På gång...

För inte många veckor sedan.. kanske rentav dagar sedan, blickade jag ut över takåsarna på husen nedanför mig och naturen var fortfarande vackert färgsprakande. Frosten hade bitit sig fast på taken, jag tänkte att några sådana nätter till skulle vara nådastöten för naturens palett och nu är vi där. Men det finns en skönhet även i det avskalade och spretiga, även om färgprakten saknas.

Så fort jag kan vara ute längre stunder och får stödja ordentligt på foten så ska jag ta med mig min älskade kamera ut och bevisa det.

Idag vaknade jag av solstrålar som försökte leta sig in mellan persiennspringorna i sovrumsfönstret, men innan jag hunnit komma upp ur sängen hade de gömt sig och när jag tittade ut genom vardagsrumsfönstret en stund senare var dimman så tät så att det såg ut som inuti en mjölsäck. 

Inomhus har ljusen har varit tända i varje rum och atmosfären har varit skön. Fick lunchbesök av en gammal väninna som jag inte träffat på mycket länge och jag fick också besked från försäkringskassan att mina sjukresor är beviljade från måndag, så då börjar jag faktiskt jobba heltid. 

Varför dra ut på tiden, jag kan ju sitta med foten på en stol där också!
Kängorna jag beställt var på tok för stora för mina små fötter, till och med fast högerfoten fortfarande av och till är svullen, så nu blir det till att leta efter andra. Men det blir nog inga problem!

Några dagar till i soffhörnan med fotvila, film och stickning får bli uppladdning för nästa vecka.