Antiklimax...

Efter den senaste veckans intensivitet kring studentförberedelser och fredagens studentmottagning, helgens 3-årskalas hos min syster och middag hos kär facebookvän i Stockholm har jag hamnat i en vakumtillvaro. Det var som om någon drog ur proppen och luften pös ut.

Börjar längta efter min Spanienresa, vilken jag inte ägnat många tankar sedan vi bokade den. Sade precis till en god vän förra veckan att jag inte alls är lika taggad inför den som tidigare år, men är faktiskt benägen att ta tillbaka den kommentaren nu. Det är nog helt enkelt så att jag haft så mycket annat i huvudet ett tag. Har till och med tänkt tanken att sluta blogga för att jag inte tycker att jag har något att tillföra här längre.... men jag behöver nog bara en konstpaus tillvaron.

Om tre veckor bär det iväg igen och jag tror att dessa veckor kommer att gå i en rasande fart.... ska försöka att bara vara fram tills dess.
Efter semestern börjar nästa livsfas... att bo tillsammans med en arbetande son som ska lära sig att bli vuxen utan att ha mig som den curlingmorsa som jag varit de senaste åren. Det blir inte lätt det, så jag behöver nog all distans jag kan få några veckor.