31 oktober 2012

Bryggtankar...

Att bo i närheten av havet och få njuta stilla vatten och vindpinade klippor är underbart. Havet är aldrig längre än ett stenkast bort och länken till mitt hemland Finland. Varje morgon när jag vaknar ställer jag mig i vardagsrumsfönstret och ser ut över den lilla bit Norrtäljevik som jag har utsikt över och gläds över detta.
Då jag nu för tillfället är sjukskriven denna vecka blev ordinationen att vila och att promenera en timme varje dag oavsett väder, vilket jag verkligen anammat eftersom jag faktiskt inte orkar så mycket mer.
Tillvarons villervalla blev helt enkelt lite för mycket denna gång.
Har alltid haft en stor förkärlek för bryggor. Det är så skönt att sätta sig ner en stund, andas, se ut över vattnet och känna hur naturen helar. 
Under veckans promenader har jag verkligen njutit av detta då jag passerar några bryggor längs vägen.
Hösten doftar ljuvligt och minnen väcks till liv.
Idag fick jag starka minnen av hur jag höggravid för 21 år sedan stod i min trädgård bland nedfallna löv med krattan i högsta hugg och njöt av livet. Underbara bryggtankar!

21 oktober 2012

Höstens själ...

Som sand i ett timglas rinner dagarna förbi. Somliga går fortare än andra, 
andra känns som de aldrig ska ta slut.
 Något som är säkert är i alla fall att tillvaron aldrig står helt stilla. 
Har funnit min ro just nu och är övertygad om att yogan och hösten är de stora anledningarna.
Jag älskar hösten och känner hur den lindar i mig i sin varma linda och ger mig njutning genom sina undersköna färger oavsett sol eller regn. 
Försöker vara flitig med kameran och är inte den med så får mobiltelefonen stå till tjänst. 
De dagar inte regnet står som spön i backen tar jag mig en kort lunchpromenad längs vattnet och ibland lyckas jag fånga ett ögonblick av skönhet som är oslagbart. Med nedanstående foto deltar jag i en fototävling på Tavlograms sida på facebook. En av mina vänner skrev att jag fångat höstens själ, en annan att den skulle kunna användas som inre bild under meditation... jag har fått så oerhört mycket fin respons på den och är så oerhört tacksam. Om Du som läser detta också känner att Du skulle vilja lägga en röst på mitt foto, så klicka på bilden, gilla den på facebook, skriv en kommentar och dela den om Du vill.
Varm tack på förhand!
Önskar Er alla en njutningsfull och berikande vecka.

10 oktober 2012

Underskattad träningsform...

Sedan ett tag tillbaka har min kropp inte velat vara snäll mot mig, den bråkar och gör ont trots idoga ryggövningar och besök hos kiropraktor. Det är som att den vill säga mig något, vilket oftast är fallet när det blir så här. Stressfaktorn på jobbet är extremt hög och som en naturlig följd blir otrivseln ett faktum så det blir som ett slags moment 22 där kroppen reagerar och hugger som en kobra.  
På fredag ska jag till min duktiga Feldenkraisterapeut igen och hon brukar vara en fena på att få min spända kropp att slappna av... absolut det bästa faktiskt!
Anmälde mig också i början på september till två yogaklasser, där jag nu gått klart den ena och är inne på den andra. Helt klart en underskattad träningsform som också ger möjlighet att lyssna inåt till vad kroppen behöver samtidigt som den är oerhört fysiskt krävande.
 Varje onsdagkväll är min yogakväll, och den är helig! 
Ikväll är en sådan kväll, och jag känner mig så tillfreds!
Nästa vecka ska älskade dottern och jag gå på individuell yoga bara vi två. Det ska bli härligt!
Se vilken underbar dotter jag har, och vilka fantastiska barnbarn. De pryder Studio Karmas hemsida  för barnyoga. Det ska börjas i tid!
Namaste!

4 oktober 2012

Skenet kan bedra...

Det är rätt spännande det där med hur man uppfattas av sin omgivning och hur man upplever sig själv. Det bästa är ju om de går hand i hand förstås!
I tonåren tror jag att många tyckte att jag var rätt präktig, förutom de närmaste vännerna som visste vem som dolde sig bakom det blonda håret. Och så är det väl lite nu också i och för sig. Präktig förvisso, men rätt full i sjutton! När jag gifte mig första gången och vi gick till fotografen efteråt, frågade hon var jag köpt min brudklänning eftersom hon tyckte att den var så enkel och vacker och när jag sade att jag sytt den själv så tittade hon på mig och sade: "Kan Du sy? Det ser Du inte ut som!" Frågan är om det var positivt eller negativt. Jag har nästan alltid gått mina egna vägar och struntat i vad andra tyckt... och har en lite halvtokig rebell som bor i mig och som jag tillåter komma fram lite då och då ;)
Igår kom hon fram igen...!
Blev "varnad" efter att jag gjort min första tatuering att det definitivt inte skulle bli den sista, så det blev en liten en till, tills jag för något år sedan bestämt mig för att göra om den första ängeln till något annat. 
(Kolla här hur den första såg ut!) 
Surfade runt på nätet och hittade ett foto på en vacker fundersam ängel och spånade vidare på den. Hon sitter som staty på en gravsten i Canada och kallas för "Angel of the morning".
Att mina barns namn skulle vara med var en självklarhet, så nu finns de där, skrivna med min egen handstil, vilket gör den ännu mera unik.
Nu hör det ju till saken att den yngste sonen är rejält tatueringsbiten och har unika egna tatueringar på sin rygg, som jag trots att jag tycker att det är lite väl mycket, tycker är väldigt vackra. Då han nyligen tatuerade en del av ryggen passade han samtidigt på att boka en tid till mig för att jag äntligen skulle komma till skott. 
Igår var jag alltså där, taggad till tänderna. Jag hade lytt varje råd av Johan som tatuerade mig. Ordentlig sömn, ordentlig mat, inget kaffe innan och mental förberedelse. Ställde in mig på det värsta, men tänkte att det kan definitivt inte göra ondare än att föda barn. Vid första nålsticket pirrade det lite i kroppen, men efter 5 minuter kändes det helt ok, höll till och med på att somna en stund. Och sonen som trodde att mamma skulle sitta där och kvida och oja sig! Man är väl finne.. och kvinna!!
Är supernöjd och fick en endorfinkick som nästan fortfarande håller i sig för att jag är så stolt över mig själv! 
Vi har alla flera sidor.. och allt är inte alltid vad det ser ut att vara.
Det är tur att vi är så mångfacetterade, livet blir så mycket härligare att leva då!