Tack kära 2015!

Varför frångå sina årliga rutiner, så naturligtvis måste jag även i år göra en summering av det gångna året. Det är väldigt nyttigt att blicka tillbaka och se vad som blev bra och vad som kanske blev mindre bra, för att kunna ta lärdom av det inför kommande år.

Tack kära 2015,
för all glädje jag fått uppleva, de motgångar jag haft och all kärlek jag omgivits av. De fördjupade relationer och nya vänskaper jag upplevt som utvecklar mig och ständigt gör mig till en bättre människa.
Så mycket som hänt, och så fort tiden gått. Mycket som gått i sina väl upptrampade fotspår och en del som vikit av från stigen.

Tog i början av året upp ett gammalt intresse och plockade upp mitt staffli för att måla lite för skojs skull, och det gav mig en sådan inre ro att jag fortsatt med det. Lade upp en bild på facebook av en tavla jag målat och fick då äran att bli tillfrågad om jag ville delta i ett vernissage med kärlekstema, vilket blev en av årets häftigaste händelser. I SoStockholm Gallery i Kungsträdgården på Alla hjärtans dag, tillsammans med 4 andra kreativa kvinnor ställde jag ut min fotokonst istället för det jag målat. Det gav blodad tand och var en riktig egoboost som resulterade att jag  hade ytterligare ett vernissage och en utställning under påskhelgen på Folkets Hus i Norrtälje. Sålde en del tavlor och det var fantastiskt roligt. Sålde även några tavlor under hösten till Roslagens Sparbanks konstförening, liksom några privat.

Eftersom jag av förklarliga anledningar slutade sjunga i kören i Immanuelskyrkan förra året, tog jag tag i sången under våren och började sjunga i den kör jag var med i för många år sedan på hemmaplan. Så härligt att få använda sin röst till sång igen.
Maj bjöd på en Skånetripp, dit jag for för att njuta några dagar tillsammans med mina älsklingar där.

Särbon och jag verkar ju vara ett segt kapitel och inte så mycket att orda om, men återigen flammade askan från något falnat upp till liv under försommaren och än håller lågan i sig. Att ta dagen som den kommer känns som det bästa, jag tror att tiden får utvisa om det ska förbli så eller inte. Vi hade en härlig semesterresa till Dalarna i juni, då vi också hälsade på min kära vän Maria med familj och njöt av sköna sommardagar.

Den riktiga semestern blev väldigt sen i år, åkte inte till Spanien förrän i mitten av augusti, men det var lika härligt som det brukar. Hade i år med mig min fina vän Lena och vi hade det så där skönt avslappnat som man ska ha när man är på semester, med god mat, sol, böcker och flanering. Även den yngste sonen med flickvän kom ner medan vi var där, så vi hade några mysiga dagar tillsammans allesammans med kära pappa och alla andra nära och kära. Också så härligt att se hur brorsbarnen vuxit!

Årets absolut häftigaste och underbarasta händelse var den äldste sonens bröllop i september!

Aldrig har jag varit med om så mycket KÄRLEK under en hel dag, inte ens när jag gifte mig själv! Jag blir fortfarande alldeles euforisk när jag tänker tillbaka och känner en sådan oerhört tacksamhet!

I början av oktober blev det operation av min vänsterfot och 4 veckors sjukskrivning som gick i ett nafs. Stickning, filmer och böcker blev den dagliga sysselsättningen, men det är ju sådant jag trivs med. Har tyvärr ännu inte kommit igång med att gå längre sträckor, men det är på gång.
Träningen som jag så duktigt startade med i slutet av förra året och var ytterst nitisk med fram till på vårkanten kom av sig fullständigt när jag fick ett jobbigt skov av ryggsmärta och hade jätteont under en lång period. Ska definitivt lägga om min strategi inför framtiden.

Julhelgen hade jag den stora lyckan att ha alla mina tre barn med respektive samlade, men lyckades med konststycket att bli sjuk med feber, huvudvärk och illamående just på Julaftonen så att jag inte kunde delta i julfirandet. Kunde dock vara med såpass att jag låg på soffan och vilade och sov om vartannat, samtidigt som jag hörde mina älskade nära prata, skratta, skoja, spela och sjunga i köket. Som tur var mådde jag bättre på Juldagen och resten av helgdagarna, så jag fick rå om dem alla ordentligt.

Mina kära vänner, ingen nämnd och ingen glömd, har som vanligt förgyllt året med värme och vänskap. 

Barnen och barnbarnen finns alltid med som den bärande vågen och min största livsglädje. 

Blir faktiskt lite full i skratt när jag läser föregående års summering, för det verkar visst gå en röd tråd i mitt liv varje år vad gäller hälsa och ambition inför det kommande året och jag kan nästan citera det jag skrev då.

Tänker avsluta detta år på samma sätt som jag tänker fortsätta nästa, med att ta hand om min kropp och själ efter bästa förmåga, lyssna till mitt hjärta och tänka vackra tankar, vilket inte alltid är det lättaste. Dörrar kommer att stängas, lämnas på glänt och nya kommer att öppnas. Jag har redan massor med planer och känner mig oerhört målinriktad och förväntansfull. Sen är ju livet som tur är väldigt oförutsägbart så man vet ändå inte vad som kommer i ens väg, och låter man dessutom hjärtat styra, vilket jag oftast gör, kan de gå lite fort i svängarna.
Det viktigaste är att göra allt helhjärtat, då kan jag med gott samvete säga att jag i alla fall försökte.

Vill man så kan man,

 får bli min devis för 2016!

Visa respekt för varandra och livet, 

ta ingenting för givet

och glöm inte att kärleken är det största i alla dess former, 

hur de än må ta sig i uttryck!

Kärlek som ringar på vattnet....

Vilken sommar! Ja, inte vädermässigt då, men känslomässigt. Under försommaren hittade ex-kärleken och jag tillbaka till varandra och det känns varmt och gott. Vi tar dagens som den kommer, så får vi se om det var meningen igen, eller en parentes i livets villervalla. En semesterresa tillsammans till Dalarna i mitten på juli var ett härligt avbrott från vardagslunken.

Den längre semestern förlades i år till sensommaren, mycket senare än jag brukar, men den var välkommen när den inföll i mitten på augusti. Inte kunde jag i år heller frångå min årliga tradition att åka till mina nära och kära i Spanien några veckor och njuta sol och värme i sällskap med en härlig väninna. 

Hann inte jobba mer än 10 dagar så var det dags för semester igen, och årets definitiva höjdpunkt!

Att åka ner till vackra Skåne och hjälpa till att förbereda inför älskade äldste sonens bröllop och sedan delta i denna magiska händelse. 

Jag är fortfarande helt euforisk!

När bröllopsplanerna för ett tag sedan var i full gång blev jag tillfrågad om jag ville sjunga på bröllopet. Jag funderade ett tag, men föreslog då att käre ex-maken, tillika brudgummens far, skulle spela, så kunde vi framföra något tillsammans. Så blev det bestämt..... ända tills jag kom på att även fråga käraste dottern om vi inte kunde sjunga en duett. Nu blev det vi tre som träffades några gånger och övade och övade, för att framföra Sonya Aldéns "Du är allt". Intet ett ord yppades till det blivande brudparet om att även storasyster skulle sjunga, det fick bli en överraskning i kyrkan. 

Inför bröllopet träffade jag för första gången också brudens släkt och precis som bruden är de härliga människor. Vi förberedde festlokalen tillsammans med underbara vänner till brudparet och allt blev bara så där sagolikt perfekt som man önskar. 

Den stora dagen hade vänner och släkt från när och fjärran, främst fjärran då många av oss bor långt från Skåne, samlats för att delta i bröllopet. Det blev en magisk dag fylld av så mycket känslor, skratt, glädjetårar och främst KÄRLEK! 

Att få ha alla mina tre barn med respektive samlade tillsammans kommer att värma mitt hjärta under en lång tid framöver. 

Att få känna värmen från alla vänner och släktingar som deltog gör mig salig. 

Och att få se två människor som är som skapta för varandra och se lyckan i deras ögon slår allt!!

Sången blev känslofylld då tårarna var nära, så för några sekunder kom jag av mig, men det blev vackert ändå och alla blev överraskade av att dottern och jag sjöng tillsammans. 

Givetvis höll jag också ett tal för brudparet under middagens som gick bra trots känslosamhet.

Nu försöker jag landa i alla känslor och minnen från den dagen. Har svårt att sluta le men blir också lite gråtmild. 

Jag har aldrig varit så säkert på något i hela mitt liv, jag bara vet att det kommer att vara Elin och Elias för all framtid!

Kvalitetstid med käraste dottern..

De senaste åren har jag skapat en tradition att istället för att ge bort saker då mina barn fyller år, skämma bort dem på andra sätt. Av förklarliga skäl har det inte alltid varit det enklaste med mina söner, då vi inte bor i samma stad.

Däremot har jag och käraste dottern sett till att få till detta dygn även om det inte alltid skett i närmaste anslutning till födelsedagen. Ett dygn då jag skämmer bort efter bästa mammaförmåga och öser av min aldrig sinande brunn av kärlek för mina barn. 

Efter vernissaget igår hämtade jag dottern och vi började med att åka för att hämta sushi till kvällens middag. Väl hemma hällde vi upp varsitt glas vin och njöt av maten. Vi spelade spel, pratade och njöt av tystnaden, något som hon inte är så van vid med tre pladdrande, intensiva och underbara killar runtomkring sig hemmavid, och så käre svärsonen förstås. :)

Vi somnade i varsin soffhörna efter QX-galan, jag av utmattning efter senaste dygnens intensitet och att jag ännu inte är riktigt frisk och hon som den effektiva mamma med 100 järn i elden som hon alltid har och sällan får någon ro.

I morse fick hon inte kliva ur sängen innan frukosten var klar, utan kunde njuta av att ligga och läsa tills jag sade till. Det blev hembakta ostscones och annat smått och gott. Söndagslyx för oss båda och en sådan glädje att få dela med henne. 

Spikmattan utnyttjades med vågbrus i bakgrunden och sedan fick hon massage, något som jag också fick av henne. 

Efter en god lunch med omelett tog vi det lugnt en stund innan äldste barnbarnet skulle hämtas på fotbollsträning.

Vi har båda laddat batterierna, hunnit prata till punkt med varandra utan att bli avbrutna och haft en härlig dag!

Att den yngste sonen med flickvän tittade in mot kvällskvisten gladde mitt mammahjärta ytterligare.

Jag har roligt jag!

Så har den långa tunga och mörka januarimånaden övergått i februari. Dagarna börjar bli något ljusare både på morgnarna och tidigare på eftermiddagarna. Jag har till och med hört fågelkvitter förra veckan, även om det förvisso inte är något att dra några höga växlar på eftersom vi fortfarande är inne i en vintermånad.

Mitt livshjul rullar på precis som det ska. En fråga som jag ofta får när jag pratar med någon av mina vänner är, "Har Du gjort något kul på sista tiden?" "Njae, inte direkt", blir svaret för det mesta. Häromdagen när jag och en av mina vänner satt på ett café i vår lilla stad, tittade på folk som kom och gick och fördrev några timmar med samtal om livet, kom vi just in på detta. Vad är det man menar med den frågan egentligen? Givetvis är det helgerna vi syftar på, om man varit på någon fest, varit ute och tagit en öl eller glas vin med några vänner, bio etc..., men det är ju egentligen att ha roligt i vardagen och finna en ro och harmoni i det som är det viktigaste och kära vänner träffar jag ofta ändå på enkla och otvungna sätt under helgerna om jag inte helt enkelt väljer att vara själv för att jag känner för det. Så hädanefter ska jag svara att jag har roligt hela tiden!

Förbereder för kommande vernissage som börjar närma sig. Fjärilarna i magen börjar ge sig tillkänna och det känns oerhört spännande. Har också blivit tillfrågad om jag vill hänga mina tavlor för beskådan på ett annat ställe efter detta, men jag vet ännu inte när i så fall, så jag kommer att återkomma om det. 

Mina "mediefria" kvällar börjar få fäste i vardagen och det känns oerhört befriande och skönt. Dessa kvällar mediterar jag länge, affirmerar och skriver. Läser, stickar och ibland tänder jag många ljus och sitter bara och  lyssnar på tystnaden. Det kallar jag stilla ro och nära. 

Träningen rullar på och det känns inte som ett måste längre, utan något jag tycker är skönt att göra, så även den har jag snart gjort till en trevlig vana. Idag var jag på ett pass kundaliniyoga, något som jag gick på för flera år sedan för en fantastiskt duktig yogalärare som sedan flyttade härifrån för att starta Yogakloster utanför Borås tillsammans med sin man. Två helger i februari ska hon vara här och gästspela på Studio Karma och jag har anmält mig. Det är den skönaste yogaform jag vet och känslan i kroppen och själen efteråt går inte att beskriva, det är något jag varmt kan rekommendera. 

Avslutade denna helg med ett besök på Ikea med min älskade dotter och den yngste lille spjuvern och när vi kom hem bjöd käre svärsonen på en fantastiskt god söndagsmiddag. 

Jag är så lyckligt lottad!

Det ordlösa året...

Precis som alltid under årets sista dagar sätter jag mig ner och gör en summering av det gångna året och som oftast slås jag av vilken rikedom jag har omkring mig och hur mycket jag har att vara tacksam över,

Jag startade året sjungande och full av energi och när jag nu läste mina få blogginlägg för i år kan jag lätt konstatera att det varken blev ett bloggår, fotoår, skrivarår, musikaliskt år eller hälsoår, men dock ett år då jag utmanade mig själv med en egen utställning av min fotokonst, något som jag är väldigt stolt över. Att jag dessutom sålt några tavlor gör mig ännu stoltare, liksom min egen fina hemsida som man kommer till om man klickar på länken ovan.

Vårvintern kom och gick och jag trivdes som fisken i vattnet på jobbet och på fritiden med härliga vänner. Men tyvärr har hälsan varit oerhört vacklande hela året. Med nästintill konstant smärta i ryggen började jag ledsna och fick till stånd ett magnetkameraundersökning av min rygg som konstaterande en hel del förändringar längs hela ryggraden. En arthros i ländryggen orsakar min dagliga smärta och är inte så mycket att göra åt mer än att träna, vilket jag äntligen kommit igång med igen så att jag kan bli starkare och förhoppningsvis slippa att smärtan åtminstone blir värre.

Under våren fortsatte jag min andliga resa, gick en kurs i andlig utveckling som gav mig så oerhört mycket. Upptäckte en andlig dimension som är spännande och självklar. Blir alldeles varm nu när jag sitter och skriver om det, för genom det lärde jag också känna nya härliga människor med samma naturlighet för detta. Man måste bara vårda den gåvan.

Den underbara långa varma sommaren kom som lindring till en värkande kropp, men semestern blev kortare än vanligt då jag under försommaren helt oförhappandes såg en annons på ett jobb hemma i min lilla stad som jag  sökte och fick. Vilken glädje att efter 15 års pendlande kunna promenera till jobbet och vara hemma på en kvart! Jag ljuger dock om jag säger att jag inte saknar mina bussresor, för det gör jag. Jag saknar stunderna av total närvaro i nuet som jag upplevde framförallt varje morgon, och jag saknar pulsen och anonymiteten i Stockholm. Men myntet har alltid två sidor....

Givetvis var jag i Spanien för att hälsa på mina nära och kära där, och som varje sommar var det som att komma hem och lika vemodigt att åka därifrån.
Skåne och den älskade äldste sonen med fästmö har fått sig ett flertal besök under året och jag har njutit av varje sekund.

Vänner har kommit och vänner har gått, kärleken till ex-särbon som egentligen aldrig varit borta fick sig en pust och började glöda igen för att nu åter ha falnat. Det är svårt att blåsa något till liv som vill släckas och det finns en stor sorg i det men något jag måste acceptera. Svårt att veta vad som är trygghet och vad som är känslor, men efter så lång tid borde det vara självklart. Det är helt enkelt dags nu...
 Allt stannade upp under sensommaren och hösten. Under min älsklingsårstid som annars ger mig så mycket energi tappade jag av olika anledningar fotfästet ordentligt men har nu sakta fått tillbaka det.

Således ett år av ömsom vin och ömsom vatten och med en djup tacksamhet och glädje över mina underbara barn och barnbarn som ger mig så mycket styrka och glädje. De gör mig ödmjuk för livet.

Nu ser jag fram emot ett nytt År och många oskrivna blad i boken om mitt liv.
Jag har bestämt mig för att kliva utanför min trygghetszon, lita på min magkänsla ännu mera och framförallt tycka om mig själv! Inte låta negativa energier störa min inre ro utan bara ta emot det goda. Fortsätta sjunga och nynna högt för mig själv med ett leende på läpparna när jag är ensam så som jag gör nu. Vara snäll mot min kropp och lyssna på vad den behöver, träna för att orka bli en gammal och seg finsk gumma som kan busa med sina barnbarn och finnas för dem länge länge till. Meditera och öva på min andlighet. Inte vara beroende av andras trygghet utan lita till min egen styrka. Kort och gott ska jag vårda både min kropp och min själ efter bästa förmåga och sträva närmare mina drömmar.

Var rädda om Er, visa kärlek och tänk på att ett litet leende betyder så mycket!

All kärlek!!

Ömsom vin, ömsom vatten...

Som vanligt så här vid årets slut brukar jag reflektera över året som gått. 

Det bra, det dåliga... vad skulle jag inte velat vara utan och vad vill jag göra annorlunda under året som knackar på dörren.

En summering av året som gått kan enkelt sammanfattas med ovanstående rubrik. 

Ett år som för mig började i djupaste vanmakt över min dåvarande arbetssituation och resulterade i ett utmattningssyndrom.

Tack vare ett nytt inspirerande arbete och nya underbara arbetskamrater klättrade jag sakta upp med min brustna självkänsla och mår idag alldeles förträffligt.

Har fått inspiration både hemma och sedvanligt hos mina nära och kära i Spanien till och med två gånger i år och hos min kära vän i England som jag hälsade på under hösten.

Behöver jag ens nämna mina älskade barn, barnbarn och mina underbara vänner, 

som alltid finns där i både med- och motgång och som jag är så oerhört tacksam för. 

Det är hos dem jag hämtar min styrka och de som gör mig till en bättre människa genom det ömsesidiga utbyte av tankar, känslor och handlingar vi ger varandra.

2013 har varit ett bra, lärorikt, väldigt andligt och själsligt år för mig och nu ser jag fram emot ett 2014 då jag ska ta ytterligare ett steg utanför min trygghetssfär då alltför många tecken pekar i en riktning. Det kommer säkert också att innehålla vin och vatten, men är ju livets normala tillstånd. 

Man måste dricka vatten emellanåt för att uppskatta vinets sötma... för inte vill man ju gå omkring halvt berusad hela tiden! :)

Som vanligt ger jag aldrig några nyårslöften... det enda jag möjligen skulle kunna lova mig själv är att aldrig någonsin tappa bort mig igen utan snarare sträva ännu mera efter att vara just jag.

Försök att vara här, nu, andas och njut av allt underbart runtomkring!

Visa omtanke och gör snälla handlingar, 

det behövs inte så mycket mer för att glädja både sig själv och sina medmänniskor.

Var inte hård mot Dig själv, tänk på att det finns bara en av Dig.

Ett riktigt Gott Slut till Er alla!

Solviken..

Som den eviga bokmal jag är har jag alltid en eller två böcker på gång samtidigt. Nu har jag förvisso inte varit inne i en läsperiod på länge, men när semestern börjar närma sig rycker det så där behagligt i lästarmen och så slumpade det sig inte bättre än att min bloggvän tillika facebookvän Annika Estassy gav ut sin debutroman för någon månad sedan och jag nu införskaffat den. Hoppas naturligtvis någon gång få den signerad eftersom vi ibland dyker på varandra i lilla Norrtälje.. :)

Det är en bok full av värme, skratt och allvar, precis så som livet är. Situationer man kan relatera till, men även främmande. Miljöbeskrivningarna är underbara och eftersom den utspelar sig i min lilla stad och andra ställen så välbekanta känns det som jag skulle vilja krypa in i boken ibland. En skön feelgoodroman som jag bara har några sidor kvar i och redan längtar till fortsättningen som jag hoppas kommer så småningom.

Tilläggas bör att jag vaknade 45 min innan klockan ringde i morse och istället för att som vanligt somna om och utnyttja varje minut av sömn, så tog jag boken och låg och läste tills klockan ringde... och jag som nästan aldrig släpar med mig en inbunden bok på bussen var "tvungen" att ta med mig den idag.

Skön sommarläsning när den är som bäst!

Liv, grönska och glädje..

Trodde aldrig i min vildaste fantasi att tillvaron skulle vända så snabbt och glädjen hitta sin väg tillbaka som den har gjort!

Har nu jobbat en och en halv månad på mitt nya jobb och jag stormtrivs. Det blir bara bättre och bättre ju mer jag kommer in i jobbet, kollegorna är härliga och jag har en varm och omtänksam chef med glimten i ögat. Det kunde verkligen inte ha varit större skillnad än så från min förra arbetsplats! 

En veckas Spaniensemester tillsammans med mamsen till brorsdotterns dop har jag också hunnit med sedan förra blogginlägget och Kristi Himmelsfärdshelgen var jag i Skåne hos älskade äldste sonen och hans fina fästmö. For dit i min lilla pärla tillsammans med mellanbarnbarnet som ju också måste få göra något roligt med mormor eftersom storebror ska få åka med mig till Spanien i sommar. Jag har tankat värme och glädje och har nu en energi som jag inte haft på mycket mycket länge. 

Njuter av sol, vår, barn, barnbarn och underbara vänner.. och sist men inte minst av att det är så roligt att åka till jobbet! Det där med kärleken är ett annat kapitel, men det löser sig nog det med så småningom... har ju så mycket annan kärlek omkring mig!

Nu låter jag så där överpositiv igen som jag vet att jag kan låta och som en del kan störa sig på... men sån är jag och det är bara att hålla i känslan när den infunnit sig. Hoppas verkligen att det tar låååång tid innan den försvinner för nu vill jag bara omfamna världen!

Kärleksfullast,

En magisk dag..

Denna dag kommer för alltid att vara en mycket speciell dag för mig, då inte bara mitt yngste barnbarn fyller år, utan jag även fick delta när han föddes, vilket var helt magiskt!

En ljuvlig liten prins, vars skrynkliga lilla ansikte jag var den första att beskåda och som håller mitt hjärta i ett fast grepp. Jag blir alldeles lycklig och varm inombords när jag tänker på all den glädje han utstrålar och skänker till sin omgivning.

 Superlativerna är många och vem älskar inte detta leende!!

Tack Simon, för att jag fick bli Din mormor!

Semesternjutning...

Lika mycket som jag hade längtat efter semestern, lika mycket njuter jag nu av den!

Morgontrötta jag har till och med vaknat betydligt tidigare än vanligt och njutit av att ligga kvar i sängen och läsa eller gå upp och börja fixa lite hemma. 

Mellan regnskurarna och molntussarna har jag kunnat sitta på min härliga balkong, som inte varit så prunkande av blommor på flera år som den är nu, och njuta av solen! Här om dagen fick jag också min Kärcher fönstertvätt som jag valt som vinstpremie från Miljonlotteriet, så nu fick jag tillfälle att pröva den. Jag som normalt tycker att det är roligt att tvätta fönster, blev alldeles lyrisk, för nu blev det ännu roligare! Den funkade hur bra som helst!

En timmes helkroppsmassade unnade jag också min trötta kropp igår, som blev alldeles vederkvickt och energisk efter detta. Jag har bakat sommarkaka, Rånäskex och hallonrutor och ikväll hämtade jag den minste musketören som förgyller sin mormors tillvaro med sitt pladder och sitt sällskap.

Jag tar verkligen dagen som den kommer... och jag njuter!!

Släpp loss alla sinnen...

Om jag skulle räkna alla stunder på en dag som jag kommer på mig själv med att sitta och småle åt saker som händer eller jag tänker på, skulle det bli ganska många. Lite småknäppt kanske, men det är så enkelt att jag faktiskt stannar upp och njuter av livet flera gånger om dagen! :)

Livet är en evig villervalla av upp- och nedgångar... vissa dagar ÄR inte speciellt roliga och andra desto behagligare, men jag törs faktiskt säga att jag hittar någonting varje dag värt att glädjas åt. 

Det kan låta klyschigt, men lyckan kommer faktiskt inifrån oss själva och ger man sig fanken på att inte dimpa allt för långt ner mellan varven så är det inte så svårt! En kort stund av "tycka-synd-om-sig" är ok, men sen får man se till att gå ut och "lukta på blommorna igen"!

Så släpp loss, öppna upp alla sinnen, känn alla dofter, smaker och synupplevelser. Smek någon på kinden utan anledning. Lyssna på fåglarna, humlornas surrande, vattnets kluckande eller andra ljud som får Dig att må bra.

Har märkt att om jag iakttar omgivningen med öppna sinnen så ändras också min egen självbild och det jobbar jag ständigt på, eftersom jag inte alltid är så nådig mot mig själv!

I sommar ska jag nog vara lite mera wild and crazy... vem vet vad som väntar?!

Nytändning..

Att börja det nya året med en veckas semester känns som det bästa jag gjort på länge! Bestämde mig redan när jag ansökte om ledigheten att jag bara skulle ta det lugnt och ta dagen som den kommer... precis det jag gjort hittills.

Den gråmulna måndagen uppmanade som många andra dagar till soffmys, men nu fick det vara nog!

Istället bestämde jag mig för att använda mig av en dvd som jag köpte innan min fotoperation, "Yoga för rygg och nacke". 

Jag började yoga en timme, fick besök av ex-särbon, och fortsatte sedan yoga igen. Två timmar tog det att fullfölja hela programmet, men nu vet jag ju hur skönt det var! Måste nog dela upp den i två delar, för att yoga två timmar i sträck blir nog i mesta laget när jag inte gjort något alls på väldigt länge. Hur som helst så blev det en riktig nytändning och träningsvärken kom som ett brev på posten idag!

Men det gjorde ingenting, för jag hade bokat tid för en timmes välbehövlig, skön och avkopplande aroma-massage för kropp och ansikte idag på morgonen:

" Aroma massage- avslappnande ansiktsbehandling. Den ultimata massageupplevelsen som resulterar i ett totalt välbefinnande. Behandlingen anpassas efter hudtyp. I behandlingen ingår ryggmassage, ansiktsrengöring, aromapressur, aromadränage, ansiktsmassage, mask, arm- och handmassage och avslutande vård."

Fick också foundation lagd och ögonbrynen noppade för första gången i mitt liv!! Inte undra på att jag kände mig som en ny Pia efter det!

Solen sken fortfarade, så på eftermiddagen tog jag också den första lite längre promenaden sedan operationen gjordes och inhandlade en dagbok bestående av 365 sidor. Det kommer inte att bli några långa utläggningar i den, utan mest  väder och vind, sinnesstämning och så har jag bestämt mig för att skriva de tre bästa sakerna som hänt den dagen. 

En idé som jag fick av min gamla vän, tillika bloggvän, Maria, som skriver det på facebook varje dag. 

Känner mig nöjd med dagen, trots mindre goda resultat på vågen hos Viktväktarna, men nu är helgerna över och det är bara att ta nya tag! 

Just nu har vädret vänt igen, vinden viner runt husknutarna, fönsterrutorna skallrar och regnet piskar mot dem, men det gör inget för jag kan hålla mig inomhus och nu ska jag fortsätta njuta denna vecka på bästa sätt och ta dagen som den kommer!

Det behövs så lite...

för att uppfyllas av glädje om bara den där rätta känslan finns... och visst finns den! 

Om man bara lär sig att ta tag i den istället för att låta sig sugas med av något negativt och trist.

Idag blev jag hämtad av min goa vän Carola och hennes sambo för en lite tur ner på stán efter vad min fot orkade. Att solen sken och jag träffade många andra vänner också i vimlet gjorde ju inte dagen sämre.

Det passade också alldeles utmärkt eftersom älskade äldste musketören fyller 7 år idag och mormor naturligtvis ville köpa en födelsedagspresent till honom som skall delas ut imorgon!  

Nu väntar jag på sushileverans av en annan väninna, som skall intagas med några glas rött, skratt och tjejsnack!

Inte sjutton är det synd om mig!! :)