14 januari 2014

Årets andra föresats avklarad..

Efter en utomordentligt skön och avkopplande helg med barnbarn och lugn och ro kan jag nu med glädje bocka av årets första föresats, nämligen att börja sjunga igen. Så många tecken har pekat åt det hållet det senaste halvåret och längtan har varit så stor så det har inte ens funnits några betänkligheter. När jag sedan var på konsert före jul och lyssnade på Linda Lampenius, Bo Sundström, Daniel Lemma m fl fantastiskt duktiga musiker och artister i Immanuelskyrkan i Stockholm var det som om polletten trillade ner ordentligt. Jag fann kyrkan så oerhört rofylld, vacker och harmonisk och började fundera över om de hade en kör som jag skulle kunna börja sjunga i. Jag har ju ingen rockig röst och är heller inte någon rockbrutta även om jag kan rocka till mig ibland, utan njuter av att sjunga sakral musik, stora körverk, visor och lite jazzigare toner... precis det man gör i en blandad kyrkokör. Givetvis kollade jag genast in deras hemsida och beslutade mig för att efter helgerna kontakta körledaren. Nu är det gjort, jag gjorde ett röstprov idag och började på årets första repetition!
Vilken njutning och vilken lycka! Den som älskar att sjunga vet vad jag talar om... Ni andra kan bra ana hur det känns. Det blir sena tisdagkvällar hem, men jag är fortfarande så uppe i varv så det lär inte spela någon roll. Nu sjunger jag igen och om det inte blir en fortsättning här för all framtid så vet jag i alla fall att jag aldrig kommer att låta sångrösten tystna mer...

8 januari 2014

Sisu och segt virke...

Vissa dagar känner man sig hur ung och vital som helst... åldern blir verkligen bara en siffra, medan de finns dagar då man märker av sin biologiska ålder och får en föraning om vad som komma skall ifall man inte skärper till sig lite.
Det har jag verkligen blivit varse idag! Nacken som varit i utomordentligt skick länge, har några dagar varit fullständigt hopplös med värk och stelhet och oundvikligt sänker det humöret rätt rejält. Som om inte det vore nog, fick jag idag svar på den digra mängd prover jag tog förra veckan efter ett besök hos min husläkare för en vanlig hälsokontroll och det var inte så roliga besked. En redan sedan tidigare misstänkt B12-brist är möjligen ett faktum (ytterligare prover ska tas), kolesterolvärdet var alldeles för högt och som om inte det räckte har jag också för högt blodsocker.
Mormor fick åldersdiabetes och det har även min mamma. Jag som alltid sagt att jag ska se till att jag inte ska få det. Nu är det alltså hög tid!! Jag ska fanken se till att jag inte är någon "gammal" tant med en massa tantkrämpor... och är det ändå så att jag får dras med dem så ska jag göra det som en ännu vitalare kvinna än den jag är idag. Jag har ju hur mycket som helst att se fram emot och orka med, energin brukar det ju sällan vara något problem med. :)
Jag lever inte ohälsosamt, men i morgon börjar resan mot ett ännu hälsosammare liv!

7 januari 2014

Första steget taget...

Nu har helgerna passerat och vardagen har åter intagit sin plats i tillvaron och det är precis som det ska vara!
Har njutit av nära och kära, vänner och ensamhet... allt i en skön blandning. Måste dock tillstå att jag varje jul känner en nostalgi och längtan efter närhet av en kärlek i mitt liv, så det där med ensamheten är en sanning med modifikation... vissa stunder oerhört skönt och andra med längtan efter tvåsamhet. Nu är det förvisso inget jag går och tänker på utan känner mig väldigt tillfreds med mitt liv ändå.
Första steget är nu taget mot att under våren kunna få till en utställning av min fotokonst, har fått några tips om var jag skulle kunna ha den och det låter väldigt hoppfullt. Tre tavlor hänger på min vägg och jag blir lika glad varje gång jag ser dem. Nu återstår bara att fundera ut vilka andra jag ska göra förstoringar av för att få ihop till en utställning, jag har ju ändå gjort 135 stycken som ligger och bidar sin tid! :)

Ytterligare något som tecken pekat mot en tid är jag nu skall återuppta sången som jag så länge saknat. Jag har anmält mig till en kör i Stockholm och det är något jag verkligen ser fram emot.
Jag ler mot livet och livet ler tillbaka!

2 januari 2014

Välkommen 2014...

Det är märkligt hur de flesta tänker när ett nytt år tar sin början, icke mindre jag själv. Vi ser det som starten till något nytt, möjligheten att ändra på det vi inte vill ha kvar i vårt liv och till att förverkliga det vi inte gjorde året innan. Egentligen är det ju bara en fortsättning på föregående dag... dagen som nu hör till året innan. Varför egentligen vänta med saker som känns viktiga för oss tills sista siffran på årtalet byter skepnad...
Det är lätt för mig att sitta här och skriva, jag är ju faktiskt inte ett dugg bättre själv, men just denna diskussion hade jag och mina kära vänner på nyårsaftonen och det är en intressant infallsvinkel.

Nu återstår i alla fall ett helt nytt år som jag börjat med en veckas ledighet att njuta av och bara vara. Bloggen har fått nytt skimrande utseende som passar med mitt förestående år och min mentala status, skrivlusten har kommit tillbaka och de oskrivna orden trängs på tangentbordet för att bli nedskrivna. Jag har en aptit på livet och en nyfikenhet på vad som som komma skall och hur jag ska kunna förverkliga drömmar jag har.
Mitt eget utseende har jag också förändrat, från att ha varit brunett och rödhårig i en mängd olika nyanser har jag återgått till det blonda jag hade när jag var yngre och jag stortrivs. Nu ska jag inte sticka under stolen med att de fåtal grå hårstrån som börjat ge sig till känna bland mina egna mörkt landsvägsgrå faktiskt syns mindre i en blond kalufs... :)

Nu startar jag ett nytt kreativt bloggår, fotoår, skrivarår, musikaliskt år och hälsoår.
Vet att jag har mycket spännande att se fram emot, men jag återkommer om det!

All kärlek,