Back on track!

Första arbetsdagen på länge.. och jag är riktigt ruskigt trött! Det känns verkligen att både kroppen och knoppen levt sitt eget stilla liv de senaste veckorna för jag tror att de blev riktigt chockade av att komma tillbaka till "the real life". Det var härligt att träffa arbetskamraterna igen och komma tillbaka på banan. Taxiresorna till och från jobbet var välbehövliga eftersom foten svullnat lite av och till under dagen. 

Nu är det bara att köra på i lagom takt och ta det lugnt med foten!

Uppladdningshelg...

Det känns helt absurt att jag varit sjukskriven mer än 5 veckor nu... vet inte vart de veckorna tagit vägen. När första veckornas rastlöshet och uttråkning hade lagt sig upptäckte jag att dagarna förflöt i stilla lunk och jag kunde ta det lugnt, vilket ju också var meningen för fotens tillfrisknande.

Helgen har bestått av kärlek från vänner, barn och barnbarn, så uppladdningen har varit så där härligt varm inför kommande arbetsvecka. För imorgon återgår jag till normallunk, och inte nog med det, mamma fyller 75!
Så ikväll ska jag försöka komma i säng i tid, vilket inte blir det lättaste efter de sena vanor jag fått. 

Önskar alla en vacker vecka i livets villervalla!

Musikalisk nostalgi..

Denna dag har bjudit på strålande solsken och jag har njutit av det till fullo, trots att det varit från insidan av fönsterrutan. På balkongen står pelargonerna fortfarande i full knopp och det är helt fantastiskt trots att vi snart är inne i mitten av november. Solstrålarna har skapat skuggor och fantastiska mönster på väggar och andra ytor, så kameran fick göra lite nytta idag.

Efter en stunds fikabesök av mamsen och papsen fastnade jag på Spotify när jag började lyssna på gamla godingar. Några timmar senare hade jag skapat en tre timmar lång spellista med 70-talsnostalgi, så nu kan jag djupdyka i minnenas allé närhelst andan faller på!
För den som vill lyssna, så klicka på dagens inläggsrubrik så hittar Ni min lista.

Idag är det fullmåne, och vad passar väl bättre då än att i sällskap av min stickning titta på "Mångalen" med Cher och Nicholas Cage.

På gång...

För inte många veckor sedan.. kanske rentav dagar sedan, blickade jag ut över takåsarna på husen nedanför mig och naturen var fortfarande vackert färgsprakande. Frosten hade bitit sig fast på taken, jag tänkte att några sådana nätter till skulle vara nådastöten för naturens palett och nu är vi där. Men det finns en skönhet även i det avskalade och spretiga, även om färgprakten saknas.

Så fort jag kan vara ute längre stunder och får stödja ordentligt på foten så ska jag ta med mig min älskade kamera ut och bevisa det.

Idag vaknade jag av solstrålar som försökte leta sig in mellan persiennspringorna i sovrumsfönstret, men innan jag hunnit komma upp ur sängen hade de gömt sig och när jag tittade ut genom vardagsrumsfönstret en stund senare var dimman så tät så att det såg ut som inuti en mjölsäck. 

Inomhus har ljusen har varit tända i varje rum och atmosfären har varit skön. Fick lunchbesök av en gammal väninna som jag inte träffat på mycket länge och jag fick också besked från försäkringskassan att mina sjukresor är beviljade från måndag, så då börjar jag faktiskt jobba heltid. 

Varför dra ut på tiden, jag kan ju sitta med foten på en stol där också!
Kängorna jag beställt var på tok för stora för mina små fötter, till och med fast högerfoten fortfarande av och till är svullen, så nu blir det till att leta efter andra. Men det blir nog inga problem!

Några dagar till i soffhörnan med fotvila, film och stickning får bli uppladdning för nästa vecka.

Så där ja....

Gipset är borta, efter nästan 5 veckor! Men det känns helt klart väldigt skumt, som om jag saknar något på foten.. och märkligt att stå på den med en sko på sig. Problemet jag fått är att jag inte vet vad jag ska ha på fötterna, jag har ju bara smala skor och dem får jag inte ha på ännu ett tag! Beställde förra veckan ett par kängor som kanske kan vara passande, jag tycker i alla fall att de är häftiga!

Det är inte klokt hur fort tiden har gått och jag har fortfarande inte fått det bekräftande brevet med lösenord från försäkringskassan som gör att jag kan kontakta taxibolaget för att få mina resor till arbetet. Får fortfarande inte belasta främre delen av foten så dessa resor är nödvändiga för att jag ska kunna ta mig dit under sjukskrivningsperioden. 

Nu håller jag bara tummarna att brevet kommer vilken dag som helst!

Sena eftermiddagen kröntes med ytterligare glädje, då jag fick min första guldstjärna hos Viktväktarna! 

Jag har lyckats gå ner i vikt varje vecka under min hemmavaro utan att röra på mig nämnvärt och det är jag jättestolt över. Nu känns det också i kläderna!

Fy sjutton vad jag är bra!

Eftertankar...

För mig rimmar det lite illa att man samma helg som man åker till kyrkogårdar och tänder ljus för sina älskade bortgångna skall spöka ut sig till oigenkännlighet i beklädnader som den ena är hemskare än den andra. Halloweenfirande är enligt min åsikt inget annat än ett kommersiellt jippo som riktar sig till lättlurade barn och ungdomar och det är lite synd att det råkat bli samma helg som allhelgonahelgen som jag personligen skulle önska var en eftertankens helg som vi tillägnar våra änglar i himlen.

Känner mig ibland väldigt konservativ vad gäller dylika företeelser, och vad det beror på kan jag inte riktigt svara på. Kanske ålder och uppfostran...

För egen del skall jag ikväll på en enkel tjejmiddag med härliga vänner och det är alldeles passande.

Har förmånen att fortfarande få ha mina kära föräldrar i livet, men skickar idag tankar till mina kära mor- och farföräldrar som ligger på kyrkogården i Åbo. Hade jag varit där så hade jag tänt ett ljus på deras gravar och vandrat stillsamt på denna vackra kyrkogård.

Jag har alltid mycket ljus tända, men idag tänder jag ett speciellt ljus för dem.

Vetgirig myskväll...

Som de flesta människor i vårt avlånga land, tycker jag att det är något visst med fredagkvällar. En hel vecka har gått och man har en orörd helg framför sig. När jag jobbar brukar jag vara ganska trött på fredagkvällen och längtar efter att få krypa upp i soffhörnan med ett glas rött och titta på Idol. Gärna med sällskap, även om det inte förekommer så ofta. 

Idag hade jag det! Och inte vilket sällskap som helst utan min älskade äldste musketör Emil, som blivit en så stor kille.
 Han är underfundig, vetgirig, klok, tankfull och full i sjutton... precis som sin mamma när hon var liten. Nyfikenheten har inga gränser ibland och vi har livliga diskussioner om viktiga saker i livet... som hur svampen som täckte hela mitt köksbord för några dagar sedan nu hade torkat ihop så att den fick plats i en stor glasburk och vad man ska göra för att få den att "bli stor" igen till matlagning.

Att sen få sjunga honom till sömns samtidigt som jag kliar honom på ryggen gör mig lycklig!

En annan dag...

Naturligtvis såg jag hela "Borta med vinden" igår! 

Och börjar man titta på en film som är tre timmar lång och börjar kl 23.30 så kan vem som helst räkna ut med lilltån att då är kl 02.30 när den är slut. Men inte blev jag trött inte. Har kommit in i en egen dygnsrytm de senaste veckorna som passar min dygnsklocka perfekt. 

Obotlig nattugla är bara förnamnet.... och sen sover jag ju nästan aldrig mer än 6 timmar per natt, så det blir i alla fall inga jätteslånga sovmorgnar om jag somnar kl 02.00.

Har nostalgiska minnen till första gången jag såg filmen, tillsammans med en ungdomskärlek och jag har sett den flera gånger efter det, men upptäcker nya saker varje gång jag ser den. Igår natt skrattade jag högt för mig själv flera gånger över likheterna mellan Scarlett O'Hara och mig själv i vissa situationer... :)

Gårdagens sunkdag är ett  minne blott, och knappt det. 

Idag var en annan dag, precis som jag bestämt mig för.

Ex-särbon hämtade ut mig för att uträtta lite ärenden och passade samtidigt på att byta till vinterdäck på min bil och tvätta och städa den, något som jag verkligen inte förväntat mig. Ja, vad kunde jag bli mer än oerhört tacksam och glad!

Något annat som gjorde mig glad var en klänning av märket Lavand som jag skickade efter. 

Samma märke som på klänningen jag hade på min 50-årsfest och som jag älskar. Lavand är ett spansk klädesmärke som kommit lite i bakhasorna av Desigual som ju är oerhört populärt just nu.

Deras klänningar känneteckas av färgstarka accenter och jag tycker att de är så fina och helt i min stil. Att det dessutom var 64% rabatt på klänningen gjorde inte saken sämre eftersom de annars är rätt så dyra.

Skönt att dagen blev vad jag gjorde den till!

Mellandag...

Inte nog med att det att det är onsdag och mellandag i veckan, det är också en mellandag i livet... en sån där dag man helst inte vill komma ihåg imorgon eller för all del aldrig !

Ska man skriva när man tycker att det är rätt värdelöst??
Att det är urtrist att behöva vara beroende av andra när man är van att klara sig själv...
Att det suger att vara singel...
Att det helt enkelt är TRÅKIGT...

Jo, jag gör nog det, behöver får ur mig hur värdelös jag tyckt att den här dagen har varit.

Så vad har jag gjort då? Inte nämnvärt.
Suttit i soffan och häckat med laptopen i famnen, ändrat bloggbakgrunder på mina andra bloggar och slötittat på TV. Nåväl, en maskin disk fick jag diskat och maskin tvätt tvättad... det var väl det enda vettiga.
Och visst, jag har lärt mig massor om att skapa egna bloggbakgrunder och lite andra trix...

Men det bästa uttrycket jag vet är Scarlett O´Haras i "Borta med vinden"
när allt ser ut att ha gått åt pipsvängen...

"Imorgon är en annan dag!"

Man kan ju inte vara på topp jämt.

Tror bestämt att jag ska se den ikväll, eller i alla fall en stund,
den är ju rätt lång !

PS. Nu ringde min yngste älskade son...
och mamma blev GLAD! DS. :)

Tisdagsnöjd...

Sedan starten hos Viktväktarna för två månader sedan är varje tisdagkväll lika spännande. Har jag gått ner i vikt,  gått upp i vikt eller står jag stilla på vågen... ??

Om jag minns rätt hände ytterst lite första veckan och andra vecka hade jag till och med gått upp i vikt!
Det var aningen frustrerande, men jag beslutade mig för att ta det lite coolt istället för att ge upp på en gång. 

Tro det eller ej, men det funkar riktigt bra, trots att jag inte kunnat röra på mig något nämnvärt på fyra veckor nu. Ser fram emot den dagen när jag också kan börja träna lite lätt igen, då borde det ju gå ännu bättre.

Mitt mål är långsiktigt och det går sakta.. men det går framåt!

Och jag blir stolt över mig själv!