Sitter i fåtöljen... det är tyst, bortsett från klockans tickande... det är stilla... och jag njuter av tystnaden och stillheten.
Efter en helt ljuvlig helg fylld av kärleksfull vänskap med några härliga tjejer känner jag mig tillfreds med tillvaron. Såg pjäsen "Den sista sommaren" med Meg Westergren och Björn Gustafson på Stadsteatern igår på dagen och blev oerhört berörd. Hade visserligen sett filmen tidigare med Henry Fonda och Katherine Hepburn i huvudrollerna, men en teaterföreställning kommer nära, så nära och kryper in under skinnet på ett annat sätt. Kan varmt rekommenderas, liksom givetvis filmen också!
På kvällen bytte vi inriktning från finkultur till rock-kultur och vi tjejer fortsatte från en stunds babbel, skratt, vin och thaimat hemma hos mig vidare till en stor fest med 500 personer, lokala rockband och dansade loss halva natten. Härligt befriande!!
Av förklarliga skäl har därför söndagen tillbringas i slapphet.. på soffan, med en spontanfika på sta´n med goa vännen Lise-Lotte och sedan tillbaka till soffan. Somnade en stund av tystnaden... men nu återstår några timmar av denna helg som skall avnjutas med en stunds stickning.
2 kommentarer :
Så skönt det låter! Det är kontrasterna som gör det!
Teater är verkligen på det sättet som du beskriver det. Just det där att man är nära och att skådespelarna spelar just i detta ögonblick bara för den lilla skaran som är där. Det är helt annat än TV. Det kan aldig bli exakt detsamma igen. Det är magiskt.
Låter som att du har haft en fin helg!
Skicka en kommentar