Saknad...

Idag är en sån där dag... då man känner en olustkänsla och inte kan sätta fingret på det. Som om all glädje inför nya jobbet och allt härligt runtomkring mig bara runnit ut för en kort stund och initiativlösheten ligger som ett ok över axlarna! Åh, fy bubblan vad det där lät muntert då! Knappast!

Kanske en släng av hormonell frustration eftersom svettningarna som varit borta nästan ett år helt plötsligt kommit tillbaka. Ja, inte hade jag saknat det i alla fall! Men nu är det sådär infernaliskt jobbigt ett antal ggr om dagen och åtminstone någon gång varje natt. Inte kul att bli tant inte.. även om jag knappast känner mig som en sådan. Har varit och dansat några gånger den senaste månaden och då känner jag mig inte som någon tant, för då kommer 70-80-talets discodrottning i mig fram och jäklar vad roligt det är! I nästa liv ska jag bli dansare... morgonpigg har jag ju redan sedan tidigare bestämt mig för att bli! :)

Upptäckte häromdagen hur mycket jag saknat att skriva och fick en enorm lust att börja igen... utformade meningar av tankar i huvudet som ville ner på pränt, och naturligtvis hade jag glömt min lilla anteckningsbok som alltid är min följeslagare, i en annan väska än den jag hade. Nu blir det till att införskaffa flera och lägga en i varje väska jag använder! Det ligger ju läppstift i varje väska, så då kan det ju lika gärna ligga en anteckningsbok också!

Såg en mor och en son på bussen idag, han var i 6-årsåldern och sov mot hennes arm. Hur hon mjukt väckte honom när de skulle gå av.. och kände ett sting av längtan och saknad. Likaså kommer det ofta på 4:ans buss på morgnarna mödrar med sina små pladdrande döttrar i handen.... jag ler, längtar och saknar! 

Så alla Ni som önskar att Era barn ska bli äldre... försök att njuta istället! Jag vet att det inte är lätt när man är mitt i livet med allt vad det innebär, men en dag längtar man tillbaka... om så bara för korta stunder!