för all glädje jag fått uppleva, de motgångar jag haft och all kärlek jag omgivits av. De fördjupade relationer och nya vänskaper jag upplevt som utvecklar mig och ständigt gör mig till en bättre människa.
Så mycket som hänt, och så fort tiden gått. Mycket som gått i sina väl upptrampade fotspår och en del som vikit av från stigen.
Tog i början av året upp ett gammalt intresse och plockade upp mitt staffli för att måla lite för skojs skull, och det gav mig en sådan inre ro att jag fortsatt med det. Lade upp en bild på facebook av en tavla jag målat och fick då äran att bli tillfrågad om jag ville delta i ett vernissage med kärlekstema, vilket blev en av årets häftigaste händelser. I SoStockholm Gallery i Kungsträdgården på Alla hjärtans dag, tillsammans med 4 andra kreativa kvinnor ställde jag ut min fotokonst istället för det jag målat. Det gav blodad tand och var en riktig egoboost som resulterade att jag hade ytterligare ett vernissage och en utställning under påskhelgen på Folkets Hus i Norrtälje. Sålde en del tavlor och det var fantastiskt roligt. Sålde även några tavlor under hösten till Roslagens Sparbanks konstförening, liksom några privat.
Eftersom jag av förklarliga anledningar slutade sjunga i kören i Immanuelskyrkan förra året, tog jag tag i sången under våren och började sjunga i den kör jag var med i för många år sedan på hemmaplan. Så härligt att få använda sin röst till sång igen.
Maj bjöd på en Skånetripp, dit jag for för att njuta några dagar tillsammans med mina älsklingar där.
Särbon och jag verkar ju vara ett segt kapitel och inte så mycket att orda om, men återigen flammade askan från något falnat upp till liv under försommaren och än håller lågan i sig. Att ta dagen som den kommer känns som det bästa, jag tror att tiden får utvisa om det ska förbli så eller inte. Vi hade en härlig semesterresa till Dalarna i juni, då vi också hälsade på min kära vän Maria med familj och njöt av sköna sommardagar.
Den riktiga semestern blev väldigt sen i år, åkte inte till Spanien förrän i mitten av augusti, men det var lika härligt som det brukar. Hade i år med mig min fina vän Lena och vi hade det så där skönt avslappnat som man ska ha när man är på semester, med god mat, sol, böcker och flanering. Även den yngste sonen med flickvän kom ner medan vi var där, så vi hade några mysiga dagar tillsammans allesammans med kära pappa och alla andra nära och kära. Också så härligt att se hur brorsbarnen vuxit!
Årets absolut häftigaste och underbarasta händelse var den äldste sonens bröllop i september!
Aldrig har jag varit med om så mycket KÄRLEK under en hel dag, inte ens när jag gifte mig själv! Jag blir fortfarande alldeles euforisk när jag tänker tillbaka och känner en sådan oerhört tacksamhet!
I början av oktober blev det operation av min vänsterfot och 4 veckors sjukskrivning som gick i ett nafs. Stickning, filmer och böcker blev den dagliga sysselsättningen, men det är ju sådant jag trivs med. Har tyvärr ännu inte kommit igång med att gå längre sträckor, men det är på gång.
Träningen som jag så duktigt startade med i slutet av förra året och var ytterst nitisk med fram till på vårkanten kom av sig fullständigt när jag fick ett jobbigt skov av ryggsmärta och hade jätteont under en lång period. Ska definitivt lägga om min strategi inför framtiden.
Julhelgen hade jag den stora lyckan att ha alla mina tre barn med respektive samlade, men lyckades med konststycket att bli sjuk med feber, huvudvärk och illamående just på Julaftonen så att jag inte kunde delta i julfirandet. Kunde dock vara med såpass att jag låg på soffan och vilade och sov om vartannat, samtidigt som jag hörde mina älskade nära prata, skratta, skoja, spela och sjunga i köket. Som tur var mådde jag bättre på Juldagen och resten av helgdagarna, så jag fick rå om dem alla ordentligt.
Mina kära vänner, ingen nämnd och ingen glömd, har som vanligt förgyllt året med värme och vänskap.
Barnen och barnbarnen finns alltid med som den bärande vågen och min största livsglädje.
Tänker avsluta detta år på samma sätt som jag tänker fortsätta nästa, med att ta hand om min kropp och själ efter bästa förmåga, lyssna till mitt hjärta och tänka vackra tankar, vilket inte alltid är det lättaste. Dörrar kommer att stängas, lämnas på glänt och nya kommer att öppnas. Jag har redan massor med planer och känner mig oerhört målinriktad och förväntansfull. Sen är ju livet som tur är väldigt oförutsägbart så man vet ändå inte vad som kommer i ens väg, och låter man dessutom hjärtat styra, vilket jag oftast gör, kan de gå lite fort i svängarna.
Det viktigaste är att göra allt helhjärtat, då kan jag med gott samvete säga att jag i alla fall försökte.
Vill man så kan man,
får bli min devis för 2016!
Visa respekt för varandra och livet,
ta ingenting för givet
och glöm inte att kärleken är det största i alla dess former,
hur de än må ta sig i uttryck!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar