23 maj 2011

Att trots allt tro på det goda...

Sedan jag för ett tag sedan sade upp min prenumeration på Norrtelje Tidning så hänger jag inte med så mycket i vad som händer i min lilla stad, vare sig de glada nyheterna eller de tragiska nyheterna. Dock fick jag imorse veta att en ung man från min stad blivit så illa misshandlad att han senare avled av dessa skador. Han firade sin 23-årsdag i Stockholm tillsammans med sin flickvän och vid ett tillfälle på natten hamnade han i någon form av ordväxling med andra unga som gjorde att denna tragiska händelse uppstod.


Jag kände honom inte, men min son visste vem han var och även många i min omgivning. Det som skedde sker dagligen runtomkring oss och är för mig fullständigt obegripligt. Sånt får bara inte hända. I min naiva tro på människan och mänskligheten kan jag inte förstå hur vi har så lite respekt för varandra att något sådant kan hända och ändå så händer det. 
Likväl som våld föder mera våld, vet vi att kärleksfulla handlingar också sprider sig som ringar på vatten. 
Idag tänker jag på den unge mannens anhöriga och alla andra anhöriga som fått utstå efterverkningar av ofattbara händelser... jag blir mörkrädd över att det händer men vill ändå tro det bästa om människan. 
Vad rädda om varandra och låt kärleken överskugga allt annat!

3 kommentarer :

Kim M Kimselius sa...

Meningslöst våld finns ingen ursäkt för. En närstående till mig var ute på stan och gick med sin flickvän, de passerade ett gäng ungdomar. Plötsligt sparkade en av pojkarna till min bekant i huvudet så allvarligt att han hamnade på sjukhuset. Det kunde ha gått värre än det gjorde, men nästa gång kanske det slutar precis så som för den du skrivit om här. Vad har egentligen hänt med vårt samhälle?
kram Kim

Anneli Stålberg sa...

Det är verkligen fruktansvärt! Det är sådana händelser som gör mig så orolig inför framtiden när mina barn ska ut i livet. Varför finns det så mycket ilska och hat bland människor? Hur blir man så arg att man slår ihjäl en annan människa? Ofattbart! Sorgligt!

anette sa...

Ja denna helg fick jag som ororlig mor uppleva att en av mina söner påväg hem till Värmdö efter jobbet i sena lördagsnatten, när han klev av bussen och hade gått en bit mot sitt hem. Blev han misshandlad av 9 st personer. Han bad dom att inte bråka pga bla, att han nyligen har fått en liten son. Men dom brydde sig föga. Nu har det gott ganska bra , han mår efter omständigheterna ok men en tur till SÖS med hälp av polisen fick det bli..Med bruten näsa och totalt blåslagen på hela kroppen. Men glad att han trots allt lever. Men jag blir så less på allt oprovicerat. Fruktansvärd historia du beskrev Pia, mitt hjärta gråter..
kram