Nu blir det rörigt...

Ändring av bloggens utseende pågår....

För syns skull...

Nu har jag sådana där världsliga bekymmer igen! Var hos optikern för synundersökning igår eftersom jag tyckt att ögonen börjat tappa skärpan lite när jag läser, handarbetar, syr och pysslar med sånt där jag behöver se bra på nära håll. Och jo då, visst hade synen förändrats, men inte markant mycket. Nu står jag i valet och kvalet om jag ska ha nya brillor eller inte... men det lutar åt det eftersom jag hatar att inte se ordentligt och inte vill hålla på och byta glasögon hela tiden!

Men det där med glasögonbågar är ju inte det lättaste....

fast jag gillar ju färg och det gör inget om de sticker ut lite! ;)

Världsliga bekymmer... som sagt!

Vintertid med sommarbild...

Joråsåatt! Äntligen har jag fått tillbaka min förlorade timme! Det kanske är inbillning, men jag tycker att min kropp märker av timmen som försvinner på våren som den får tillbaka nu... 

jag är ju trots allt en obotlig nattuggla.

Men vad hjälpte det i natt, jag somnade i alla fall inte förrän vid 03.30-tiden i morse. Det var fullständigt omöjligt att sova. Tittade på två filmer efter varandra, "Eternal sunshine of the spotless mind", en underbar film men en ganska allvarsam Jim Carrey och superhärliga Kate Winslet samt "Message in a bottle" med Kevin Costner och Robin Wright Penn. Till sista filmen åkte näsduken fram för det spelar ingen roll hur många ggr jag ser den, tårarna går inte att stoppa.

Tog med mig laptopen till sängen och när jag efter en stunds sömnlöshet insåg att jag inte skulle somna gick jag igenom valda delar ur min blogg. Ganska roligt att läsa så här efteråt faktiskt och jag blev fullständigt övertygad om att jag inte ska sluta skriva! 

Softar just nu i soffan med tända ljus och ser fram emot en god söndagsstek hos älskade dottern tillagad av käre svärsonen och naturligtvis gratulerande av mormors äldste musketör Emil, som fyllde 7 år igår!

En ängel vid mitt bord...

När man är hemma på det här viset, fullständigt pigg men aningen handikappad, är det oerhört lätt att bli uttråkad och jag gissar att risken för att jag kommer att klättra på väggarna är överhängande med tanke på hur länge jag är sjukskriven.

Då gäller det att sysselsätta sig så att inte tankeaktiviteten tar över och jag sitter här och blir alltför djupsint.

Idag har jag pysslat med att göra inbjudningskort till min mammas 75-årskalas, vilket tog sin lilla tid i diverse olika foto- och scrapblogprogram innan jag var nöjd och givetvis hon likaså.

Ibland lönar det sig också att dyka ner i dvd-lådorna på Flygfyren eller andra affärer och samla på sig bra filmer till stunder av sysslolöshet, vilket jag gör med jämna mellanrum. För ett tag sedan köpte jag filmen "En ängel vid mitt bord", baserad på den nyazeeländska författarinnan Janet Frames självbiografiska trilogi och idag såg jag den. En oerhörd känslofylld och vacker film om en mycket speciell människa. Jag blev så tagen av hennes levnadsöde och intresserad av hennes böcker och poesi så nu ska jag försöka få tag på någon av dessa och läsa så snart som möjligt!

Se filmen och njut!

Tankar om rörelse...

Jag tänker aldrig så bra som när jag är ute och promenerar... målar... stickar... syr... bakar eller på annat sätt sysselsätter mina händer eller min kropp med rörelse. Fascinerande! Undrar vad Einstein gjorde för att komma på alla genialiteter? Eller är det ett kvinnligt fenomen?

Vatten är ständigt i rörelse... är det kanske därför det är så rogivande för tankarna vid havet?

Alla dessa val...

Så här i valrörelsens tider kan jag inte låta bli att tänka på hur viktiga våra val egentligen är för vår framtid och vårt liv... fast även om man gör ett felaktigt val vid ett tillfälle så betyder det inte att man inte kan ändra sig längre fram och rätta till sitt fel och det känns ganska betryggande.

Törs knappt tala om att jag faktiskt aldrig har röstat, mer än på 70-talet då vi skulle rösta för eller emot kärnkraften. Som finsk medborgare får jag inte rösta i riksdagsval, men dock i kommunval. Anledningen är att i ärlighetens namn är jag totalt politiskt ointresserad. Är medveten om att jag säkerligen får många att höja på ögonbrynen och rynka på näsan pga mitt bristande intresse... borde man inte vara mer angelägen än så när det påverkar vårt samhälle.?! Jo, man borde... men mina personliga val i livet påverkar mig ännu mer och det är dem jag brottas med dagligen...

Just nu sitter jag med ett ytterst banalt val... att antingen ta en promenad eller fortsätta sitta kvar i soffan med min stickning och kolla på Mad men, som jag precis börjat titta på första säsongen av. Eftersom jag känner mig lite hängig så blir det soffan som vinner!

Att skapa sig beroenden....

Idag blev jag varse ett beroende som jag har... nämligen mobiltelefonen! Glömde den i skrivbordslådan på jobbet och tänkte flera ggr när jag satt mig på bussen hem om jag skulle kliva av och åka tillbaka för att hämta den, men en del av mig sade med bestämdhet "Skärp Dig, Du dör inte av att vara utan mobil tills imorgon bitti", samtidigt som en annan lite försiktigt försökte göra sig hörd genom att säga "Tänk om någon måste ha tag på Dig som inte har hemnumret, tänk om Du måste ha tag i Marcus". Till saken hör att jag spärrat hemtelefonen från utgående mobilsamtal eftersom sonen ringde mycket till mobiler från den för några år sedan. Är också van att sitta och surfa på mobilen på bussen både morgon och eftermiddag, vilket alltså inte blev aktuellt idag.

Jag gillar det egentligen inte... detta beroende av att ständigt hålla sig ajour med vad som händer... på facebook, på mailen, bloggen, var sonen är och vad han gör och jag tror inte att jag är ensam om det. Ändå är det ett beroende som vi skapat själva i en värld där många sociala relationer sköts via internet, mail och telefon.

Tacka vet jag det riktiga mötet, där man kan se varandra i ögonen när man pratar, använda sitt kroppsspråk, sina egna gester och sitt språk. Det är uppenbarligen ändå tillräckligt svårt att förstå varandra ibland, så vad blir det inte via dessa medier.

Jag har hittills ikväll klarat mig alldeles utmärkt utan mobil!

Ett beroende som jag gillar och som tog mig två veckor att skaffa är mina dagliga entimmespromenader som jag nu inte klarar mig utan. Rastlösheten efter förälskelsesmällen gjorde att jag var tvungen att få ur mig massor av den oron och bästa sättet var att gå ut och gå, få rensa huvudet på onödiga tankar och njuta av naturens och havets läkande verkan. När jag sitter på bussen längtar jag efter att få komma hem, sätta på mig lediga kläder, snöra på mig gympadojorna och gå ut och andas! Att jag också märker att jag får gå längre och längre varje dag för att komma upp i min föresatta timme sporrar mig oerhört! Ikväll kändes det som jag hade kunnat gå hur långt som helst och det är en fantastiskt känsla. Första torsdagen i september börjar kära syster och jag på powerpilates och jag hoppas att det också blir ett beroende. Ryggen och nacken behöver det.

 

Jag älskar Google...

Vill bara flika in en liten rättelse på gårdagens inlägg eftersom jag skrev att det var huggormar vi sett.

Var rätt så säker på att det var svarta huggormar, men med tanke på att den mindre på bilden var en snok, så har jag idag forskat lite närmare i hur en svart huggorm faktiskt ser ut i förhållande till en svart snok.

Den svarta huggormen är så gott som helsvart! Finns inget ljust på undersidan som det gör på den på mitt foto. Den svarta snoken däremot behöver inte ha några ljusa fläckar på ovansidan av huvudet som den "vanliga" snoken, men är ljus på undersidan. Vidare så ser man skillnad på en snok och en huggorm på ögonen, eftersom snokens ögon är runda med runda pupiller och huggormens är mera ovala med smala pupiller. Tack snälla Google för att Du finns!! Oj, så många frågor jag fått besvarade mången gång och så snabbt man har kunskapen tillgänglig bara man är lite vetgirig.

Jag kan också upplysa om att den svarta snoken heter natrix natrix på latin.

Den citrongula faran...

Man kan lugnt säga att jag varit extremt bortskämd med skötseln av min bil de senaste 8 åren. Att handtvätta bilen en sommardag på en varm gräsmatta är vad jag har behövt sträcka mig till. Det är alltså ex-kärleken som tagit hand om den på alla tänkbara sätt och jag har tacksamt emottagit den hjälpen. Sedan vår brytning och sonens körkort har bilen förfallit mer och mer och jag har sorgset sett detta förfall av en superhärlig och underbar bilkompis som jag älskar att köra.

Ikväll har yngste sonen bytt till sommardäck på bilen, vi har luftat däcken och en första avfettning är gjord. Det räckte med att jag stod med som hantlangare och tittade på när han med min minidomkraft som ligger i reservhjulet fixade och trixade och fick upp bilen. På torsdag ska den till min bilmekaniker igen eftersom den fortfarande inte är helt OK och sen ska det bli andra bullar. Jag ska sköta om min ögonsten ordentligt så att den håller många år till!

Sen ska jag dra bak taket och susa ut på Roslagens småvägar och njuta av vår- och sommardofter, höra fåglarna kvittra och stanna till vid en sjö eller åka till havet.

Kanske Skåne får sig ett besök snart också!

Kärlekens symbol...

Hjärtat är en symbol som ofta har en positiv innebörd. Oftast är det en symbol för kärlek.

Det krossade hjärtat är en symbol för olycklig kärlek.

Ett hjärta avbildas oftast i rött men även andra färger förekommer ibland.

Dörrarna på gamla utedass pryddes ofta med ett utsågat, hjärtformat hål och hjärter är en av färgerna i den moderna spelkortleken.

Symbolen kan även betyda hjärtat i kroppen, vilken är vår viktigaste muskel, vars uppgift är att pumpa och driva blodet genom blodkärlen till kroppens alla organ. Normalt har en vuxen människa ca 5 liter blod i sitt kärlsystem. Hjärtats frekvens regleras automatiskt och står under inflytande av det centrala nervsystemet. I vila pumpar hjärtat varje minut ca 5 liter blod, men vid kraftigt arbete kan denna volym öka till 25 liter. Normalt slår hjärtat under ett dygn mer än 100.000 gånger och pumpar 7-9 ton blod.

Ett friskt hjärta har således en imponerande kapacitet. Helt otroligt!

Inte undra på att det rymmer alla dessa känslor som virvlar runt, som får oss att handla utav kärlek, gråta av sorg eller hoppa av ilska. Mitt hjärta är fullt av kärlek över så mycket!!

Bästa kuren...

Ja, här har Ni mig, liggandes på soffan, läsandes en bok eller tittandes på en film. Pralinerna är utbytta mot saltlakrits och choklad. Får väl hoppas att det gör någon nytta!

Fågelkvitter...

Ur led är tiden.... fåglarna kvittrar som tokiga på morgnarna, det verkar som om de har fått något om bakfoten. Men vad är väl ljuvligare, så låt dem kvittra.

Nu är det väl inte riktig stenskvättor som kvittrar än, men jag tecknade denna -77.

Patriotism..

Jag har aldrig varit någon sportfanatiker direkt, men när finländarna tävlar i konståkning, ishockey, skidåkning, rally och friidrott så tycker jag att det är roligt att se. När de sedan vinner eller får bra placeringar, så som Kiira Korpi nu i konståknings-EM från Tallinn så kan jag inte annat än mysa.

Kalla det patriotism eller vad man vill, men då är jag stolt över att vara finska.

Lite kuriosa är att jag själv var en riktig hejare på skridskor i tonåren.
Brorsan och jag brukade låtsaskonståkningsåka och hade jätteroligt. Våra skridskor var alltid med i bagaget när vi åkte till pappa i Finland på sport- och påskloven.

Nu blir det rörigt....

ett tag! Jag har nämligen hittat en bloggbakgrund som kunde ha varit döpt till Pia, så mycket kan jag stå för den. Den är vacker, sprudlande och röd som min älsklingsfärg.

I och med det så kommer jag också att byta namn på bloggen, för just nu känns den mer som livsglädje och själaro. Jag blir glad om jag får kommentarer på utseendebytet, oavsett ris eller ros.

Vart tog min bil vägen....

Är fortfarande hemma från jobbet för att smälta helgens ofattbara och omskakande upplevelse. Tankarna om vad som hade kunnat hända dyker upp ibland och jag har då svårt att hålla tårarna tillbaka. Det känns som det enda rätta just nu är att lyssna inåt och låta själen bestämma.

Sonen försöker fokusera på roliga saker nu, som till exempel att han lyckades med att få sitt körkort idag! Igår åkte vi till Vägverket för uppskrivning och när han kom ut därifrån med mungiporna vid öronen blev jag varm i hela kroppen. Något pokerface har varken han eller jag, så vi strålade nog ikapp en stund.
I morse kl 08:00 var det dags för uppkörningen, vilken han annars inte skulle ha oroat sig för, men nu blev det genast lite pirrigare med anledning av det ogynnsamma väglaget.
Att han inte skulle klara det betvivlade jag dock inte en sekund, eftersom vi kört bil tillsammans länge redan. Nu börjar jag undra vart min bil tagit vägen.... för den har varit på vift hela dagen!!

Fast sonen får så gärna låna den om jag inte behöver den själv, så länge han tankar den, håller sig på vägen och kör försiktigt!

När man fått blodad tand...

Låter farligt det där... speciellt så här i tider när New moon har premiär!

Men så farligt är det faktiskt inte, det är så enkelt så att jag tycker att det är så otroligt roligt att fotografera (men det visste Ni ju redan), redigera bilder, fixa och trixa med layouter och hitta njutning för ögat så att jag har skapat en till blogg. Gjorde faktiskt det för ett tag sedan, men det har varit en mognadsprocess för att hitta rätt bakgrund och namn innan jag velat publicera den... men nu så är den klar!

Välkomna in och titta, och lämna gärna ett litet avtryck!

Belöning...

Blev glad när jag öppnade min mail och fann denna fina belöning från Tina på bloggen livet är här och nu, den värmer oerhört!
Tack söta rara Tina, Du är en solstråle!

Utmaning...

Tack Ingela för award/utmaning.
Jag ska nu beskriva sju saker om mig själv
som inte är så välkända.





1. Jag dansade balett i 8 år när jag var barn.
2. Jag älskar finsk tango.
3. Jag tycker om ödlor.
4. Jag ville bli inredningsarkitekt eller modedesigner som tonåring.
5. Jag tycker inte om strumpor, de är ett nödvändigt ont.
6. Jag är en obotlig optimist.
7. Jag tror på ett liv efter detta.

Jag blir glad om de som vill antar utmaningen!

En parentes i tillvaron...

Denna dag är en av de, tack och lov, få dagar i livet som jag inte räknar så mycket med. Efter en fantastiskt rolig utekväll med härliga tjejer, mycket skratt, röjig rock och dans, dans, dans, så har jag onekligen varit ordentligt seg. Dansade lite för nära högtalarna, så när jag promenerade hemåt i natten märkte jag att jag hade tappat hörseln rejält. Det susar och småpiper och känns som om någon hade stoppat bomull i öronen på mig och lite orolig är jag nog allt. När jag berättade för särbon så skrattade han och sade, visserligen med kärlek, att en snart 50-årig kvinna borde veta bättre. Men han tröstade mig med att han, när han varit på rockkonsert på 70-talet och råkat ut för samma sak, fick tillbaka hörseln efter ca 5 dgr. Nu hoppas jag att det går lite fortfare än så, för det är rätt obehagligt faktiskt.


Dagen har mestadels tillbringats på soffan, men en lite kortare promenad fick vi till också, särbon och jag.

Annars har helgen varit så där härlig som helger ska vara. Fredag kväll hade jag en go liten 5-åring hos mig, som ville sova hos sin mormor. Det blev myskväll med film, sagor och sånger och en varm lite kropp i min säng. Riktigt genomgosigt!

Lite senare på lördagen åkte särbon och jag på loppis och jag hittade en jättefin glasvas, kruka eller vad man nu ska kalla det, som jag gjorde en ljuslykta av. Efter ommöbleringen i vardagsrummet så blev det lite mörkt eftersom lamporna ovanför soffan inte fyllde någon funktion på fel sida av rummet och därför togs ner. Jag hittade därför en jättefin golvlampa på Ellos som jag beställde, den var till och med nedsatt till halva priset. Lampskärmen hade jag sett på Mio helgen innan, så den var jag och inhandlade till lampfoten eftersom den befintliga inte var så rolig. Alltså fick jag en helt ny jättefin lampa till ett mycket förmånligt pris eftersom även lampskärmen var nedsatt.

Och som sagt, lördagkvällen gick inte av för hackor den heller!

Glasögonvånda och andra världsliga ting...

Jahapp... så är det då dags att byta glasögon igen!!
För vilken gång i ordningen vet jag inte... har ett antal i en låda sedan jag för första gången fick glasögon vid 20 års ålder. Till en början var det "vanliga" glasögon eftersom jag är översynt och har ett brytningsfel... upptäckte att noterna inte ville göra som jag ville när jag satt i en orkester och det var ju lite dumt!! Var dessutom gravid och enligt optikern som undersökte mig då så påverkas tydligen synen av graviditeten.... något som ingen nämnt tidigare. Tilläggas bör att även dottern fick skaffa glasögon efter en utav sina graviditeter.

Nåja.. det gick väl an så länge det bara var läsglasögon, när jag fyllt 38 var det dags för mina första progressiva glasögon och efter det så känns det som det bara gått utför...
Kunde åtminstone fram tills för något år sedan sminka mig framför en vanlig spegel, vilket idag nästan är omöjligt! För att inte tala om vilket bläckfisk man borde vara för att kunna läsa en text utan brillor.... och priset sedan då!!! Surt sa räven!

Nu återstår alltså det delikata problemet att välja glasögonbågar, vilket sannerligen inte är lätt! Jag är oerhört kinkig med vilka bågar jag väljer vilket gör det extremt svårt... det finns inte många som faller mig på läppen.

Ett annat världsligt, men dock trevligt, ting denna vecka är att jag lyckats gå ner 1,5 kg i vikt!
Fullständigt godisförbud... måttliga måltider med mellanmål... samt promenader har åstadkommit detta till min stora glädje. Nu är det bara att fortsätta i samma hjulspår! Inte blir det lätt... sockerråtta som jag är, men skam den som ger sig!

Hoppas alla får en härlig fredag... bästa dagen på hela veckan! Själv är jag datajour hela helgen så det får bli hemsysslor och kortare promenader... alltså inga längre utflykter.