Catching the sun...

Vissa dagar får mig så där härligt nostalgisk, speciellt om jag lyssnar på musik. Eftersom musiken gått som en röd tråd genom livet blir det ju naturligt att den är en del av det som framkallar minnen, liksom årstider, dofter och smaker. 

Nykära lyssnade jag och förste maken mycket på ett band som heter Spyro Gyra, skön melodiös jazz. Har inte lyssnat på dem på flera år, men med Spotify öppnar sig ju alla möjligheter i världen och igår slogs jag av den där vårkänslan som jag hade då, våren -81, och letade fram Catching the sun. Helt plötsligt kändes 30 år som en vindpust och jag befann mig i vår vita Volkswagenbubbla på vägen mellan Bollnäs och Söderhamn. 
Vårsolen sken, ur bilhögtalarna ljöd Morning Dance, en liten Andrea låg i min mage och vi var lyckliga. 

Vackra minnen som jag bevarat långt inne i hjärtat och plötsligt blev påmind om.

Trots att våra vägar senare gick åt skilda håll är jag tacksam över vår tid, den gav mig två underbara barn  och vår lycka resulterade i ännu mera lycka genom barnbarnen. 

 Igår fyllde mellanmusketören 4 år. Det är kärlek på hög nivå!

Nu är det söndagmorgon, jag sitter i värmen från solens strålar med balkongdörren öppen, hör fåglarna kvittra, kyrkklockan klämta, lyssnar på musik och dricker mitt morgonkaffe. Njutbart så det förslår och alla sinnen är med. 

Jag lyckades till och med fånga solen på mitt vardagsrumsbord!