17 oktober 2011

Tystnad och saknad....


Fotvila och besök av älskade söner och svärdotter utgjorde en utmärkt kombination i helgen som passerat. Naturligtvis fanns det en anledning till att jag förärades detta besök, vilket var att älskade dottern och svärsonen hade gemensam 30-årsfest på lördagkvällen. En kväll som övergick i natt och för övrigt var alldeles fantastiskt trevlig och jag till och med kunde ta några danssteg med min gipsade fot!

Den yngste älsklingen åkte hem redan tidigt igår morse eftersom han skulle iväg och jobba, medan de andra var kvar tills i morse. Nu är det tyst igen och tomheten lyser som en röd stopplampa! Vet att det går över snart och det hade säkerligen känts mindre om jag varit på benen och jobbat som vanligt. 
Dessutom kommer de tillbaka om en månad igen!

Är inte lika handikappad längre, eftersom svullnaden gått ner ordentligt och jag kan gå utan kryckor genom att stödja på hälen eller utsidan av foten. Imorgon ska gipset och stygnen bort, sen får vi se när jag kan återgå till normalliv igen, men jag hoppas att det blir väldigt snart!! 
Längtar efter promenader och att kunna köra bil!

4 kommentarer :

anette sa...

Skönt att du är på bättringen och att foten känns ok.
Att du har haft killarna hemma i helgen måste ha varit underbart till detta en svärdotter och som bonus ett kalas hos dottern wohooo snacka om reab :).
Njut din fot och ladda för kommande aktiviteter.
kram

delfinolins hälsoblogg sa...

Så skööönt att du blir bättre - o att du t o m kan dansa dig fram tillsammans med dina nära o goa ungdomar :)
Känna glädje o kärlek och omtanke :)
Läkning, kärlek o ljus
:D

Nattmia sa...

Snart är du ute och vandrar igen och livet blir roligare.. Att sitta hemma hela dagarna är ju ingen hit men snart är det slut på det =)

Kram Mia

Joanna Björkqvist sa...

Hoppas att du snart blir helt bra och kan göra allt som du vill igen!

Ha det fint! Kram!