Det är nu länge sedan jag sydde och jag kände mig nästan lite ringrostig när jag började placera ut mönsterdelarna på tyget, något som jag verkligen inte borde göra med tanke på hur mycket jag sytt tidigare i livet. Men ingen fara på taket, det var bara första minuterna, sen kändes det som om jag aldrig gjort något annat. Precis som att träffa en gammal vän som man inte sett på länge och allt bara faller på plats. Rofyllt, tryggt och välbekant!
Klänningen är nu tillklippt, vilket är det tråkigaste. Nu är det bara det roliga kvar... skapandet! Det är precis som med tapetsering, grundarbetet är urtrist. Men om inte det är ordentligt gjort så blir heller inte slutresultatet bra.
På förekommen anledningen började jag rota bland alla mina tyger som ligger gömda i skåp och väskor här och där och jag upptäckte hur mycket fina tyger jag har som jag inte gjort något av. Den gamla drömmen om att bli designer "när jag blir stor" vaknade till liv, så när festklänningen är klar ska jag låta symaskinen stå framme så kanske den kommer till användning förr än jag anar.
3 kommentarer :
Vad härligt att kunna skapa sina egna kläder, det ska bli roligt att kanske få se en glimt av dem sen...
Kram/caja
Wow - blir säkert jättesnyggt :)
Det är viktigt att förverkliga sina drömmar - och att tro på att vi KAN göra det :)
"Bra förresten, då vet jag var jag ska skicka . . . " :)
Väntar otåligt på resultatet :)
Kreativa o varma kramisen
:D
Jag blir så sugen på att sy när jag läser dina rader. Det är något rogivande över en sysyssla.
Håller med dig om att klippandet är det tråkiga men nödvändigt.
En sann skaparglädje!
Skicka en kommentar