Tankar om dygnsrytm...

Trots regn och svalt väder är det ändå ljust på kvällarna. De ljusa sommarkvällarna får mig att vilja vara vaken länge och njuta av att bara vara. Inte alltid så lätt när man ska jobba dagen efter, men det är så skönt att kunna få ta vara på ljuset. Å andra sidan är jag en obotlig nattuggla, så jag brukar ju ändå inte gå och lägga mig speciellt tidigt. Har alltid haft ett litet sömnbehov, men om jag ska tro nedanstående artikel som jag läste så bör jag ha ett större sömnbehov eftersom jag är vaken länge....

Jag kanske bara försöker lura mig själv! ;)

Än är det två veckor kvar till 1 veckas semester, sen jobb i fyra veckor innan jag får njuta av 3 veckors semester, varav 15 dagar ska tillbringas i Spanien. Längtar så oerhört efter att få vara ledig, att få följa min egen dygnsklocka som vill att jag går och lägger mig vid 01.30 på nätterna och sover till 08.30. Märker när jag är ledig att det är dessa tider som gäller. 

Tycker att det är spännande med våra olika dygnsrytmer, undrar vad det beror på att vi människor har så olika dygnsrytmer och sömnbehov? En del säger att det beror på vilken tid på dygnet man är född, är man född på kvällen så är man kvällsmänniska och morgonen morgonmänniska. Det stämmer på mig i alla fall, eftersom jag är född på kvällen, men jag tror definitivt att det måste vara något annat i vår kropp som styr det också.

Hittade en intressant artikel under Kostakuten som beskriver detta på nedanstående sätt:

"Finns det alltså en fysiologisk (men icke-patologisk) förklaring till morgontrötthet? Ja, svaret ligger i vår kropps egen dygnsrytm, eller cirkadisk rytm som det också kallas. Denna inbyggda 24 h klocka reglerar vårt mönster för sömn och födointag men påverkar också vår kroppstemperatur, hormonproduktion, hjärnans aktivitet och återuppbyggnad av celler. 

Denna klocka kan hos vissa människor vara felinställd så att den är mindre eller mer än de 24 h vi har på ett dygn. Det är alltså genetiskt betingat om man är kvällsmänniska eller morgonmänniska, även kallade "ugglor" resp "lärkor".  De som har en längre cirkadisk rytm får således ett behov av längre tid i vakenhet och längre tid i sömn än andra (ca 1/3 av kroppens dygnsklocka är avsatt för sömn och återhämtning). Detta gör att de ständigt förskjuter dygnet och är uppe längre på kvällen och sover längre på morgonen innan de orkar gå upp till skolan/arbetet en hel dag. Denna ständigt pågående förskjutning gör att de alltid upplevs som kvällspigga och morgontrötta. Dessa individer behöver ofta ta igen sömn på helger för att sova ikapp de förlorade timmar de ofta får om de jobbar vanliga arbetstider (eller studerar) innan allt börjar om igen på måndagen."

På Wikipedia står cirkadiska klockan förklarad på detta sätt: "Hos människan utgörs den cirkadiska klockan av dygnsrytmskärnan i hypotalamus, som reglerar utsöndringen av hormonfrisättande hormoner, och som reagerar på retinala ganglieceller, ett slags fotoreceptorer i ögat. Ljuset som når ögat kommer därför att inverka på nivåerna av flera peptider och hormoner, till exempel kortisol, prolaktin, tillväxthormon och melatonin. Genuttrycket hos flera gener styrs också av klockan, till exempel kan en del växter producera mer pigment på morgonen för att skydda sig mot solen."

Hur det än är så tänker jag bäst på kvällen, är mest kreativ på kvällen och kommer igång med projekt eller andra sysslor på kvällen, och vad det än beror på så är det svårt att ändra på.
Jag är en obotlig nattuggla!

Smärtfri = tacksam och energifylld!

Trots den härliga midsommarhelgen som gått, i sällskap av vänner, nära och kära så har min rygg trilskats rätt ordentligt.

Hade haft konstant huvudvärk i mer än en vecka, så igår på jobbet bestämde jag mig för att ringa en naprapat jag varit hos tidigare, trots att jag ska träffa min sjukgymnast på torsdag. Fick en tid redan igår eftermiddag och blev behandlad på allehanda sätt, med TNS, ultraljud, massage och töjningar. Mycket riktigt hade jag några ordentliga låsningar längs hela ryggraden som jag blev av med.

Han sade: "Imorgon kommer Du att känna Dig mycket bättre, de spända musklerna kommer att ha släppt sitt grepp tills dess. Ge det 24 timmar, så är Du som ny igen."

Efter en fullständigt gräslig förmiddag på jobbet med fortsatt huvudvärk och ont i kroppen så vände det, nästan exakt 24 timmar efter behandlingen. Helt otroligt!! Den konstanta värken som är en riktig energitjuv försvann och energin och orken kom tillbaka. Bestämde mig för att åka hem och koka jordgubbssylt, förra sommarens sylt börjar ta slut och barnbarnen älskar den till pannkaksluncherna vi brukar ha hemma hos mig när de är här. 

Tänk en sån skillnad det gör i livet att slippa smärta. Det är inte ofta jag är helt smärtfri, men just nu är jag det och det gör mig oerhört tacksam.

Var är sommaren....

Hoppsan vad tiden flög iväg....

Tyckte att det var igår jag skrev att jag skulle åka till Skåne, men upptäcker att det är över en månad sedan. Som vanligt var det härligt att vara i Landskrona hos mina kära där nere. Fick äran att vara med och bröllopsplanera lite då jag och blivande svärdottern hittade en underbar festlokal som vi hade turen att få komma in och titta lite närmare på. Vi åkte runt och tittade på kyrkor och sonen och jag gjorde en lite roadtrip en dag medan fästmön jobbade.
Det kommer att bli så fantastiskt roligt och jag planerar några små överraskningar för fullt!

Min rygg har varit helt upp åt väggarna och värken har varit värre igen, men jag hoppas att detta skov läker ut snart så att jag kan få tillbaka min maximala energi. Det är så mycket jag vill göra just nu men som jag tyvärr inte orkar, inte bara för ryggens skull utan också för att ideérna är så många så att jag nästan blir handlingsförlamad.

Sen undrar jag ju förstås som alla andra var sommaren är?? Fick en helt underbar lördag helgen som var med värme, sol och några ljumma kvällar, men nu verkar värmen dröja igen. Inte mycket att lägga energi på egentligen eftersom man ändå inte kan påverka det, men nog är det härligt när solen skiner! Har ju gjort i ordning min sommarbalkong med massor av blommor och kryddörter och längtar efter att sitta där med näsan i solen och äta frukost eller läsa en bok på kvällen....

'

Men den som väntar på något gott....

Bitterljuvt...

Så är den här igen!
Den bitterljuva våren med sin bländade skira skönhet, som kom smygande och plötsligt bara står här med löften om värme och och ännu mera skönhet.... och gör mig så kluven.
Samtidigt som jag bara vill njuta och insupa alla dofter, färger och fågelsång, springa runt och skrika ett vårskrik med kameran i högsta hugg för att fånga in så mycket det bara går i kameralinsen så blir jag så rastlös och ledsen. Skönheten är överväldigande och jag vill så gärna dela den med någon, det smärtar i hjärteroten och jag blir gråtmild över småsaker. Det är tur att jag inte låter känslorna ta överhanden hela tiden.
Om jag inte vore en sån hopplös romantiker!

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister, 

ont för det som växer

och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger, 

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider - tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra - svårt att vilja stanna

och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper, 

brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller, 

faller i ett glitter kvistens droppar,

glömmer att de skrämdes av det nya och

glömmer att de ängslades för färden - känner en sekund sin största trygghet

vilar i den sin tillit

som skapar världen.

Karin Boye

Till helgen åker jag till Skåne. Jag ska stanna där i 5 dagar och njuta av våren med min älskade son och hand fina fästmö. I september ska de gifta sig och det gör mig så varm och lycklig. September och oktober är mina älsklingsmånader, så det passar alldeles utmärkt!

Men först kommer den spirande våren och den ljuva sommaren. Var sak har sin tid!

Penseldrag...

Från att inte ha tecknat eller målat på flera år är skaparådran återuppväckt och jag längtar varje dag efter en stunds själaro med penslarna och färgerna. 

Har absolut inte slutat med min fotokonst utan dessa två intressen går nu hand i hand med varandra och alla andra intressen som fyller min liv!

De två högra tavlorna är ännu inte klara, men så gott som.

Jag ska ju alldeles alldeles snart ha en ny utställning och ett vernissage med min fotokonst.

Acrylmålningarna behåller jag för mig själv än så länge, förutom fjärilstavlan som är bortlovad. 

Utnyttjade gåvor...

Ibland rasslar det undan utav bara den och jag hinner knappt blinka så har en vecka och en helg gått!!
Snart är det fredag och en ny helg nalkas.
Förra helgen var helt fantastisk, precis som många andra. Men det speciella med den helgen var att jag redan på fredagen började den med att utnyttja en av de presenter jag fick när jag fyllde år förra året! Exakt! Och jag fyller ju alldeles strax år igen, så det var hög tid. Jag fick en behandling på EgoQueen i Gamla Stan av min älskade dotter. Behandlingen hette Lugna Sinnet och i den ingick halvkroppsmassage, ansiktsbehandling inklusive mask och ansiktsmassage. Till detta gjorde jag ett tillägg för frans- och brynfärgning för att riktigt lyxa till det. Det var njutning på hög nivå!

När detta var gjort sammanstrålade jag men en av mina käraste vänner och vi tog en öl på en pub i Gamla Stan innan vi skulle till Söder för att åtnjuta kvällens middag. Och här kom nästa present in i bilden! För julklappen vi fick på jobbet till jul var boken "Helkväll i Stockholm" som innehåller 10 restauranger och 5 scener dit man kan gå två personer och betala för en, Jag hade bokat bord på restaurangen Pane Vino på Brännkyrkagatan och det var en mycket trevlig italienare. Naturligtvis nöjde vi oss inte bara med varsin pizza eftersom vi ändå bara betalade för en person. Maten var utmärkt, så den fick helt klart godkänt.

Åter till Gamla Stan och härliga Wirströms pub där vi avslutade kvällen med varsin öl innan vi nöjda åkte hemåt. En alldeles lagom njutbar fredag och vi hade hela helgen framför oss.

Lördag blev en riktig slappardag då jag sent framåt eftermiddagen drog på mig jeansen och åkte för att inhandla lite mera pannåer eftersom jag blivit alldeles målarfrälst. Har kommit igång med tavelmåleriet och det är så fantastiskt roligt. Liksom meditationen ger det mig en sån oerhörd ro. Tiden svischar iväg och man är verkligen här och nu.

Söndagen bjöd på en picknick till Gamla Grisslehamn med en go vän, där vi njöt kaffe med vinden i håret och solen i ögonen, gick runt och fotograferade och lyssnade på de brusande vågorna. Det är också själaro.
Som för att toppa hela den sköna helgen blev jag bjuden på en trerätters söndagsmiddag hos älskade dotterns lilla familj. Efter den helgen kände jag mig så tacksam och rik som ett troll! Skulle inte vilja byta med någon i hela världen!

Att vara sin egen lyckas smed...

När tillvaron i livets sätts på prov vet jag av egen erfarenhet att man har två alternativ, antingen att duka under av svårigheterna helt eller dyka ner en stund som badankan jag beskrivit HÄR och snabbt komma upp till ytan igen och glatt simma vidare, starkare och visare av erfarenheten med en optimism och livsglädje som inte går att ta udden av.

Ibland hamnar man i faser där acceptansen för hur vårt liv ser ut är helt ok, vid andra tillfällen är viljan till förändring så stor att det helt enkelt inte finns några alternativ.

Jag befinner mig just nu i den senare fasen och trots att jag ibland inte riktigt tror på mig själv så kommer jag inte att ge mig denna gång. Jag vet att jag kan och jag vill, jag är väl inte finländska för intet?! Är man född med sisu så är man!

Blev för ett tag sedan kontaktad av en av mina äldsta vänner, vi har känt varandra sedan vi var 4 år! Hon arbetar på ABF och frågade om jag ville ställa ut mina tavlor i Folkets Hus i Norrtälje. Det är ju trots allt väldigt mycket människor som rör sig där och jag skulle få en stor möjlighet att visa upp mina tavlor ännu mera. Idag träffades vi för att diskutera närmare och nu blev det bestämt att det skall ske någon gång under våren. Så roligt, jag växer och känner hur möjligheter öppnas!

Från och med ikväll kommer jag också att bli ambassadör för cellnäringen Fitline, som är en helt enastående hälsoprodukt som har hjälpt många människor till ett aktivare och friskare liv. Ikväll hade jag ett möte med min underbara vän Eija som sysslat med detta några år och är en hängiven manager som jag kommer att ha all stöttning av som jag behöver och kan få. Är så tacksam över möjligheten jag fått och vi kommer med glädje att berätta om alla hälsoeffekter man har av att använda sig av dessa produkter.

Jag tror bergfast på att var och en är sin egen lycka smed, så nu ska jag fortsätta smida!

Antiklimax och återhämtning..

Efter förra helgens fantastiskt roliga vernissage och egentid med min kära dotter fick jag en sån oerhörd tomhetskänsla. Det var ett ordentligt antiklimax. Har upplevt känslan tidigare när jag varit med om oerhört upplyftande och roliga händelser där man förberett sig länge och varit förväntansfull. Lite som när man var liten och väntade på tomten och alla julklappar och när de sedan var öppnade så hade man inget att se fram emot längre.

Det är ju inte sant och ibland får man bara landa i den känslan.
Veckan har bestått av fortsatt förkylning, astma och huvudvärk så husläkarmottagningen och min sjukgymnast fick sig ett besök på tisdagen. Lite medicin och fysioterapeutiskt tillrättaläggande av låsningar gjorde att jag efter ett par dagar hemma var fit for fight igen.

Fredag till lördag eftermiddag var jag mormor på heltid till mina underbara små musketörer när mor och far skulle åka till Stockholm på skojsigheter och njuta av egentid. Vi hade så mysigt och jag tror att det inte var bara jag som tyckte det!

Igår kväll var jag bjuden på tjejmiddag hos en av mina gamla goa vänner. Gott att äta, dricka, sköna samtal om livet och alldeles lagom sent.

För ett tag sedan bestämde jag och en av mina vänner som bor i Haninge att hon skulle komma till mig idag. Det var länge sedan vi sågs på tu man hand, det blev lite oftare när jag jobbade i Stockholm, och även om hon var med sin son på vernissaget förra helgen så var det ju inte riktigt samma sak. Vi hann umgås, gå på en härlig långpromenad i solskenet och prata. Att hon också köpte en av mina tavlor gjorde ju inte saken sämre, även om det inte var därför hon kom.

Nu känner jag att jag är piggare igen. Kommande vecka har en del roligheter inplanerade och förhoppningsvis ska jag nu efter flera veckors träningsuppehåll kunna komma igång med det igen.

Kvalitetstid med käraste dottern..

De senaste åren har jag skapat en tradition att istället för att ge bort saker då mina barn fyller år, skämma bort dem på andra sätt. Av förklarliga skäl har det inte alltid varit det enklaste med mina söner, då vi inte bor i samma stad.

Däremot har jag och käraste dottern sett till att få till detta dygn även om det inte alltid skett i närmaste anslutning till födelsedagen. Ett dygn då jag skämmer bort efter bästa mammaförmåga och öser av min aldrig sinande brunn av kärlek för mina barn. 

Efter vernissaget igår hämtade jag dottern och vi började med att åka för att hämta sushi till kvällens middag. Väl hemma hällde vi upp varsitt glas vin och njöt av maten. Vi spelade spel, pratade och njöt av tystnaden, något som hon inte är så van vid med tre pladdrande, intensiva och underbara killar runtomkring sig hemmavid, och så käre svärsonen förstås. :)

Vi somnade i varsin soffhörna efter QX-galan, jag av utmattning efter senaste dygnens intensitet och att jag ännu inte är riktigt frisk och hon som den effektiva mamma med 100 järn i elden som hon alltid har och sällan får någon ro.

I morse fick hon inte kliva ur sängen innan frukosten var klar, utan kunde njuta av att ligga och läsa tills jag sade till. Det blev hembakta ostscones och annat smått och gott. Söndagslyx för oss båda och en sådan glädje att få dela med henne. 

Spikmattan utnyttjades med vågbrus i bakgrunden och sedan fick hon massage, något som jag också fick av henne. 

Efter en god lunch med omelett tog vi det lugnt en stund innan äldste barnbarnet skulle hämtas på fotbollsträning.

Vi har båda laddat batterierna, hunnit prata till punkt med varandra utan att bli avbrutna och haft en härlig dag!

Att den yngste sonen med flickvän tittade in mot kvällskvisten gladde mitt mammahjärta ytterligare.

Upplyftande och underbart..

Det är kväll och jag sitter och tänker tillbaka på senaste dagarnas intensitet.

Är fortfarande inte riktigt frisk, men vad gör det när man fått vara med om så mycket glädje. 

Torsdag kväll åkte jag med mina 19 tavlor i bilen för att förbereda för fredagens och lördagens VårValentine-vernissage, arrangerat av den fantastiska eldsjälen Maryam Mostafalou/ADD HEART. Fick träffa de underbara kvinnor jag skulle tillbringa några dagar tillsammans med och blev mycket imponerad av deras talang och kreativitet. Vi fann varandra och under tre timmar spikades det och organiserades det inför fredagen. Jag var hemma i min lilla stad halv ett på natten och var helt utmattad, men oerhört upplivad och förväntansfull inför kommande dagar.

Fredag och lördag bara svischade förbi. Är helt omtumlad av all uppmuntran och positivitet jag fått för mina tavlor. Flera av mina vänner tittade in, liksom många obekanta som stannade länge vid mina alster för att diskutera och berömma. Intressenter fanns absolut, men jag sålde inga tavlor, däremot ville flera personer återkomma då de bestämt sig. Mina visitkort hittade vidare och jag hoppas att min hemsida väcker mera intresse. Försäljningen var absolut inte det viktigaste, det hade bara varit en bonus. Jag är så oerhört tacksam över att ha blivit tillfrågad att delta i detta kärleksfulla evenemang mitt i hjärtat av Stockholm och över att ha knutit nya kontakter och träffat nya kreativa vänner. 

Tack alla som förgyllde vernissaget!