Jag älskar havet...

Sedan någon månad tillbaka var det bestämt att jag och mina härliga vänner Anita och Lise-Lotte skulle åka på kryssning igen! Anita vann ju en gratiskryssning förra gången vi åkte, så nu passade hon på att utnyttja den och vi andra fick snällt följa med.

Man skulle kunna tro att jag borde vara urless på att åka Finlandsbåt, alla dessa oräkneliga gånger som jag åkt fram och tillbaka mellan Åbo och Norrtälje (på den tiden båtarna gick där emellan) eller Åbo och Stockholm, för att komma "hem" till Finland till pappa, mormor och morfar, farmor och farfar och alla andra släktingar.... men absolut inte!!

Jag älskar havet, ljuset över horisonten och att sakta glida fram över vattnet. Mindre kul tycker jag dock att det är om det blåser mycket, då håller jag mig helst på land, men gärna betraktandes det stormiga havet i trygghet på en brygga, klippa eller inomhus. Havet är för mig en outsinlig källa till styrka, samtidigt som det i sin oerhörda storlek och kraft är skrämmande.

Min dröm är att någon gång få bo riktigt nära havet, ännu närmare än nu, i ett litet hus på en klippa eller i en gammal fyr. Det räcker gott med ett sommarhus också!

Hur som helst så åkte vi iväg med bussen till Stockholm och Birka Paradise på lördag eftermiddag. Vi fick en toppenhytt med fönster, åt gott, drack gott och bättrade på våra skrattrynkor... och det var definitivt gratis... för skrattrynkor går inte att köpa!! Halva nöjet under lördagkvällen var att titta på ett danspar på dansgolvet som dansade helt underbart! Det var en njutning för ögat att följa dem!

Nu dröjer det nog till nästa gång vi åker... men havet finns kvar, jag ser det från mitt fönster och vill jag, så tar jag bilen och åker ut till klipporna någonstans och njuter!