Dagarna som passerar...

Inbillade mig i min sedvanliga optimism att jag nu när jag bestämt mig för att börja skriva kontinuerligt igen skulle ha tid att göra det varje dag... men tji fick jag! Veckodagarna går ju så hiskeligt fort så att man knappt hinner upp ur sängen förrän man ligger där igen. Försöker ju komma i säng i tid nuförtiden och lyckas hyfsat med det faktiskt och då blir ju inte kvällarna så långa.

Jag får kanske nöja mig med att hinna skriva lite på helgerna istället, blir det någon gång i veckan så må det vara hänt.

Helgen har varit sådär lagom skön och avkopplande som jag verkligen vill att de ska vara. Inte för mycket inplanerat så att det finns utrymme för spontanitet. Gillar ju dessutom att sova länge, så på helgerna känns det extra lyxigt att ta det lugnt och njuta av förmiddagen i lugn och ro. Hade igår fått för mig att jag skulle på tjejmiddag på kvällen och på Rockafton efter det... men ack vad jag bedrog mig!  Min goa vän (som också fått för sig det) ringde och berättade hur fel vi hade. Det är inte förrän om en månad!! Nåja, vi var inte sämre än att vi hittade på något annat istället, så det blev en spontanmiddag på restaurang  med några andra på kvällen.

Söndagen har bestått av ömsom spontanitet och lite inplanerat. Efter telefonsamtal med ex-särbon på förmiddagen beslutade vi för att mötas upp på en loppis en bit hemifrån, inte alls vad jag planerat, men väldigt trevligt. Köpte bland annat en påse färska guldgula kantareller, så väl hemkomna stekte jag oss varsin kantarellmacka och ex-särbon hade köpt varsin blåbärsbakelse. Det kallar jag söndagslyx!

Sen blev det ett besök hos mamsen, där jag satte igång med bordet jag köpte för ett tag sedan och som skall fixas i ordning tills köket blir färdigt. Blir nog riktigt fint när det är klart.

Som skön avslutning blev det också söndagsmiddag där.

Känns alltid upplyftande att ladda batterierna optimalt på helgerna eftersom veckorna är desto tuffare. Inte kul att gå upp när det är mörkt och komma hem när det är mörkt... man kanske skulle ta och skaffa sig en dagsljuslampa att vakna till. 

Kärlek vid första ögonkastet...

Gårdagens besök på pingstkyrkans loppis resulterade i ett litet vackert skrivbord...

 precis det jag väntat på! 

Så fort jag såg det kunde jag inte slita mig, det var tveklöst mitt och jag behövde inte tänka många minuter innan jag slog till.

Alldeles lagom stort, alldeles lagom gammalt,

 alldeles lagom pris och alldeles perfekt till lilla mig!

Lördag - loppisdag!

Jag bara älskar helgmorgnar med långsamt uppvaknande och oplanerade dagar... så även denna lördag morgon, då jag slöade en stund innan jag klev upp för att åka till dottern för att vara barnvakt någon timme till de yngsta musketörerna när den äldste skulle på simskola... En stund av bus och gos! De är så underbara dessa små hjärtegryn som håller sin mormors hjärta i sina små händer, och det är sant nöje att få vara tillsammans med dem.

Efter barnvaktsstunden fixade jag frukost åt mig själv, den yngste sonen och flickvännen innan jag blev hämtad av ex-särbon för en fika på sta´n och några loppisar. Lördagar är perfekta loppis-dagar och det har tyvärr inte blivit så många i sommar som vi  normalt brukar åka på,

men det har ju sina naturliga skäl.

Såg den genast när jag kom in... den stod i ett hörn och lockade på mig! En munkstol, otroligt vacker, och jag gick ett varv innan jag bestämde mig! Den skulle bara med hem, trots att jag egentligen inte visste var jag skulle ställa den. Priset var 300 kr och inte prutbart, men det gjorde inget för jag var kär! När jag kom hem och googlade på munkstolar var det genomgående svaret på hur mycket en dylik stol i gott skick är värd, minst 1000 kr, och ännu gladare blev jag!

Nu står den invid mitt piano, men skall senare flyttas in i sonens rum när han flyttat "på riktigt" och jag ska göra om rummet till bibliotek.

Jag har ingen brådska, för jag älskar när han kommer hem ibland och det vill jag att han ska fortsätta med ett litet tag till så att jag hinner vänja mig långsamt!

Flickan i den röda klänningen...

Har inte varit på loppis på länge, men i lördags fick jag ett ryck och bestämde mig för att åka på några. Mot ett av de första borden stod en tavla lutad, som jag föll för direkt! 20 kronor ville kvinnan ha för den och det var taget!

Tycker inte att ramen är så snygg, men tänkte att jag lätt skulle kunna byta den. Färgerna i tavlan tilltalar mig så oerhört, det är precis de färger som dominerar mitt hem och flickan i den röda klänningen är vacker och obestämbar. Sonen tycker att tavlan är ful och alldeles för mörk, men smaken är ju som baken, och tur är väl det! Vad tycker Ni?

På nästa loppis hittade jag en klänning för 30 kronor, och Ni ser ju vilken färgskala den har! :)