12 april 2011

Lakrits...

I lördags var kära syster och jag på Lakritsfestivalen i Sthlm, en dröm för två lakritsnördar som oss två. Jag hade köpt förköpsbiljetter för länge sedan och tur var väl det, för när vi närmade oss Hotell Norrtull där hela kalaset ägde rum och såg den långa ringlande kön till entrén insåg vi hur oerhört populärt detta var. Själva kunde vi glada i hågen traska in genom VIP-dörren. 

Både öga och gom blev ordentligt tillfredsställda efter allt smakande och tittande och lite nostalgiska blev vi också när vi såg all finsk lakrits som vi är uppvuxna med. Smaken fick vi nog med generna och i Finland har ju lakritskulturen länge varit enormt mycket större än här i Sverige. Varje gång jag åkte till min käre far i tonåren, frossade jag i affärerna i Åbo och bunkrade med mig massor med salmiaklakrits tills jag skulle tillbaka nästa gång. I lördags handlade jag hem bland annat lakritsskorpor, körsbärs- och lakritsmarmelad och lite annat smått och gott. 


Som en anekdot kan jag berätta att jag under min första graviditet var sjukligt sugen på saltlakritsstänger (mycket mer än vanligt!) och käre förste maken kunde få sticka iväg sena kvällar till kiosken för att tillfredsställa mitt begär, vilket han snällt gjorde. Allt eftersom blev jag rundare och rundare och givetvis svullnade jag även av allt saltlakrits jag åt eftersom salt binder vatten. Blev ombedd av barnmorskan att sluta äta det, vilket inte var det lättaste. Min dåvarande svärfar var övertygad om att jag hade ett lakritstroll i magen, så när älskade dottern föddes med stor svart kalufs skrattade vi allesammans.

2 kommentarer :

Anna sa...

Åhh va häftig mässa, den hade passat mig, tänk piratpengar som man köpte i Finland när man var liten.
Dom i Turkiet fattar inte att jag kan äta de :)
Kram

Nattmia sa...

Ja den mässan hade jag gärna hängt med på.. Lakrits i de flesta former gillar ju jag, ja som allt annat godis.. Tycker ju tyvärr om allt :-S

Gillar dottern med lakrits eller hon fick nog i magen?? ;-)

Kram Mia