26 oktober 2009

Mammarollen...

En tanke som slog mig denna helg när jag åkte till Skåne tillsammans med min mamma för att hälsa på äldste sonen, var att mammarollen är den enda rollen som ingen någonsin kan ta ifrån mig... och inte från någon annan mamma heller för den delen.


Sen har vi ju olika sätt att förhålla oss till vår mammaroll och vi har olika relationer till våra barn. Den dag jag inte finns i detta jordeliv längre tror jag mig veta att mina barn tänker på mig med värme och minns alla tokigheter, varma stunder och den kärlek vi delat. Och kanske också vilken hönsmamma jag var!

Tack vare min mamma fick jag denna helg bo på ett litet hemtrevligt hotell i Landskrona precis vid hamnen med utsikt över havet. Vi hade mysigt och delade denna helg, bland annat pratandes många timmar i bilen om livet, drömmar, förhoppningar och saker vi upplevt. Inte ofta vi har haft tillfälle till det. Mamma har alltid ställt upp för mig och barnen, speciellt under de perioder i livet då jag varit ensam, men det är lätt att glömma bort när livet bara rullar på. Tack och lov så blir jag äldre och klokare också!
En gång mamma, alltid mamma!


6 kommentarer :

Photo by Maria sa...

Ja som tur är så blir man klokare med åren, fast jag tycker mig kunna utläsa att du varit rätt klok lääääänge...

Njut av dagen..

Kram
Mia

Lindgren sa...

Vilka vackra höstbilder och så härligt att höra att ni haft det så fint tillsammans.
Jag är själv glad över att jag och min mamma fick fina stunder tillsammans.Speciellt dom sista åren.
Men jag önskar jag hade gjort mer för henne och att jag hade lyssnat mera,pratat,frågat mera.
Men hon är nu död sedan 8 år och jag saknar henne mycket.
Vi bodde 80 mil ifrån varandra.Men vilken hjälp hon kom och gav oss.
Är henne evigt tacksammför det .
Lyckan att ha barn är fantastiskt och jag har ju fyra.De är underbara med sin mamma och kommer nog aldrig att behöva ångra att de inte pratade frågade,brydde sig.För vår relation är så öppen och härlig.
Måste berätta att på fredag kväll kl.23.15 så öppnades min dörr och min 22-åring kom hem till mig.
Vi pratade om allt bl.a döden.Det kändes fantastiskt härligt att kunna göra det och vi skrattade och filisoferade över hur det kan bli efter döden.Det blir ett fint minne för honom och mig.
Ja,visst har vi olika relationer till barnen.
De är ju unika var för sig.Och det är spännande.
Din son är lika vacker som du!

Kram Kajsa

Sofie B-C sa...

Så sant som det är sagt. Kloka tankar till underbara bilder!

Maria Björkman sa...

Pia, vilka färger du och de dina badar i på bilderna! Får jag låna bilden av bokskogen och ha som skrivbordsunderlägg ett tag, så jag kan njuta riktigt ordentligt av den?

Din mor är sig lik, och plötsligt såg jag den otroliga likheten mellan henne och din syster!

Bilden på dig och Elias är hur skön som helst, du ser så - lycklig ut! Kram!

Pia sa...

Tack för fina kommentarer!

Maria: Du får låna hur många bilder Du vill, jag blir så glad att Du tycker om dem!

Annika Estassy sa...

Vilken härlig helg Pia! Mamma, barn, barnbarn - tänk så rik du är!