Julefrid...

Den 23 december har övergått i julaftonsnatt, julstämningen är påtaglig trots avsaknad av många traditioner som följts de senaste snart trettio åren sedan dottern föddes. Ingen skinka i ugnen, inga kakor bakade och inget julgodis gjort... och helt utan dåligt samvete. Det blir nog kanske lite kakor innan nyår istället, då äldste sonen med fästmö kommer hit.

Lägenheten doftar av mängder av tända ljus som sprider värme och ett varmt sken. Fruktskålen är fylld och min barndoms godisskål i tre våningar står fylld med godsaker. Julgranen lyser vackert och de få paket jag inhandlat visade sig bli ett litet berg där under tillsammans med de sonen köpt. Jag fick den stora äran att slå in alla paket, vilket jag i och för sig tycker är väldigt roligt, men det tog mig två timmar!!

Tidigare på kvällen när jag var hos dottern kom Emil springande med ett paket till mig som han absolut inte kunde vänta med trots att julaftonen ännu inte infallit då. Eftersom han vet att mormor älskar änglar hade han köpt en vacker plåtburk med änglar på och i den hade han själv skrivit ett litet kort tillsammans med ett rött hjärta som han sytt alldeles själv utan någon hjälp och han upplyste mig noggrant om att ingen annan än mormor fick ett sådant hjärta! När han föddes fick han en nalle av mig som hade ett hjärta broderat med texten "You stole my heart" och han brukar ibland fråga mig vad det står där.. bara för att få höra att han stal mitt hjärta den dagen. Nu fick jag ett tillbaka som hänger högst uppe i min gran så att det syns ordentligt!

Nu väntar tomten och det ska bli en fröjd att se tindrande barnaögon lite senare idag!