Kvällsstillhet...

Att börja dagen i stilla morgonro hade verkligen en positiv effekt hela dagen... när tvättstugan var färdig packade jag min strandväska med det nödvändigaste, åkte till affären och handlade mig något gott att äta för att ta med till stranden, satte mig i min gula pärla som jag drog av taket på och susade iväg till Lundabadet där min vän Carola redan befann sig med sin sambo.

Vi njöt sensommarsol, bad och skönt umgänge till sena eftermiddagen. Jag låg på knä i sanden med min kamera och studerade intresserat gräshoppor som hoppade runt, ensamma eller i sällskap. På väg hem tog jag en omväg och tänkte hälsa på mamma och pappa, men då ingen var hemma svängde jag in hos ex-särbon istället för att säga hej och blev bjuden på middag. Kanske inte det klokaste eftersom vi bestämt oss för att inte ses alls, men jag är ju inte alltid så klok... Somnade efter maten på hans altan en stund innan jag återigen satte mig i bilen och susade iväg.

Nu har jag njutit kvällen i lugn och ro i mitt eget sällskap och för första gången på flera kvällar har jag inte varit rastlös och sällskapssjuk. Sonen har varit hemma och även om hans mestadels befunnit sig på sitt rum känns det skönt att han finns där. Satt nyss på balkongen och betraktade en korsspindels vedermödor i spindelnätet där han fångat en liten fluga... det är att uppskatta det lilla i det stora.

Imorgon ska jag sätta klockan på ringning så att jag kommer upp i tid...

vill inte förspilla dyra solstrålar!