29 september 2010

Nu är det gjort!

Äntligen fick jag iväg dem!! Mina ansökningar till två distansutbildning i Kognitiv psykologi, grundkurs på 7,5 högskolepoäng... den ena på halvfart vid Mittuniversitetet och den andra på helfart vid Blekinge Tekniska Högskola till vårterminen 2011. Skickar in betygen imorgon och kommer sedan att vänta med spänning på antagningsbeslutet. OM jag blir antagen och tycker att det är roligt så kommer jag garanterat att fortsätta!

Börjar landa i livet som ensamboende och märker att jag hittar andra sätt att tillföra livet mening än att bara finnas till hands som mamma, även om det givetvis inte varit det enda meningsfulla jag gjort tidigare, men en stor del. Nu blir det dock lite mera påtagligt.


Jag och älskade vännen Anne har tittat på resor där man under kortare perioder kan arbeta som volontärer inom olika områden ute i världen och det är också något som lockar.
Livet är spännande och  härligt... bara man vågar!
Och det är något jag övar mig på!

26 september 2010

Lycka, harmoni och själaro...

Sedan förra veckan har min tillvaro utmärkts av en otrolig harmoni och glädje. Jag känner hur jag lever med alla sinnen och försöker njuta av varje minut. Morgonpromenaderna kl 05:10 med kära grannen har blivit ett behov och en skön vana och jag mår så otroligt bra utav dem.
Powerpilatesen var en fullträff för mig som behöver träna upp ryggen och nacken och jag känner mig oerhört tillfreds efter de passen.


Och som vanligt har helgen gått i en rasande fart, fylld av massor av glädje med nära och kära. Fredagskväll med min underbara vän Anne.. gott att äta, dricka och härliga samtal och skratt om livets villervalla.
Lördag var jag hos min älskade dotter och gratulerade yngste musketören... en skön dag i närvaro av mina älsklingar som slutade med att jag tog Emil med mig hem så att han fick sova över. Vi hade en härlig kväll och förmiddag idag med massor av bus, kramar och film.

Eftersom vädret visade sig från sin vackra sidan mellan molntapparna så bestämde jag mig för att åka ut till Svanbergaskogen... där man kan gå längs sjön Erken, vandra på bergshällar, vid små bryggor och in i skogen. Den skog där vi som ungdomar vistades, killarna med mopeder och vi tjejer bakpå... där vi låg på bryggorna på sommaren och solade och nojsade som ungdomar gör. Det var länge sedan jag gick där, och några skogsvägar hade vuxit igen till smala stigar, men hittar det gör jag alltid, och det var vackert!
Tyvärr blev jag avbruten av att jourtelefonen ringde, men hade ändå hunnit fotografera och njuta en stund, så det var bara att gå tillbaka.

Energin kom som ett brev på posten och när jag kommit hem tvättade jag sovrumsfönstren, bytte gardiner och fixade sonens rum så att det är snyggt när han vill komma hem och hälsa på. Avslutade med en biltur i den mörka kvällen med en sagolikt vacker måne på himlavalvet, som följde mig längs vägen.
Ikväll känner jag mig tillfreds, lugn och har själaro.

21 september 2010

Tänk vad tiden går fort...

För ett år sedan fick jag äran att vara med på min dotters förlossning av yngsta barnbarnet, en stark upplevelse som var full att kärlek och vördnad för livet. Trots att svärsonen också var med så ville hon ha med mig - sin mamma! Fortfarande lika ofattbart, men handlingen visade bara hur nära vi står varandra utan att för den skull lägga oss i varandras liv för mycket. Vi har en bra balans och jag respekterar henne för den underbara person hon är - full av massor av klokskap, värme, humor och en fantastisk mamma till sina tre busiga grabbar.


Idag fyller han 1 år, Simon, min minste, fina, charmiga och spralliga musketör!
Alltid glad, kvick och full av liv när han springer runt på sina ostadiga små ben och tar sig upp på de flesta ställen där man måste använda sig av sin klätterskicklighet.
Mitt mormodershjärta smälter!

Filmtips..


Har íkväll sett den bitterljuva italienska dramakomedin "En italiensk familj på gränsen till sammanbrott" och njöt av varje minut. Kände när jag gick ut från biosalongen hur mungiporna liksom hela tiden ville dra sig till ett leende, samtidigt som episoder i filmen gav mig en och annan tår i ögonvrån. Se den och njut!

15 september 2010

Färgglad lycka...

Inom Stockholms läns landsting kan vi som är anställda anmäla oss till något som heter Rabattbrevet och får då med jämna mellanrum förmånliga erbjudanden inom olika områden, som t ex hälsa och friskvård, hotellövernattningar, inredning, teaterföreställningar mm. Jag har aldrig utnyttjat något utav dessa erbjudanden, knappt ens gått in och tittat på dem, förrän i förra veckan, då det kom ett erbjudande om upp till 70% rabatt på tavlor hos Wall44, där man kan beställa konst till bra priser. Kollade in erbjudandet och deras hemsida och blev otroligt sugen på att beställa några tavlor, men tänkte att jag skulle avvakta ett tag.

I måndags bestämde jag mig och beställde två underbara tavlor, en impressionistisk Vallmoäng i olja 60x80cm och en vacker reproduktion utav Gustav Klimts "Kyssen" 50x50. Snabbt gick det, och idag kunde jag med spänning och glädje hämta ut tavlorna på postens ombud och åka hem för att hänga upp dem på de platser där jag bestämt att de skulle hänga, den ena på en ensam vägg och den andra ovanför mitt piano. Med sushi och ett glas rött i soffhörnan har jag nu suttit och bara njutit. Jag bara älskar dem!!

14 september 2010

Tankar om rörelse...

Jag tänker aldrig så bra som när jag är ute och promenerar... målar... stickar... syr... bakar eller på annat sätt sysselsätter mina händer eller min kropp med rörelse. Fascinerande! Undrar vad Einstein gjorde för att komma på alla genialiteter? Eller är det ett kvinnligt fenomen?


Vatten är ständigt i rörelse... är det kanske därför det är så rogivande för tankarna vid havet?

12 september 2010

Septemberhelg...

Idag känner jag mig som ketchupflaskan igen... först kommer inget, sen kommer inget och så kommer allt på en gång - därav tre blogginlägg på samma dag!
Har inte haft ork och lust att skriva något på hela veckan, än mindre följa och kommentera andra bloggar, tillvaron har gått runt och jag har varit kvar i Sthlm efter jobbet flera kvällar och kommit hem sent. Försöker anpassa mitt liv utan yngste sonen och det går ganska bra... fast jag saknar honom. I tisdags bjöd jag honom och flickvännen på middag ute för att få träffa honom en stund, och det kändes gott!

Såg fram emot en helg utan ett enda måste.. tänkte att jag skulle fixa lite hemma, och lite har det väl blivit gjort, men inte som jag tänkt mig. Har sovit och tagit hand om mig själv en del....
Träffade älskade vännen Anne igår och vi tog en fika på stan, strosade lite och jag köpte garnet till ponchon som jag håller på och stickar. Tog också kameran med mig.. den som fått stanna hemma alldeles för lång tid nu.
Fick plötsligt för mig att jag skulle bjuda dottern med familj på middag eftersom de håller på och fixar hemma och behövde komma ifrån en stund och de tyckte att det var en strålande idé. Även den yngste sonen dök oförhappandes upp och för en kort stund hade jag massor av kärlek under samma tak!
Barnbarnen växer så otroligt fort och det känns som igår som jag var med på Simons förlossning, men han fyller snart ett år (21/9) och springer nu runt på ostadiga ben och charmar hela sin omgivning. Helt otroligt!


Ensamheten gör att tankarna flödar och känslorna finns nära till hands. Har insett att det är en konst att kunna njuta ensamhet, men första steget till att leva fullt ut och ta vara på stunderna även om det känns trist emellanåt. Träffar ex-särbon som vän ibland och det känns tryggt att han finns där trots att jag gjorde honom ledsen.

Alla dessa val...

Så här i valrörelsens tider kan jag inte låta bli att tänka på hur viktiga våra val egentligen är för vår framtid och vårt liv... fast även om man gör ett felaktigt val vid ett tillfälle så betyder det inte att man inte kan ändra sig längre fram och rätta till sitt fel och det känns ganska betryggande.

Törs knappt tala om att jag faktiskt aldrig har röstat, mer än på 70-talet då vi skulle rösta för eller emot kärnkraften. Som finsk medborgare får jag inte rösta i riksdagsval, men dock i kommunval. Anledningen är att i ärlighetens namn är jag totalt politiskt ointresserad. Är medveten om att jag säkerligen får många att höja på ögonbrynen och rynka på näsan pga mitt bristande intresse... borde man inte vara mer angelägen än så när det påverkar vårt samhälle.?! Jo, man borde... men mina personliga val i livet påverkar mig ännu mer och det är dem jag brottas med dagligen...

Just nu sitter jag med ett ytterst banalt val... att antingen ta en promenad eller fortsätta sitta kvar i soffan med min stickning och kolla på Mad men, som jag precis börjat titta på första säsongen av. Eftersom jag känner mig lite hängig så blir det soffan som vinner!

Höstprojekt...

Rogivande... är att få sätta sig i soffhörnan på kvällskvisten när måsten och träning eller promenad är avklarade och få låta händer och tankar flöda samman i ett kreativt projekt. Nyinköpta gosiga garner i varma jordfärger ska få sammanfogas till en varm och skön poncho... har bara bytt färgställning, men mönstret är detsamma..


Säljer förresten mina handbroderade kuddar på garnaffären Tovikka i Norrtälje, så ta en titt där om Du har vägarna förbi. Har redan fått många fina kommentarer om dem och det känns jätteroligt.

5 september 2010

Stillhet och tystnad...

Sitter i fåtöljen... det är tyst, bortsett från klockans tickande... det är stilla... och jag njuter av tystnaden och stillheten.

Efter en helt ljuvlig helg fylld av kärleksfull vänskap med några härliga tjejer känner jag mig tillfreds med tillvaron. Såg pjäsen "Den sista sommaren" med Meg Westergren och Björn Gustafson på Stadsteatern igår på dagen och blev oerhört berörd. Hade visserligen sett filmen tidigare med Henry Fonda och Katherine Hepburn i huvudrollerna, men en teaterföreställning kommer nära, så nära och kryper in under skinnet på ett annat sätt. Kan varmt rekommenderas, liksom givetvis filmen också!


På kvällen bytte vi inriktning från finkultur till rock-kultur och vi tjejer fortsatte från en stunds babbel, skratt, vin och thaimat hemma hos mig vidare till en stor fest med 500 personer, lokala rockband och dansade loss halva natten. Härligt befriande!!

Av förklarliga skäl har därför söndagen tillbringas i slapphet.. på soffan, med en spontanfika på sta´n med goa vännen Lise-Lotte och sedan tillbaka till soffan. Somnade en stund av tystnaden... men nu återstår några timmar av denna helg som skall avnjutas med en stunds stickning.

4 september 2010

Det var en gång... del II:II

Denna dag kl 06:30 på morgonen för 24 år sedan upplevde jag en av mina största stunder av lycka. Då föddes Du... en av de underbaraste små varelser som funnits i mina armar.
Påhejad av min kära vän Cina som deltog i förlossningen istället för Din pappa, som var på turné och som dessutom var på väg ut ur mitt liv, så tog Du Dina första andetag! Med navelsträngen ett varv runt halsen och bajsandes på golvet så att barnmorskan höll på att halka, blev det några dramatiska minutrar innan Du åter fanns nära mig.
Efter två timmar var jag nyduschad, sminkad och gick iväg med Dig i mina armar till BB-avdelningen... lycklig och stark, och ingen trodde att jag fött barn bara för en stund sedan. Mormor och storasyster fick den stora äran att komma och hälsa på och det var med stolthet och mallighet i blicken som Din syster höll Dig i sina armar. Det blev vi tre mot världen!

Vi var nära... så nära, och det kändes svårt att låta Dig åka med Din syster till pappa de helger som var era när Du var så liten, men ett barn behöver båda sina föräldrar och jag visste att Ni hade det bra där. Du växte upp till en sagolik person, full av humor, eftertanke, omtanke och lugn... alltid omtyckt av omgivningen och det har Du fortsatt med. Dina syskon kunde inte ha fått en bättre bror och min glädje är stor när jag ser Er skratta tillsammans!


Vi har gått igenom eld och vatten och det har format oss till dem vi är idag... en mor som är lycklig över att ha fått just Dig som son och en son som är stolt över den han är.

Jag älskar Dig Elias!!

1 september 2010

Älskade höst...

Idag är första dagen i den första höstmånaden. En dag som började med en uppfriskande promenad kl 05:00 då solen och dagen sakta vaknade till liv. Det var skönt och vackert! Jag och min kära granne Annika har nu gått varje vardagmorgon sedan förra veckan och även den morgontröttaste Pia kan tydligen skärpa till sig om det för något gott med sig. :)


Jag ser framför mig en tid som andas lugn och harmoni... min absoluta älsklingsårstid!! Hör till den skara människor som ser hösten som andhämtningens och själarons tid. De underbara klara färgsprakande dagarnas tid, men även de dagar då regnet piskar mot fönsterrutan och man får kura ihop sig inomhus med raggsockor och morgonrock på sig när man är ledig. Förra helgen köpte jag mig till och med en keps för höstrusket (jag som aldrig sätter på mig en huvudbonad) och en färggrann scarf, så nu är jag redo att möta höstkylan, även om jag hoppas att den inte kommer riktigt än, utan sakta smyger sig på.
Denna höst kommer också att bli annorlunda på flera sätt... utan en relation och med yngste sonen på väg att flyga ur boet. Han och flickvännen hittade tillbaka till varandra igen och han har fått jobb i Stockholm, så jag ser honom inte så ofta även fast han fortfarande bor hemma. Det är med blandad sorg och glädje som jag ser denna förändring, för ingenting kommer att bli sig likt och jag saknar min minsting när han inte kommer hem. När de äldre syskonen flög ur boet var separationskänslan inte lika stark, det föll sig naturligt och jag hade ju fortfarande en kvar, men nu blir det så påtagligt...
Helt plötsligt måste jag skapa mig ett liv som bara består av MIG och det känns skrämmande och ovant, men även spännande och skönt. Promenaderna ger mig den ro jag så väl behöver just nu... och nu har den ju kommit, min älskade höst... och jag kurar ihop mig som katten!