Har njutit av nära och kära, vänner och ensamhet... allt i en skön blandning. Måste dock tillstå att jag varje jul känner en nostalgi och längtan efter närhet av en kärlek i mitt liv, så det där med ensamheten är en sanning med modifikation... vissa stunder oerhört skönt och andra med längtan efter tvåsamhet. Nu är det förvisso inget jag går och tänker på utan känner mig väldigt tillfreds med mitt liv ändå.
Första steget är nu taget mot att under våren kunna få till en utställning av min fotokonst, har fått några tips om var jag skulle kunna ha den och det låter väldigt hoppfullt. Tre tavlor hänger på min vägg och jag blir lika glad varje gång jag ser dem. Nu återstår bara att fundera ut vilka andra jag ska göra förstoringar av för att få ihop till en utställning, jag har ju ändå gjort 135 stycken som ligger och bidar sin tid! :)
Ytterligare något som tecken pekat mot en tid är jag nu skall återuppta sången som jag så länge saknat. Jag har anmält mig till en kör i Stockholm och det är något jag verkligen ser fram emot.
Jag ler mot livet och livet ler tillbaka!
2 kommentarer :
Heja dig, Pia! Och så spännande med en utställning.
Tack Annika! Jag lovar att bjuda in Dig när det blir dags. :)
Skicka en kommentar