I livet som ensamstående, ensamboende kvinna, full av livserfarenhet och än mer nyfiken på livet än någonsin, försöker jag ofta att beskåda mig själv genom objektiva ögon och se både mina dåliga sidor, bra sidor och tänka på hur jag själv kan påverka mitt förhållningssätt till pågående situation bara genom att ändra mina tankar ett litet uns i positivare riktning om jag märker att jag börjar bli gnällig eller missnöjd. Det fungerar nästan alltid och har gjort att jag känner mig tryggare i mig själv. Om offerkoftan hamnar över axlarna gäller det att fortare än kvickt göra sig av med den.
Tänkte härom kvällen på hur tråkigt det var att gå och lägga sig ensam, vakna ensam, laga mat och äta ensam, men då försökte jag vända det till något positivt istället, och det fungerade faktiskt. Med insikten kommer också utsikten!
För några dagar sedan fick jag en idé om att älskade dottern och jag skulle ha en liten mamma-dotter-kväll igen, så jag föreslog att hon skulle komma till mig efter jobbet idag så att vi kunde åka in till Sthlm, äta en bit mat och gå på bio. Vi hade båda pratat om att vi ville se filmen "Livet, kärleken och meningen med livet" med Julia Roberts, så det blev som jag föreslagit. Yngste sonen hade minsann snappat upp att mamsen hade skrivit på facebook om vår förestående myskväll, så han var inte sen att höra av sig och fråga om han fick gå med ut och äta, vilket han naturligtvis fick! Vi hade det riktigt trivsamt, jag och två av mina härliga barn, innan dottern och jag gick vidare till bion. Eftersom jag nu skapat min film- och musikblogg, så finns trailer och min åsikt om filmen HÄR.
Jag skapade min dag... och se vad jag fick, en stund att minnas med mina barn och goda samtal i gemenskap med min vackra dotter. Vem behöver mer?!?
4 kommentarer :
Det är märkligt med ensamhet. När man har många runt omkring sig så längtar man till ro och stillhet. När man är ensam börjar tankarna komma om att inte vara så ensam. Det är väl kanske det där lite "lagom" som vi vill ha...
Jag förstår dig så väl. Man väljer ju ändå sitt liv trots att man ibland mer eller mindre tvingas till vissa val. Jag brottas mycket med frågan om ensamhet, precis som du. Just nu bor yngsta dottern hos mig, det är underbart. Hur blir det sen... jag vet inte. Jag som alltid varit omgiven av många människor är nuförtiden ofta ensam, men jag finner faktiskt också en ro i det. Och jag trivs med mig själv i mitt sällskap precis som jag tror att du också gör. Jag skulle till och med ha svårt att släppa in någon i mitt liv mer permanent.
Monika, det är svårt att hitta en bra balans och man kan inte alltid välja när man vill ha sällskap eller inte, så lagom vore nog inte så dumt!
Eva, jag tror att vi är lika på många sätt och känner också att ju längre tiden går, ju svårare blir tanken på att släppa in någon i mitt liv. Fast å andra sidan så tror jag att rätt person skulle kunna ändra på det rätt snabbt också.
Man måste låta allt ta sin tid, även om det känns jobbigt ibland.
Varmaste kramarna till er båda.
Ja ensamhet är lite dubbelbottnat många gånger. Det är skillnad på att vara ensam och själv också..nåja, jag ska inte blå för långrandig med det här men jag förstår dina tankar
Beträffande filmen så tyckte jag om den men jag tycker ju om filmen och böcker som dyker ner i ämnet personlig utveckling, meningen med livet, hitta sig själv osv. Dock var det inte ett mästerverk - boken var ju självklart mycket bättre. Men jag tyckte den var helt ok
Ha en fin vecka
kram
Emma
Skicka en kommentar