26 augusti 2010

On the sunny side of the street...

Häromdagen tittade sonen länge på mig och sade sedan.."Måste Du alltid ha så mycket känslor med i allt Du gör eller skriver? Kan Du inte bara skriva något "vanligt"?" Han syftade mest på mina facebookstatusar, där jag ofta skriver vad jag känner.
Ja, vad svarar man på sådant?! Jag kanske känner för mycket ibland, men å andra sidan så kan jag ju inte vara någon annan än den jag är.
Sen kanske jag inte alltid behöver bli så hiskeligt djup, eftersom det underlättar om man kan ta saker och ting med en liten klackspark och ett leende på läpparna... och det är jag ju ganska duktig på trots allt! :)

Det händer mycket runtomkring mig i mitt liv just nu, så som det ofta gör. Mycket som jag skulle vilja skriva om och få ur mig, men som av hänsyn får stanna inom mig istället. Därför ligger mitt fokus på den fysiska hälsan eftersom jag känner att jag får det andra på köpet då... kroppen och själen går ju hand i hand. Kan inte hålla tillbaka känslorna helt, men övar mig på att låta de jobbiga stanna upp litegrann. Glädjen släpper jag gärna fram!
Tilläggas bör att det inte alls har något att göra med min tillfälliga förälskelse eller någon man.
Ibland undrar jag om Gud bestämt vilka människor som ska få ta emot prövningar med jämna mellanrum för att lära sig något av... eller om han valt ut dem som han vet har styrkan att klara av prövningen i slutänden. Jag hoppas på det sistnämnda. Det mesta handlar ju om inställning och förhållningssätt till livet... och det går ju inte annat än att älska det!!


Skratta mycket, busa och var sprallig....
även de tråkiga stunderna blir så mycket lättare då.
Gör alltid det bästa av allt och så gott Du kan...
då kan ingen komma och säga att Du inte försökte i alla fall.
Och framförallt...
se på Dig själv med glimten i ögat och ha överseende med Dina fel och brister.
Ingen är perfekt...
så förvänta Dig inte det av någon annan heller.
Och välj alltid den soligaste sidan av gatan!

8 kommentarer :

anette sa...

Hej Pia!
Att kunna förena sitt intellekt med ett djup och på barnsliga glättiga och för andra mer ytliga sida är allt ett perfectum, och många önskade att kunna få detta naturligt.
Det där du skriver om prövningar är något jag funderar över nästan dagligen..Men det är något vi får vidare filosofera över när vi ses, över ett glas eller en fika :)

Varmaste kramen

Pia sa...

Anette, när höstmörkret sänker sig över oss, tar vi oss i kragen och ses en kväll och fördjupar oss i detta intressanta ämne.. :)

Kram till Dig!

Marie sa...

Så glad jag blev av allt du skrev idag. Och visst ska vi låta känslor och hjärta vara med...Fortsätt att sprudla och leva, känna och uppleva - och inte minst dela. Stor kram

Pia sa...

Tack Marie, Din kommentar värmer och jag kommer garanterat att fortsätta vara jag! :)
Kram

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Pia! Fortsätt att dela med dig och var inte rädd för att dela sorgsenhet också. Du har ett så fint känsloregister och du förmår uttrycka det - ta vara på det, det är en sådan tillgång och ger oss andra både glädje och mycket att tänka på. Kram!

Pia sa...

Vad glad jag blev av Din kommentar Eva. Att ge av sig själv och få feedback på att det kan tillföra andra något känns oerhört hedrande. Tack!
Varm kram!

Helene sa...

Inspirerande och skönt att höra!! Så sant... Lovar att komma ihåg att fortsätta skratta, busa och spralla :)

Tack för alla dina fina, kloka, mysiga, tänkvärda inlägg.

//Tjohoo,
Helene

Pia sa...

Tjohoo Helene.. Du gör mig glad!! :)
Kram