Livets väv...

Veckor och dagar flyter samman likt en väv i livet.

Dagar fulla av arbete, vänskap, kärlek, skratt och allvar.

Förra fredagen tjejmiddag med barndomsvännerna...

samma helg galet rolig med kär vän, dansandes inpå småtimmarna...

onsdagkväll med härlig samvaro på restaurang med annan kär vän...

torsdagkväll hos ytterligare go vän med skratt och skitsnack!

Denna helg fylld av kärlek och närhet med mina älskade nära... 

lugn och harmoni i hemmets vrå...

och såklart firande av äldsta musketörens 6-årsdag i fredags.

De flesta dagar känns tillvaron självklar och jag njuter av att vara i nuet, men emellanåt kommer dagar då det inte är lika lätt att uppbåda de positiva känslor som jag vet att jag har mängder utav. Älskar mina härliga vänner som lyfter mig när mina egna vingar inte orkar bära och mina underbara närmaste som får mitt hjärta att svämma över av värme och kärlek.

Detta är livet... !!!

Under fullmånens sken...

och de gnistrande stjärnornas dans,

uppfylld av miljoner tankar bubblande kring livets villervalla,

kunde jag ha promenerat till världens ände.

Orken är tillbaka!



~Magickal Graphics~

Upphittad...

Efter nästan tre dagars feber, värk i kroppen och sjuklig trötthet har det äntligen vänt!

Kollade under soffan och där låg den, en liten bit av min tappade gnista! ;)

Friskhetstecken för mig brukar först vara att jag tycker att det är långtråkigt, sedan att jag sätter igång och bakar någonting, vilket jag gjort ikväll också. Bakade äppelrutor som jag tänker glädja mina arbetskamrater med imorgon, eftersom jag vet att jag ställde till det lite genom att bli sjuk just under våra tunga arbetsveckor då det nästan är skottpengar på dem som blir sjuka.

Fick ikväll också ett ryck att äntligen välja bland mina foton till de tomma ramarna på tavelhyllan i köket, eftersom jag ledsnat på att ha kokböcker där.... man måste ju variera sig lite. När jag ledsnar igen så kanske de vackra kokböckerna åker tillbaka, eller så blir det nya foton.

Tappad gnista...

Kände redan på lördagen att något konstigt var på gång i kroppen, men inte förrän på söndagspromenaden märktes det markant. Jag som normalt inte har några problem att promenera i rask takt hur länge som helst tyckte att benen kändes som bly och blev tungandad redan efter en kort stund. Tvingade mig själv att gå en timme, men oj vad skönt det var att komma hem sedan och krypa upp i soffan. Viruset kom sedan långsamt smygande över mig med feber och värk i hela kroppen. Nu har jag sovit, sovit och sovit... och dessemellan legat på soffan och tittat på naturprogram eller film. Tror att det har vänt nu, men jag ropar inte hej än, för huvudvärken vägra släppa taget!

 Det blir en dag till på soffan... och det enda positiva med det är väl att slippa gå ut i regnrusket!!

Jo, då... jag ska lyda den nyfikna kanadagåsens uppmaning också!!

Dagarna blir vad vi gör dem till...

I livet som ensamstående, ensamboende kvinna, full av livserfarenhet och än mer nyfiken på livet än någonsin, försöker jag ofta att beskåda mig själv genom objektiva ögon och se både mina dåliga sidor, bra sidor och tänka på hur jag själv kan påverka mitt förhållningssätt till pågående situation bara genom att ändra mina tankar ett litet uns i positivare riktning om jag märker att jag börjar bli gnällig eller missnöjd. Det fungerar nästan alltid och har gjort att jag känner mig tryggare i mig själv. Om offerkoftan hamnar över axlarna gäller det att fortare än kvickt göra sig av med den.

Tänkte härom kvällen på hur tråkigt det var att gå och lägga sig ensam, vakna ensam, laga mat och äta ensam, men då försökte jag vända det till något positivt istället, och det fungerade faktiskt. Med insikten kommer också utsikten!

För några dagar sedan fick jag en idé om att älskade dottern och jag skulle ha en liten mamma-dotter-kväll igen, så jag föreslog att hon skulle komma till mig efter jobbet idag så att vi kunde åka in till Sthlm, äta en bit mat och gå på bio. Vi hade båda pratat om att vi ville se filmen "Livet, kärleken och meningen med livet" med Julia Roberts, så det blev som jag föreslagit. Yngste sonen hade minsann snappat upp att mamsen hade skrivit på facebook om vår förestående myskväll, så han var inte sen att höra av sig och fråga om han fick gå med ut och äta, vilket han naturligtvis fick! Vi hade det riktigt trivsamt, jag och två av mina härliga barn, innan dottern och jag gick vidare till bion. Eftersom jag nu skapat min film- och musikblogg, så finns trailer och min åsikt om filmen HÄR.

Jag skapade min dag... och se vad jag fick, en stund att minnas med mina barn och goda samtal i gemenskap med min vackra dotter. Vem behöver mer?!?

Själagodis...

Vissa stunder får jag för mig att jag ska stänga ner min blogg helt och hållet eftersom jag inte tycker att jag har något att skriva om, andra stunder förstår jag inte ens hur jag kunde tänka tanken eftersom det ger mig så oerhört mycket att skriva ner tankar och känslor, händelser och om livet.

Har nu under en period varit i en liten bloggsvacka, tycker att jag mal och mal samma saker hela tiden och vill inte vara någon tjatkärring, varken gentemot mig själv eller någon annan, så jag har skrivit lite mindre än vad jag brukar. Läser de bloggar jag följer, men har heller inte varit så flitig på att kommentera som vanligtvis, och det är säkerligen något jag inte är ensam om periodvis.

Tro det eller ej, men härom kvällen fick jag för mig att jag skulle starta en ny blogg!! Jag har ju haft fyra bloggar, varav två varit öppna för alla och två varit rena testbloggar när jag behövt testa bakgrunder och annat pyssel som jag hållit på med på de aktuella bloggarna. Nu bestämde jag mig för att göra om den ena testbloggen till en musik- och filmblogg eftersom jag är en obotlig musik- och filmnörd. Vi får se vad det blir av den... kanske blir den kortlivad, kanske inte. Jag har döpt den till SJÄLAGODIS, och klickar man på namnet så kommer man dit. Det är meningen att det ska vara njutning för öra och öga, så håll till godo!

Söndag - utflyktsdag!

Jag tror inte att någon i min närmaste omgivning lyckats undgå att hösten är min absoluta favoritårstid! Det är så oerhört vackert just nu att jag är hänförd av naturens skönhet varje minut jag tittar ut genom mitt fönster eller är utomhus. Skulle vilja suga in varje partikel av färgpigment ifrån alla guld-, brun-, grön- och rödskimrande träd för att spara i en liten ask att ta fram varje gång jag blir orolig och rastlös i själen, för dessa färger ger mig harmoni och lugn på ett sätt som är obeskrivbart!

Eftersom jag idag hade lånat ut min bil över dagen till sonen som skulle åka till Tierp för att tatuera sig, så var jag alltså billös och började redan på morgonen fundera över hur jag skulle spendera dagen, men det behövde jag inte fundera länge på. Ex-särbon ringde mig vid frukostkaffet och ville ta med mig ut på en bilutflykt till Sigtuna, så jag gjorde mig i ordning och vi for iväg. Naturligtvis var kameran med och jag försökte föreviga denna ljuvliga höstdag så mycket jag bara kunde, men till slut så insåg jag att det aldrig går att återge den känslan som hösten ger mig! Jag får helt enkelt bära alla vackra höstdagar och färger i mitt hjärta och minnas till nästa höst när naturen återigen delar med sig av sitt lugn.

Vi strosade längst vattnet, flanerade i den lilla staden, kring den gamla ruinen och åt en god middag innan vi  åkte tillbaka och jag kände mig så nöjd med dagen.

Sonen kom tillbaka mot kvällskvisten tillsammans med flickvän och bil och var också nöjd, och jag måste tillstå att det kommer att bli en vacker tatuering när den är klar.

Lördag - loppisdag!

Jag bara älskar helgmorgnar med långsamt uppvaknande och oplanerade dagar... så även denna lördag morgon, då jag slöade en stund innan jag klev upp för att åka till dottern för att vara barnvakt någon timme till de yngsta musketörerna när den äldste skulle på simskola... En stund av bus och gos! De är så underbara dessa små hjärtegryn som håller sin mormors hjärta i sina små händer, och det är sant nöje att få vara tillsammans med dem.

Efter barnvaktsstunden fixade jag frukost åt mig själv, den yngste sonen och flickvännen innan jag blev hämtad av ex-särbon för en fika på sta´n och några loppisar. Lördagar är perfekta loppis-dagar och det har tyvärr inte blivit så många i sommar som vi  normalt brukar åka på,

men det har ju sina naturliga skäl.

Såg den genast när jag kom in... den stod i ett hörn och lockade på mig! En munkstol, otroligt vacker, och jag gick ett varv innan jag bestämde mig! Den skulle bara med hem, trots att jag egentligen inte visste var jag skulle ställa den. Priset var 300 kr och inte prutbart, men det gjorde inget för jag var kär! När jag kom hem och googlade på munkstolar var det genomgående svaret på hur mycket en dylik stol i gott skick är värd, minst 1000 kr, och ännu gladare blev jag!

Nu står den invid mitt piano, men skall senare flyttas in i sonens rum när han flyttat "på riktigt" och jag ska göra om rummet till bibliotek.

Jag har ingen brådska, för jag älskar när han kommer hem ibland och det vill jag att han ska fortsätta med ett litet tag till så att jag hinner vänja mig långsamt!

Min bortglömda vän...

Trots regelbundna promenader, pilatesövningar, lugn och ro och en trivsam tillvaro har en stelhet och låsning sakta smugit sig på min nacke igen och gör sig just nu påmind mest hela tiden.

Kan troligtvis bero på att vi inom två månader ska byta journalsystem på jobbet och att det just nu pågår stora utbildningsinsatser, där jag står och undervisar i stort sett 5 dagar i veckan för tillfället. Har svårt att hinna med "det vanliga" arbetet och känner mig lite frustrerad över det, trots att jobbet normalt inte brukar göra mig stressad. Vet också att det är en övergående fas, men likväl ska maskineriet rulla hela tiden. Därför känner jag det ännu viktigare att sköta om mig själv på bästa sätt så att jag orkar.

När jag kom hem idag bestämde jag mig för att åka till Åhléns för att köpa avslappnande badskum, åka till affären för att köpa mig en påse saltlakrits och choklad (min favvoblandning) och sedan ta fram min sedan ett tag bortglömda vän Spikmattan, tända ljus och ta mig ett varmt skumbad innan jag skulle mysa upp mig i soffhöran med mitt godis och en feelgood-rulle på dvd.

Har nu gjort allt utom att titta på film, för jag väljer nu att istället krypa ner i sängen med härlig meditationsmusik för avkoppling. Gör mitt bästa för att nå den avspänning jag så väl behöver för att slippa värken och hoppas att jag lyckas!

Min bortglömda vän ligger nu framme på yogamattan hela tiden så att jag ska komma ihåg att lägga mig på den en stund varje dag, för jag vet ju att den kan göra underverk!

Annars har helgen varit helt underbar! Har haft yngste sonen med flickvän hemma, umgåtts med älskade dottern och varit på tjejkväll med ett helt gäng härliga vänner som avslutades med en riktig rockkväll på lokal med allt vad det innebär! 

Det är trots allt gott att leva!