12 september 2010

Septemberhelg...

Idag känner jag mig som ketchupflaskan igen... först kommer inget, sen kommer inget och så kommer allt på en gång - därav tre blogginlägg på samma dag!
Har inte haft ork och lust att skriva något på hela veckan, än mindre följa och kommentera andra bloggar, tillvaron har gått runt och jag har varit kvar i Sthlm efter jobbet flera kvällar och kommit hem sent. Försöker anpassa mitt liv utan yngste sonen och det går ganska bra... fast jag saknar honom. I tisdags bjöd jag honom och flickvännen på middag ute för att få träffa honom en stund, och det kändes gott!

Såg fram emot en helg utan ett enda måste.. tänkte att jag skulle fixa lite hemma, och lite har det väl blivit gjort, men inte som jag tänkt mig. Har sovit och tagit hand om mig själv en del....
Träffade älskade vännen Anne igår och vi tog en fika på stan, strosade lite och jag köpte garnet till ponchon som jag håller på och stickar. Tog också kameran med mig.. den som fått stanna hemma alldeles för lång tid nu.
Fick plötsligt för mig att jag skulle bjuda dottern med familj på middag eftersom de håller på och fixar hemma och behövde komma ifrån en stund och de tyckte att det var en strålande idé. Även den yngste sonen dök oförhappandes upp och för en kort stund hade jag massor av kärlek under samma tak!
Barnbarnen växer så otroligt fort och det känns som igår som jag var med på Simons förlossning, men han fyller snart ett år (21/9) och springer nu runt på ostadiga ben och charmar hela sin omgivning. Helt otroligt!


Ensamheten gör att tankarna flödar och känslorna finns nära till hands. Har insett att det är en konst att kunna njuta ensamhet, men första steget till att leva fullt ut och ta vara på stunderna även om det känns trist emellanåt. Träffar ex-särbon som vän ibland och det känns tryggt att han finns där trots att jag gjorde honom ledsen.

3 kommentarer :

anne sa...

Pia, älskade vän. Tack för underbart avkopplande sällskap till kaffet och den pyttelilla mackan :) klara av att vara ensam i sin ensamhet, utan att känna sig ensam.....det är stort :)Tack för att du finns!!!

Pia sa...

Tack för att DU finns Anne!!
Det är stort att hitta en sådan tvillingsjäl som vän i vår ålder! :)

Nattmia sa...

Härliga bilder på dina fina barnbarn..
Ja det måste kännas tomt ibland när sista barnet flyttat men jag tycker du klarar det bra, även om det kommer saknad ibland..

Ja det va på MåBra vi träffades med och jag tycker det är så roligt att ha kvar en del av kontakten genom FB och bloggen..

Kram Mia