Tack kära 2015!

Varför frångå sina årliga rutiner, så naturligtvis måste jag även i år göra en summering av det gångna året. Det är väldigt nyttigt att blicka tillbaka och se vad som blev bra och vad som kanske blev mindre bra, för att kunna ta lärdom av det inför kommande år.

Tack kära 2015,
för all glädje jag fått uppleva, de motgångar jag haft och all kärlek jag omgivits av. De fördjupade relationer och nya vänskaper jag upplevt som utvecklar mig och ständigt gör mig till en bättre människa.
Så mycket som hänt, och så fort tiden gått. Mycket som gått i sina väl upptrampade fotspår och en del som vikit av från stigen.

Tog i början av året upp ett gammalt intresse och plockade upp mitt staffli för att måla lite för skojs skull, och det gav mig en sådan inre ro att jag fortsatt med det. Lade upp en bild på facebook av en tavla jag målat och fick då äran att bli tillfrågad om jag ville delta i ett vernissage med kärlekstema, vilket blev en av årets häftigaste händelser. I SoStockholm Gallery i Kungsträdgården på Alla hjärtans dag, tillsammans med 4 andra kreativa kvinnor ställde jag ut min fotokonst istället för det jag målat. Det gav blodad tand och var en riktig egoboost som resulterade att jag  hade ytterligare ett vernissage och en utställning under påskhelgen på Folkets Hus i Norrtälje. Sålde en del tavlor och det var fantastiskt roligt. Sålde även några tavlor under hösten till Roslagens Sparbanks konstförening, liksom några privat.

Eftersom jag av förklarliga anledningar slutade sjunga i kören i Immanuelskyrkan förra året, tog jag tag i sången under våren och började sjunga i den kör jag var med i för många år sedan på hemmaplan. Så härligt att få använda sin röst till sång igen.
Maj bjöd på en Skånetripp, dit jag for för att njuta några dagar tillsammans med mina älsklingar där.

Särbon och jag verkar ju vara ett segt kapitel och inte så mycket att orda om, men återigen flammade askan från något falnat upp till liv under försommaren och än håller lågan i sig. Att ta dagen som den kommer känns som det bästa, jag tror att tiden får utvisa om det ska förbli så eller inte. Vi hade en härlig semesterresa till Dalarna i juni, då vi också hälsade på min kära vän Maria med familj och njöt av sköna sommardagar.

Den riktiga semestern blev väldigt sen i år, åkte inte till Spanien förrän i mitten av augusti, men det var lika härligt som det brukar. Hade i år med mig min fina vän Lena och vi hade det så där skönt avslappnat som man ska ha när man är på semester, med god mat, sol, böcker och flanering. Även den yngste sonen med flickvän kom ner medan vi var där, så vi hade några mysiga dagar tillsammans allesammans med kära pappa och alla andra nära och kära. Också så härligt att se hur brorsbarnen vuxit!

Årets absolut häftigaste och underbarasta händelse var den äldste sonens bröllop i september!

Aldrig har jag varit med om så mycket KÄRLEK under en hel dag, inte ens när jag gifte mig själv! Jag blir fortfarande alldeles euforisk när jag tänker tillbaka och känner en sådan oerhört tacksamhet!

I början av oktober blev det operation av min vänsterfot och 4 veckors sjukskrivning som gick i ett nafs. Stickning, filmer och böcker blev den dagliga sysselsättningen, men det är ju sådant jag trivs med. Har tyvärr ännu inte kommit igång med att gå längre sträckor, men det är på gång.
Träningen som jag så duktigt startade med i slutet av förra året och var ytterst nitisk med fram till på vårkanten kom av sig fullständigt när jag fick ett jobbigt skov av ryggsmärta och hade jätteont under en lång period. Ska definitivt lägga om min strategi inför framtiden.

Julhelgen hade jag den stora lyckan att ha alla mina tre barn med respektive samlade, men lyckades med konststycket att bli sjuk med feber, huvudvärk och illamående just på Julaftonen så att jag inte kunde delta i julfirandet. Kunde dock vara med såpass att jag låg på soffan och vilade och sov om vartannat, samtidigt som jag hörde mina älskade nära prata, skratta, skoja, spela och sjunga i köket. Som tur var mådde jag bättre på Juldagen och resten av helgdagarna, så jag fick rå om dem alla ordentligt.

Mina kära vänner, ingen nämnd och ingen glömd, har som vanligt förgyllt året med värme och vänskap. 

Barnen och barnbarnen finns alltid med som den bärande vågen och min största livsglädje. 

Blir faktiskt lite full i skratt när jag läser föregående års summering, för det verkar visst gå en röd tråd i mitt liv varje år vad gäller hälsa och ambition inför det kommande året och jag kan nästan citera det jag skrev då.

Tänker avsluta detta år på samma sätt som jag tänker fortsätta nästa, med att ta hand om min kropp och själ efter bästa förmåga, lyssna till mitt hjärta och tänka vackra tankar, vilket inte alltid är det lättaste. Dörrar kommer att stängas, lämnas på glänt och nya kommer att öppnas. Jag har redan massor med planer och känner mig oerhört målinriktad och förväntansfull. Sen är ju livet som tur är väldigt oförutsägbart så man vet ändå inte vad som kommer i ens väg, och låter man dessutom hjärtat styra, vilket jag oftast gör, kan de gå lite fort i svängarna.
Det viktigaste är att göra allt helhjärtat, då kan jag med gott samvete säga att jag i alla fall försökte.

Vill man så kan man,

 får bli min devis för 2016!

Visa respekt för varandra och livet, 

ta ingenting för givet

och glöm inte att kärleken är det största i alla dess former, 

hur de än må ta sig i uttryck!

Kärlek som ringar på vattnet....

Vilken sommar! Ja, inte vädermässigt då, men känslomässigt. Under försommaren hittade ex-kärleken och jag tillbaka till varandra och det känns varmt och gott. Vi tar dagens som den kommer, så får vi se om det var meningen igen, eller en parentes i livets villervalla. En semesterresa tillsammans till Dalarna i mitten på juli var ett härligt avbrott från vardagslunken.

Den längre semestern förlades i år till sensommaren, mycket senare än jag brukar, men den var välkommen när den inföll i mitten på augusti. Inte kunde jag i år heller frångå min årliga tradition att åka till mina nära och kära i Spanien några veckor och njuta sol och värme i sällskap med en härlig väninna. 

Hann inte jobba mer än 10 dagar så var det dags för semester igen, och årets definitiva höjdpunkt!

Att åka ner till vackra Skåne och hjälpa till att förbereda inför älskade äldste sonens bröllop och sedan delta i denna magiska händelse. 

Jag är fortfarande helt euforisk!

När bröllopsplanerna för ett tag sedan var i full gång blev jag tillfrågad om jag ville sjunga på bröllopet. Jag funderade ett tag, men föreslog då att käre ex-maken, tillika brudgummens far, skulle spela, så kunde vi framföra något tillsammans. Så blev det bestämt..... ända tills jag kom på att även fråga käraste dottern om vi inte kunde sjunga en duett. Nu blev det vi tre som träffades några gånger och övade och övade, för att framföra Sonya Aldéns "Du är allt". Intet ett ord yppades till det blivande brudparet om att även storasyster skulle sjunga, det fick bli en överraskning i kyrkan. 

Inför bröllopet träffade jag för första gången också brudens släkt och precis som bruden är de härliga människor. Vi förberedde festlokalen tillsammans med underbara vänner till brudparet och allt blev bara så där sagolikt perfekt som man önskar. 

Den stora dagen hade vänner och släkt från när och fjärran, främst fjärran då många av oss bor långt från Skåne, samlats för att delta i bröllopet. Det blev en magisk dag fylld av så mycket känslor, skratt, glädjetårar och främst KÄRLEK! 

Att få ha alla mina tre barn med respektive samlade tillsammans kommer att värma mitt hjärta under en lång tid framöver. 

Att få känna värmen från alla vänner och släktingar som deltog gör mig salig. 

Och att få se två människor som är som skapta för varandra och se lyckan i deras ögon slår allt!!

Sången blev känslofylld då tårarna var nära, så för några sekunder kom jag av mig, men det blev vackert ändå och alla blev överraskade av att dottern och jag sjöng tillsammans. 

Givetvis höll jag också ett tal för brudparet under middagens som gick bra trots känslosamhet.

Nu försöker jag landa i alla känslor och minnen från den dagen. Har svårt att sluta le men blir också lite gråtmild. 

Jag har aldrig varit så säkert på något i hela mitt liv, jag bara vet att det kommer att vara Elin och Elias för all framtid!

Årets andra föresats avklarad..

Efter en utomordentligt skön och avkopplande helg med barnbarn och lugn och ro kan jag nu med glädje bocka av årets första föresats, nämligen att börja sjunga igen. Så många tecken har pekat åt det hållet det senaste halvåret och längtan har varit så stor så det har inte ens funnits några betänkligheter. När jag sedan var på konsert före jul och lyssnade på Linda Lampenius, Bo Sundström, Daniel Lemma m fl fantastiskt duktiga musiker och artister i Immanuelskyrkan i Stockholm var det som om polletten trillade ner ordentligt. Jag fann kyrkan så oerhört rofylld, vacker och harmonisk och började fundera över om de hade en kör som jag skulle kunna börja sjunga i. Jag har ju ingen rockig röst och är heller inte någon rockbrutta även om jag kan rocka till mig ibland, utan njuter av att sjunga sakral musik, stora körverk, visor och lite jazzigare toner... precis det man gör i en blandad kyrkokör. Givetvis kollade jag genast in deras hemsida och beslutade mig för att efter helgerna kontakta körledaren. Nu är det gjort, jag gjorde ett röstprov idag och började på årets första repetition!
Vilken njutning och vilken lycka! Den som älskar att sjunga vet vad jag talar om... Ni andra kan bra ana hur det känns. Det blir sena tisdagkvällar hem, men jag är fortfarande så uppe i varv så det lär inte spela någon roll. Nu sjunger jag igen och om det inte blir en fortsättning här för all framtid så vet jag i alla fall att jag aldrig kommer att låta sångrösten tystna mer...

Yngste prinsen och jag...

Vissa helger blir så där oerhört känsloladdade när man får umgås nära med sina barn och barnbarn. 

Denna helg är det den äldsta och den yngste som glatt sin mors tillvaro genom att finnas i min närhet.

Igår hade dottern och jag vår dag och idag fyllde yngste sonen 21 år!

Märkligt att den drömmande lille prinsen redan är en vuxen man...

Jag ordnade pastasallader, bröd och dryck och käre ex-maken med sambo kom med tårtor.

Nära och kära kom och grattade, det stimmades och stojades och jag njöt av att lägenheten som annars är så tom sjöd av liv. 

Men hur det än är, så förundras jag över hur skönt det ändå är när siste man stängt ytterdörren och tystnaden åter lägrar sig och jag kan göra vad jag vill.

Att ha möjligheten att välja är en glädje och en ynnest och jag vet att livet vore bra tomt utan allt detta.

Nu önskar jag bara att jag snart får träffa den äldste sonen, för han fattas mig alltid när han bor så långt borta... men i mellandagarna kommer han!

Den andra förlusten denna helg, förutom att den äldste inte varit här, är att jag inte hunnit ut i det gnistrande sagolandskapet för att fotografera, men jag kan trösta mig med att all den kärlek som rymts inomhus kompenserat kylan utomhus ordentligt med all värme!

Prinsessan och jag...

När älskade dottern fyllde år för snart tre veckor sedan fick hon detta i födelsedagspresent av mig:

 Idag var det alltså dags, dagen vi skulle njuta av att bara vara, att få vara tillsammans på
 bästa mor- och dottervis.
Vi åkte till Stockholm vid 13.00-tiden på dagen, fikade med kaffe och lussebulle på bussen och mådde gott. Åkte sedan till Söderhallarna, där vi strosade runt, tittade på folk, julpynt och njöt innan vi traskade vidare i vinterkylan till Hermans vegetariska restaurang på Fjällgatan och åt en fantastiskt god vegetarisk julbuffé. Ett härligt ställe med fantastisk utsikt, dit jag garanterat kommer att gå igen och varmt kan rekommendera.

När maten var inmundigad tog vi oss mätta och belåtna mot Dramaten, där vi såg Cherí, en sevärd stilfull föreställning med snygg scenografi och härligt skådespel.

Sent omsider hemma igen kände vi oss båda glada och nöjda

 med en härlig dag!

Härlig helg i sikte...

Klicka på bilden och följ instruktionerna så får Ni post!

Skön helg till Er alla!

Vetgirig myskväll...

Som de flesta människor i vårt avlånga land, tycker jag att det är något visst med fredagkvällar. En hel vecka har gått och man har en orörd helg framför sig. När jag jobbar brukar jag vara ganska trött på fredagkvällen och längtar efter att få krypa upp i soffhörnan med ett glas rött och titta på Idol. Gärna med sällskap, även om det inte förekommer så ofta. 

Idag hade jag det! Och inte vilket sällskap som helst utan min älskade äldste musketör Emil, som blivit en så stor kille.
 Han är underfundig, vetgirig, klok, tankfull och full i sjutton... precis som sin mamma när hon var liten. Nyfikenheten har inga gränser ibland och vi har livliga diskussioner om viktiga saker i livet... som hur svampen som täckte hela mitt köksbord för några dagar sedan nu hade torkat ihop så att den fick plats i en stor glasburk och vad man ska göra för att få den att "bli stor" igen till matlagning.

Att sen få sjunga honom till sömns samtidigt som jag kliar honom på ryggen gör mig lycklig!

Barnbarnsbus...

Sen söndageftermiddag blev jag hämtad av älskade dottern till den utlovade middagen hos lilla familjen tillsammans med farmor Marie.

Det blev en härlig stund fylld av värme, stim och stoj med en fantastiskt god söndagsstek.
Grabbarna Bus klättrade både högt och lågt och vi fick oss några riktigt goda skratt, speciellt av den minste som är en riktig pajas.
Och jag fick en sjörövarlapp över ögat! :)

 Det kallar jag en härlig sista oktobersöndag!

Det käraste jag vet...

För någon vecka sedan hade jag mer eller mindre bestämt mig för att ta bilen och åka ner till Skåne och överraska sonen, som fyller 25 idag. Jag försökte få med mig dottern, som inte hade tid, och även den yngste sonen, som inte heller hade tid.. han tjatade hela tiden om att han hade tvättstugan och inte kunde missa den! 

Föga visste jag något som båda mina andra barn visste, nämligen att Elias och Elin hade hyrt en bil för att komma upp till Norrtälje och överraska mig. Elias tvingades således mot sin vilja att ringa och berätta detta för mig och det var så typiskt att vi båda hade samma tanke just denna helg... men så fantastiskt underbart att få rå om dem!

Fick alltså hem alla mina älsklingar på fredag, så gammelmormor (min mamma) fick vara barnvakt åt musketörerna och jag bokade bord på restaurang "På G", där vi hade det underbart mysigt och gratulerade Elias lite i förskott. 
Barnen sade att det strålade om mig, vilket det säkert gjorde av lycka av att ha dem alla samlade.

Helgen fortsatte i samma härliga anda med middag hemma hos mig för barn, barnbarn och mina föräldrar på lördagen och jag fick glädjen att få göra i ordning en födelsedagsfrukostbricka till Elias i morse. Det kändes nästan som förr i tiden!

Leenden som får isberg att smälta...

När jag lördags hade min lilla ängel Simon hos mig över dagen och natten, kändes det ofattbart att det är snart 2 år sedan jag fick delta i förlossningen av mitt yngste barnbarn.

 Idag är han en busig liten kille som klättrar både högt och lågt, ett charmtroll utan dess like och hans leenden och skratt får isberg att smälta!

Och smälte var precis vad jag gjorde när jag vaknade i söndags morse med denne lille man liggandes bredvid mig med tummen i munnen, som drogs upp i ett härligt leende när våra blickar möttes. Och kramarna!! Kramarna ska vi inte tala om.. dessa varma mjuka små armar som inte ville släppa min hals! 

Vilken underbar känsla!

Go with the flow...

Hoppla hej vad tiden rusar!

Orden har funnits i tankarna, men inte velat bli nedpräntade. Mycket händer, men inga ovanligheter och det är ju det som är vardagslycka. 

Mina älskade barn och barnbarn, mina underbara vänner och kärleken som finns där ibland, fyller min tid och jag njuter just nu av att bara vara.

Nu inväntar jag kommande semester och längtar till Spanien, 
dit jag åker med vännen Anne om nio dagar. 
Där ska vi njuta livets sötma och ta vara på det lilla i tillvaron....

varför krångla till saker och ting när det bästa är att flyta med i livets vindlingar!

En skön sommar önskar jag alla härliga människor i cyberspace!

Kanske blir det några inlägg, kanske inte... men jag kommer garanterat tillbaka!

Kram på Er!

Sommaren är här..

Fort gick det... attans fort! Helt plötsligt var den här och lika fort som den kom, lika ljuvlig och förväntansfull är den... SOMMAREN!
Syrenerna är nästa utblommade och marken törstar efter regn!

Har haft underbara dagar sedan jag skrev senast. Skånedagarna fyllde mig med glädje och jag njöt till hundra procent av att få umgås med äldste sonen och hans fästmö. Det var näst intill tropisk värme och vi tillbringade dagarna vid vackra sandstränder och kvällarna med spel eller film i varandras sällskap. Avslappnat och skönt!

Hann knappt mer än hem och jobba några dagar så var det dags för en ledig dag igen, då yngste sonens flickvän tog studenten. Också det blev en minnesvärd dag som jag kommer att bära med mig i hjärtat.

All denna ledighet sammantaget med helgens kanonväder och umgänge med mina kära vänner har givit mig blodad tand. 

JAG LÄNGTAR EFTER SEMESTERN!

Fyra veckor kvar att bita ihop och gissningsvis kommer de att flyga iväg lika fort som tiden gör hela tiden.

Och den som väntar på något gott...

Vad är lycka?

Har följt TV-serien "Jakten på lycka" lite sporadiskt och tycker att det är ett intressant tema vad människor definierar som lycka. Helt klart är i alla fall att pengar inte betyder lycka, men trots allt gör att vi kan uppfylla en del av våra drömmar för att skapa oss lycka. Lyckan ser också olika ut från person till person eftersom vi har olika personligheter. Det som är lycka för mig är kanske inte lycka för någon annan.

Jag är lycklig när jag har mina barn och barnbarn omkring mig, när jag får skratta och umgås med mina underbara vänner, när jag utför ett bra jobb och när jag får möjligheten att göra andra människor lyckliga, om så bara genom ett litet leende. Lycka för mig är också att se en snöflinga komma dansande, att se stjärnorna gnistra på himlavalvet, en spindels vackra väv glittrande av morgondagg, att höra fiskmåsens skriande och se dess vingslag över havet en sommardag... ja listan kan göras milslång! Jag är lycklig över att jag kan se de små små tingen i vardagen, även om jag givetvis har dagar då dessa inte är så tydliga.

Fredag kväll var jag barnvakt åt min minste musketör när mor och far var på bio med de två äldsta musketörerna. DET var stor lycka! Att få känna hans små armar runt min hals, få blöta pussar och en blick som talar om att han älskar sin mormor - det är en gränslös kärlek utan några som helst obligationer! Så som all kärlek borde vara i sin enkelhet.

Lördag kom yngste sonen med flickvän och eftersom vi inte setts på en månad nu blev jag lycklig bara av att se hans stora vältränade kropp och hans leende, att få en varm kram som utan ord talade om att han älskar mig också. DET är lycka!

Lördag kväll med härliga vänner på ett stort dansgolv... skratt, prat, vin och dans, dans, dans!  Och på samma dansgolv se den vackraste, klokaste och roligaste dottern i hela världen dansa loss med sina vänner och vara stolt över att vi är mor och dotter. DET är också lycka!
Att få ett telefonsamtal eller ringa till sonen i Skåne och prata om vardagliga ting, höra hans röst och veta att han är lycklig med sin fina Elin. DET är lycka!

Nybakt bröd till eftermiddagens ljusparty med mina goa vänner, mamma och syster.. värme och gemenskap några timmar en söndageftermiddag! DET är också lycka.... líksom en kväll i soffhörnan, en stickning och en bra film eller en uppslukande bok.
Och naturligtvis att få krypa upp i famnen hos någon man älskar...

Vad är lycka för Dig?

Det var en gång... del II:II

Denna dag kl 06:30 på morgonen för 24 år sedan upplevde jag en av mina största stunder av lycka. Då föddes Du... en av de underbaraste små varelser som funnits i mina armar.

Påhejad av min kära vän Cina som deltog i förlossningen istället för Din pappa, som var på turné och som dessutom var på väg ut ur mitt liv, så tog Du Dina första andetag! Med navelsträngen ett varv runt halsen och bajsandes på golvet så att barnmorskan höll på att halka, blev det några dramatiska minutrar innan Du åter fanns nära mig.

Efter två timmar var jag nyduschad, sminkad och gick iväg med Dig i mina armar till BB-avdelningen... lycklig och stark, och ingen trodde att jag fött barn bara för en stund sedan. Mormor och storasyster fick den stora äran att komma och hälsa på och det var med stolthet och mallighet i blicken som Din syster höll Dig i sina armar. Det blev vi tre mot världen!

Vi var nära... så nära, och det kändes svårt att låta Dig åka med Din syster till pappa de helger som var era när Du var så liten, men ett barn behöver båda sina föräldrar och jag visste att Ni hade det bra där. Du växte upp till en sagolik person, full av humor, eftertanke, omtanke och lugn... alltid omtyckt av omgivningen och det har Du fortsatt med. Dina syskon kunde inte ha fått en bättre bror och min glädje är stor när jag ser Er skratta tillsammans!

Vi har gått igenom eld och vatten och det har format oss till dem vi är idag... en mor som är lycklig över att ha fått just Dig som son och en son som är stolt över den han är.

Jag älskar Dig Elias!!

Ta vara på livets underbara ögonblick....

Jag har hittills haft en helt fantastisk semester och har njutit mer än någonsin.

Ensam sista veckan i Spanien, då jag utmanade mig själv att göra saker som jag normalt inte tycker om att göra själv eller vågat göra, som t ex att sova med lampan släckt när jag inte är hemma, sova med altandörren öppen när jag är ensam, simma långt på djupt vatten, sitta på en bar och dricka en mojito ensam, gå ut och äta själv, resa ensam mellan Almuñecar och Malaga mm. Låter som banala saker, men lilla Pia har aldrig varit så himla kaxig, även om många tror det. Nyttig vecka för mig, jag känner mig starkare och förstår nu att det var någon mening med att jag skulle vara där ensam.

Att komma hem och bli mottagen på Arlanda av två små musketörer som skriker "mormor" och få fyra små armar runt halsen var en obeskrivlig känsla och i förrgår kom Emil hit för att få rå om sin mormor alldeles själv. Vi hade det så mysigt som bara vi kan och det är härligt att höra en 6-årings undefundigheter. Imorgon kommer Noel och ska stanna till på måndag...

Helt oväntat slog också en ny kärlek ner i mitt liv.... jag tog vara på tillfället och är nu såå otroligt förälskad. På tisdag tar vi min bil och åker ner till Skåne för att hälsa på min älskade Elias och för att njuta varandras sällskap... det gör mig lycklig!

Har i mitt huvud skrivit många blogginlägg under veckorna som gått, som inte kommit längre än i tanken, men när livet snart återgår till vardag kommer jag att sitta där med mitt anteckningsblock på bussen och skriva ner mina tankar för att senare få på pränt här... men just nu finns det andra saker som jag prioriterar.

Förlåtelse är att låsa upp dörren för att släppa någon fri...

och inse att fången var Du

(Marc Lucado)

Livets pusselbitar....

börjar falla på plats! Min önskan när jag åkte ner till Spanien var att jag skulle använda tiden till att tänka över saker och tillägna tiden till mig själv och lyssna till mitt hjärta. Jag har gråtit och skrattat så att tårarna runnit och funnit en ro som jag inte haft på länge, också det onda i ryggen och nacken har tagit vilopaus.

De älskade vännerna reste i morse och nu får jag en vecka för mig själv till att bara njuta av tillvaron. Innan jag reste hände något i livet som får mitt hjärta att fladdra och jag längtar faktiskt hem lite, men har bestämt mig för att unna mig tiden till egna tankar, skriverier, läsning och att bara vara. När jag kommer hem vet jag att livet kommer att fortsätta i den raketfart som den annars brukar göra... och jag tror att jag har något fint som väntar mig också.

Vi har solat, badat, strosat längs stranden och i sta´n, varit på en fantastisk föreställning med blandad flamenco och arabisk magdans och tillbringat en dag i den fantastiska borgen Alhambra med dess undersköna trädgårdar. En estetisk upplevelse utan dess like med all vacker arkitektur och dess skönhet.

Nu sitter jag hos min far efter en trevlig fiesta sedan sena eftermiddagen tillsammans med spanska vänner och ännu är kvällen inte slut, det ska spelas och sjungas och nu när nattens mörker lägrat sig känner jag mig nöjd med dagen som varit. Längtar efter barn och barnbarn, men vet att de tar emot mig med öppna armar när jag kommer hem. Emil kryssar för varje dag som mormor är borta och ser fram emot att få sova över när jag kommer hem och det är inte småpotatis det inte.

Önskar alla en härlig fortsättning på den vackra sommaren, som jag förstått är ännu varmare i Sverige än vad den är här i Spanien.

När hjärtat får vingar får själen ro!

Ledighet för en rastlös själ...

Varje senvår och försommar kommer rastlösheten krypande i kroppen som ett brev på posten. Även om jag älskar den spirande grönskan och annalkande värmen så vet jag att nu kommer en period fylld av en massa outtalade"borden".
Dock har jag haft en fantastiskt härlig ledighet de senaste fyra dagarna!
Två härliga, busiga barnbarn som sovit varsin natt hos mig och som jag fått rå om riktigt ordentligt med allt från pusskalas med 3-åringen och underfundigheter med 5-åringen.

Har också hunnit med att fixa lite hemma och när vädret i lördags blev så där ljuvligt somrigt fick jag bråttom att få fram lite tunnare kläder och packa ner de stickade vinterklänningarna. Tänk så skönt att kunna gå barbent! Nu blir det svårt att sätta på sig strumpor om det blir lite kallare några dagar igen.

I lördags åkte ex-särbon och jag på årets första loppisar, tog årets första utomhusfika på sta'n och var ute och åkte med hans Chevrolet Camaro... mysigt så det förslog!

Som pricken över i:et denna helg, såg jag i morse när jag gick ut på Facebook att det var en konstsmidesutställning i Wira bruk och föreslog då att vi skulle ta med oss en picknick-korg och åka dit!

Sagt och gjort, ju närmare vi kom, ju mera sprack det upp och solen visade sig från sin bästa sida när vi strosade där bland husen och smedjorna. Till och med huggormarna i stenröset såg ut att njuta. Är glad att de höll sig bland stenarna, för vi såg minst fem stycken på samma ställe... och jag är säker på att de var fler.

På hemvägen körde vi längs vackra småvägar och hamnade för ytterligare en fika på bergsknallarna vid sjön Erken. Har helt klart laddat batterierna ordentligt inför kommande vecka som har fullspäckat program. Är det inte jobb, så är det förberedelser inför sonens stundande student om knappt en månad, så jag kommer definitivt inte att hinna med att vara rastlös den närmsta tiden!

Öppna Ditt hjärta för det som får själen att sjunga!

Jag drunknar....

Dessa kloka, djupblå små brunnar av fundersamhet får sin mormor att drunkna i dem.

Undrar vad som rör sig där under björnmössan på min lilla ängel SIMON?

Jag hade en ängel i mitt rum....

Med solen dansande genom sina änglalockar ser han ut som en liten kerub min lilla ängel NOEL!

Och vilka pussar och kramar man får sen då!

Vårpromenad en solig långfredag...

Efter en skön förmiddag i lugn och ro, trots ett joursamtal arla morgonstund, drog jag på mig jeansen, solbrillorna på nästippen, stoppade jourtelefonen i fickan och kameran över axeln och drog iväg till dottern. Vi hade bestämt att vi skulle ta en liten promenad med barnen och njuta av vårsolen!

Fast.... promenad och promenad, jag vet inte riktigt om jag kan kalla det promenad, men ute var vi i alla fall.

Kan inte nog påtala hur beundransvärd hon är, min vackra dotter. Att ha två vildingar där den ena far iväg på cykel åt ett håll och den andra är på väg in i skogen eller ut i gatan åt ett annat håll, samtidigt som man går och drar på en barnvagn är en bedrift. Nu var ju jag med idag, men så är det ju inte alla dagar.

Det busades och stojades och solen sken på oss med sitt allra vackraste leende!

Väl hemma igen åt jag, Marcus och Louise en superdupergod långfredagsmiddag bestående av  potatisgratäng och fläskfilégryta med en stor sallad och ett glas vin innan mellanmusketören kom hem till mormor för att "fova" över. Så nu ligger det en liten go nattgäst i min säng och jag ska snart krypa ner där själv också.