Vem har sagt att livet är en dans på rosor...
Jag har verkligen mått som en prinsessa de senaste dagarna. Har känt mig såå nöjd med jobbet och även hemma. I tisdags tittade sonen på mig och utbrast ""Mamma, Du ser ut att må väldigt bra just nu", och det kändes skönt att höra eftersom det verkligen känts så den senaste tiden.
Men glad får man aldrig vara länge.... igår gjorde jag en praktvurpa på en isig trottoar och slog i båda knäna så de värker ordentligt. Det ena knäet slog jag upp ett ordentligt skrubbsår på , så jag fick linka hemåt för att lägga om det och byta strumpbyxor eftersom det var stora hål på knäna. Tyckte faktiskt lite synd om mig själv med blodet rinnande längs ena benet och ont... det var tur att det var flera minusgrader, för det kylde ner smärtan lite.
Idag när jag satt på bussen på ett strålande humör efter ett eldprov på jobbet då jag undervisat en sal med projektdeltagare i ett nytt journalsystem som vi ska införa till hösten och som jag precis lärt mig någorlunda själv... ringer sonen och berättar att bilratten inte funkar som den ska. Jag har en höj- och sänkbar ratt som man kan ändra läge på genom en spak på sidan av ratten och nu går det inte att få spaken att fästa utan ratten åker upp och ner när man kör. Humöret åkte ner i skorna lika snabbt som en smörklick smälter i en stekpanna!
Sonen skulle på fotbollsträning (10 km hemifrån), ex-maken gick inte att få tag på och han kunde inte få skjuts med någon annan heller... vilket resulterade i en ilsken dito. Tack och lov för att jag har världens bästa vänner!! Jag fick låna Anitas bil för att köra ut honom och hämta honom, så Anita, Du är guld värd!
Beklagade mig på facebook över bilen och min något bortskämde unge son och fick genast massor av uppmuntrande kommentarer, återigen av underbara vänner! Kände att det var så många som brydde sig. Min vän Anne skickade nedanstående klipp till mig och tyckte att vi skulle tänka på våra söner... och jag kunde inte annat än skratta.
Tack underbara lilla ängel!
Nu är humörets vågskål i balans igen, förresten kan jag ändå aldrig vara arg eller irriterad någon längre stund. Och tänka sig... bilen är ett världsligt ting, imorgon är det fredag och jag har massor med kul att se fram emot, så det är inte ett dugg synd om mig!