressigare än vi tänkt oss och att det inte fanns lediga bord, tog vi bussen hemåt och beställde bord på Restaurang ett Glas hemma i vår egen lilla stad. När bussen inte kom längre än till Näsbypark på grund av problem med bromsarna kände vi oss lagom uppgivna. Bestämde mig då för att inte låta alla missöden förstöra resten av kvällen. Det som hade hänt och hände just då gick ju inte att göra ogjort, så varför inte se till att göra vårt restaurangbesök riktigt mysigt istället. Vi började med en Cosmopolitan och sen var det bara att koppla av. Vi konstaterade båda att vi definitivt inte är några storstadsmänniskor.

Har tillbringat söndagen i lugn och ro, kärleksfullt med f d särbon som jag känner mig så bekväm med. Inga måsten eller förpliktelser och en harmonisk avslutning på en härlig helg.

Hachiko...

Rekommenderar varmt Lasse Hallströms senaste film "Hachiko" som baserar sig på en verklig händelse i Japan på 1920-talet, då en professor hade en hund vid namn Hachi. Hunden följde varje dag sin husse till tågstationen och väntade troget på honom tills han en dag inte kom hem mera.

Hachi väntade under 9 års tid på att professorn skulle komma och man reste efter hans död en staty till minne av honom och den lojalitet han visade.

Hallström har förmågan att på ett lågmält och vackert sätt klä känslor i bild och få även den enklaste film att beröra. Inte ett öga var torrt i biosalongen och den var nästan plågsamt känslosam emellanåt, men definitivt inte en film man glömmer.
Att sedan Richard Gere spelade den manliga huvudrollen gjorde ju inte ont direkt, eftersom han både är en otroligt vacker man och en genuin skådespelare.

Ilsk- och lessdag...

Ja, tänk att jag också kan vara så ilsk och less på tillvaron så att det kryper i kroppen.

Hade en bra dag på jobbet tills en stund innan hemgång då det hände något som gjorde att jag lackade ur riktigt ordentligt. Försökte skaka av mig händelsen på väg hem, men den följde mig som ett stort irriterande moln ovanför huvudet. Väl hemma gick ilskan över i rastlöshet och jag har känt mig såå less på hela världen. Vill inte känna så, för jag brukar inte göra det, utan försöker alltid hitta något positivt med det mesta.

Nu rann bägaren över ordentligt!

Ser fram emot fredagkvällens tjejmiddag med mina tre härliga väninnor från barndomen. Vi ses ungefär två ggr om året och det är alltid lika trevligt. Tänk att jag känt en utav dem i snart 45 år!!

På lördag ska min älskade dotter få sin födelsedagspresent! När hon fyllde år i november fick hon ett kort av mig där jag skrivit att hon fick välja en egen dag då hon och jag ska åka till Stockholm, shoppa lite, fika på något mysigt ställe, gå på bio och avsluta med middag.

Nu är den här, dagen hon valt! Och vi ska ha det så mysigt som bara hon och jag kan.

När jag tänker på det så blir jag varm i hjärtat igen!

Jag skäms...

Tänk att jag missade att även min underbara bloggvän Annika med bloggen Kära blogg givit mig utmärkelsen Kreativ bloggare, med motiveringen:

En blogg som ständigt ändrar utseende men som aldrig tappar sin ljusa syn på livet.

Annika skriver varmt och engagerande om livets goda, folkbildning, film och litteratur... och om sin dröm att någon gång få bo i Frankrike.

Med varmaste tack...
och förlåt Annika!

Hedrande utmärkelse...

Idag har jag fått utmärkelsen Kreativ blogger av min kära bloggvän Eva med bloggen Eva Swedenmarks värld. Hon ger mig den med motiveringen:

Livsglädje och själaro: Som med en ständig tilltro till kärlek och livsglädje så generöst bjuder in och uppmuntrar. Jag känner mig oerhört hedrad,  speciellt eftersom jag tycker att hennes egen blogg är så underbart tankeväckande och varm med härliga kulturella inslag och ett vackert språk.

Att få denna utmärkelse innebär att man i sin blogg ska länka till den som man fick den av, samt själv ska välja ut sju bloggar som man tycker om att läsa och samtidigt skriva lika många saker om sig själv som kanske inte så många vet om.

1. Jag har två tatueringar, en ängel på höger skuldra och en G-klav på vänster vrist.

2. Jag kunde läsa när jag var 5 år.

3. Jag rapar som en stor karl. *fniss*

4. Jag har sjungit med Anna-Lotta Larsson och Triple and Touch.

5. Jag dansade balett i 8 år och gick utan svårigheter ner i spagat.

6. Jag tycker till och med att det är obehagligt att åka barnkarusell.

7. Jag har varit på Maui.

Nu överlämnar jag denna utmärkelse till:

Marie med bloggen Dagar med Marie

Anette med bloggen Anette´s

Sissel med bloggen Blommiga prickar

Mia med bloggen Nattmias liv och funderingar

Martina med bloggen Livet här och nu

Maria med bloggen Marias blogg

Kicki med bloggen Frk Nattuggla

Jag skulle egentligen vilja ge en utmärkelse till alla fantastiska bloggvänner och andra bloggare här i cyberspace, Ni sprudlar av kreativitet och värme.

Havslängtan...

 

Havets glimmande krusiga vågor,

färgsprakande stenar under vattenytan

och en solig himmelsblå horisont...

....får kroppen och själen att längta....

Jag kan känna värmen... dofterna... och de ljumma vindarna.

Sanden mellan tårna och vattnets mjuka smekningar

Kan Du?

Gissa vem som är min farmor...

Av alla underbara vackra gamla fotografier som jag har i min ägo.. och då menar jag verkligen i min ägo eftersom det är originalfotografierna som jag har, är detta foto på min farmor och hennes systrar ett utav de vackraste. Skulle gissa att det är taget någon gång runt 1920-talet eller strax innan. Men vem tror Ni är min farmor?

Fågelkvitter...

Ur led är tiden.... fåglarna kvittrar som tokiga på morgnarna, det verkar som om de har fått något om bakfoten. Men vad är väl ljuvligare, så låt dem kvittra.

Nu är det väl inte riktig stenskvättor som kvittrar än, men jag tecknade denna -77.

Okomplicerad tillvaro...

I motsats till filmtiteln "It's complicated" så känns livet just nu väldigt okomplicerat. Mina barn har alltid prio ett och mår de bra så mår jag också bra. Min älskade Elias har nyss träffat en underbar tjej, som jag ännu ej hunnit träffa själv, och hans hjärtat sjunger och jublar. De verkar lyckliga över att ha funnit varandra och jag önskar av hela mitt hjärta att de får fortsätta ha det så. Marcus lever livet med sina kompisar, tränar och mår gott nu, och det värmer också mitt modershjärta efter sorgerna i december. Dotterns älskliga lilla familj får mig alltid på gott humör och jag är så tacksam för att jag får ha alla dessa underbara ungar i mitt liv. De och mina härliga vänner får mitt hjärta att le. Om jag hade ett stort hus så skulle jag ordna en jättefest och bjuda in alla som ligger mig varmt om hjärtat. Vem vet vad jag hittar på när vår- och sommarsolen tittar fram ur sin gömma, det går ju faktiskt att vara utomhus också.

Fredagkvällar är heliga hemma hos mig, då är det soffan med ett glas vin som gäller och att ta det lugnt efter veckans vedermödor.

Hade inget inplanerat denna helg, strosade på sta'n och tog en fika tillsammans med Anita på lördag efter en lugn och skön förmiddag och blev spontant bjuden på middag hos en underbar vän som jag nyligen lärt känna genom våra söner, där jag var till långt framåt småtimmarna.

Var till blomsterhandeln och köpte mig två stora tulpanbuketter som jag satte ihop och ställde i min vackra Aaltovas.. krispiga fräscha tulpaner som hör till mina absoluta favoritblommor.

Söndagen har tillbringats mestadels inomhus... tänkte ta en långpromenad, men ryggen bråkar fortfarande med mig så det var uteslutet. Var på ryggmassage i fredags och fick lite övningar som jag ska göra så att jag kan komma igång med träningen och promenaderna igen. Städade undan, dammsög och kände mig så nöjd, så jag belönade mig själv med att baka chocolate-chip-muffins till kvällskaffet, som jag precis har avnjutit efter den härliga filmen jag och dottern var och såg.

(Klicka på bilden så förstoras den och det går att läsa receptet)

It's complicated...

Ikväll var allrakäraste dottern, hennes väninna och jag på bio tillsammans och såg "It's complicated" med stor behållning. Meryl Streep glänser som alltid och Alec Baldwin passade bra i rollen han spelade. Bortsett från att filmer av den här typen alltid är så amerikaniserade, filmpersonligheterna har fina välbetalda arbeten, rena drömhemmen och barnen är exemplariska, så fick den mig att må riktigt gott! Fick torka bort en och annan tår ur ögonvrån och skrattade så jag fick kramp i magen... och log mången gång igenkännande.

Gamla drömmar...

Skulle leta efter några papper i hyllan i klädkammaren och "ramlade" över mina gamla teckningar och mina egendesignade och ritade kläder som jag sparat i en mapp.

Det som egentligen fascinerade mig mest var att de äldsta ritade kläderna var från -73 och då var jag bara 12 år!! Bara mappen nedan gör mig nostalgisk!

Jag använde en pappersdocka som modell, och i början ritade jag bara kläder, men efter några år började jag också sy upp de kläder jag ritat och min dröm var att bli modedesigner eller inredningsarkitekt.

Kolla in kjolen och blusen ovan till vänster och det jag sydde upp när jag hittade rätt tyg!

Rätt kul att ha kvar teckningarna.

Patriotism..

Jag har aldrig varit någon sportfanatiker direkt, men när finländarna tävlar i konståkning, ishockey, skidåkning, rally och friidrott så tycker jag att det är roligt att se. När de sedan vinner eller får bra placeringar, så som Kiira Korpi nu i konståknings-EM från Tallinn så kan jag inte annat än mysa.

Kalla det patriotism eller vad man vill, men då är jag stolt över att vara finska.

Lite kuriosa är att jag själv var en riktig hejare på skridskor i tonåren.
Brorsan och jag brukade låtsaskonståkningsåka och hade jätteroligt. Våra skridskor var alltid med i bagaget när vi åkte till pappa i Finland på sport- och påskloven.

Oföränderlig vänskap...

För snart 32 år sedan lärde jag känna en fantastisk tjej! Vi hade aldrig setts förut, var som natt och dag, och möttes på ett musikläger på Barnens Ö med våra fioler. Något gjorde att vi blev vänner för livet och när jag flyttade hemifrån samma år beslutade vi oss för att dela lägenhet. Musikintresset var vår stora gemensamma nämnare och trots att vi båda gick treåriga linjer på gymnasiet hade vi redan då bestämt oss för att vi ville fortsätta med musiken. Vi sjöng ihop, spelade i orkester ihop, i stråkensemble, i spelmanslag, gick på musikteori och allt vi bara kunde så länge det hade med musik att göra. Jag tog studenten ett år före henne och hon följde mig med spänning när jag åkte runt och sökte in på olika musikutbildningar, precis som jag gjorde när hon gjorde likadant året efter.

Våra vägar skildes när jag började på musiklinjen på Bollnäs folkhögskola och hon kom in i Östersund året efter, men vi fanns ändå alltid där för varann.

Jösses, så mycket roligt vi haft tillsammans!!

Hon fick jobb som musiklärare på Färöarna, träffade en engelsman och flyttade till England och själv avslutade jag min musikaliska bana när jag träffade mina äldsta barns far och gifte mig.

Fast varje gång hon kom hem till Sverige och hade fiolen med sig så blev det duetter,

 helt underbara roliga stunder av spelglädje!

Nu hade vi inte setts på tre år, knappt pratat med varandra, men pga tragiska omständigheter då hennes far gått bort kom hon hit igår kväll och det kändes som om vi aldrig varit ifrån varandra. Det var som att ta vid där vi var för 3 år sedan... ja till och med 30 år sedan. Våra livssituationer ser helt olika ut och vi lever helt olika liv, men det spelar ingen roll,

för ingen kommer någonsin att ta hennes plats i mitt hjärta.

Ensam vals...

Harmoniska toner till underbara bilder ger mig ro i själen.

Kärlekspåfyllning....

Idag bestämde kroppen att förnuftet inte fick ställa några som helst krav på triviala saker såsom dammsugning eller annat som kan vänta tills ryggen mår bättre... och så blev det!!

Kärleken knackade på i form av f d särbon, som bjöd på en härlig fikastund och dottern som bjöd på middag tillsammans med hennes goa lilla familj.

Har pussats och kramats, skrattat och myst... och vem kan väl motstå lite kärlek!

Till och med ryggen känns bättre och resten kan vänta tills imorgon!

Lugn lördag...

Veckan har rusat iväg, plötsligt var det bara fredag... och till kvällen åkte jag och gratulerade f d särbon, som fyllde år. Det blev några trevliga timmar, innan jag for hemåt igen för att få en god nattsömn. Men tji fick jag, trots att jag var oerhört trött så somnade jag inte förrän framåt 02:30-tiden på morgonen, vilket gjorde att jag sov rätt länge idag.


Efter en stund på spikmattan och spikkudden så var morgonens huvudvärk och ryggstelhet borta och jag kunde ta itu med lite av det jag tänkt hinna med under dagen. Började med att städa en garderob innan Anita kom och hämtade mig för en promenad ner på sta´n och när vi ändå var där så passade vi på att äta lunch/middag ute för att slippa laga mat idag.
Tröttheten och ryggvärken ville inte riktigt släppa i alla fall, så när jag kom hem kröp jag upp i soffan, drog en filt över benen och somnade.... och vaknade inte förrän tre timmar senare. Redan kväller var det ingen idé att ta itu med något annat, utan jag har fortsatt att tillbringa kvällen i soffan, tillsammans med Kjell Bergqvist i Stjärnorna på slottet och en underbar konsert med Sting.

Musiken som spelats hos mig de senaste dagarna är den underbart själfulla Peter LeMarcs och jag är bara tvungen att lägga upp en härlig låt av honom även om den har några år på nacken.

Nu blir det rörigt....

ett tag! Jag har nämligen hittat en bloggbakgrund som kunde ha varit döpt till Pia, så mycket kan jag stå för den. Den är vacker, sprudlande och röd som min älsklingsfärg.

I och med det så kommer jag också att byta namn på bloggen, för just nu känns den mer som livsglädje och själaro. Jag blir glad om jag får kommentarer på utseendebytet, oavsett ris eller ros.

Månviskarna....

är en rak översättning från det finska namnet Kuunkuiskaajat, som denna underbara duo heter.

Den består av två finska sångerskor, Susan Aho och Johanna Virtanen och sången Taivaallinen betyder Himmelsk på svenska.

Jag bara älskar mitt modersmål!

Full fart....

Oj, vad den här dagen har gått fort!! Morgontrötter som jag alltid brukar vara, hoppade jag konstigt nog upp som en liten loppa ur sängen i morse. Gissar att jag är ganska utsövd efter en lång skön och avkopplande ledighet.
Undervisade hela förmiddagen, så den gick i rasande fart, liksom även eftermiddagen. Halv fem tittade jag på klockan och hoppsan, man kanske skulle ta och gå till bussen och fara hemåt.

Hade kvällstid hos tandläkaren för vanlig kontroll, och trots att det inte var några problem så blev jag 800 kr fattigare...usch usch! Finns ju roligare saker att lägga pengarna på!
Blev sugen på att ta en promenad efter det, så jag tog på mig varmt och slängde kameran över axeln. Jag har ju lite svårt att lämna den hemma, tycker liksom lite synd om den när den ligger där i skåpet så ensam och övergiven. Den måste ju också få visa vad den går för, alla behöver ju ett arbete att gå till! Och nog var han i sitt esse ikväll. Ja, för den som undrar, så är min kamera faktiskt en han - en utav mina stora kärlekar! :)

Nöjd och glad efter en härligt frisk promenad ville jag snabbt få in bilderna på datorn... och vem ringer då?! Jo, sonen, som sitter fast med min bil i en snödriva!!! Där försvann mitt glada humör. Svärsonen åkte dit och jag fick slänga på mig jeansen igen för att traska och hjälpa till. Vilken dundercurlingmorsa jag är!! Fick med hjälp av son, svärson och exmake loss bilen. Sonen är en livserfarenhet rikare och svärsonen fick sig ett gott skratt av mitt fräsande i bilen när vi åkte för att köpa en bogserlina. Det är tur att vi känner varandra så väl!

Till råga på allt skulle jag laga matlådor efter detta! Det är tur att jag är utsövd och energifylld... och nu kan jag faktiskt skratta åt det hela!

Om kärlek...

"Om kärleken förunnas en, i vilken form den än uppträder, så är det en dödssynd att avstå från den. Det är den enda verkliga dödssynden.

Om kärleken förunnas en, jag säger OM, för det är inte självklart. Det finns ingen mänsklig rättighet som säger att Du ska bli älskad, att Du kommer att bli kärlek förunnad.

Så om kärleken förunnas Er, i vilken form den än uppträder, så grabba för fan tag i den, för Ni kanske inte får någon mer chans.
I vilken form den än uppträder, för det är så mycket som kan vara fel. Fel ras, fel hudfärg, fel hårfärg, fel kön och fel ålder, och jag har dålig andedräkt och jag är inte säker under armarna och jag kan inte dansa, jag vill vakna hemma, äta min egen frukost och Herre Gud.

Jag har en väninna som inte längre vågar, utan varje fredag spelar hon istället Alfapet. Så när hon kommer upp till himmelen och Sankte Per frågar henne "Nå, hur nyttjade Du Ditt liv, hur brukade Du Dina arma jordetimmar?", då kan hon svara "Jo, jag spelade 2000 partier Alfapet."

Så frågan är, "Är det av godo eller av ondo att ha spelat 2000 partier Alfapet?" och jag säger att det är inte värt det. Inte ens om Ni får både Y och X och kan lägga yxa på tre gånger ordpoäng och få 48 poäng, så är det värt att avstå från kärleken."

Underbart skrivet av Jonas Gardell

Sol och glädje..

Jag har haft två fantastiska dagar fyllda av livsglädje. Igår med äldsta barnbarnet Emil, som efter en god natts sömn väckte sin mormor med orden "Du är världens bästa mormor". Det hjärtat som inte smälter då är gjort av stål. Vi låg kvar i sängen och pratade en stund innan vi gjorde i ordning en god grötfrukost.

Tanken var att vi skulle mysa, gå ner i källaren och vara sakletare och måla med akrylfärger. Nog hade vi det mysigt allt, med Lillefot på dvd - och hittade saker i källaren gjorde vi också, en massa roliga böcker och pussel. Men Emil bestämde att vi skulle måla nästa gång, han ville hellre höra

sagorna vi tog med oss från källaren.

God middag i glatt sällskap med vännen Lise-Lotte avslutade dagen och det kändes skönt i själen när jag vandrade hemåt i natten. Men inte kunde jag sova inte, satt vaken till 05:00 på morgonen och testade olika layouter till bloggen och läste i min bok. Layout-byte kommer troligen att ske ganska snart, så om det blir lite rörigt i bloggen ett tag så får man stå ut.

Med anledning av den sena (eller tidiga) timmen för sömnens antågande, så sov jag länge idag.

När jag vaknade och slog upp mina blågröna överväldigades jag av den strålande solen och vilket underbart väder det var. Det var länge sedan jag var så snabb i kläderna och att göra mig i ordning, för här skulle det inte spillas någon tid i onödan. F d särbon ringde lägligt och frågade om vi skulle ta en promenad och så blev det. Med kameran under armen och varma kläder på, var vi ute och promenerade nästan en timme och avslutade med en härlig fika med goa mackor med hemgjord skagenröra hos mig.

Fick under kvällen ett flertal förfrågningar om att följa med ut och ta en öl, men avböjde denna gång, tror att sömnbristen kommer att ge sig till känna .

Istället frågade grannen om jag ville komma ner och ta ett glas vin med henne och det lockade hellre.

Så jag tassade ner i raggsockorna och njöt av några glas gott vin och härligt sällskap en stund. Nu kan man inte annat än vara nöjd med dagen, och än är det en dag kvar innan arbetet hägrar.

Döm om min förvåning...

när jag kommer in på bloggsidan i natt och upptäcker att min layout helt försvunnit och det ser väldigt märkligt ut.

Så nu har jag ändrat tillbaka till min "gamla" layout, men kommer kanske snart att byta igen. Letar efter något ljusare, eller så kommer jag inte att hitta någon som passar mig så bra som denna eller den förra som jag tyckte så mycket om.

Vad tycker Ni?

Tjingeling i natten!

Vem kan blunda längst...

är en lek som jag uppfann när mina barn var små och inte kunde sova. Om det fortfarande var omöjligt att somna efter sagoläsning, sångstund med alla Alice Tegnérs sånger (jag kan dem fortfarande utantill!) och en stunds ryggkliande, så gjorde vi vem-kan-blunda-längst-leken.

Precis som det låter så går den ut på att den som blundar längst utan att fuska kommer att somna - en liten fint som de gick på ända tills de blev ungefär 5 år, som äldsta barnbarnet Emil idag. Slutade oftast med att jag somnade själv också!

Idag kom Emil hem till mig för att sova över en natt, vilket vi gör ibland för att vi tycker att det är så mysigt, och alla gamla rutiner skall återigen efterlevas. På samma sätt som jag gjort med mina barn.. och som jag också av vana gjort med mina barnbarn sedan de började sova över hos mig. Samma sånger, samma lekar, men andra sagor. Imorgon ska vi gå ner i källaren och leta fram lite böcker som mor Andrea hade som barn - det brukar vara ett äventyr att gå ner dit. Man kan vara riktiga sakletare där, för man vet aldrig vad som dyker upp!

Nu är julen bortplockad och gardinerna bytta, så nu kan ljuset få komma... och så småningom också våren.
Men än så länge kan vi åka pulka!

Helgdagslyx...

Med morgonrock och raggsockor kröp jag upp i soffhörnan vid 09:30-tiden på morgonen och där blev jag kvar till tidig eftermiddag, förutom när jag fixade lite god frukost åt mig. Det kändes oerhört lyxigt, sonen sov och kölden bet utanför fönstret, så det passade utmärkt!

Sen ringde mamma och bjöd på Trettondagskaffe, så jag gjorde mig i ordning, byltade på mig varmt så att jag inte skulle frysa... och vad händer? Jo, all kylarvätska har runnit ur bilen och det var uteslutet att ta den eftersom det är 1 mil att åka till mamsen och jag dessutom fått fylla på den lite för ofta på sistone. Nu är det definitivt ingen liten läcka någonstans längre!

Tack och lov för f d särbon, som kom och tittade på bilen och gav mig skjuts eftersom han bor på samma ställe dit jag skulle. Nu har han kört iväg bilen till ett garage för att titta på den när han får tid och jag är såå oerhört tacksam för den hjälp han ger mig trots rådande omständigheter.
Hem kom jag med min kära syster och hennes familj!

Öde eller slump...

Ibland korsas våra vägar av underbara människor...
fånga då de ögonblicken och se vart det leder, för det finns en mening med alla möten. Kanske får Du en vän för livet, eller någon som får Dig att ändra riktning totalt!

På förekommen anledning skrev jag också ovanstående på min facebookstatus i natt, då jag genom min son och en utav hans bästa vänner fick lära känna en liten änglalik människa. Min son sade redan för länge sedan att "Du och Simons mamma är såå lika, ni måste bara träffas. Ni skulle ha hur kul som helst!" Och nu blev det äntligen av! Vi åt middag med våra söner och när de sen stack ut hade vi supertrevligt. Jag vet inte vart alla timmar tog vägen och jag hoppas att vi kommer att ses snart igen.

Vi kan tacka våra underbara söner
för att de känner sina mödrar så väl!