17 juni 2013

Solviken..

Som den eviga bokmal jag är har jag alltid en eller två böcker på gång samtidigt. Nu har jag förvisso inte varit inne i en läsperiod på länge, men när semestern börjar närma sig rycker det så där behagligt i lästarmen och så slumpade det sig inte bättre än att min bloggvän tillika facebookvän Annika Estassy gav ut sin debutroman för någon månad sedan och jag nu införskaffat den. Hoppas naturligtvis någon gång få den signerad eftersom vi ibland dyker på varandra i lilla Norrtälje.. :)
Det är en bok full av värme, skratt och allvar, precis så som livet är. Situationer man kan relatera till, men även främmande. Miljöbeskrivningarna är underbara och eftersom den utspelar sig i min lilla stad och andra ställen så välbekanta känns det som jag skulle vilja krypa in i boken ibland. En skön feelgoodroman som jag bara har några sidor kvar i och redan längtar till fortsättningen som jag hoppas kommer så småningom.
Tilläggas bör att jag vaknade 45 min innan klockan ringde i morse och istället för att som vanligt somna om och utnyttja varje minut av sömn, så tog jag boken och låg och läste tills klockan ringde... och jag som nästan aldrig släpar med mig en inbunden bok på bussen var "tvungen" att ta med mig den idag.
Skön sommarläsning när den är som bäst!

5 juni 2013

Tankar om tid...

Tänker ofta på hur vi människor förhåller oss till tid, och då tänker jag inte på tid som uret, som talar om för oss när vi ska gå upp, äta, sova osv, utan snarare tidens och årens flykt.
Åldersnoja... inte jag inte!! Eller kanske lite ibland?!
Om man lyckas med konststycket att vara i nuet så mycket som möjligt tar man också vara på tiden på ett helt annat sätt än om man stressar runt som ett torrt skinn. Har själv märkt hur mycket effektivare jag är när jag är "med" i det jag gör, oavsett vad det är för någonting. Jag tycker att det finns en effektivitet i lättja också, hur konstigt det än kan låta!

Är så glad och tacksam över all erfarenhet livet givit mig, även om det många många gånger varit den tuffa och hårda vägen. Jag hade helt klart inte varit den jag är idag utan dessa.
Morgnarna på bussen är min reflektionstid, då sitter jag i mina egna tankar och reflekterar över tillvaron och ser naturens och årstidernas skiftningar... något som är så markant och ett så tydligt bevis på tiden.
Minns hur lång man som barn kunde tycka att en timme var, för att inte tala om sommarloven som man tyckte var underbara och evighetslånga!
Det känns som det var igår jag var 5 år och pappa vann en nalle åt mig på Skansen, igår min dotter var 5 år och blev storasyster för första gången, igår den äldste sonen var 5 år och rasslade runt på sin cykel så stickor och strån rök runt husknuten och igår som den yngste sonen var 5 år och den lyckligaste killen som fanns för varje liten fisk han fick på sitt metspö...
Jag kan räkna upp otaliga händelser vid olika åldrar både vad gäller mig själv, mina syskon, mina barn och nu också mina barnbarn. Konstaterar också att alla dessa händelser, vackra minnen och jobbiga situationer är en sådan stor del av mig, så hur skulle jag kunna vara 15, 20, 25 eller 30 nu?!

Månne jag bara får uppleva många många underbara årstidsväxlingar, glada stunder och mina fantastiska barn och barnbarns utveckling, då tar jag gärna det onda med det goda!
Att se livets dagar som vattendroppar, lika glimrande som förgängliga,
borde göra oss mera rädda om dem...

Kärleksfullast,