Har haft några underbara dagar i Skåne tillsammans med min älskade Elias och hans fina Elin. Fick med mig yngste sonen tillsammans med en vän till honom på resan, vilket inte var några större problem eftersom de väldigt gärna ville åka över till Danmark, samt se fotbollsderbyt mellan Helsingborg och Djurgården i torsdags. Som oftast får han, liksom alla mina barn, sin mor att skratta och vara närvarande i nuet. Att han dessutom kunde lösa av mig som chaufför gjorde inte saken sämre... Glömde min kamrat Canon hemma, men Marcus tyckte att det inte var något negativt, tvärtom. Han ville ha en närvarande mamma och det fick han på det sätt han önskade... och mobiltelefonens kamera tar ju rätt hyfsade bilder också!
Senaste veckans känslostormar börjar lägga sig, tror att Spanienresans harmoniska tillvaro utgjorde en god grund till livets jämvikt så att jag lättare kan hitta balansen igen. Tror också i min överoptimism att saker och ting sker av en anledning och att det aldrig är för sent att sluta hoppas. Den överväldigande förälskelsen som för en kort stund fanns inom räckhåll kommer att finnas där igen... om inte nu eller inom en snar framtid... så när jag är redo.
Tills dess ska jag fortsätta att hitta den inre styrka som jag vet att jag besitter... använda den till min kreativitet och ta hand om mig själv efter bästa förmåga. Det kommer att komma dagar då oron och rastlösheten kryper in under skinnet på mig, men då ska jag försöka finnas kvar i den känslan och inte fly undan... ta in den och lära mig handskas med den... gå ut i naturen och insupa dess skönhet, åka till havet och ta in dess styrka som ger mig själaro...
Igår morse när alla sov hos Elias, vaknade jag lite rastlös och fick en ingivelse att åka till Citadellet i Landskrona för att få en stund för mig själv med havets helande verkan. Insikterna rann över mig som pärlor på ett radband och efter en timmes reflektionstid kände jag mig stärkt. Så nu blickar jag framåt igen... starkare, förhoppningsvis klokare och med några lärdomar i bagaget. Livet är för kort för att ignoreras... och jag gör som jag alltid har gjort, hoppar utan fallskärm och hoppas att någon tar emot mig. Annars får jag några skrubbsår och reser mig upp efter en stund igen.
3 kommentarer :
Ja, nog är du alldeles makalös i din klokskap. Ibland tänkr jag på detta att det finns kulturer där kvinnor - ju äldre de blir - upphöjs i sin visdom. Kvinnoidealet i dessa kulturer är den äldre kvinnan, för hon anses vis i kraft av att ha levt länge och därmed erfarit mycket. Så klokt.
Det väntar det allra bästa på dig runt hörnet, därför att du förväntar dig och förtjänar det!
Landskrona är fint, och jag ser att du har fått med statyn på Selma när hon blickar utöver havet. Har många många gånger gått längs med stranden i Landskrona, njutit av vinden i håret. Blir en tur till Landskrona 1 september (mina föräldrar bor där) Kram och hoppas du får en dag med ro och glädje idag.
Du är så klok och fin..
Du kommer att vara helt på fötter alldeles snart och gå vidare i livet med stolta steg..
Ha nu en bra söndag..
Kram Mia
Skicka en kommentar