Tillbakablickar...

2011 har, precis som de flesta år, bestått av ömsom vin och ömsom vatten.

Oro och lycka över barnen och barnbarnen är ständiga följeslagare i livet och gör att jag känner att jag lever!

Det blev ett år av självständighet, då jag fick vänja mig vid att bo ensam och njuta av det så mycket jag kan... förvisso med enstaka stråk av oro och rastlöshet, vilka ju är en del av min personlighet. 

Härliga stunder med underbara vänner har förgyllt tillvaron under året och en tur till mina älsklingar i Skåne på försommaren, gav en försmak av sol, värme och ledighet.

Den "obligatoriska" Spanienresan till nära och kära tillsammans med kär vän var som alltid lika avkopplande och hösten blev, trots operation av min fot som gick över förväntan, lika förtrollande vacker som bara hösten kan vara.

Jag fick äran, tillsammans med barnbarnens farmor, att få tillbringa en vecka tillsammans med mina små musketörer när älskade dottern med make åkte till Kefalonia och komma de små liven ännu närmare. En både jobbig och härlig vecka fylld av många barnbarnskramar!

De jämna födelsedagarna har duggat tätt, med min egen 50-årsdag först, sedan barnens 25-, 30- och 20-årsdagar och mammas 75-årsdag... så nu kan vi pusta 5 år igen! 

Den äldste sonen fick ett efterlängtat jobb han sökt och den yngste fick tag på en lägenhet som han snart flyttar in i, och det värmer mitt modershjärta att de funnit sin plats i livet åtmintone för tillfället.
För att det är föränderligt det vet vi ju alla.

Ett årsskifte innebär alltid tillbakablickar och reflektioner över året som gått, men också förväntningar inför det som står för dörren!

Jag har ett nytt spännande år framför mig.. då jag tagit mod till mig och sökt nya vägar i livet och ska börja på ett nytt jobb. Oavsett hur det blir, så har jag tagit steget... som kanske öppnar nya spännande dörrar.

Låt oss inte glömma att det är NU vi lever och andas och ta vara på alla stunder av lycka.
Se tillvaron an med tillförsikt och nyfikenhet och ångra ingenting, utan se allt som sker som erfarenheter. 

Kramas, älska, skratta och njut

och glöm inte det där lilla leendet Ni vet! :)

Julenatt...

Så har fredagskvällen övergått i julaftonsnatt... 

skinkan är ugnsbakad och avsmakad...

den röda spetsduken som kommer fram till jul, ligger på matrumsbordet, 

där ljusen på ljusbrickan lyser sitt varma sken och frukten pryder sin plats i skålen.

Granen är klädd och fin och klapparna som jag omsorgsfullt slagit in väntar på att få öppnas av förväntansfulla händer.

Det är något visst med denna natt, då lugnet lägrar sig som en mjuk filt efter veckans julförberedelser och jag sitter ensam i soffan och njuter.

Elias har gått och lagt sig och hans Elin sitter i köket och julrimmar till några julklappar.

Tillvaron känns rofylld och harmonisk efter senaste veckornas omtumlande tankar och händelser... för jag fick jobbet jag sökt och så gärna ville ha, så nu vänder jag snart blad i livet.

Men tills dess.. och idag... så vill jag önska Er alla en varm och kärleksfull jul!

Njut av kärt sällskap och försök att bara vara!

PS. Klicka på bilden så får Ni en överraskning! :) DS.

Mitt hjärta...

min solstråle och en av anledningarna till att livet är så fantastiskt härligt och värt att leva...

fyller 20 år idag!!

Min yngste son och glädjespridare som kan göra mig så ofantligt arg ibland, djupt olycklig och orolig ibland, men oftast till den lyckligaste mamman på denna jord!

Ikväll har jag gjort smörgåstårtor tills imorgon, då vi ska ha 20-årskalas hemma hos mig, så jag förväntar mig att han dyker upp någon gång mitt på dagen när han sovit kvällens festligheter ut kroppen.

Grattis älskade Marcus! 

Livet vore bra tråkigt utan Din värme, Din humor, Ditt smittande skratt, våra fina samtal om livet och utan Dig!

En lycklig mamma...

Idag är jag en lycklig och glad mamma!

Mina söner ringde mig efter varandra när jag satt på bussen på väg hem idag. 

Den äldste var glad för att han fått besked om att han fått det jobb han sökt och önskat och den yngste för att han hade sitt lägenhetskontrakt i handen, han fyller 20 på fredag och ska åka på semester till Thailand tillsammans med en kompis nästa vecka.

Det värmde mitt modershjärta och kändes skönt att jag återigen lyckats förmedla min optimism och tro på deras egen styrka till dem! Nu vet jag att allt kommer att ordna sig för dem och hoppas att mina önskningar kommer att slå in för mig också...

(Klicka på bilden så får Du en överraskning!)

Nu är ljuset tänt...

Den 6 december, Finlands självständighetsdag, tänder de flesta finländare ett ljus i sina fönster som ett minne och erkännande till alla stupade soldater som dog för Finlands frihet under vinterkriget och fortsättningskriget... och så gör även jag.

Mina rötter är är märkligt nog starka, trots att jag bott i Sverige nästan hela mitt liv. 

Jag är oerhört stolt över att vara finländska och följer gärna finska traditioner. När julen infaller är kålrotslådan och morotslådan ett måste till skinkan... fast memman står jag gärna över. Jag äter gröt utan mjölk med endast en klick smör i, vilket tydligen verkar vara typiskt finskt också.
Älskar finsk tango, det finska vemodet, att bada bastu och har en jäkla sisu när det krävs!
Tycker att finska språket är vackert och skriver gärna på finska. Märkligt nog så är jag ganska duktig på det, trots att jag aldrig gått i skolan i Finland, men det sägs att det språk man lär sig först glömmer man inte. 

Idag har jag bjudit mina arbetskamrater på hembakat, inte direkt med anledning av självständighetsdagen, men det blev väldigt passande just idag.

Grattis alla finländare!

Wishes come true...

Dagarna har återigen rusat och julen närmar sig med stormsteg!

Men först ska vi fira yngste sonen, som fyller 20 år på fredag... och där kan man snacka om att dagarna och åren har rusat iväg, han är ju fortfarande min minsting! 

Inte förrän barnens födelsedagar är överstökade sätter jag igång med julförberedelserna. Och dessa har dessutom decimerats till nästintill obefintlighet sedan yngste sonen flyttade hemifrån och vi började fira jul utan julmat hemma hos dottern istället. Några kaksorter hör fortfarande till måstena, liksom skinkan, som blivit mindre och mindre med åren och nu endast behöver räcka till mig själv. 

Nu börjar det även hända saker i mitt liv som jag hoppas ska leda till något nytt... det känns som jag har änglarna med mig och jag är väldigt upplyft! Har sökt lite nya jobb och var i veckan på två anställningsintervjuer, varav jag verkligen verkligen önskar att jag ska få det ena jobbet! Tror att jag med största säkerhet gått vidare i anställningsförfarandet, för de visade verkligen att jag kunde vara den de sökte. Berättar mera om det blir aktuellt! Mina små steg i rätt riktning börjar kanske belöna sig...

För syns skull...

Nu har jag sådana där världsliga bekymmer igen! Var hos optikern för synundersökning igår eftersom jag tyckt att ögonen börjat tappa skärpan lite när jag läser, handarbetar, syr och pysslar med sånt där jag behöver se bra på nära håll. Och jo då, visst hade synen förändrats, men inte markant mycket. Nu står jag i valet och kvalet om jag ska ha nya brillor eller inte... men det lutar åt det eftersom jag hatar att inte se ordentligt och inte vill hålla på och byta glasögon hela tiden!

Men det där med glasögonbågar är ju inte det lättaste....

fast jag gillar ju färg och det gör inget om de sticker ut lite! ;)

Världsliga bekymmer... som sagt!

Små steg i taget...

Fortsätter nu att ta små steg i taget för att nå till någon slags optimal tillvaro där jag kan känna mig nöjd med både arbete och privatliv och förhoppningsvis också växa som människa. 

De enklaste stegen är de jag använder apostlahästarna till... och foten som nu håller på att återgå till normaltillstånd, men som tar tid att läka. Det går sakta, men det går framåt. 

Vikten är ytterligare ett steg där det går sakta... tre steg fram och ett steg bak, men det får också ta den tid som krävs, den här gången ska jag jäklaranamma lyckas.

Nu har jag även bestämt mig för att byta jobb!! Tanken har föresvävat mig ett flertal gånger de senaste åren men stannat därvid. Det är lika lätt att stanna på ett arbete man varit på länge av bekvämlighet som det är att stanna i ett långt förhållande av samma skäl. Man får upp gnistan för korta stunder för att man så gärna vill, men ingendera fungerar i längden för man bara lurar sig själv och glädjen försvinner. Har sökt ett intessant och tänkbart jobb där jag får pendla ytterligare en timme, men det kanske är värt det om jag kommer så långt i urvalet. Det får utvisa sig.

Det kanske rentav öppnar sig andra dörrar... små små steg i taget!

Nu har jag i alla fall gläntat på några, så när jag minst anar det kanske jag också hittar kärleken igen!

Dagens Simon...

Underbara underbara barn... där kommentarerna som kommer så spontant är så härligt äkta!

Idag utbrast 2-årige Simon till sina äldre bröder när de stojade runt hemma hos mig:

"Killar, killar... siktigt!"

Underbara unge!

Mormors älskling och en riktig lite hjälpreda.

As time goes by...

En hel helg fylld av födelsedagsfiranden.. då kan man inte bli annat än nostalgisk!

För 30 år sedan förändrades mittt liv för all framtid
 och min kärlek växer för varje dag som går till denna fantastiska människa
som är min älskade dotter, min prinsessa och min inspirationskälla!

Ska fixa födelsedagsmiddagen idag och ösa ur min aldrig sinande källa av moderskärlek.

Kärleksfulla pussar och kramar till en av de 

vackraste själar som finns!

Härlig är jorden...

Jo, då, precis som de låter så är det första orden i en av de vackraste psalmer jag vet. Många förknippar den med julen ... men för mig är den lika fin året runt.

 Som "gammal" sångare sitter orden som gjutna i min "musiklåda" i hjärnan där melodier och texter etsat sig fast och det räcker med en fras så kommer resten av texten,

och denna helg dök orden upp från andra versen...

Tidevarv komma, tidevarv försvinna.
släkten följa släktens gång.
Aldrig förstummas tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

Här sitter min mamma med mig i famnen,
omgiven av min mormor och mormorsmor

...och

50 år senare har den kärleksfulla skaran utökats till 

barn, barnbarn och barnbarnsbarn...

så som det har varit i alla tider.

Vilken lycka!

Härlig helg i sikte...

Klicka på bilden och följ instruktionerna så får Ni post!

Skön helg till Er alla!

Grattis lilla mamma!

Idag är ingen vanlig dag, för idag är det mammas födelsedag!
Hon föddes för 75 år sedan i Karelen som enda flicka i en syskonskara på 7 barn och som näst äldst fick hon många småbröder att pyssla om.
När hon väntade mig var hennes största önskan att hon skulle få en flicka... och så blev det! 

Vilken lycka för henne, och för mig att hon blev min mamma.

Idag har hon Öppet hus så jag åker strax dit med min vän Maria, men på lördag blir de stora festligheterna tillsammas med några av morbröderna som kommer från Finland med fruar och alla andra nära och kära, barn, barnbarn och barnbarnsbarn!

Vilken fest.. och vilken rikedom!

Grattis lilla mamma 

från Din förstfödda!

Back on track!

Första arbetsdagen på länge.. och jag är riktigt ruskigt trött! Det känns verkligen att både kroppen och knoppen levt sitt eget stilla liv de senaste veckorna för jag tror att de blev riktigt chockade av att komma tillbaka till "the real life". Det var härligt att träffa arbetskamraterna igen och komma tillbaka på banan. Taxiresorna till och från jobbet var välbehövliga eftersom foten svullnat lite av och till under dagen. 

Nu är det bara att köra på i lagom takt och ta det lugnt med foten!

Uppladdningshelg...

Det känns helt absurt att jag varit sjukskriven mer än 5 veckor nu... vet inte vart de veckorna tagit vägen. När första veckornas rastlöshet och uttråkning hade lagt sig upptäckte jag att dagarna förflöt i stilla lunk och jag kunde ta det lugnt, vilket ju också var meningen för fotens tillfrisknande.

Helgen har bestått av kärlek från vänner, barn och barnbarn, så uppladdningen har varit så där härligt varm inför kommande arbetsvecka. För imorgon återgår jag till normallunk, och inte nog med det, mamma fyller 75!
Så ikväll ska jag försöka komma i säng i tid, vilket inte blir det lättaste efter de sena vanor jag fått. 

Önskar alla en vacker vecka i livets villervalla!

Musikalisk nostalgi..

Denna dag har bjudit på strålande solsken och jag har njutit av det till fullo, trots att det varit från insidan av fönsterrutan. På balkongen står pelargonerna fortfarande i full knopp och det är helt fantastiskt trots att vi snart är inne i mitten av november. Solstrålarna har skapat skuggor och fantastiska mönster på väggar och andra ytor, så kameran fick göra lite nytta idag.

Efter en stunds fikabesök av mamsen och papsen fastnade jag på Spotify när jag började lyssna på gamla godingar. Några timmar senare hade jag skapat en tre timmar lång spellista med 70-talsnostalgi, så nu kan jag djupdyka i minnenas allé närhelst andan faller på!
För den som vill lyssna, så klicka på dagens inläggsrubrik så hittar Ni min lista.

Idag är det fullmåne, och vad passar väl bättre då än att i sällskap av min stickning titta på "Mångalen" med Cher och Nicholas Cage.

På gång...

För inte många veckor sedan.. kanske rentav dagar sedan, blickade jag ut över takåsarna på husen nedanför mig och naturen var fortfarande vackert färgsprakande. Frosten hade bitit sig fast på taken, jag tänkte att några sådana nätter till skulle vara nådastöten för naturens palett och nu är vi där. Men det finns en skönhet även i det avskalade och spretiga, även om färgprakten saknas.

Så fort jag kan vara ute längre stunder och får stödja ordentligt på foten så ska jag ta med mig min älskade kamera ut och bevisa det.

Idag vaknade jag av solstrålar som försökte leta sig in mellan persiennspringorna i sovrumsfönstret, men innan jag hunnit komma upp ur sängen hade de gömt sig och när jag tittade ut genom vardagsrumsfönstret en stund senare var dimman så tät så att det såg ut som inuti en mjölsäck. 

Inomhus har ljusen har varit tända i varje rum och atmosfären har varit skön. Fick lunchbesök av en gammal väninna som jag inte träffat på mycket länge och jag fick också besked från försäkringskassan att mina sjukresor är beviljade från måndag, så då börjar jag faktiskt jobba heltid. 

Varför dra ut på tiden, jag kan ju sitta med foten på en stol där också!
Kängorna jag beställt var på tok för stora för mina små fötter, till och med fast högerfoten fortfarande av och till är svullen, så nu blir det till att leta efter andra. Men det blir nog inga problem!

Några dagar till i soffhörnan med fotvila, film och stickning får bli uppladdning för nästa vecka.

Så där ja....

Gipset är borta, efter nästan 5 veckor! Men det känns helt klart väldigt skumt, som om jag saknar något på foten.. och märkligt att stå på den med en sko på sig. Problemet jag fått är att jag inte vet vad jag ska ha på fötterna, jag har ju bara smala skor och dem får jag inte ha på ännu ett tag! Beställde förra veckan ett par kängor som kanske kan vara passande, jag tycker i alla fall att de är häftiga!

Det är inte klokt hur fort tiden har gått och jag har fortfarande inte fått det bekräftande brevet med lösenord från försäkringskassan som gör att jag kan kontakta taxibolaget för att få mina resor till arbetet. Får fortfarande inte belasta främre delen av foten så dessa resor är nödvändiga för att jag ska kunna ta mig dit under sjukskrivningsperioden. 

Nu håller jag bara tummarna att brevet kommer vilken dag som helst!

Sena eftermiddagen kröntes med ytterligare glädje, då jag fick min första guldstjärna hos Viktväktarna! 

Jag har lyckats gå ner i vikt varje vecka under min hemmavaro utan att röra på mig nämnvärt och det är jag jättestolt över. Nu känns det också i kläderna!

Fy sjutton vad jag är bra!

Eftertankar...

För mig rimmar det lite illa att man samma helg som man åker till kyrkogårdar och tänder ljus för sina älskade bortgångna skall spöka ut sig till oigenkännlighet i beklädnader som den ena är hemskare än den andra. Halloweenfirande är enligt min åsikt inget annat än ett kommersiellt jippo som riktar sig till lättlurade barn och ungdomar och det är lite synd att det råkat bli samma helg som allhelgonahelgen som jag personligen skulle önska var en eftertankens helg som vi tillägnar våra änglar i himlen.

Känner mig ibland väldigt konservativ vad gäller dylika företeelser, och vad det beror på kan jag inte riktigt svara på. Kanske ålder och uppfostran...

För egen del skall jag ikväll på en enkel tjejmiddag med härliga vänner och det är alldeles passande.

Har förmånen att fortfarande få ha mina kära föräldrar i livet, men skickar idag tankar till mina kära mor- och farföräldrar som ligger på kyrkogården i Åbo. Hade jag varit där så hade jag tänt ett ljus på deras gravar och vandrat stillsamt på denna vackra kyrkogård.

Jag har alltid mycket ljus tända, men idag tänder jag ett speciellt ljus för dem.

Vetgirig myskväll...

Som de flesta människor i vårt avlånga land, tycker jag att det är något visst med fredagkvällar. En hel vecka har gått och man har en orörd helg framför sig. När jag jobbar brukar jag vara ganska trött på fredagkvällen och längtar efter att få krypa upp i soffhörnan med ett glas rött och titta på Idol. Gärna med sällskap, även om det inte förekommer så ofta. 

Idag hade jag det! Och inte vilket sällskap som helst utan min älskade äldste musketör Emil, som blivit en så stor kille.
 Han är underfundig, vetgirig, klok, tankfull och full i sjutton... precis som sin mamma när hon var liten. Nyfikenheten har inga gränser ibland och vi har livliga diskussioner om viktiga saker i livet... som hur svampen som täckte hela mitt köksbord för några dagar sedan nu hade torkat ihop så att den fick plats i en stor glasburk och vad man ska göra för att få den att "bli stor" igen till matlagning.

Att sen få sjunga honom till sömns samtidigt som jag kliar honom på ryggen gör mig lycklig!

En annan dag...

Naturligtvis såg jag hela "Borta med vinden" igår! 

Och börjar man titta på en film som är tre timmar lång och börjar kl 23.30 så kan vem som helst räkna ut med lilltån att då är kl 02.30 när den är slut. Men inte blev jag trött inte. Har kommit in i en egen dygnsrytm de senaste veckorna som passar min dygnsklocka perfekt. 

Obotlig nattugla är bara förnamnet.... och sen sover jag ju nästan aldrig mer än 6 timmar per natt, så det blir i alla fall inga jätteslånga sovmorgnar om jag somnar kl 02.00.

Har nostalgiska minnen till första gången jag såg filmen, tillsammans med en ungdomskärlek och jag har sett den flera gånger efter det, men upptäcker nya saker varje gång jag ser den. Igår natt skrattade jag högt för mig själv flera gånger över likheterna mellan Scarlett O'Hara och mig själv i vissa situationer... :)

Gårdagens sunkdag är ett  minne blott, och knappt det. 

Idag var en annan dag, precis som jag bestämt mig för.

Ex-särbon hämtade ut mig för att uträtta lite ärenden och passade samtidigt på att byta till vinterdäck på min bil och tvätta och städa den, något som jag verkligen inte förväntat mig. Ja, vad kunde jag bli mer än oerhört tacksam och glad!

Något annat som gjorde mig glad var en klänning av märket Lavand som jag skickade efter. 

Samma märke som på klänningen jag hade på min 50-årsfest och som jag älskar. Lavand är ett spansk klädesmärke som kommit lite i bakhasorna av Desigual som ju är oerhört populärt just nu.

Deras klänningar känneteckas av färgstarka accenter och jag tycker att de är så fina och helt i min stil. Att det dessutom var 64% rabatt på klänningen gjorde inte saken sämre eftersom de annars är rätt så dyra.

Skönt att dagen blev vad jag gjorde den till!

Mellandag...

Inte nog med att det att det är onsdag och mellandag i veckan, det är också en mellandag i livet... en sån där dag man helst inte vill komma ihåg imorgon eller för all del aldrig !

Ska man skriva när man tycker att det är rätt värdelöst??
Att det är urtrist att behöva vara beroende av andra när man är van att klara sig själv...
Att det suger att vara singel...
Att det helt enkelt är TRÅKIGT...

Jo, jag gör nog det, behöver får ur mig hur värdelös jag tyckt att den här dagen har varit.

Så vad har jag gjort då? Inte nämnvärt.
Suttit i soffan och häckat med laptopen i famnen, ändrat bloggbakgrunder på mina andra bloggar och slötittat på TV. Nåväl, en maskin disk fick jag diskat och maskin tvätt tvättad... det var väl det enda vettiga.
Och visst, jag har lärt mig massor om att skapa egna bloggbakgrunder och lite andra trix...

Men det bästa uttrycket jag vet är Scarlett O´Haras i "Borta med vinden"
när allt ser ut att ha gått åt pipsvängen...

"Imorgon är en annan dag!"

Man kan ju inte vara på topp jämt.

Tror bestämt att jag ska se den ikväll, eller i alla fall en stund,
den är ju rätt lång !

PS. Nu ringde min yngste älskade son...
och mamma blev GLAD! DS. :)

Tisdagsnöjd...

Sedan starten hos Viktväktarna för två månader sedan är varje tisdagkväll lika spännande. Har jag gått ner i vikt,  gått upp i vikt eller står jag stilla på vågen... ??

Om jag minns rätt hände ytterst lite första veckan och andra vecka hade jag till och med gått upp i vikt!
Det var aningen frustrerande, men jag beslutade mig för att ta det lite coolt istället för att ge upp på en gång. 

Tro det eller ej, men det funkar riktigt bra, trots att jag inte kunnat röra på mig något nämnvärt på fyra veckor nu. Ser fram emot den dagen när jag också kan börja träna lite lätt igen, då borde det ju gå ännu bättre.

Mitt mål är långsiktigt och det går sakta.. men det går framåt!

Och jag blir stolt över mig själv!

En dag i livet, varken mer eller mindre...

Nu sitter jag här och fryser om tårna... jag som aldrig brukar frysa om fötterna!
Men det finns naturligtvis en förklarlig anledning till det, och det beror på att foten är omgipsad eftersom det förra gipset blev så oerhört löst och risken fanns att tån inte var så fixerad längre som den ska vara för optimal läkningsprocess. Förra gången fick jag ju ett oerhört smidigt plastgips som var väldigt lätt, men nu fick jag ett "gammalt hederligt" hårt kalkgips och det tar ju ganska många timmar innan det torkar, vilket betyder att det är lite fuktigt och kallt!! Inte kan jag sätta på mig en strumpa heller för då finns risken att det inte torkar alls...

Annars har det har varit en alldeles ljuvlig sista oktoberdag,
 med en värmande sol som lockade ut till en lunchfika på balkongen och lite solstrålar på nästippen.

När mörkret började sänka sig över mitt lilla paradis tittade jag ut genom fönstret och såg en vacker nymåne på väg mot halvmåne och var bara tvungen att hämta kameran för att föreviga den. 

Månen har alltid fascinerat mig och hur den påverkar oss människor mer än vad vi egentligen förstår eller tror.

När månen är nytänd med en tunn skära, ligger den strax efter solen i deras eviga kapplöpning mot väst. Solen kommer då att gå ner strax före månen på kvällen och månen får ha scenen för sig själv en liten stund. På  morgonen förtar solen å andra sidan månens entré genom att gå före och ge himlen så mycket ljus att månen nästan dränks när den väl dyker upp. Den nytända månen syns alltså bäst på kvällen.

Vi nymånens tid är det bra att påbörja någonting nytt.
Utföra önskeritualer och besvärjelser för att locka till sig det nya.
Kärleksmagi för en ny början och en bra tid för att påbörja ett projekt eller starta en ny vana.
 Dock är månens energier svagast i denna fas.

Under den växande månens tid är det fokus på kreativitet och tillväxt.
Ritualer och besvärjelser för hälsa, välstånd och tillväxt i kärlek.

Jag har tidigare skrivit om fullmånen här.

Barnbarnsbus...

Sen söndageftermiddag blev jag hämtad av älskade dottern till den utlovade middagen hos lilla familjen tillsammans med farmor Marie.

Det blev en härlig stund fylld av värme, stim och stoj med en fantastiskt god söndagsstek.
Grabbarna Bus klättrade både högt och lågt och vi fick oss några riktigt goda skratt, speciellt av den minste som är en riktig pajas.
Och jag fick en sjörövarlapp över ögat! :)

 Det kallar jag en härlig sista oktobersöndag!