30 december 2014

Det ordlösa året...

Precis som alltid under årets sista dagar sätter jag mig ner och gör en summering av det gångna året och som oftast slås jag av vilken rikedom jag har omkring mig och hur mycket jag har att vara tacksam över,

Jag startade året sjungande och full av energi och när jag nu läste mina få blogginlägg för i år kan jag lätt konstatera att det varken blev ett bloggår, fotoår, skrivarår, musikaliskt år eller hälsoår, men dock ett år då jag utmanade mig själv med en egen utställning av min fotokonst, något som jag är väldigt stolt över. Att jag dessutom sålt några tavlor gör mig ännu stoltare, liksom min egen fina hemsida som man kommer till om man klickar på länken ovan.

Vårvintern kom och gick och jag trivdes som fisken i vattnet på jobbet och på fritiden med härliga vänner. Men tyvärr har hälsan varit oerhört vacklande hela året. Med nästintill konstant smärta i ryggen började jag ledsna och fick till stånd ett magnetkameraundersökning av min rygg som konstaterande en hel del förändringar längs hela ryggraden. En arthros i ländryggen orsakar min dagliga smärta och är inte så mycket att göra åt mer än att träna, vilket jag äntligen kommit igång med igen så att jag kan bli starkare och förhoppningsvis slippa att smärtan åtminstone blir värre.

Under våren fortsatte jag min andliga resa, gick en kurs i andlig utveckling som gav mig så oerhört mycket. Upptäckte en andlig dimension som är spännande och självklar. Blir alldeles varm nu när jag sitter och skriver om det, för genom det lärde jag också känna nya härliga människor med samma naturlighet för detta. Man måste bara vårda den gåvan.

Den underbara långa varma sommaren kom som lindring till en värkande kropp, men semestern blev kortare än vanligt då jag under försommaren helt oförhappandes såg en annons på ett jobb hemma i min lilla stad som jag  sökte och fick. Vilken glädje att efter 15 års pendlande kunna promenera till jobbet och vara hemma på en kvart! Jag ljuger dock om jag säger att jag inte saknar mina bussresor, för det gör jag. Jag saknar stunderna av total närvaro i nuet som jag upplevde framförallt varje morgon, och jag saknar pulsen och anonymiteten i Stockholm. Men myntet har alltid två sidor....

Givetvis var jag i Spanien för att hälsa på mina nära och kära där, och som varje sommar var det som att komma hem och lika vemodigt att åka därifrån.
Skåne och den älskade äldste sonen med fästmö har fått sig ett flertal besök under året och jag har njutit av varje sekund.

Vänner har kommit och vänner har gått, kärleken till ex-särbon som egentligen aldrig varit borta fick sig en pust och började glöda igen för att nu åter ha falnat. Det är svårt att blåsa något till liv som vill släckas och det finns en stor sorg i det men något jag måste acceptera. Svårt att veta vad som är trygghet och vad som är känslor, men efter så lång tid borde det vara självklart. Det är helt enkelt dags nu...
 Allt stannade upp under sensommaren och hösten. Under min älsklingsårstid som annars ger mig så mycket energi tappade jag av olika anledningar fotfästet ordentligt men har nu sakta fått tillbaka det.

Således ett år av ömsom vin och ömsom vatten och med en djup tacksamhet och glädje över mina underbara barn och barnbarn som ger mig så mycket styrka och glädje. De gör mig ödmjuk för livet.

Nu ser jag fram emot ett nytt År och många oskrivna blad i boken om mitt liv.
Jag har bestämt mig för att kliva utanför min trygghetszon, lita på min magkänsla ännu mera och framförallt tycka om mig själv! Inte låta negativa energier störa min inre ro utan bara ta emot det goda. Fortsätta sjunga och nynna högt för mig själv med ett leende på läpparna när jag är ensam så som jag gör nu. Vara snäll mot min kropp och lyssna på vad den behöver, träna för att orka bli en gammal och seg finsk gumma som kan busa med sina barnbarn och finnas för dem länge länge till. Meditera och öva på min andlighet. Inte vara beroende av andras trygghet utan lita till min egen styrka. Kort och gott ska jag vårda både min kropp och min själ efter bästa förmåga och sträva närmare mina drömmar.


Var rädda om Er, visa kärlek och tänk på att ett litet leende betyder så mycket!

All kärlek!!

29 december 2014

Min försakade vän....

Året som gått har jag inte använt min käre vän Canon långt när så mycket som jag brukar göra. Den har förvisso varit med mig varje gång i Skåne och Spanien, men normalt brukar jag slänga den i väskan vart jag än går. Bytte mobil under höstkanten och kameran i den är ruskigt bra, så jag har inte känt det nödvändigt att bära min "riktiga" kamera med mig.

Nu "ramlade" jag över en sida på internet som heter YouPic.com, där professionella fotografer likväl som amatörfotografer som jag, kan skapa sig en profil och visa upp sina bilder. Så fantastiskt roligt! Flera års galet fotograferande har ju resulterat i extremt många bra bilder som jag nu delat med mig av på denna sajt och fått mycket uppskattning för. På två dagar har över 20 000 personer titta på mina foton och jag har redan 169 följare och närmare 2000 "likes" på mina bilder. Hur kul som helst!!

Behövde denna fotoboost, då jag ett tag tappat lusten för att fotografera, så nu ska jag börja spara till en ny kamera.

Förresten! En av mina mobilbilder är med i januarinumret av tidningen FOTO. Visste att en bild blev uttagen men har inte sett det själv, väntar på att de ska skicka tidningen till mig. :)

Var och en blir salig på sitt och nästa år ska jag garanterat bli flitigare med kameran igen.

25 december 2014

Bok- och filmhelg...

För mig innebär julen inte bara att umgås med nära och kära, vilket naturligtvis är första prioritet, utan också att få tid till läsning och att titta på film. Den här julen är inte annorlunda, läser en feelgoodroman på engelska, "Just for Christmas" av Scarlett Bailey och "Ett ljus i mörkret" av Agneta Sjödin. Behöver växla mellan engelskan och svenskan emellanåt när huvudet blir segt, engelskan måste jag trots allt tänka till på mera när jag läser, även om det flyter på.

Köpte två filmboxar med BBC Classics till mig själv i julklapp för att kunna njuta av tillsammans med en stickning en dag när snön yr eller regnet smattrar utanför fönstret och det är precis vad jag gjort under juldagen.

Hade egentligen inte alls tänkt gå utanför dörren idag, men när jag pratade med min kära dotter på telefon undrade hon om jag ville gå på bio med henne och se "Exodus", som hade premiär.
Inte kunde jag neka till det, så vi bänkade oss i bion för en 2,5 timmar lång storfilm i 3D. På det stora hela en mäktig film men emellanåt lite seg. Får betyget 3 av 5.

Nu rullar en favoritfilm i bakgrunden, "An affair to remember", med Cary Grant och Deborah Kerr. Kan se den hur många gånger som helst!

24 december 2014

Julaftonsnatt...

Så har då da'n före da'n övergått i julaftonsnatt. Skinkan doftar i köket och hallonmoussetårtan vi ska äta till efterrätt hos älskade dottern imorgon kväll står i frysen.

Som vanligt denna kväll slår jag in klapparna det sista jag gör och försjunker in i nostalgihavet... Vilken rikedom jag har runtomkring mig! Imorgon blir det grötlunch hos kära syster med familj och kvällen tillbringas hos älskade dottern med alla älsklingar förutom den äldste sonen med fästmö. Kommer att sakna dem, men vi kommer med största säkerhet att prata med varandra i telefon i alla fall, även om det inte är samma sak.

Min nyköpta julklänning från spanska märket Smash, hänger och väntar på att bli använd och julklapparna ligger under granen i spänd förväntan att få slitas upp av små ivriga händer. Det är bara barnbarnen som får julklappar i år... tror jag! ;)

Klockan har passerat långt efter midnatt och jag ska krypa ner under täcket, lika tacksam för varje dag jag får tillbringa med mina nära, och det dröjer inte länge nu. 


En kärleksfull Julafton till Er alla!

18 december 2014

Julen närmar sig....

Har alltid varit en person som funnit ro i att baka, laga mat och glädje i att få bjuda andra, oavsett om det är hemma hos mig eller på jobbet.
Gillar egentligen bakandet och att göra julgodiset mer än ätandet av det. Tur är väl det, för annars skulle jag ha varit ännu kurvigare än vad jag redan är... 

Ikväll bjöd jag hem mina kära kollegor på glöggmingel och vi hade en väldigt trevlig stund. Det betyder mycket att kunna hitta på saker även efter jobbet ibland, och det är lättare att visa vem man är om man någon gång ses även utanför arbetet. Nu tyckte jag att det var extra roligt att få bjuda eftersom jag inte kunnat göra det på många år då jag jobbat i Stockholm. 

Det blev hembakat och hemlagat julgodis, lite småplock, glögg och annat smått och gott. Granen är framme och julstämningen har faktiskt infunnit sig i mitt lilla hem.
Att min yngste och hans fina sambo också tittade förbi för att visa sin nya bil gladde mitt modershjärta. 
En mysig kväll i all enkelhet!

14 december 2014

Familjen... min svaghet och min styrka

Bortsett från lite skön musik i bakgrunden är det tyst och stilla runtomkring mig. Har haft en härlig helg med en skön blandning av nytta, nöje och kärlek från min underbara familj som betyder så oerhört mycket för mig. Några sömnlösa nätter till trots har jag lyckats hålla ångan uppe. För ibland kommer de, de sömnlösa nätterna då tankar mal som virvelvindar i huvudet. Om allt och ingenting, livets möjligheter, omöjligheter och saker som hänt. Glädjen över barnen, barnbarnen och deras liv, men ibland också en oro som kanske inte är befogad, men som ändå finns där. Brukar få säga åt mig själv på skarpen att sluta tänka så mycket, men det är svårt mitt i natten när man inte kan sova. Familjen är min svaghet och min styrka! Från dem hämtar jag styrka när det är tungt och likväl känns det i hjärteroten om det är motigt för dem.

Idag har vi gratulerat min yngste prins som fyllde 23 år i veckan som gick. En liten tomtenisse som fått många törnar i sitt unga liv, men som har en mängd framtidsplaner och är en av mina stora stoltheter. Jag gjorde två olika smörgåstårtor, något som han älskar, och lägenheten fylldes av stim och stoj, glädje och kärlek av alla som kom för att gratulera. När siste man lämnar mitt hem efter dessa härliga tillfällen blir tystnaden så påtaglig. Avskyr när det blir så, men vet att det går över strax och att det inte dröjer länge tills vi ses igen. Det är helt ofattbart att det är 20 år mellan bilden på min fina lilla tomte och den stilige kille som var hemma för en stund idag. 

Ta vara på stunderna, tiden går så ofantligt fort!

12 december 2014

Julmusik eller inte...

Inte mycket som ger mig en så stark julkänsla som musik. Den framkallar så mycket känslor vad det än är jag lyssnar på, och självklart blir det mycket julmusik så här i decembertid.
Det är skönt när man själv kan välja när och om man ska lyssna på det eller inte, men det är inte alltid det lättaste när radion spelar julmusik från morgon till kväll. Förra året efter jul frågade jag älskade äldste barnbarnet vad som var bäst med att julen var över och svaret kom snabb och rappt: "Äntligen slutar Mix Megapol spela julmusik"! Sicken kille! :)

Jag älskar i alla fall vackra julsånger och sjunger dem gärna själv också.
För mig är det här en av de vackraste, sjungen av fantastiska Tarja Turunen på mitt modersmål, vilket väcker extra mycket känslor. 


Njut i deceberkvällen!

10 december 2014

Inspiration...

Helt oförhappandes igår fick jag för mig att jag ville vara ledig hela dagen eftersom jag ändå skulle gå tidigare från jobbet för att hämta barnbarnen då älskade dottern jobbade kväll och käre svärsonen är bortrest. Då inga hinder förelåg så blev det så.
Sov länge på morgonen, vilken i min värld är ungefär till 09.30-tiden, och åkte sedan till sjukhuset för att ta lite prover som det var meningen att jag skulle ha tagit för länge sedan men skjutit på för att jag glömt bort att jag skulle vara fastande från kvällen innan. Nu kom jag ihåg det! 
Motiverad till max åkte jag sedan och tränade 1,5 timme och kände mig så duktig och nöjd efter det.

De små juvelerna hämtades från skola och dagis och när vi kom hem åt vi en "lyxmellis" med mormors lussebullar och spelade "Hyveltjuven", ett spel som är omåttligt populärt hos bröderna Granholm just nu. Middagen förlöpte som sig bör med köttfärssås och spagetti och sedan kom min mamma, tillika gammelmormor, för att avlösa mig eftersom min kära dotter bjudit med mig som sällskap på en hälsoföreläsning på Roslagens Sparbank för bankens personal. Det var en inspirerande, humoristisk och samtidigt vetenskaplig föreläsning om kost, kroppens metabolism, fettförbränning mm och olika dieter kontra varandra. Mycket "gammal skåpmat" för mig som testat både LCHF, GI, Cambridge, och Viktväktarna, men samtidigt en hel del guldkorn att ta till sig. Blev extremt motiverad att ta tag i vikten, vilket ju är väldigt passande nu när jag börjat träna också. Köpte ett signerat exemplar av boken till vänster för inspirerande hälsosam matlagning. Min kära dotter vet vad mamsen behöver. Nu skriver jag detta samtidigt som jag med ena ögat njuter av Nobelfesten.
Har kort och gott haft en väldigt skön ledig dag!

9 december 2014

En lycklig dag..

De dagar som för alltid etsar sig fast i minnet är av naturliga skäl de lyckligaste och sorgligaste.
Denna dag är en av de mest lyckofyllda i mitt minne.
För 23 år sedan vid den här tiden på dygnet låg jag på BB och tittade på ett sovande underverk som låg bredvid mig i sängen. Det är med djup kärlek och tacksamhet jag tänker tillbaka på den dagen.
Idag är han en ung man med hela framtiden framför sig och jag blir lika varm av hans leende nu som då. Grattis till min älskade Marcus!

                                                 

8 december 2014

Taggad till tusen...

Efter en lång tids uppehåll med både det ena och det andra känner jag mig nu extremt peppad och motiverad till att ta tag i saker. Har en daglig smärta i min rygg som kommer ifrån arthrosen som konstaterats på magnetröntgen. Inte mycket att göra, mer än att jag får lära mig att leva med den och försöka hitta vägar att stå ut. Har även fått det i ett knä och i händerna. Att smärta påverkar humöret och  vissa dagar väldigt mycket är en underdrift, för det gör det verkligen även om det blivit en del av vardagen. Tack och lov för min optimistiska livssyn, för annars hade det varit mycket jobbigare.
Ett alldeles för långt uppehåll med vardagsmotion och på tok för mycket stillasittande på grund av smärtan har lett till flera kilos ofrivillig viktuppgång som jag verkligen känner mig väldigt obekväm med. Gillar inte kvinnan jag ser i spegeln varje morgon och känner mig vissa dagar som 100 år. Nu bestämde jag mig för att slå ihjäl inte bara en fluga utan flera i samma smäll, så idag var jag på första träningspasset på Actic på några år. Fick en mycket kompetent instruktör som var väldigt inkännande med min problematik och satte ihop ett väldigt bra träningsprogram. Det gäller att bygga från grunden nu!
Känner mig otroligt målmedveten och tror faktiskt att jag kommer att lyckas denna gång och det faktiskt på grund av att jag inte orkar med smärtan längre. I värsta fall blir det inte bättre, men det är i alla fall värt ett uppriktigt försök.
Nu tar jag fram den vilande sisun och tar tacksam emot all pepp och uppmuntran jag kan få.

Naturligtvis är det inte jag på bilden, har bara trixat lite i bildprogram, men det kanske blir?!!

All kärlek,

4 december 2014

Nystart och mitt 500:de blogginlägg

Efter många om och men, försök till ändringar som verkligen inte gick att få till
och många timmars huvudbry, så får det bli så här ett tag.
Håll till godo Du som vill läsa om mina livsbetraktelser.


Klicka på bilden och följ instruktionerna.

All kärlek, 

26 november 2014

19 november 2014

I'm alive!

Joråsåatt.... jag upptäcker till min glädje hur många besökare jag har på min blogg trots att jag inte ens skrivit något på vad som känns som en evighet för mig! :)

Vill bara ge ett livstecken, jag finns här och jag har inte glömt. Märker hur mycket glädje skrivandet givit och ger mig, så snart är jag på gång igen. Har ändrat utseende på bloggen lite och redan skrivit en sammanfattning av det gångna året... men den suger jag på ett litet tag till!



All kärlek tills dess!

20 mars 2014

Jag har en bekännelse..

Det finns en anledning till att ingenting för tillfället kommer på pränt i denna blogg och det handlar inte om tidsbrist eller olust till att skriva. Tvärtom bubblar det hela tiden av ord, formuleringar och meningar i mitt huvud, och en stunds skrivtid kan man alltid klämma in i tillvaron.

Nej, det handlar helt och hållet om min självkänsla! Min bekännelse är kort och gott att jag emellanåt lider av en väldigt dålig självkänsla, en stark känsla av att inte duga.

Med två äktenskap och ett långt särboförhållande i bagaget känns det ibland som det inte är meningen att jag ska ha ett lyckligt förhållande och det är ju heller ingenting självkänslan direkt växer av. Som tur är så trivs jag i mitt eget sällskap och har hittat ett lugn i det.
Jag som älskar att fotografera, renovera, måla, skriva, vara kreativ på många olika sätt och alltid har tyckt att jag är bra på det jag gör har helt tappat lusten. Någonstans i denna masshysteri av sociala media, som jag förvisso själv är delaktig i, försvinner min känsla av självaktning för att alla kan, syns och är så mycket bättre. Vem sjutton vill se mina bilder eller läsa mina texter, tänker jag...
Alltför många fotogrupper, skrivargrupper och kreativa grupper där människor lägger ut sina alster förtar helt enkelt min glädje... samtidigt som det till viss del sporrar mig, jag är faktiskt väldigt kluven där. Hur som helst så vilar min kamera, liksom tangenterna på min laptop... men under stundom glimrar det till. Har länge planerat en utställning med min fotokonst, men även den lägger jag på is för att jag för tillfället inte tror på mig själv.

Någonstans bottnar detta naturligtvis, vilket vilken amatörpsykolog som helst kan räkna ut, men jag ser själv ett stort samband med att vara delaktig i alltför många sociala media. Det finns absolut väldigt stora fördelar med flera av dessa för att nå ut med sina budskap, nätverka och knyta kontakter, men man får inte glömma dess baksida heller....
Varför jag skriver detta är bara för att berätta... så här känner jag just nu, men tack och lov inte jämt!

14 januari 2014

Årets andra föresats avklarad..

Efter en utomordentligt skön och avkopplande helg med barnbarn och lugn och ro kan jag nu med glädje bocka av årets första föresats, nämligen att börja sjunga igen. Så många tecken har pekat åt det hållet det senaste halvåret och längtan har varit så stor så det har inte ens funnits några betänkligheter. När jag sedan var på konsert före jul och lyssnade på Linda Lampenius, Bo Sundström, Daniel Lemma m fl fantastiskt duktiga musiker och artister i Immanuelskyrkan i Stockholm var det som om polletten trillade ner ordentligt. Jag fann kyrkan så oerhört rofylld, vacker och harmonisk och började fundera över om de hade en kör som jag skulle kunna börja sjunga i. Jag har ju ingen rockig röst och är heller inte någon rockbrutta även om jag kan rocka till mig ibland, utan njuter av att sjunga sakral musik, stora körverk, visor och lite jazzigare toner... precis det man gör i en blandad kyrkokör. Givetvis kollade jag genast in deras hemsida och beslutade mig för att efter helgerna kontakta körledaren. Nu är det gjort, jag gjorde ett röstprov idag och började på årets första repetition!
Vilken njutning och vilken lycka! Den som älskar att sjunga vet vad jag talar om... Ni andra kan bra ana hur det känns. Det blir sena tisdagkvällar hem, men jag är fortfarande så uppe i varv så det lär inte spela någon roll. Nu sjunger jag igen och om det inte blir en fortsättning här för all framtid så vet jag i alla fall att jag aldrig kommer att låta sångrösten tystna mer...

8 januari 2014

Sisu och segt virke...

Vissa dagar känner man sig hur ung och vital som helst... åldern blir verkligen bara en siffra, medan de finns dagar då man märker av sin biologiska ålder och får en föraning om vad som komma skall ifall man inte skärper till sig lite.
Det har jag verkligen blivit varse idag! Nacken som varit i utomordentligt skick länge, har några dagar varit fullständigt hopplös med värk och stelhet och oundvikligt sänker det humöret rätt rejält. Som om inte det vore nog, fick jag idag svar på den digra mängd prover jag tog förra veckan efter ett besök hos min husläkare för en vanlig hälsokontroll och det var inte så roliga besked. En redan sedan tidigare misstänkt B12-brist är möjligen ett faktum (ytterligare prover ska tas), kolesterolvärdet var alldeles för högt och som om inte det räckte har jag också för högt blodsocker.
Mormor fick åldersdiabetes och det har även min mamma. Jag som alltid sagt att jag ska se till att jag inte ska få det. Nu är det alltså hög tid!! Jag ska fanken se till att jag inte är någon "gammal" tant med en massa tantkrämpor... och är det ändå så att jag får dras med dem så ska jag göra det som en ännu vitalare kvinna än den jag är idag. Jag har ju hur mycket som helst att se fram emot och orka med, energin brukar det ju sällan vara något problem med. :)
Jag lever inte ohälsosamt, men i morgon börjar resan mot ett ännu hälsosammare liv!

7 januari 2014

Första steget taget...

Nu har helgerna passerat och vardagen har åter intagit sin plats i tillvaron och det är precis som det ska vara!
Har njutit av nära och kära, vänner och ensamhet... allt i en skön blandning. Måste dock tillstå att jag varje jul känner en nostalgi och längtan efter närhet av en kärlek i mitt liv, så det där med ensamheten är en sanning med modifikation... vissa stunder oerhört skönt och andra med längtan efter tvåsamhet. Nu är det förvisso inget jag går och tänker på utan känner mig väldigt tillfreds med mitt liv ändå.
Första steget är nu taget mot att under våren kunna få till en utställning av min fotokonst, har fått några tips om var jag skulle kunna ha den och det låter väldigt hoppfullt. Tre tavlor hänger på min vägg och jag blir lika glad varje gång jag ser dem. Nu återstår bara att fundera ut vilka andra jag ska göra förstoringar av för att få ihop till en utställning, jag har ju ändå gjort 135 stycken som ligger och bidar sin tid! :)

Ytterligare något som tecken pekat mot en tid är jag nu skall återuppta sången som jag så länge saknat. Jag har anmält mig till en kör i Stockholm och det är något jag verkligen ser fram emot.
Jag ler mot livet och livet ler tillbaka!

2 januari 2014

Välkommen 2014...

Det är märkligt hur de flesta tänker när ett nytt år tar sin början, icke mindre jag själv. Vi ser det som starten till något nytt, möjligheten att ändra på det vi inte vill ha kvar i vårt liv och till att förverkliga det vi inte gjorde året innan. Egentligen är det ju bara en fortsättning på föregående dag... dagen som nu hör till året innan. Varför egentligen vänta med saker som känns viktiga för oss tills sista siffran på årtalet byter skepnad...
Det är lätt för mig att sitta här och skriva, jag är ju faktiskt inte ett dugg bättre själv, men just denna diskussion hade jag och mina kära vänner på nyårsaftonen och det är en intressant infallsvinkel.

Nu återstår i alla fall ett helt nytt år som jag börjat med en veckas ledighet att njuta av och bara vara. Bloggen har fått nytt skimrande utseende som passar med mitt förestående år och min mentala status, skrivlusten har kommit tillbaka och de oskrivna orden trängs på tangentbordet för att bli nedskrivna. Jag har en aptit på livet och en nyfikenhet på vad som som komma skall och hur jag ska kunna förverkliga drömmar jag har.
Mitt eget utseende har jag också förändrat, från att ha varit brunett och rödhårig i en mängd olika nyanser har jag återgått till det blonda jag hade när jag var yngre och jag stortrivs. Nu ska jag inte sticka under stolen med att de fåtal grå hårstrån som börjat ge sig till känna bland mina egna mörkt landsvägsgrå faktiskt syns mindre i en blond kalufs... :)

Nu startar jag ett nytt kreativt bloggår, fotoår, skrivarår, musikaliskt år och hälsoår.
Vet att jag har mycket spännande att se fram emot, men jag återkommer om det!

All kärlek,