Efter några dagars olidlig huvudvärk och yrsel fick jag i förmiddags tid hos min kiropraktor... för vilken gång i ordningen vet jag inte!
Han fixade nacken och hux flux är jag som en ny människa igen!
Att kroppen och själen hör ihop är väl ingen nyhet för de flesta... men ändå så har många svårt att relatera sina kroppsliga åkommor till hur man mår mentalt. Jag vet ju detta... och tycker att jag sköter om min själ på bästa sätt, men uppenbarligen så gör jag nog inte det. Spänningarna i nacken hör definitivt ihop med mina livsfunderingar, men de kanske i och för sig skulle vara lindringare om jag vore duktig på att träna upp musklerna kring mina "svaga punkter". Det räcker inte alltid med tankens kraft, även om den räcker långt!
Nu är jag emellertid "fixad" igen och mår tack vare det finfint igen! Det är fredag kväll... TV:n är på i bakgrunden, laptopen i knäet med vänner på facebook, Spotify med en outtömlig källa av underbar musik och på vardagsrumsbordet en liten whisky. Så här sitter jag alltså... i all enkelhet och ensamhet och njuter!
Upptäcker också att jag de senaste dagarna fått två nya följare till min blogg, Helene och Annika, och det värmer. Tack! Klicka på namnen så kommer Ni till deras bloggar.
Om inte jag är för mig, vem är då för mig?
Om jag bara är för mig, vad är jag då?
Om inte nu, när då?
Fädernas tänkespråk, Talmud