24 maj 2012

Släpp loss alla sinnen...

Om jag skulle räkna alla stunder på en dag som jag kommer på mig själv med att sitta och småle åt saker som händer eller jag tänker på, skulle det bli ganska många. Lite småknäppt kanske, men det är så enkelt att jag faktiskt stannar upp och njuter av livet flera gånger om dagen! :)
Livet är en evig villervalla av upp- och nedgångar... vissa dagar ÄR inte speciellt roliga och andra desto behagligare, men jag törs faktiskt säga att jag hittar någonting varje dag värt att glädjas åt. 

Det kan låta klyschigt, men lyckan kommer faktiskt inifrån oss själva och ger man sig fanken på att inte dimpa allt för långt ner mellan varven så är det inte så svårt! En kort stund av "tycka-synd-om-sig" är ok, men sen får man se till att gå ut och "lukta på blommorna igen"!


Så släpp loss, öppna upp alla sinnen, känn alla dofter, smaker och synupplevelser. Smek någon på kinden utan anledning. Lyssna på fåglarna, humlornas surrande, vattnets kluckande eller andra ljud som får Dig att må bra.
Har märkt att om jag iakttar omgivningen med öppna sinnen så ändras också min egen självbild och det jobbar jag ständigt på, eftersom jag inte alltid är så nådig mot mig själv!
I sommar ska jag nog vara lite mera wild and crazy... vem vet vad som väntar?!

22 maj 2012

Bländande grönska...

Ordet öronbedövande är ju ganska vedertaget, men kan man säga ögonbedövande?! Skulle vilja använda mig av det uttrycket just nu då våren verkligen står grönskande i all sin prakt! För mig är det ögonbedövande, skirt och bara sååå ofantligt vackert... nästan smärtsamt vackert!

... Visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle våren annars tveka?...
... Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka?...
... Höljet var ju knoppen hela vintern. ...
... Vad är det för nytt, som tär och spränger?...
... Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger...
En del av dikten ur diktsamligen "För trädets skull" av Karin Boye 1935
Tiden går i mitt tycke lite för fort just nu... beror säkerligen på att dagarna på "nya" jobbet, (som  inte är så nytt längre), går i ett huj och när jag kommer hem vid 19-tiden på kvällen så är det inte så många timmar kvar av dagen. Helgerna fylls av vänner, barn och barnbarn och som alltid när man trivs önskar man att dygnet hade många flera timmar.
Det viktigaste är ju trots allt att fylla dagarna med det man tycker om och mår bra av.

Just nu är jag förkyld, något som många i min närmaste omgivning varit hela våren och jag varit lyckligt lottad att slippa hittills. Men ack, man ska aldrig ropa hej.... Tur i oturen är väl i alla fall att jag klarat mig såpass länge med tanke på att jag precis bytt jobb.
Nu återgår jag med min hosta till balkongens sköna värme och kurerar mig med en stor mugg kaffe och en bok... inte mycket mer man kan göra denna dag.
Man får njuta av det lilla, och det har jag inga större problem med! ;)