Taggad till tusen...

Efter en lång tids uppehåll med både det ena och det andra känner jag mig nu extremt peppad och motiverad till att ta tag i saker. Har en daglig smärta i min rygg som kommer ifrån arthrosen som konstaterats på magnetröntgen. Inte mycket att göra, mer än att jag får lära mig att leva med den och försöka hitta vägar att stå ut. Har även fått det i ett knä och i händerna. Att smärta påverkar humöret och  vissa dagar väldigt mycket är en underdrift, för det gör det verkligen även om det blivit en del av vardagen. Tack och lov för min optimistiska livssyn, för annars hade det varit mycket jobbigare.
Ett alldeles för långt uppehåll med vardagsmotion och på tok för mycket stillasittande på grund av smärtan har lett till flera kilos ofrivillig viktuppgång som jag verkligen känner mig väldigt obekväm med. Gillar inte kvinnan jag ser i spegeln varje morgon och känner mig vissa dagar som 100 år. Nu bestämde jag mig för att slå ihjäl inte bara en fluga utan flera i samma smäll, så idag var jag på första träningspasset på Actic på några år. Fick en mycket kompetent instruktör som var väldigt inkännande med min problematik och satte ihop ett väldigt bra träningsprogram. Det gäller att bygga från grunden nu!
Känner mig otroligt målmedveten och tror faktiskt att jag kommer att lyckas denna gång och det faktiskt på grund av att jag inte orkar med smärtan längre. I värsta fall blir det inte bättre, men det är i alla fall värt ett uppriktigt försök.
Nu tar jag fram den vilande sisun och tar tacksam emot all pepp och uppmuntran jag kan få.

Naturligtvis är det inte jag på bilden, har bara trixat lite i bildprogram, men det kanske blir?!!

All kärlek,

Sisu och segt virke...

Vissa dagar känner man sig hur ung och vital som helst... åldern blir verkligen bara en siffra, medan de finns dagar då man märker av sin biologiska ålder och får en föraning om vad som komma skall ifall man inte skärper till sig lite.

Det har jag verkligen blivit varse idag! Nacken som varit i utomordentligt skick länge, har några dagar varit fullständigt hopplös med värk och stelhet och oundvikligt sänker det humöret rätt rejält. Som om inte det vore nog, fick jag idag svar på den digra mängd prover jag tog förra veckan efter ett besök hos min husläkare för en vanlig hälsokontroll och det var inte så roliga besked. En redan sedan tidigare misstänkt B12-brist är möjligen ett faktum (ytterligare prover ska tas), kolesterolvärdet var alldeles för högt och som om inte det räckte har jag också för högt blodsocker.

Mormor fick åldersdiabetes och det har även min mamma. Jag som alltid sagt att jag ska se till att jag inte ska få det. Nu är det alltså hög tid!! Jag ska fanken se till att jag inte är någon "gammal" tant med en massa tantkrämpor... och är det ändå så att jag får dras med dem så ska jag göra det som en ännu vitalare kvinna än den jag är idag. Jag har ju hur mycket som helst att se fram emot och orka med, energin brukar det ju sällan vara något problem med. :)

Jag lever inte ohälsosamt, men i morgon börjar resan mot ett ännu hälsosammare liv!

Sommarsummering...

Upptäcker till min förvåning... (eller kanske inte egentligen).... att det var så gott som tre månader sedan jag skrev här. Orden finns hela tiden... men tiden, lusten och orken till att få ner dem har varit obefintlig, trots att jag innerst inne vet att jag älskar uttrycksfullheten i att skriva! 

Har lagt hela min energi till att må bra, hitta den där personen som försvann förra året och har faktiskt lyckats väldigt bra! Jag visste ju hela tiden att hon fanns där, om än ganska tilltufsad. Ibland kommer den lille jäveln som bosatte sig på min ena axel tillbaka för att försöka klanka ner på mig och ta ifrån mig självkänslan... och Gud bevare mig att han skulle lyckas längre stunder, då får han sig en riktig käftsmäll! 

Sommaren har varit underbar, men semestern allt för kort! Spanienresan den lisa för själen som alltid, första veckan ensam med äldsta barnbarnet och andra veckan även med älskade dottern. Njöt av sol och värme i både atmosfärisk form och från mina nära och kära. Som pricken över i:et så har ju sommaren fortsatt i sin bästa skepnad även hemmavid och nu börjar min älsklingsårstid hösten att ta vid. Naturens färger har redan börja skifta och luften är tidvis frisk och klar... precis som jag vill ha det. 

Jag åker med glädje till jobbet och trivs, vilket också är en lycka i sig!

Har hittat ett nytt kreativt sätt att uttrycka mig, genom att göra tavlor av mina foton! Jobbar med lager och effekter och känner att jag hittat min grej... önskar också att jag hade modet att gå vidare med dem, något som jag bearbetar genom att peppa mig själv och ta emot peptalk från vänner.
Vem vet, en vacker dag tar jag steget jag jobbar för... måste bara tro på mig själv! :)

Så var det ju det där med kärleken... ett evinnerligt mysterium och kapitel för sig! Är oändligt trött på ensamheten, men att träffa någon bara för att, känns helt uteslutet så jag har helt enkelt bestämt mig för att det får vara, samtidigt som jag gärna vill att någon ska knacka på mitt hjärtas dörr för att stanna! Nu är det promenader, kost och själavård som får min fokus... fast ibland när den lille jäveln klättrar upp på axeln utan förvarning  trillar jag ner i mitt svarta hål för en stund! Det är tur att jag har min eviga optimism och min sisu för de hjälper mig att klättra upp igen och dem kommer jag väldigt långt med!

En kärleksfull höst till Er alla! 

Jag hoppas att det inte dröjer lika länge innan jag använder mig av orden här igen...

Nu är ljuset tänt...

Den 6 december, Finlands självständighetsdag, tänder de flesta finländare ett ljus i sina fönster som ett minne och erkännande till alla stupade soldater som dog för Finlands frihet under vinterkriget och fortsättningskriget... och så gör även jag.

Mina rötter är är märkligt nog starka, trots att jag bott i Sverige nästan hela mitt liv. 

Jag är oerhört stolt över att vara finländska och följer gärna finska traditioner. När julen infaller är kålrotslådan och morotslådan ett måste till skinkan... fast memman står jag gärna över. Jag äter gröt utan mjölk med endast en klick smör i, vilket tydligen verkar vara typiskt finskt också.
Älskar finsk tango, det finska vemodet, att bada bastu och har en jäkla sisu när det krävs!
Tycker att finska språket är vackert och skriver gärna på finska. Märkligt nog så är jag ganska duktig på det, trots att jag aldrig gått i skolan i Finland, men det sägs att det språk man lär sig först glömmer man inte. 

Idag har jag bjudit mina arbetskamrater på hembakat, inte direkt med anledning av självständighetsdagen, men det blev väldigt passande just idag.

Grattis alla finländare!

Älsklingsmånad..

Idag är det första dagen i min älsklingsmånad! 

Morgonen var precis så där krispigt kylslagen som höstmorgnar ska vara, för att senare på dagen när solen fått värma upp vår atmosfär bli härligt sensommarvarm. Jag är glad så länge jag kan gå barbent och barfota, och med lite tur så går det bra nästan hela september.

Längtar tills träden slår om till höstskrud så att jag och kameran får vårt lystmäte tillgodosett och jag kan njuta av fotona och färgerna när jag om en månad sitter med den då nyopererade foten i högläge här hemma och måste vila. Skulle också gärna ha åkt ner till sonen i Skåne och tagit in de underbara bokskogarna genom kamerans lins och själens njutning, men så blir det inte i höst.  

I tisdags började jag på Viktväktarna och jag känner mig just nu otroligt peppad  och ska ta fram min finska sisu och använda mig av den så mycket det bara går! 
Skall bli spännande att se vad som händer för just nu tänker jag bara mat... planerar mat, väger mat, läser recept och äter mat.