Jag startade året sjungande och full av energi och när jag nu läste mina få blogginlägg för i år kan jag lätt konstatera att det varken blev ett bloggår, fotoår, skrivarår, musikaliskt år eller hälsoår, men dock ett år då jag utmanade mig själv med en egen utställning av min fotokonst, något som jag är väldigt stolt över. Att jag dessutom sålt några tavlor gör mig ännu stoltare, liksom min egen fina hemsida som man kommer till om man klickar på länken ovan.
Vårvintern kom och gick och jag trivdes som fisken i vattnet på jobbet och på fritiden med härliga vänner. Men tyvärr har hälsan varit oerhört vacklande hela året. Med nästintill konstant smärta i ryggen började jag ledsna och fick till stånd ett magnetkameraundersökning av min rygg som konstaterande en hel del förändringar längs hela ryggraden. En arthros i ländryggen orsakar min dagliga smärta och är inte så mycket att göra åt mer än att träna, vilket jag äntligen kommit igång med igen så att jag kan bli starkare och förhoppningsvis slippa att smärtan åtminstone blir värre.
Under våren fortsatte jag min andliga resa, gick en kurs i andlig utveckling som gav mig så oerhört mycket. Upptäckte en andlig dimension som är spännande och självklar. Blir alldeles varm nu när jag sitter och skriver om det, för genom det lärde jag också känna nya härliga människor med samma naturlighet för detta. Man måste bara vårda den gåvan.
Den underbara långa varma sommaren kom som lindring till en värkande kropp, men semestern blev kortare än vanligt då jag under försommaren helt oförhappandes såg en annons på ett jobb hemma i min lilla stad som jag sökte och fick. Vilken glädje att efter 15 års pendlande kunna promenera till jobbet och vara hemma på en kvart! Jag ljuger dock om jag säger att jag inte saknar mina bussresor, för det gör jag. Jag saknar stunderna av total närvaro i nuet som jag upplevde framförallt varje morgon, och jag saknar pulsen och anonymiteten i Stockholm. Men myntet har alltid två sidor....
Givetvis var jag i Spanien för att hälsa på mina nära och kära där, och som varje sommar var det som att komma hem och lika vemodigt att åka därifrån.
Skåne och den älskade äldste sonen med fästmö har fått sig ett flertal besök under året och jag har njutit av varje sekund.
Vänner har kommit och vänner har gått, kärleken till ex-särbon som egentligen aldrig varit borta fick sig en pust och började glöda igen för att nu åter ha falnat. Det är svårt att blåsa något till liv som vill släckas och det finns en stor sorg i det men något jag måste acceptera. Svårt att veta vad som är trygghet och vad som är känslor, men efter så lång tid borde det vara självklart. Det är helt enkelt dags nu...
Allt stannade upp under sensommaren och hösten. Under min älsklingsårstid som annars ger mig så mycket energi tappade jag av olika anledningar fotfästet ordentligt men har nu sakta fått tillbaka det.
Således ett år av ömsom vin och ömsom vatten och med en djup tacksamhet och glädje över mina underbara barn och barnbarn som ger mig så mycket styrka och glädje. De gör mig ödmjuk för livet.
Nu ser jag fram emot ett nytt År och många oskrivna blad i boken om mitt liv.
Jag har bestämt mig för att kliva utanför min trygghetszon, lita på min magkänsla ännu mera och framförallt tycka om mig själv! Inte låta negativa energier störa min inre ro utan bara ta emot det goda. Fortsätta sjunga och nynna högt för mig själv med ett leende på läpparna när jag är ensam så som jag gör nu. Vara snäll mot min kropp och lyssna på vad den behöver, träna för att orka bli en gammal och seg finsk gumma som kan busa med sina barnbarn och finnas för dem länge länge till. Meditera och öva på min andlighet. Inte vara beroende av andras trygghet utan lita till min egen styrka. Kort och gott ska jag vårda både min kropp och min själ efter bästa förmåga och sträva närmare mina drömmar.
Var rädda om Er, visa kärlek och tänk på att ett litet leende betyder så mycket!
All kärlek!!
2 kommentarer :
Och så bra det kommer att bli! Önskar dig allt livets goda, Pia. Kramar i mängd!
Tack kära Maria! Kram!
Skicka en kommentar