Småstad kontra storstad...

Efter 15 års pendlande ca 3 timmar/dag som mest fram tills för 1,5 år sedan med nu 15 minuters promenadväg till jobbet brukar jag ofta få frågan "Men det måste Du tycka är jätteskönt?"

Med handen på hjärtat blir svaret alltid "Ja, men jag saknar bussresorna och jag saknar Stockholm". Jag vet, jag är inte riktigt klok, men jag ska försöka förklara, för jag tänkte mycket på detta när jag satt på bussen till Stockholm igår.

Jag är en person som tycker om att gå min egen väg, det gör inget om jag sticker ut litegrann, för det är liksom jag. Att bli inskuffad i en fålla där det inte finns utrymme att få vara den jag är, få gehör för mina ideér och utnyttja min fulla kapacitet gör mig vingklippt! Det är tråkigt och definitivt inte utvecklande.

Lite så är det att arbeta i en småstad. Man får absolut inte tro att man är någon, inte för att jag tror det heller, men jag vet vem jag är och vad jag kan, vilket i och för sig andra tror sig veta också utan att egentligen veta någonting alls. Glöm bort anonymiteten! Allt är en stilla lunk i vardagslivets mönster.

Missförstå mig rätt, jag trivs på mitt jobb och har inte alls tråkigt. Vardagslivets lunk kan vara nog så behagligt och jag älskar mitt lilla paradis vid havet.  Det handlar om att vara 100% nöjd med det man har.

Allt blir förvisso vardag var man än befinner sig, vad man än gör eller var man än bor, visst är det så. Men storstadens puls är livgivande. Det händer saker, Du kan få vara den Du är, för i den stora folkmängden smälter man in på något märkligt sätt hur man än är.

Det finns ett stort utbud av fritidsaktiviteter som är andra än att gå på gym, Friskis, eller sjunga i kör.

Det kanske låter nedlåtande, men det är det verkligen inte. Jag ringaktar varken träning eller körsång, tvärtom, men..... det finns så mycket annat också.

Att sitta på bussen skänker mig ro, en stund av här och nu i mina egna tankar med de växlande årstiderna och naturen som sällskap. Ingen idé att hetsa upp sig om det är snöyra, dåligt väglag eller en olycka längs vägen, man kan ändå inte annat än bara finnas just då. 

Fördelar kontra nackdelar? Tja, det är självklart både fördelar och nackdelar med bägge delarna. En liten bit av varje är nog det optimala, för mig i alla fall. Sen finns det ju alltid andra omständigheter som kanske gör att det ena är bättre än det andra fast man egentligen skulle vilja göra tvärtom.

Rickard Wolff säger i den tonsatta texten "Solkräm" där han ger råd till avgångseleverna:

"Bo i en storstad, men flytta innan Du blir för hård. Bo en gång vid havet, men flytta innan Du blir för mjuk." Kloka ord! (Klicka på den röda texten för att lyssna på låten). 

Priviligierad...

Tänk så ofta man får höra orden "det var bättre förr". Speciellt nu när vi lever i ett samhälle med oroligheter både högt och lågt, bristande resurser här och där och en ständig kamp mot klockan.

Visst var mycket bra förr, men många av dagens "problem" fanns redan då, det är bara det att idag är vi så upplysta och så medvetna om allt via alla möjliga media, (på ont och gott), så att vi inte alltid ser hur bra vi har det egentligen.
För länge sedan fanns radion och på sin höjd dagstidningen. Att våld föder våld är ingen nyhet, likväl som att respekt möts av respekt och kärleksfulla handlingar drar till sig nya kärleksfulla handlingar.
Det man sår får man skörda! Plättlätt ekvation.

Blev väldigt påmind om hur bra vi har det nuförtiden, när jag såg filmen " Suffragette" igår kväll. Kvinnan hade absolut ingenting att säga till om och ansågs som en skam för samhället om hon hade egna åsikter. Att det fortfarande förekommer i vissa länder i världen är för mig en gåta. Visste Ni att det sista landet i Europa som fick kvinnlig rösträtt vart Lichtenstein, där det infördes 1984?! Ofattbart!!

Har idag varit till Karolinska sjukhuset, Radiumhemmet, för att göra en mammografi och igår var jag på cellprovtagning. Är oerhört tacksam över att jag lever i ett land och en tid då detta är en självklarhet att vi kvinnor ska få genomgå, så vad detta anbelangar är det definitivt bättre idag och jag känner mig priviligierad.
Passade också på att hälsa på mina härliga f d kollegor och chef på Neurokirurgen, när jag ändå var i krokarna. Det var så roligt att träffa dem och jag har nästan lust att säga "det var bättre förr", men väljer snarare att säga att var sak har sin tid.

Nu struntar jag i alla andra...

Jag funderar, reflekterar och filosoferar rätt mycket i normala fall, men upptäcker att när jag är hemma så som jag varit den senaste veckan med min onda rygg, så har det blivit ännu mera av den varan på gott och ont. 

 Brukar ju ofta få höra att jag tänker och känner för mycket, vilket jag tycker både är en styrka och en svaghet. Helt klart beroende på situation förstås. Har läst mycket om HSP - Highly Sensitive Persons och funnit att så oerhört mycket stämmer på mig, men gränsen är hårfin.

Jämför mig alldeles för ofta med andra och tycker att jag inte duger. 

Om jag brinner för något och tycker att jag gör något bra så kommer alltid tankarna att andra gör det bättre och så backar jag.
Precis som nu när jag sitter och skriver, så tänker jag att vem sjutton är intresserad av att läsa detta...

Med mitt sunda förnuft vet jag att det inte är så, men det är så oerhört lätt att trilla in i de tankarna speciellt när tillvaron sätts i gungning av yttre händelser som det gjort för mig på sista tiden.

Så med den insikten har jag nu bestämt mig för att sluta jämföra mig med andra. Jag fortsätter att fotografera, blogga och tänker ta hand om mig själv på bästa sätt så att jag hittar MIN balans. Att jag är känslig och reflekterande ser jag för det mesta som en tillgång, det gör livet nyanserat.
Alla kan inte älska alla, men det är bra nog viktigt att man älskar sig själv och det är ju inte alltid det allra lättaste!

En dag i livet, varken mer eller mindre...

Nu sitter jag här och fryser om tårna... jag som aldrig brukar frysa om fötterna!
Men det finns naturligtvis en förklarlig anledning till det, och det beror på att foten är omgipsad eftersom det förra gipset blev så oerhört löst och risken fanns att tån inte var så fixerad längre som den ska vara för optimal läkningsprocess. Förra gången fick jag ju ett oerhört smidigt plastgips som var väldigt lätt, men nu fick jag ett "gammalt hederligt" hårt kalkgips och det tar ju ganska många timmar innan det torkar, vilket betyder att det är lite fuktigt och kallt!! Inte kan jag sätta på mig en strumpa heller för då finns risken att det inte torkar alls...

Annars har det har varit en alldeles ljuvlig sista oktoberdag,
 med en värmande sol som lockade ut till en lunchfika på balkongen och lite solstrålar på nästippen.

När mörkret började sänka sig över mitt lilla paradis tittade jag ut genom fönstret och såg en vacker nymåne på väg mot halvmåne och var bara tvungen att hämta kameran för att föreviga den. 

Månen har alltid fascinerat mig och hur den påverkar oss människor mer än vad vi egentligen förstår eller tror.

När månen är nytänd med en tunn skära, ligger den strax efter solen i deras eviga kapplöpning mot väst. Solen kommer då att gå ner strax före månen på kvällen och månen får ha scenen för sig själv en liten stund. På  morgonen förtar solen å andra sidan månens entré genom att gå före och ge himlen så mycket ljus att månen nästan dränks när den väl dyker upp. Den nytända månen syns alltså bäst på kvällen.

Vi nymånens tid är det bra att påbörja någonting nytt.
Utföra önskeritualer och besvärjelser för att locka till sig det nya.
Kärleksmagi för en ny början och en bra tid för att påbörja ett projekt eller starta en ny vana.
 Dock är månens energier svagast i denna fas.

Under den växande månens tid är det fokus på kreativitet och tillväxt.
Ritualer och besvärjelser för hälsa, välstånd och tillväxt i kärlek.

Jag har tidigare skrivit om fullmånen här.

Att fylla dagarna med liv...

Dagarna går och veckorna rinner iväg... aldrig har väl livet gått så oerhört fort som det gör nu! Och helt utan ansträngning!

Jag vill inte fylla livet med dagar utan mening, utan dagarna med liv. Ett liv att minnas idag, imorgon och om många år. 

Visst finns det mycket vi gör utan gammal vana och sådant som hör vardagligheterna till, men jag försöker göra det med glädje, även om det naturligtvis inte alltid fungerar. 

Det där med njutning i livet är egentligen det lättaste, det är bara att öppna alla sina sinnnen och ta in så mycket det bara går och ge utav sig själv.

Är inne i en period av ömsom vin, ömsom vatten... då vår-rastlösheten drabbar mig med jämna mellanrum, men så är jag funtad och har lärt mig att leva med det även om jag måste tillstå att det kan vara lite jobbigt ibland! Då ringer jag barnen, vännerna, ex-särbon, åker och pussar på barnbarnen eller tar en tur ut med bilen och stillar orossjälen. 

Så vem är väl jag att ge de goda råden... men det jag har med mig är livserfarenheten och vetskapen att vissa saker är oföränderliga och andra med lite arbete går att förändra.

Idag tar jag tåget till Skåne för att hälsa på äldste sonen med fästmö. De har nyligen flyttat till en större lägenhet, så nu kan jag bo hos dem utan att behöva trängas. Ska bli härligt med lite miljöombyte och att få njuta deras fina sällskap.

Drömmar...

När är en dröm inte en dröm längre?

Är det när den är uppfylld...

när jag vaknar...

när någon säger åt mig att det aldrig kommer att gå...

när jag själv bestämmer mig för att det inte är en dröm längre...

eller

när jag får själaro!

Hur det än är...

så älskar jag mina drömmar!

Vad är lycka?

Har följt TV-serien "Jakten på lycka" lite sporadiskt och tycker att det är ett intressant tema vad människor definierar som lycka. Helt klart är i alla fall att pengar inte betyder lycka, men trots allt gör att vi kan uppfylla en del av våra drömmar för att skapa oss lycka. Lyckan ser också olika ut från person till person eftersom vi har olika personligheter. Det som är lycka för mig är kanske inte lycka för någon annan.

Jag är lycklig när jag har mina barn och barnbarn omkring mig, när jag får skratta och umgås med mina underbara vänner, när jag utför ett bra jobb och när jag får möjligheten att göra andra människor lyckliga, om så bara genom ett litet leende. Lycka för mig är också att se en snöflinga komma dansande, att se stjärnorna gnistra på himlavalvet, en spindels vackra väv glittrande av morgondagg, att höra fiskmåsens skriande och se dess vingslag över havet en sommardag... ja listan kan göras milslång! Jag är lycklig över att jag kan se de små små tingen i vardagen, även om jag givetvis har dagar då dessa inte är så tydliga.

Fredag kväll var jag barnvakt åt min minste musketör när mor och far var på bio med de två äldsta musketörerna. DET var stor lycka! Att få känna hans små armar runt min hals, få blöta pussar och en blick som talar om att han älskar sin mormor - det är en gränslös kärlek utan några som helst obligationer! Så som all kärlek borde vara i sin enkelhet.

Lördag kom yngste sonen med flickvän och eftersom vi inte setts på en månad nu blev jag lycklig bara av att se hans stora vältränade kropp och hans leende, att få en varm kram som utan ord talade om att han älskar mig också. DET är lycka!

Lördag kväll med härliga vänner på ett stort dansgolv... skratt, prat, vin och dans, dans, dans!  Och på samma dansgolv se den vackraste, klokaste och roligaste dottern i hela världen dansa loss med sina vänner och vara stolt över att vi är mor och dotter. DET är också lycka!
Att få ett telefonsamtal eller ringa till sonen i Skåne och prata om vardagliga ting, höra hans röst och veta att han är lycklig med sin fina Elin. DET är lycka!

Nybakt bröd till eftermiddagens ljusparty med mina goa vänner, mamma och syster.. värme och gemenskap några timmar en söndageftermiddag! DET är också lycka.... líksom en kväll i soffhörnan, en stickning och en bra film eller en uppslukande bok.
Och naturligtvis att få krypa upp i famnen hos någon man älskar...

Vad är lycka för Dig?

Fundering...

Med tanke på  mitt förrförra blogginlägg så har jag funderat lite på det här med att ha läsare och följare av sin blogg.

Min fråga är då om det förpliktigar att skriva varje dag när man har trogna läsare??

Svår fråga tycker jag, eftersom jag själv skriver när jag har någonting att skriva om... vilket jag ju egentligen har för det mesta, men ibland inte har någon lust att skriva om, eller att tiden fattas.

Ofta är det faktiskt tiden som det hänger på. Jobb hela dagen, träning när man kommer hem och eventuella andra sysslor.. så ibland finns inte orden. Orden som gör att jag skriver... orden som gör att någon läser... för jag vill ju att det ska vara ord med känsla, innebörd och mening.

Inte bara tomma ord.... som det här!

Jag... en mormor

Igår eftermiddag ringde dottern och frågade om jag kunde tänka mig att komma och vara barnvakt några timmar under kvällen när hon och svärsonen skulle gå på bio.

Det var inga problem, barnen skulle ändå sova innan jag kom, så jag behövde bara sitta där och göra vad jag ville.

Innan jag åkte iväg drog jag på mig mjukisbrallorna, stoppade stickningen och korsordstidningen i väskan och när jag kom ut till bilen kunde jag inte låta bli att skratta åt mig själv. Det var riktiga mormorfasoner det! Stickning och korsord!

Fast när jag tänkte på min egen mormor och farmor så insåg jag att jag verkligen inte känner mig som en sådan. Polyesterklänningarna och förklädena... permanentade och rullade tantfrisyrer är nog ett minne blott för dagens mormödrar. Så länge jag kan minnas så frågade min mormor mig alltid om jag hade mameluckerna på mig när det var kallt! Det var viktigt... och länge hade jag också detta praktiska plagg under kjolen eller klänningen på vintern. Konstaterade att de tantiga mormödrarna i 50-årsåldern är på utdöende.

Nu går vi i jeans och gympadojor, klipper oss i fräscha frisyrer och bryr oss om oss själva...

på gott och ont.

Dagens mormödrar är så aktiva både på fritiden och i yrkeslivet att vi knappt hinner ta oss an våra små liv.

De där underbara små varelserna som får mitt mormodershjärta att bulta extra hårt och bli alldeles varmt när jag håller dem i mina armar, när de kommer springande mot mig med sina utsträckta små armar och ropar "mommo Pia" eller frågar om de får "fova hos mommo".

Tänk om jag fick några extra dygn på veckan... eller ha möjligheten att jobba 4 dgr i veckan med bibehållen lön! Då skulle jag vara mormor en dag i veckan med allt vad det innebär av bullbak, stickningar, korsord, sagoläsning, barnsång, vattenfärger och lekar...
jag skulle må gott och hoppas att mina små musketörer också skulle göra det!

Och vad gjorde denna mormor när barnbarnen sov??
Jo, hon varken stickade eller löste korsord, utan tittade med spänning på gårdagens ishockeymatch i SM-slutspelet!! Är det mormorsfasoner det?!

Kärlekens symbol...

Hjärtat är en symbol som ofta har en positiv innebörd. Oftast är det en symbol för kärlek.

Det krossade hjärtat är en symbol för olycklig kärlek.

Ett hjärta avbildas oftast i rött men även andra färger förekommer ibland.

Dörrarna på gamla utedass pryddes ofta med ett utsågat, hjärtformat hål och hjärter är en av färgerna i den moderna spelkortleken.

Symbolen kan även betyda hjärtat i kroppen, vilken är vår viktigaste muskel, vars uppgift är att pumpa och driva blodet genom blodkärlen till kroppens alla organ. Normalt har en vuxen människa ca 5 liter blod i sitt kärlsystem. Hjärtats frekvens regleras automatiskt och står under inflytande av det centrala nervsystemet. I vila pumpar hjärtat varje minut ca 5 liter blod, men vid kraftigt arbete kan denna volym öka till 25 liter. Normalt slår hjärtat under ett dygn mer än 100.000 gånger och pumpar 7-9 ton blod.

Ett friskt hjärta har således en imponerande kapacitet. Helt otroligt!

Inte undra på att det rymmer alla dessa känslor som virvlar runt, som får oss att handla utav kärlek, gråta av sorg eller hoppa av ilska. Mitt hjärta är fullt av kärlek över så mycket!!

Ett magiskt tal...

Senaste dagarna har jag funderat på hur talet tre förekommer i så många olika sammanhang.

Man säger att alla goda ting äro tre...

våren kommer inte förrän vintern knackat på tre gånger....

om man råkar ut för otur, brukar det oftast följas av två ytterligare oturliga händelser....

den heliga treenigheten, fadern-sonen-den helige ande...

tredje gången gillt...

I böckernas värld finns de tre små grisarna, Kalles tre brorsöner, Guldlock och de tre björnarna, Björnligan, de tre musketörerna och andra trios av figurer. Finns säkerligen mycket mer att räkna upp om man börjar tänka efter.

Själv har jag haft maximal otur med min bil... nu tredje oturstillfället. Först var bromsarna slut, efter en vecka gick lägesspaken för ratten av och i samband med det när min bilmekaniker lagar bilen så gick även instrumenteringen sönder och ABS-lampan går inte att släcka. Jag ser pengarna jag egentligen inte har rulla som snöbollar i en lavin och bli bara större och större innan de är nere och det är inte någon behaglig känsla. Som den eviga optimist jag är vet jag att det mesta brukar lösa sig, har ännu inte varit med om något tillfälle då det inte gjort det... och dessutom är det ju egentligen ett världsligt ting.

Något som inte är världsligt är mina tre magiska tal,

mina tre underbara ungar

och barnbarnen, de tre musketörerna!

Acceptans...

Ibland när vardagstristessen blir påtaglig och livet känns händelselöst drabbas jag av en känsla av rastlöshet som gör att jag vill att något ska hända. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är och jag har med tiden lärt mig att antingen se till att något roligt händer eller att acceptera känslan, som då faktiskt ganska snabbt planar ut. Brukar kalla det för att min oroliga själ knackar på och jag försöker att inte släppa in den i mitt liv, föredrar den harmoniska själen.

Helgen har varit lugn och skön, lördagkvällen var jag ute med några goa väninnor och jag vet inte om det var det som gjorde att rastlösheten knackade på. Längtar så oerhört efter kärleken, fast den finns i min omgivning hela tiden.....

Fredspriskonserten...

Har under fredagkvällen suttit och tittat på Nobels fredspriskonsert ifrån Oslo och måste säga att jämfört med IDOL, som ändå hör till mina favoritprogram, så är det en milsvid skillnad i programklass.

Artisterna och musikerna var helt enkelt fantastiska, och jag blev särskilt förtjust i Esperanza Spalding, som med sin otroliga musikalitet och sitt underbara basspel fick mig på fall. Kanske inte för intet som jag varit gift med en basist...

En eloge till norrmännen för förmågan att göra underhållningsprogram av bra kvalitet, ta bara Skavlan som ytterligare ett exempel. Men jag undrar lite om det var ett medvetet val att ha nästan bara mörkhyade artister när Barack Obama fått fredspriset?? Bara en iakttagelse...