14 juni 2011

Tatueringsfunderingar...

Av någon märklig anledning väcker detta med tatueringar alltid någon form av känslor hos olika människor. Blev lite full i skratt när jag tittade på "Sommarpratarna" i söndags kväll och Amelia Adamo frågade sina gäster om de hade någon tatuering och tre av fem personer hade det. Det tyder ändå på hur vanligt det är.

Själv har jag två tatueringar som jag efter moget och noggrannt övervägande bestämde mig för att göra för fyra år sedan. Något som jag hade funderat på nästan 10 år innan jag gjorde det. 
Jag ville hitta en tatuering som jag kunde stå för och som är en del av mig och när jag visste vad jag skulle göra så var det självklart. Jag kan dölja dem båda om jag vill och det känns skönt, även om jag inte skäms för dem. 
Nu ska jag göra om min ängel, trots att den betyder mycket för mig, men jag vill att det ska synas mer vad det föreställer än det gör även om huvudsaken är att jag vet det själv. 
Vill bredda vingarna och tatuera in mina barns namn bredvid. 
G-klaven på vristen står för min kärlek till musik.


Köpte en värdecheck via Groupon för ett tag sedan på en tatueringsstudio i Stockholm och dum som jag var kollade jag inte upp dem innan, så nu får jag bita i det sura äpplet, för dit tänker jag inte gå. Det fanns nog en anledning till att man skulle få tatuera sig så billigt! Så dåliga omdömen som de fått på google så är det inte värt att gå dit, men nu har jag hittat några alternativa studios som verkar seriösa med duktiga tatuerare. 
Vi får se när och var det blir... men ATT det ska bli av är i alla fall säkert!

5 kommentarer :

Maria Björkman sa...

Härligt! För 1,5 år sen tatuerade jag in yin o yang på höger ankel (där du har g-klaven ungefär), och till hösten blir det den yogiska om-symbolen på insidan av vänster underarm. Sen får vi se. De säger att man inte kan sluta när man väl börjat, det KAN vara sant...

Pia sa...

Risken finns Maria! Man får lite blodad tand. :)

delfinolins hälsoblogg sa...

Då kanske jag hänger på med lite yin o yang, en orkidé och en delfin då, men än har jag inte - gjort . .. :/
Skulle iaf passa mig o mitt liv, då jag ger österländsk shiatsumassage och är helt galen i delfiner :)
:D

Livskrafter sa...

Själv planerar jag en humla just för att den står för att "ingenting är omöjligt" för humlan ska egentligen inte rent teknsikt kunna flyga eftersom vingarna är alldeles för små i proportion till den klumpiga och tunga kroppen...men den flyger ändå för den vet inte om att den itne kan flyga. Härligt va
Kram till fina härliga inspirerande dig
Emma

Pia sa...

En delfin är snyggt, jag har en väninna som har en sådan. Den är jättefin!

Emma, jag var själv på väg att göra en humla tidigare. Kanske blir det en sådan också någon gång. Humlan har en speciell betydelse för mig eftersom min biologiska pappa kallade mig för "pikku pörriäinen" när jag var liten. Lite fritt översatt är det en liten surrande humla.
Härlig liten anekdot om Du beskriver om humlan!

Kram till Er alla! :)