24 augusti 2011

Vemod och nostalgi...

Som de flesta som känner mig vet, är bussresorna till och från jobbet mina andningshål och jag trivs med att sitta och reflektera över tillvaron, lyssna på musik och titta ut i naturen trots att det är samma samma varje dag. Liksom årstiderna förändras så förändras också tankarna.
 Det dyker upp älgar, rådjur, hjortar, rävar och rovfåglar längs vägen ibland och jag uppfylls av vördnad för det lilla.

Idag tänkte jag på min älskade dotter, hur hon är mitt inne i ekorrhjulet av familjeliv och sällan får möjligheten att pusta ut från arbete och vildsinta småkillar. Jag minns hur det var och att man helt naturligt inte alltid hann med att uppskatta tillvaron i de snabba livsvindlingarna på samma sätt som jag gör idag.
Men jösses så jag saknar det! Känslan och minnet av mina egna som små blev så stark idag och jag önskade att jag kunnat vrida tillbaka tiden om så bara för en liten stund för att få känna hur det kändes att få vara deras trygghet och hela värld. 
Att få känns deras varma små kroppar krypa upp i sängen hos mig på natten när de inte kunde sova och att få rå om, trösta dem, kramas, leka, sjunga, läsa sagor och busa med dem en gång till innan deras vuxenliv tog över igen...
Nuförtiden känns det som det är de som är min trygghet! 

1 kommentar :

Maria Björkman sa...

...precis som det ska vara, Pia. Precis som det ska vara.