När jag lördags hade min lilla ängel Simon hos mig över dagen och natten, kändes det ofattbart att det är snart 2 år sedan jag fick delta i förlossningen av mitt yngste barnbarn.
Idag är han en busig liten kille som klättrar både högt och lågt, ett charmtroll utan dess like och hans leenden och skratt får isberg att smälta!
Och smälte var precis vad jag gjorde när jag vaknade i söndags morse med denne lille man liggandes bredvid mig med tummen i munnen, som drogs upp i ett härligt leende när våra blickar möttes. Och kramarna!! Kramarna ska vi inte tala om.. dessa varma mjuka små armar som inte ville släppa min hals!
Vilken underbar känsla!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar