7 maj 2015

Bitterljuvt...

Så är den här igen!
Den bitterljuva våren med sin bländade skira skönhet, som kom smygande och plötsligt bara står här med löften om värme och och ännu mera skönhet.... och gör mig så kluven.
Samtidigt som jag bara vill njuta och insupa alla dofter, färger och fågelsång, springa runt och skrika ett vårskrik med kameran i högsta hugg för att fånga in så mycket det bara går i kameralinsen så blir jag så rastlös och ledsen. Skönheten är överväldigande och jag vill så gärna dela den med någon, det smärtar i hjärteroten och jag blir gråtmild över småsaker. Det är tur att jag inte låter känslorna ta överhanden hela tiden. Smiley
Om jag inte vore en sån hopplös romantiker!

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister, 
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger, 
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider - tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra - svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper, 
brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller, 
faller i ett glitter kvistens droppar,
glömmer att de skrämdes av det nya och
glömmer att de ängslades för färden - känner en sekund sin största trygghet
vilar i den sin tillit
som skapar världen.

Karin Boye



Till helgen åker jag till Skåne. Jag ska stanna där i 5 dagar och njuta av våren med min älskade son och hand fina fästmö. I september ska de gifta sig och det gör mig så varm och lycklig. September och oktober är mina älsklingsmånader, så det passar alldeles utmärkt!
Men först kommer den spirande våren och den ljuva sommaren. Var sak har sin tid!